Kategorier
Vardagstrams

Hurär det bästa sättet att uttrycka sig om man vill bli besvarad?

Spontana tankar kring gästbloggarna inlägg:

Klart det är ok att ifrågasätta, fråga, undra, inte förstå, be om förklaringar. T.ex ”Jag förstår inte vad skribenten vill få fram, kan nån förklara?” eller ”Nu förstod jag inte hur hen menade när hen skrev så här…?” osv. Ingen förväntas fatta eller kunna allt och det är absolut ingen skam i att vara just okunnig, allra minst här hos mig. Tanken med min blogg är dialog och framförallt just med gästinläggen eftersom att jag vill lyfta fram andra debatterande röster.

Men jag tänker att detta faktiskt kan göra på lite olika sätt som framförallt inte får skribenten att känna sig ansatt eller attackerad. Oddsen för att hen ska vilja komma hit och delta i samtalet eller svara på frågorna ökar med en miljon procent om hen bemöts med respekt och nyfikenhet.

Att skriva att skribenten skriver dåligt eller rörigt eller åberopa bättre korrläsning osv, skapar faktiskt bara en ganska trist stämning och jag kan tänka mig att man som okänd gästskribent på en relativt stor plattform kan känna sig lite nervös och liten ändå, utan den biten. Kan vi försöka tänka på det till nästa vända?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hurär det bästa sättet att uttrycka sig om man vill bli besvarad?”

Ja det har du rätt i. Jag uttryckte mig klumpigt igår i affekt, blev otroligt provocerad när läsare antogs vara trångsynta och dumma för att de inte förstod texten. Ber om ursäkt för min kommentar och ska tänka på att vara lite mer juste mot gästpostare.

Jaha, nu fick jag dåligt samvete 🙂
Äh, vi börjar om. Citat från Marias text:
Cisfeminism som bara kan inkludera transperspektiv när de främjar ciskvinnors kamp, men tystar ner allt som framställer cis-kvinnor som överordnad grupp.
Det här stycket tyckte jag var vädigt intresssant. Jag kände mig lite tagen på sängen. Som cis-kvinna håller jag med Maria. Och dåligt nog har jag inte ens tänkt på att detta sker, eftersom jag inte tillhör denna förtryckta grupp. En är ju rätt van att se sig själv som den förtryckta gruppen och så kommer det andra och säger att vi förtrycker. Va, jag? Nej, aldrig! Fast jo, kanske är det så. Och är det så andra upplever det, ja då litar jag på att det är så.

Ja det har du rätt i. Jag uttryckte mig klumpigt igår i affekt, blev otroligt provocerad när läsare antogs vara transfobiska och kallades pinsamma för att de inte förstod texten. Ber om ursäkt för min kommentar och ska tänka på att vara lite mer juste mot gästpostare.

Mäh, jag som skrivit ett svar redan och så kom det inte med. Din blogg är inte alls kompatibel med safari.
Ja, nu känner jag dåligt samvete 🙂
Men jag tycker vi börjar om. Ett citat taget från Marias text:
Cisfeminism som bara kan inkludera transperspektiv när de främjar ciskvinnors kamp, men tystar ner allt som framställer cis-kvinnor som överordnad grupp.
Hoppsan, var min första tanke. Kände mig lite tagen på sängen faktiskt. Men intressant var det. Som cis-kvinna måste jag nog hålla med Maria. En är så van att tillhöra den förtryckta skaran ”kvinna”, och att jag då skulle förtrycka andra? Va? Nej, absolut inte! Fast, jo. Kanske är det så. Eller det är nog så, om det är så andra upplever det. Men det är väl lite så, att cis-feminism framställs i lite dålig dager om vi också förtrycker. Vi vill inte framstå som en överordnad grupp. Och vi tar säkerligen gärna emot transkvinnors kamp om det främjar oss, men är nog inte så brydda om det inte gör det.

Fast nu är du ju orättvis. De allra flesta kommentarer under Marias inlägg var välmenande och i god ton. Dessutom söker sig de flesta till feministiska plattformar för att just få en chans att utveckla sin analys så att komma och säga att en inte vill eller orkar förstå är både orättvist och arrogant.

Med tanke på hur många man läst som uttryckt i stort sett ingenting väldigt stilistiskt, så föredrar jag faktiskt det du beskriver.
Det är ju ändå åsikterna och infallsvinklarna som är intressanta.
För övrigt kan jag meddela att det var busschaufförernas dag idag, hörde det på Radio Stockholm. Det innebär att kvinnliga busschaufförer blivit hyllade både idag och på kvinnodagen.
Kan ju upplevas som orättvist, är Per Ström underrättad 🙂

Eller så kan man titta på texten en gång till och erkänna ”ojsan, det kanske faktiskt behövdes en korrläsning och några saker kan rättas till”. Det är inget skämsigt i det. Jag har själv skrivit engagerat om saker och tappat fokus lite i texten, i de fallen har t ex lärare eller kursare lyft fram problemen och jag har rättat till dem, vilket gett bättre texter i slutändan. Som skribent måste man ändå kunna se kritiskt på texten och vara mån om att läsaren ska fatta (och som redaktör också). Om hälften av läsarna inte förstår så är det inte de som är dumma.
Jag fattar precis vad du menar, men då kanske du inte skulle ha godkänt kommentaren som kallade oss som inte förstod för pinsamma, att vi var lögnare samt insinuerade att det skulle bero på någon slags transfobi och att vi skulle ha förstått texten om den var skriven av en cisperson. Den kommentaren gjorde mig och flera andra jävligt förbannade. Alla (godkända) kommentarer innan dess är väldigt snälla tycker jag och många skriver ”kanske är det jag som är trött”, ”det här var lite för svårt för min läsförståelse”, ”jag har verkligen försökt förstå, men kan någon förklara hur hon menar här?” och liknande. Den otrevliga stämningen uppstod när läsare som förstått texten började idiotförklara dem som inte gjorde det.
Men visst, jag fattar precis vad du vill säga i det här inlägget. Såklart.

Det var jag som skrev den kommentaren & jag står för vad jag tycker. Jag tycker det var riktigt unket att 80% av kommentarerna handlade om hur dåligt Maria skrev. Det var pinsamt. Att ni tar åt er så förbannat gör det hela bara ännu roligare.
Maria – om du läser det här så hoppas jag att du skiter i alla negativa kommentarer. Du & din röst behövs verkligen!

Jag hade lite förstå texten först. Men när jag förstod att texten var riktad till medvetna/bildade feminister förstod jag att det handlade om en kritik av att slentrianmässigt använda sig av begreppet cis. ”Man föds inte till kvinna, man blir det”. Jag tycker texten var väldigt bra skriven och tydlig, när jag förstod vilken kontext jag skulle läsa den i.

Det ÄR svårt att uttrycka sig i skrift så att det blir klart och tydligt vad man vill säga. Dock finns det ju saker som inte är så himla lätta att uttrycka enkelt p g a naturen av ämnet.
Men en sak har jag i alla fall fått lära mig om kommunikation (och det ligger något i det tycker jag) – förstår inte mottagaren budskapet är det jäkligt okonstruktivt att säga ”men du är ju dum, du fattar ju ingenting.” Som avsändare tycker jag man snarare får tänka att ”kanske något jag inte kunde uttrycka klart nog för att mottagaren ska förstå budkskapet. Så kanske jag kan omformulera mig?”
Ibland måste man liksom förenkla så långt det går för att liksom ”sänka sig till mottagarens nivå.” Det låter hemskt och jag menar verkligen inte att alla som inte förstår skulle ligga på en lägre nivå än andra – men har man lite kunskaper och är dåligt insatt så kanske man behöver ett förenklat budskap för att alls kunna ta sig till det.
Blir det för svårt och upplevs som för krångligt tror jag många slår ifrån sig istället för att ta del av något som ÄR viktigt.
Själv förstod jag inte hela inlägget Maria skrev men tror ändå jag inser kärnan: att transpersoner blir både diskriminerade och marginaliserade. Att feminism har en tendens att ha lite skygglappar och bara se den grupp kvinnan själv tillhör och har svårt att lyfta blicken utanför 25 till 40-åringar med barn, boendes i villa och med tjänstemanna- eller kulturyrken.
Jag inser att jag vet alldeles för lite om ämnet. Och tycker att alla ignoranter som blir så provocerade av ordet hen borde tänka 5 eller 75 varv till om det hela.
Kommunikation är svåra grejor. Förstår man inte en text men VILL förstå den så kan man ju ta en liten del i taget och tänka igenom det man läser ordentligt. Jag kanske inte uppfattar varje litne fin nyans på det sättet men borde i alla fall förstå det övergripande budskapet den vägen.
Hoppas Maria inte blir bortskämd utan vill komma tillbaka med flera inlägg för det som tas upp är jätteviktigt!

Jag tycker det var nyttigt att få en text som jag vid första läsningen inte förstod mig på. Jag var väldigt nära att rycka på axlarna och sedan gå vidare, men sedan tänkte jag att det är ju faktiskt min skyldighet att försöka förstå. Jag blir ju själv så irriterad på män som klagar på att de inte förstår feministiska texter trots att de knappt har försökt. Att läsa en gång och sedan konstatera att man inte fattar är inte att försöka.

Jag förstod inte Marias text. Dock kan jag läsa den rakt upp och ner och se att det inte finns några rent språkliga hinder för att jag ska kunna förstå den – det är de (för mig) främmande termerna som gör att jag inte hänger med – men absolut inte språket i sig. Har börjat bena i termerna och försöker sätta mig in i ett för mig nytt område, så hoppas jag att bitarna faller på plats.
Jag började kalla mig feminist för en dryg månad sedan, har läst ett gäng feministiska bloggar ungefär dubbelt så lång tid och inser varje dag att det finns mycket jag verkligen har noll koll på. Så jag fortsätter att läsa, helt enkelt, hur ska jag annars lära mig?

Ska också tänka på det. Det är så lätt på internet att man inte alltid tänker på att det är riktiga människor som ligger bakom texter.Man konsumerar så mycket information att man glömmer.

Jag undrar också hur man ska uttrycka sig för att bli besvarad.
Jag inbillar mig att mina kommentarer var bland de trevligare formulerade, åtminstone de som riktade sig till Maria, dvs de som tog upp sakfrågan samt min oförståelse kring den.
De inläggen blev inte besvarade, de där jag undrade om jag förstått när jag analyserat texten efter bästa förmåga.
Istället besvarades de mer oförskämda inläggen, så uppenbarligen ska man uttrycka sig otrevligt om man vill ha svar.
Så istället för att diskutera sakfrågan glömdes den bort för de som förstod var upptagna med att bespotta de som uttryckt sin oförståelse på ett sämre sätt. Bägge sidor hade sina taskmörtar, ena sidan får här höra att de ska uttrycka sig bättre och den andra att de försvarar Maria. Hade jag varit gästskribent hade jag föredragit att se senare fokuserat på att lyfta sakfrågan istället för att ”rädda” mig.

ah, men ja det är anledningen till att jag modererar ganska hårt här för ofta är det så att de som är otrevliga kidnappar debatten! Och det är så jävla synd för det tystar ju till slut de som har vettiga saker att komma med.

jag vägrar dalta med att påpeka grammatiska fel om dessa på allvar hindrar mig från att förstå en människa. jag identifierar mig inte med min grammatiska kunskap och räknar inte med att någon annan gör det heller, även om jag märkt att vissa gör just det.
jag erkänner att det var svårt att förstå texten, och det var ingen kul läsning för mig som gillar välskrivna texter, oavsett innehåll. det var ingen avancerad text som vissa vill få det till, samtidigt som de klankar ned på oss språkpoliser(jag är stolt över detta då det skrivna språket är något man ska behandla med respekt), men en svårtydd text som kräver tålamod för att ta sig genom.
det jag dock anser är att när det kommer till en gästbloggare som det ju faktiskt är, bör man kanske ha lite mera tålamod med det grammatiska. men att gå på äggskal kring stavning och formulering känns bara overkill.

Människor som tror att de skriver bra för att de skriver ”korrekt”… Det är så roligt. Men samtidigt sorgligt. Hallå där: Berättande (ja, även i text) handlar om 1) tanke/idé (95 %), 2) stilistisk finess och 3)rytm, flow och känsla. Texten kan ha en form som stör dig, aaaa. Men det betyder inte att den är dålig. Att kunna grammatik är INTE att kunna skriva. Och tvärtom! Var snäll och kom ihåg det.
Jag har varit redaktör åt flera kända journalister vars arbeten du säkert finner ”välskrivna”. Här är hemligheten: De blir redigerade av redaktioner. Ok?
Texten som du klankar på är utmanande att läsa för den som skitit i att lära sig vad cis betyder. Ja. Men nej, det är inte grammatiken som gör den svårläst för dig. Det är du som har enorma problem med att läsa en text som inte är 100 % ”korrekt”. Vad säger det… om ditt läsande? Testa detta, vetja: Lugna dig och unna. Lyssna. Läs som en människa och inte som en maskin. Läs med hjärtat när du vet att texten handlar om ditt lyxliv. Om du är cis är du skyldig att ta till dig budskapet. Vi som är det står nämligen i skuld för allt som vi inte protesterar mot, allt som vi struntat i att förstå. Och du tog dig friheten att stjäla lite till. Hoppas du förstår hur jag menar. Jag tror du kan läsa på ett bättre sätt i framtiden. Lycka till!

Det är något jag skulle vilja få lite tips om från dig. Jag hoppas verkligen du kan svara på det här. Under en ganska lång tid nu har jag liksom känt att jag så lätt förbannad när jag pratar feminism med människor i min omgivning. jag känner att ingen förstår mig och jag känner mig ensam i att tycka så starkt och framförallt att se så mycket sexism, könsnormer och ojämställdhet i vardagen. Jag vet att jag många gånger inte ens försöker prata om det med mina vänner och familj, eftersom jag nånstans vet att de flesta inte håller med mig i mina funderingar kring kön, genus, feminism osv osv. Trots detta kan jag ju inte låta bli att ta upp sådana frågor, jag vill ju att någon ska säga att de känner och tycker precis likadant. Grejen är att när jag inte får ur mig mina tankar så blir jag så otroligt arg på hela samhället och människor i min omgivning. Jag vet att jag inte ÄR ensam, det finns ju många där ute som tycker precis likadant. Men jag känner mig ensam när jag sitter där med mina feministglasögon och ingen verkar se samma saker som mig. Vad ska jag göra? Du måste ju också bli skitförbannad ofta och hur gör du för att inte bryta ihop och tänka att det inte finns något hopp om mänskligheten i dessa frågor? Feminismen är det enda jag tror så starkt på just nu.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *