Kategorier
Vardagstrams

Mjau mjau!

Beslut jag kämpar med i vardagen: skaffa katt eller inte skaffa katt. Jag suger på en Cornish Rex och preppar maken inför detta stora (som han inte är positivt inställd till) genom att visa bilder på kattungar samtidigt som jag jamar ”pappa”.

Berätta om rexen! Hårar den? (luddar?) Är den bra på att ta instruktioner? Kan man uppfostra den? Är raskatter dummare än bondkatter?

rex

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Mjau mjau!”

Jag har aldrig haft en rex så jag vet inget om dem. har haft vanliga bondkatter bara.
det enda jag tänker en ska se upp med raskatter (eller ja alla katter) är väl om uppfödaren är oseriös. så en inte får massa sjukdomar och ärftliga fel på köpet?
men såklart ska ni skaffa katt! fantastiska djur! ni kan ju ha så den får gå ut också, om en vågar.
jaaaaa, skaffa katt så en får se massa kattbilder här!

En pigg, pratsam och alert katt. Är oftast mitt i smeten och sover helst under täcket. Snäll, trevlig och tillgiven. Så har mina varit iallafall. Förtillfället har jag en cornish och en devon och cornishen fäller knappt märkbart till skillnad från devonen som gör om svarta hoodies till ludna 90tals-koftor, men båda kommer och möter mig i dörren när jag kommer hem. Alltså, min lilla cornish hon lyssnar på mig men sen om hon alltid gör som jag vill är en annan fråga. Hade en kompis när jag var liten med en cornish och den kunde typ alla standard hundtrick. Klart ni ska ha en katt!

Har redan funderat och nej. Jag vill ha en katt som inte hårar och en katt som jag får lära känna från start pga vill ej ha obehagliga överraskningar typ katt som pissar ner överallt eller blir aggressiv. (risken finns ändå såklart)

Har en devon rex och de sägs ha mildare temperament och jag är helnöjd, hon hårar ingenting alls! Möjligtvis blir favvoplatsen lite luddig efter 3 månaders konstant mysande där 🙂 hon vill alltid vara med när vi gör saker och är alltid glad och sprallig!

Vi har en Cornish Rex, och han är helt fantastisk. Bilder här: http://heloosblogg.wordpress.com/2012/05/22/vide-bara/
Han luddar bara av sig päls när han byter sommar/vinterpäls. Annars ytterst lite. Han är pratig, påhittig, envis, lekfull, glad, hungrig och mysig. Kan lägga sig i knä på alla som befinner sig hos oss, men föredrar mig. De har oftast en favoritmänniska. Han sover på mig varje natt, var jättemammig och omhändertagande mot vår lilla katt när hon kom, och har en stark personlighet. Han är kall av sig pga. att han bara har underpäls, så han sover gärna på diskmaskin, datorer och element eller under ett täcke eller en filt. Trots detta vill han gärna gå ut i koppel och undersöka omgivningen.
Jag rekommenderar verkligen en Cornish!

Jag har en Cornish rex! Han hårar inte direkt utan ”luddar” mer som du skriver, och vissa perioder mer och andra mindre. Våran katt är väldigt kelig och vill helst ligga på eller nära (alltså gärna upp i fejset-nära) oss i typ soffan eller sängen. Han är även väldigt social och vill gärna vara med där det händer. Om han är smartare än en bondkatt vet jag inte (har aldrig haft någon annan katt) men han lyckades nästan lära sig att kissa på toaletten innan han blev lite skraj. Men överlag är det ju en ras som ska vara lätt att lära upp, typ apport och sånt.
Do it! Sjukt fina katter!

Tänk på att det finns en massa katter som bor på katthem och är i behov av nya hem. Istället för att stödja uppfödningsindustrin så kan man adoptera, och se till att en övergiven liten kisse får ett bättre liv 🙂

Uppfödningsindustrin, låter som en fabrik. Mig veterligen är det ofta kattfantaster som älskar sina djur och lägger ner sin själ, med pengaförlust. Men självklart är katthemskatt ett bra första alternativ, dock kanske inte lämpligt för alla. Raskatter är inte fy skam heller, då det ger katter överlag lite mer status. Och det tror jag krävs för att bli av med slit-och-slänget av katter.

Vi har två ragdolls (har ingen erfarenhet av Rex men utav raskatter) våra är väluppfostrade, vet vad de får/inte får klösa på, sitta på osv! De sitter alltid för att få något gott ex godis, den ena kan även vacker tass! De sover på nätterna istället för att busa och busar på dagen istället! Sitter vid dörren och väntar på oss när vi låser upp dörren och kommer hem. Hälsar alltid på nya människor som kommer hem till oss och ska vara i centrum istället för att dra sig undan! Älskar när det kommer barn hem och ska busa med dem, ja jag kan hålla på en evighet för att skaffa katter är ett av de bästa beslut vi tagit! 🙂

Åh, jag har haft turen att ha två kullar cornish rex hemma. Väldigt speciella men underbara. Mamman till kattungarna var väldigt smart, apporterade leksaker och hämtade laserpekaren när hon tyckte det var dags för lek och bus. Det går ypperligt att träna katter med klickerträning, tyvärr hade jag inte kunskap om det när jag var yngre. Nu har jag två bondkatter, den ena förståndshandikappad och den andra för fin för att göra något för något så värdelöst som en mat bit ;P Men börjar man i tid så går det!
Jag tycker du ska fortsätta terra maken din och skaffa en Cornish rex. Sen om det är den mest lämpade katten att ha som utekatt vintertid vet jag faktiskt inte (sen är katter smartare än hundar och ger fan i att gå ut om det skulle innebära fara), kan vara så att en cornish rex väljer ut sin tjänare i familjen men inte så att den avskyr de andra tjänarna. Hårar gör de när de byter päls, annars är det väldigt hårfritt.

Att katter inte går ut om det innebär fara är ju fullständigt uppåt väggarna! Vet du hur många utekatter som skadas eller dör varje år? Det vet iofs inte jag men det är fan många. En utekatts livsslängd är typ 3-4 år.
En cornish SKALL inte vara utekatt, då dom inte har pälsen till det. Hade jag släppt ut någon av mina tre katter ute hade uppfödarna lynchat mig.. det är helt enkelt en innekatt som får gå ut i koppel eller kattgård! 🙂

Hej Natta! Jag har en Sphynx och det är också en Rexkatt och dem ska ha liknande temperament tror jag, följande kommer mina + och – jämfört med en ”vanlig” katt.
+Inget hår
+Kommer och möter i dörren
+SOCIAL
+Älskar att mysa och ligga under filtar
-Kan inte lämnas ensam på samma sätt, JAG skulle inte resa iväg och bara ha någon som kommer och matar då hon skulle känna sig väldigt ensam.
-Gäster som inte tycker om katter får INTE vara i fred på samma sätt som när man har en skyggare katt, Hon är PÅ!
Detta är vad jag tänker som det viktigaste men maila gärna mig om du undrar något speciellt.
ps. blir sviiinglad om du mailar, du är min idol ds.

Skaffa katt! Dock inte den rasen du vill ha om man frågar mig, harfått höra att den är knepig i sin personlighet.. sen är den om man frågar mig rätt så ful.
tipsar om en ragdoll (googla!), supermysiga och fina, lätt att sköta och sociala:) det speciella medragdolls är att dom som det låter är slappa när man bär dom, kan bära omkring på min i timmar vilket hon uppskattar så vill man inte ha en katt lik en bebis bör man avstå 😉 hårar en del ja (gäller samtliga raser/bondkatter i mer eller mindre utsträckning). Raskatter är inte korkade, kattens intelligens beror på personligheten! 🙂 haft katter (Birma) som lärt sig ca 20 människoord, kan tricks som spela död, prata, gömma sig osv så var inte rädd:) kör på!!

Åh, har en vän som har en Devon Rex, den har en helt underbar personlighet, inte alls som en vanligt katt! Alltid leksugen, men nöjer sig lika bra med att gosa. Sitter gärna precis under hakan på en, är klumpig, nyfiken och rolig, som en liten apa i kattkostym. Rekommenderar!
Men raskatter passar nog bäst som innekatter (både för att de oftast trivs bäst inne men också för att man som ägare kanske inte gärna förlorar en katt som kostat bortåt 10 000…)

Jag har haft(mina föräldrar tog över) en bengal. De är fantastiskt fina och fäller verkligen ingenting!! Smarta är de också, men de kan vara ganska ”pratiga”. Vet inte om alla är det, men hen är galet kelig =) Så om du är ute efter en katt som inte fäller främst så rekommenderar jag Bengal.

Har haft två stycken Devon Rex katter som var fantastiska familjemedlemmar. Den ena hade ganska mycket päls och fällde en del, den andra var korthårigare och fällde typ inte alls – men var tvungen att bada med jämna mellanrum pga blev smutsig på den bara magen 🙂 Mitt intryck av rasen, baserat på mina egna två killar och min syrras två devon katter, är att de är tystlåtna, tillgivna, lekfulla, lättlärda, gosiga, varma (tänk vetekudde typ) och sidenlena att klappa på. De är ganska frusna av sig och trivs i allmänhet inte som utekatter när det är kallt ute. Gillar att ligga på dig under en filt/täcke och sova och i närheten av element eller andra värmekällor. Vi lärde båda katterna att apportera och de var helt tokiga i pennor och stickade sockor/vantar.
Nån ovanför skrev att Rex katter är fula, men det är ju bara trams 🙂 Dom är ju supercoola och sjukt fina! Ser ut som små aliens med sina små huvuden och gigantiska ögon och öron. (Den ena av våra katter såg precis ut som Stitch i Lilo & Stich 😀 ) När dom är kattungar och inte har vuxit i skinnet ser dom ut som små ETs med superrynkiga pannor <3 Hur kan man inte älska det liksom!?

De enda två rexar jag stött på har varit lite knepiga av sig, lite skygga. Nu kan jag ju inte säga hur det är för alla men jag vet att min vän har en rex då hennes allergi inte är lika svår med den rasen. De rexar jag känt har funkat bra tillsammans med andra katter. Båda rexarna jag känt har varit innekatter, även om de andra katterna varit utekatter.

Jag har en cornish. Hon är fulsöt och lite dumihuvet. Otroligt social, älskar mig, älskar ungarna, avskyr Maken och visar det gärna genom att bajsa i hans tofflor. Ungarna kan göra i princip vad de vill med henne (nej, jag tillåter dem inte att göra vad som helst med henne) utan att hon säger ifrån. Skönt att slippa hårandet. Väldigt pratig och jamar HÖGT. Sen gillar hon att apportera, lite kul. Kommer aldrig att ha någon annan kattras.

Åh, skaffa katt! Jag har två katter :). Den ena är en långhårig sötnos (bondkatt och Norsk skogkatt, tror jag), den andra är en bondkatt som är väldigt hög, lång och ”stor”. Mina katter är väldigt sociala, mysiga, lekfulla, de vet vart de får och inte får vara, väldigt pratiga, möter mig vid dörren när jag kommer hem och vill gärna vara i centrum.
Jag har aldrig haft någon riktig raskatt, så jag kan inte svara eller jämföra hur de är till sättet, men alla katter är väldig speciella och smarta. 🙂 Jag har alltid velat ha en raskatt, de raserna som jag kollat extra mycket på är Sphynx och sedan helig birma. 🙂

Jag har två Devon Rex och funderar på att skaffa ytterligare en, så mysiga är de. Sociala (översociala om de inte har en kattkompis skulle jag säga), smarta och nyfikna. Smartheten är dock lite varierande. Vår ena katt är klumpig och korkad och den andra är smart och smidig. Skulle nog ändå påstå att Malakoff, den korkade, är smartare än de bondkatter jag haft men i jämförelse med sin kompis ligger han i lä.
Tycker du ska ta med dig maken till en uppfödare!

Jag har en Devon och han hårar inte (är iofs bara delvis pälsad i perioder)! Han är väldigt aktiv, nyfiken, envis och pratglad – ibland på ett negativt sätt dock. Kan verkligen beskrivas som en apa! Blir han inte tillräckligt aktiverad så kan man räkna med att han krafsar på dörrar/skåp och skriker under natten. Antar dock att det är mer av ett personlighetsdrag än rasdrag eftersom att de flesta verkar ha ljuvliga rexar! Men av egen erfarenhet skulle jag nog rekommendera minst två katter med samma energinivå!

har två birmor. de är supersnälla och riktiga goskatter. den äldsta (född 2011) fick tom. beröm hos veterinären för att han var så lätt att hantera.
de pälsar dock ner SOM FAN. min matta looks like shit. Du får ha en bra dammsugare och vara beredd att dammsuga varannan dag. men visst, det går säkert att lämna in dem och få dem klippta/trimmade eller så.
men sjukt underbara djur. älskar dem ofattbart mycket. I ”webbplats” ligger en länk där vår äldsta är liten ulltuss.

Jag har en burmilla! Hon är smart, superkelig & social men hårar dock en hel del. Har henne ute en del i kattsele på sommaren, inte på vintern då hon vägrar sätta ner tassarna på något kallt/blött.

Har en kompis med både cornish och devon rex och jag har lite svårt för dem. De är söta och så, men jag upplever dem som ”ängsliga” katter utan pondus eller vad man ska kalla det, de ser liksom kuvade ut. Hennes bondkatt är helt ”normal” så det är inte uppfostran som gör det heller. Dessutom är de lite väl sällskapliga för min smak, efterhängsna och lite påträngande. Men andra upplever det kanske som mysigt? Plus att jag tycker synd om dem eftersom de hela tiden vill ha värme, eftersom de inte har någon ordentlig päls. Såatte, ja, inte något för mig personligen i alla fall.

Åh, Morran är så fin på den bilden.
Cornishar är fantastiska katter, en bra uppfödare kan se vilka katter som lämpar sig med barnfamilj. Jag tror uppfödaren är viktigare än själva valet av ras.
Mina cornishar fäller i regel inget alls, jag är ganska säker på att jag fäller mer än vad katterna gör.
Cornishar är en aktiv ras som kommer att bli en familjemedlem i allra högsta grad. Jag skulle påstå att dom är lättlärda men samtidigt utmanande.
Jag skulle inte kunna vara utan en Cornish i framtiden 🙂

En kan inte ”uppfostra” katter på samma sätt som hundar. Folk som uppfostrar sina katter gör det ofta genom att skrämma dem.
Katter är nyfikna och vill t.ex titta ut genom fönstren. Förstår att en inte vill ha katter på matbordet eller sönderriven soffa, men då ska en ge dem alternativ till var de kan utöva sina instinkter. En kan ge dem en egen hylla/sittplatser med utsikt över matbordet t.ex och träna dem att sitta där med positiv förstärkning, godis och beröm. Dock får en räkna med att de råkar välta eller förstöra saker, de är ju små rovdjur i en tamare form 🙂
Ska tillägga också att en katt som vid inköp har supernysigt temperament också den kan bli aggressiv eller utveckla andra obehagliga beteenden, t.ex för att en försöker skrämuppfostra dem, inte leker med dem, inte sköter lådan o.s.v. så även raskatter kan bli problemkatter.
Det är bra om de får en rastgård eller om en går ut med dem i sele, om en inte har något emot att flera-tusen-kronors-katten blir tillplattad av en bil alternativt försvinner eller kommer hem med skador…
Men nu när jag dragit typ allt en borde tänka på och ni känner er redo, så go! Katter är supermysiga och coola djur 😀
Och ett hemskt tips, ta med maken till en uppfödare med kattungar och sätt dem i famnen på honom – klart! 😉

det var värst vad du generaliserar :/ vi har lärt våra katter att ett tydligt ”nej” är ett nej genom att helt sonika lyfta bort dem från det dumma de gör (ex kloar i gardinen). dock upplever jag att de lär sig otroligt fort vad de får och inte får göra. tex. kan äldsta katten sätta tassen emot soffan, jama lite för att få uppmärksamhet och sen, när vi har ögonkontakt, slår han klorna i den och springer därifrån när någon av oss reser oss upp för att ta bort honom.
vi har också kört positiv betingning med godis för att få katterna att komma på ett givet kommando. du skriver om skrämseluppfostran. ytterst oklart vad du menar med det men vattenspray fungerar vid beteenden som måste upphöra direkt. jag talar ex. om när vår katt kloade i TV:n.. ett spray sen var det nog. den katten har inte utvecklat några störda beteenden så vet inte riktigt vad du lägger i begreppet skrämseluppfostran.
Förövrigt ”Och ett hemskt tips, ta med maken till en uppfödare med kattungar och sätt dem i famnen på honom – klart!” alla har inte män. och alla behöver inte rätta sig efter män. och alla är inte i ett heterosexuellt förhållande. klart.

åh vad underbart, jag skulle lätt ha katt om det inte vore för att jag bor lite litet och vill va ung o ansvarslös ett litet tag tag till!
enligt min erfarenhet är raskatter bra mycket mer menlösa än bondkatter. ”dummare” kanske man kan beskriva det som, hehe.. det är väl därför det lämpar sig bättre att ha raskatter inomhus då de ”nöjer sig” lättare. bondkatter har väl rätt mycket vildkatt kvar i sig antar jag. (älskar bondkatter).

jag har två. underbara katter. fantastiska. men pälsvård är ett måste. en måste vara väldigt noggrann med dem, speciellt mellan frambenen där det lätt blir tovor annars. men de är fantastiska. så snälla. köp av en seriös uppfödare bara.. jag köpte mina i oskarshamn.

Jag skulle hemskt gärna ha en katt, men min stora fundering gäller ju öppna fönster och (i framtiden för min del) öppna altandörrar. Alltså, jag vill ju kunna ha det öppet och inte behöva stänga efter mig hela tiden, trixa med nät osv… En utekatt kommer nog aldrig bli ett alternativ för mig, om jag inte bosätter mig långt ute på vischan kanske (föga troligt). Hur gör folk med katt när det gäller detta??

Jag har innekatt som får gå i koppel om sommaren. Gällande fönster så får de hållas stängda, åtminstone så pass att katten ej kan smita ut och sedan spärras med fönsterspärr om det finns. Balkonger funkar det ju med inglasad variant eller så kan man spika upp hönsnät som skydd så att katten ändå kan sitta ute på balkongen och spana. Altandörr vetefan däremot, det kan ju bli knepigt. Man måste dock vara på sin vakt med att låsa ytterdörrar, stänga fönster osv, många katter (däribland min) är ganska smarta och klarar lätt av att öppna stängda dörrar (att han sedan stod och vred med tassarna om låskolven en gång då en pall befann sig vid ytterdörren, det är en annan story. Dock hade han såklart inte greppet att få upp låset, men ändå).
Så; fönsterspärr, inglasad eller nätad balkong och koll på låst ytterdörr, mer än så krävs inte. Sedan är det förstås trevligt om den för tillgång till utevistelse i alla fall under sommaren (även om det inte är lika lätt att gå med en katt i koppel som en hund, man får vänja sig vid att följa katten snarare än tvärtom). Oj, långt svar, men hoppas det hjälpte.

Jag har två Cornish, kan inte tänka mig ha katter av någon annan ras. De är så himla sociala, kärleksfulla och ROLIGA katter. De har minst sagt starka personligheter, vilket ju såklart har både sina bra och dåliga sidor. De är väldigt sociala och vill verkligen vara med en hela tiden, vilket är supermysigt och roligt, nästan jämt. Mina katter sover jämt med oss på nätterna, kommer och möter en i dörren när en kommer hem, är himla pratiga och så. Men de gillar inte att vara ensamma hemma, blir knäppa om en inte aktiverar dem, passar inte som utekatter och är så HIMLA envisa. De går att uppfostra men då får en vara väldigt tålmodig under en väldigt lång tid.
Uppfödare brukar vara väldigt noga med att en är medveten om att det är en katt med stark personlighet en köper för att det är så många som vill ”lämna tillbaka” dem efter ett tag då de bara var ute efter en vacker prydnad som sköter sig själv ungefär.
Sen så ja de hårar litegrann men det är inte på den nivån att en alltid har katthår på sig. Verkligen inte. Slutligen nej de är inte dummare.

Jag har problemet med öppna fönster och dörrarna springer in fast de inte får haha. Det är såklart utekatter!
Min upplevelse av innekatter som blivit uppfödda med det är att de sällan vill gå ut men det vet jag ju stämmer med en katt. De lär säkert smita.
Och ja, utekatter överlever. Har två stycken som har tillgång till garage enbart om det är svinkallt. De är över 10 år båda två!

Har två bondkatter och har haft katt sedan jag var 5 år gammal. Kan säga att det är både underbart i princip hela tiden och alldeles supersorgligt den dagen ens vägar måste skiljas åt 🙁 När jag kommer hem sitter det åtminstone en liten gosboll och väntar på mig innanför dörren även om min familj inte är hemma. De driver mig till vansinne ibland med sina ovanor att klösa på möbler, men skulle aldrig vilja leva utan dem.

Rexar är underbara katter, husdjur, vänner och påträngande bebisar med stort uppmärksamhetsbehov. Jag ska inte uttala mig som om jag vore kattexpert för jag har inte koll på hur de generellt är, har bara erfarenhet av de 2 cornishar jag levt med i 10 år. Jag tycker de skiljer sig mycket från ”vanliga” katter. De är mycket mer sociala och nyfikna i jämförelse med andra katter jag mött, men jag har iofs aldrig haft någon annan sorts katt. Vi har även en relativt nyanländ huskatt i lägenheten (ej min egen) som beter sig som en ledsen tiger i bur när han är inne. Upplever det som han har mycket av det vilda i sig och behöver den sortens stimulans med. Kanske lite mindre ”tam”, även om han såklart har en katts fina charm.
Mina rexar gillar att vara ute på somrarna när de kan sola och spana. De får vallas utomhus under bevakning, men tröttnar liksom efter ett tag. Honan som är rätt skarp och pratsam säger till när hon vill in, -då ska hon åka på axeln uppför trappan. Men behovet av sällskap verkar på något sätt vara väldigt mycket större än ”vanliga” katters behov av att vara ute, jaga och vara allmänt kattiga. De vill vara med. De släpar efter och glor på sånt man gör. De vill gärna ligga nära och söker en kontakt som inte bara är ”värma, stryka sig.” De kräver dock en hel del uppmärksamhet, glöm att gå på toa själv och sova en natt i fred. (Men det livet lever du ju redan..?) Som alla andra katter har de ju olika personligheter med, men jag känner mig lyckligt lottad.
Den ena är lite smartare och hon verkar förstå vad jag absolut inte vill att hon ska göra. Dessutom snackar hon ganska mycket själv, så jag förstår oftast vad hon vill med. Hon muttrar på allt och man hör på tonläget om hon är missnöjd, nyfiken, glad, arg, känner sig ensam osv. Dessutom blir hon sur när jag varit borta för länge, och visar det. Hon fäster sig vid människor och det märks vilka hon gillar. När någon hon tycker om bara tittar in och går ganska snabbt igen, låter hon olycklig med långa, djupa jamanden. Sen sitter hon i fönstret och glor, länge. I dag när jag varit hemma men väldigt upptagen har hon gruffat och gnällt, hon gillar inte när man inte ser henne, man måste ”heja” när man kommer hem också. Annars hör man på gapandet att det inte är ok, i alla fall om hon tagit emot vid dörren. Hon vill ha mer sällskap och uppmärksamhet än den andra som lika gärna kan sova en hel dag. Han är också mindre beroende av särskilda människor men han vill i princip alltid gosa och vara nära, vemsomhelst verkar duga och han ger sig inte om han vill ligga i knät. Han är också så att han vill ligga på armen under täcket, buffa sig in i armhålan eller sova kind mot kind. Jag får i bland vara glad om jag kan ligga på min egen kudde, med täcke på hela kroppen.
Skulle nog inte rekommendera en rex om man är borta mycket, sen är det nog bäst att ha två. De är kanske lite som hundar på så sätt. De jag har passar väldigt fint i hop och ligger gärna tillsammans nos mot nos, som de bästa av vänner. Nu när de blivit ganska gamla är de inte så uppåt väggarna som de var när de var små och 1,5 blomkruka i veckan gick åt. Det underlättar lite, som jag minns det var de lite smågalna första året, varje morgon låg alla mattor i hörnen och oftast hade jag dem hoppandes på ryggen nattetid. När den ena ville dela täcke med mig väckte han mig gärna, med en tass i ansiktet. (Nu är han smidigare, snor plats i stället.) Men, -underbara!
Tror rexar kan passa mycket bra med barn. De är luddiga, fantastiskt mjuka och man ser ju inte direkt katthår på möbler och sånt. Visst hårar de, men inte så att det stör. Är dock lite allergisk i perioder, så jag känner av dem i bland. Men kan absolut leva med det. Dessutom är de fantastiskt fina och speciella på alla sätt, såsom alla kattägare skulle säga, men rexar är väl ”lite mer av allt.” De passar ypperligt som innekatter pga de liksom stimuleras av det sociala, men att vara ute då och då uppskattas med. Dock är de ju känsligare för kyla och sol, kanske lätt fixat med en liten innegård med tak, om man har hus.
Ja, det här blev ju rena reklamkommen

Har en Cornish och hon är den finaste man kan tänka sig. Hårar nästan ingenting, vill vara nära hela tiden (kan ju vara ett plus eller minus, hur man nu ser på det hela :)) – kommer och hälsar vid dörren och vill alltid ligga i knäet när man kollar på tv. Enda nackdelen jag kan se är att de (eller iallafall vår) kräver mycket uppmärksamhet och blir orolig över att vara själv längre perioder (när man kommer hem efter jobbet så tycker hon att man varit borta i år och dar och mjauar oerhört mycket tills man klappat henne en stund. <3)

Jag kan inget om just rex, men jag har lång erfarenhet av både bondkatter och raskatter och raskatter generellt är INTE dummare än bondkatter. Däremot kan du vara ganska säker på att du får de egenskaper som kännetecknar rasen, vilket är mer ett lotteri med en bondkatt.

Nu är jag hundmänniska men var sugen på skaffa en sibirisk katt en gång. Vem vet, kanske blir en katt någon gång i framtiden. Katter (och hundar) utan päls är verkligen inte min grej (ser bara läskiga ut). Dels är det inte praktiskt för vare sig mig eller djuret, sen finns det ju olika hälsoproblem just pga. nakenheten. Sen är ju päls supermysigt!

Vi har två devon rexkatter och de är fantastiskt fina och roliga katter. Våra hårar inte alls mycket, skulle säga i princip ingenting. De är sociala på det sättet att de nästan alltid vill vara där jag/vi är och vill alltid vara med det där händer något:) jag tycker inte att de är för galna men har fått höra att devons är något lugnare än cornish. Är sjukt glad att vi köpte katterna:) jag säger kööör, tror maken gillar dem bara ni åker och träffar någon!

ALLTSÅ. Allvarligt. Kan du inte bara Googla eller fråga på forum/kattuppfödare istället för att spamma ner din blogg? Du förstår ju inte att du gör precis likadant som Männen du klagar på och anser ska förse dig med information istället för att själv ta reda på den (genom att fråga dig).
Eller skapa en ny blogg där du skriver om tapeter och katter och annat (på samma sätt som du tidigare hade en blogg för LCHF-recept).
(Det är klart det går att scrolla förbi, men fortfarande: Ska det behövas? Följden blir snarare att sluta besöka sidan helt än att exponeras för massa ointressant som inte hör till topic.)
(Och jag vet: Nu kommer du antagligen svara med ett ”BUHU vad synd att någon inte tycker om min blogg”, WHATEVER.)

Jag kommer slå ett stoooort slag för devon rexkatter. Vi har en dam & alltså, denna katten är fantastiskt. Hon hårar inte, och eftersom hon har hår blir hon inte så fettig som nakenkatter och behöver därmed in badas flera gånger i veckan = noll pälsvård. Hon är himla social, extremt pratig, sitter gärna med – vare sig du lägger golv, kollar på teve eller har middag med vänner. Extremt utpräglad personlighet. Så helt enkelt drömkatten, enligt mig.
Nackdelar är att det kräver sällskap, antingen iform av en människa eller annan katt. Första levnadshåret på vår katt så var min syster hemma mycket, sedan flyttade hon och katten var ensam om dagarna, vilket hon proteserade med att kissa utanför. Nu är min pappa arbetslös på halvtid och hemma mycket, och då blev ordningen återställd – så att säga. Så två är ju ett plus i kanten!

Det viktigaste man ska tänka på är ETT: varför man vill ha katten och TVÅ: hur mycket tid man är beredd att sätta ner på den.
En katt är mycket smartare och mer självständig än en hund, så på det sättet kan man se det som ganska ”lätt” att skaffa en. Men vad som helst kan hända med en katt, det finns sjukdomar, vaccinationer, sår som ska rengöras och så kanske katten inte är så sällskaplig som man tänkte sig och då passar det ju verkligen inte att skaffa en så länge barnen är små… Barn kan nog lära sig ansvar av annat som inte går ut över en levande individ. Sen är det också väldigt bra att kastrera/sterilisera kissen så att den inte ynglar av sig 🙂
En katt blir som sagt aldrig som en hund, att uppfostra dem går inte, förutom med små saker. Vissa är snällare än andra förstås. Kan ju också löna sig att kolla om nån av ungarna är allergisk, förrän det är för sent!

Åh klart ni ska skaffa katt. Mysigt med djur ju och bra för barnen att ha djur i sin närhet. Vet inget om rasen men har hört at den är väldigt mysig. Kör på säger jag. Ni bor ju bra så katten kommer få det toppenbra=)

Jag har två cornish rex. I skrivande stund sitter den ena och vaktar diskmaskinen och den andra kom och drog ner min hårborste från soffbordet med tassen bara för att. Snart ska jag koka gröt, då kommer det vara två katter brevid mig för att kolla hur det går. Cornish är väldigt bra sällskap, mycket socialare och påhittigare än andra katter. De är känsliga, känner av stämningar, när ni mår bra mår de bra. Jag har flyttat med dem, åkt på semester med dem, inga problem så länge de fått vara med. Fantastiskt sällskap, men tro inte att de är några enkla djur. Inte för att jag haft barn, men jag misstänker att det är någon lightvariant av det, skriker som tokar när de är hungriga, leker och springer omkring så saker flyger, och kommer på en massa bra knep för att få det de vill ha!

Det är ju fantastiskt att ha katt och speciellt när man har barn, så härligt för barn att få växa upp med djur (så länge barnen är snälla mot djuren och tvärtom) men att vilja uppfostra en katt mer än att få den att gå på lådan är en tanke jag inte förstår. Katter är underbara just för att de är självständiga och inte behöver en människa som ska forma och fostra dom?

Jag har inte haft just en rex själv men träffat en drös via Stockholms katthem där jag volontärar. Min erfarenhet är att de är otroligt sociala och kelsna katter som dock är väldigt pratiga och högljudda. Bestämda och smarta. Tyckte inte att de fällde speciellt men det är ju oftare mer långhåriga katter som gör det.
Klart ni ska skaffa katt förövrigt! 🙂 Älskar katter och har två riktiga pälsbollar själv hemma (en maincoon/skogis och en bondkatt med rejäl päls). Deras charm väger gott och väl upp all dammsugning och rollning av kläder. 😛
Har du kollat upp Russian Blue? De har ju lite samma kroppstyp som rexen men jag tycker de är en mycket trevligare ras. 🙂 Alltid en smaksak förstås. Fäller inte heller mycket med sin korta silkeslena päls. Ett tips! 🙂

Första gången jag kommenterar, bara för att säga – SKAFFA KATT!!
Ett hus är inget hem utan en lurvig liten varelse som kommer och kryper upp i knät och kurar skymning imho
Jag har själv orientaler. De brukar beskrivas som lika cornish, fast mer högljudda. Har en kompis som har cornish och av vad jag har sett är de mycket lika i beteendet.
Något att tänka på är att de är en mycket aktiv ras. Det är ingen katt man lämnar hemma ensam 8h om dagen tex. Det är ingen soffpotatis som sover hela dagen, utan man bör vara beredd på att den behöver mkt uppmärksamhet och aktivering för att må bra.
Många av de raskatter som senare i livet uppvisar beteendeproblem, tex kissar fel eller blir aggro, är pga att man struntat i att ”motionera” dem. Receptet är mycket lek med mkt spring och gärna lite ”hundtrix” i kattversion så att de får tänka litegrann.
Med barn i hemmet brukar inte lekande vara ett problem egentligen, men är du osäker på om ni mäktar med att möta kattens behov av stimulans kan det vara en idé att skaffa två, då kör de slut lite på varandra.
Jag är ett ”en-människohem” och skulle aldrig klara att ha bara en av mina katter, det skulle inte gå att hålla den sysselsatt i den grad den behöver, då det är ett heltidsjobb i princip. På så vis är en kattkompis bra, då har de varandra som ett komplement 🙂 Det är också övergulligt att se dom ligga och gosa i en stor hög och tvätta varann.
Men oavsett – skaffa katt!! Katt! katt! katt!
En eller många, luden eller kal. När den kryper ihop i knät och spinner kommer du inte bry dig om den bajsat på mattan, öppnat alla skåpdörrar och bitit maken i benet – du kommer tycka den är söt och underbar (och undra varför du väntade så länge) ändå 😀

Fast om du ser det från andra sidan – att om det bara föddes katter som människor var beredd att betala dyra pengar för och som det fanns efterfrågan på så skulle det inte finnas en massa hemlösa, utslängda katter som behövde adopteras.
Det finns ett skäl till att vi inte har så mycket strykarhundar i Sverige – en hund är oftast dyr i inköp.
En hundvalp är inget man släpper ut på gatan – vi värnar vår investering, och eftersom vi lärt oss att det är en investering så investerar vi också känslomässigt i den.
Katter som man kan köpa för en krona tassen betingar inte samma värde, försvinner den kan man köpa en ny, när sommaren är slut kan man låta den klara sig själv – de kan ju äta råttor eller leta upp någon bondgård, och nästa sommar köper man en ny för någon krona tassen åt ungarna. (Nej, jag gör inte så, jag både värnar, älskar och tar ansvar för de djur jag har/har haft – men alla gör ju inte det)
Kostar kattrackarn 7-12 tusen, nja, då släpper man den fan inte ur sikte om man inte har väldigt gott om kosing, och inte ens då troligen.
Det finns mer än känslomässiga skäl till att folk håller sina raskatter inne och låter bondkatterna ströva ut och in som de vill.
Så jag personligen förespråkar renrasigt både när det gäller katt och hund om man skall se det för djurens skull – minska slit och slänget.
För sin egen skull vet man dessutom mer vilket paket man får i en renras med stamtavla än i en vägkorsning där vare sig egenskaper eller anlag/sjukdomar är kartlagda.
Lite krasst så där.

Åh!
Jag har en uuuuuuuuunderbar rex! Hen är så himla fin och go!
Ett råd skulle jag dock vilja ge. Kolla ordentligt om hela familjen verkligen tål den.
Vi köpte rex just för att de skulle vara allergi-vänliga (min dåvarande var allergisk) och allt gick jätte bra första tiden… Tills JAG blev superduper allergisk 🙁 har aldrig vart tidigare utan utvecklade i vuxen ålder. Lång story short så fick katten flytta till mina föräldrar. Frid och fröjd fram tills nu då de köpt lägenhet… Vi får se vad hen tycker om det. För det är en annan viktig punkt mitt 20-åriga jag inte reflekterade tillräckligt över: En katt lever länge. Ens liv kan förändras och man har ett ansvar för de lilla liv man tagit sig an.
MEN, cornish rex är en fantastiskt rolig, smart, fin ras med stooooor personlighet och integritet. Som tidigare talare nämnt så har de ett stort uppmärksamhets behov. Min rex kan vara lite väl tjatig ibland… På plus sidan kan även nämnas att de kräver minimalt med pälsvård och de fäller inte som andra katter. Bara ”luddar” av sig lite mellan säsongerna 🙂

jaaa, klart ni ska ha er en cornish! (eller två) min cornish fyller 13 nu i vår och mamma har en som är 12 år. cornishar fäller inte som andra katter precis som många har skrivit, de luddar mer och olika mycket i olika perioder samt beroende på kattens pälskvalitet. mammas fäller mer än min. de är extremt sociala och sällskapssjuka, pratar gärna mycket (och högt) och ska vara med där det händer saker. de är lättuppfostrade och våra vet precis vad de får och inte får göra – betyder dock inte att det inte blir en promenad på köksbänken när ingen är hemma… min erfarenhet är att cornishar väljer en person som SIN, jag lever mer eller mindre i symbios med min haha. andra går såklart också bra men det är oftast en som är extra viktig. jag skulle nog nästan rekommendera att ni skaffar två på en gång faktiskt, fundera iaf på det. iom att de är så sociala och behöver rätt mycket stimulans så är en kattkompis väldigt bra. ofta blir det faktiskt mindre jobb totalt sett eftersom att de inte blir riktigt lika beroende av att alltid ha uppmärksamhet etc, även om försäkringskostnad och dylikt såklart blor dubbelt. väljer ni att bara ha en så var beredd på att alltid ha en uppmärksamhetstörstande katt i hasorna 🙂 en annan sak att tänka på är att cornishar faktiskt inte är lämpade att ha som utekatter. de är känsligare än andra pga mindre päls så jag skulle verkligen inte rekommendera det. dessutom kan vissa som har lite ”glesare” med päls faktiskt bränna sig i solen. hur som helst, de är stora personligheter och jag tror inte jag kommer klara mig utan minst en cornish genom livet <3

Jag röstar för en sphynx. Jag har haft en och det var världens bästa katt! Otroligt intelligent, social, medveten och med en stor personlighet. Till och med de som inte gillar katter gillade henne. Dessutom väcker de lite uppståndelse med sitt annorlunda utseende 😉 hon brukade sitta på min axel medan jag körde bil och spana ut genom fönstret.
Åhh så jag saknar den katten ♡

Efter att ha levt större delen av mitt liv med lite olika sorters katter tänkte jag bidra med det jag kan. För det första: varje katt är sin egen. Med det menar jag att varje katt har en alldeles egen personlighet. Jag har inte träffat en katt som är den andre lik, och ju mer en lär känna den, desto fler egenheter finner en. Givetvis kan en ändå se vissa skillnader mellan raser, men kan ändå vara värt att tänka på att ex. en bondkatt kan mer likna valfri raskatt än en annan bondkatt, om du förstår vad jag menar! Med det sagt: ”testa” katten innan, om möjligt, hälsa på den och känn efter: är den här för mig? De katter jag har känt har mest varit bondkatter och bastarder, bland annat en halvsiames som var den smartaste katt jag mött, hon öppnade dörrar, skåpsluckor och letade upp allt som var ätbart. En riktigt kände/såg hur hon iakttog saker och lade ihop ett och ett, för att senare ”härma”! Lekte gärna apport och sådär. Hade ett stort behov av att vara aktiv, som vår äldre katt tyvärr inte kunde hjälpa henne med. Den äldre katten var en bondkatt som hade oerhört stor integritet och personlighet, hon avskydde stora sällskap men var varm och gosig mot oss i familjen. Andra katter jag bott med var två nästan-norska skogskatter, där den ena var oerhört korkad men Å så gullig och den andra inte heller var så smart, men hade större integritet och hade lättare att ”säga ifrån”. Nu har mina föräldrar två bondkatter av hankön som är de snällaste som finns, och bröder är de också; de är superkorkade, rädda för allt, ser spöken samt är kungarna av kel. Angående dem, så säger min erfarenhet att generellt är hankatter ”snällare” än honkatter, och framstår inte riktigt som lika självständiga, men det är som sagt min erfarenhet och behöver verkligen inte gälla alla katter. Som sagt: de är alla egna. Och världens bästa. Åh.

Åååh, Cornisar är så fina, vill själv ha en om jag ska skaffa en till katt! Jag har en Egyptisk Mau och hon kan ibland verka superintelligent och ibland dummare än en gris. Hon är även väldigt klumpig vilket kan vara otroligt underhållande, och väldigt aktiv och social (högljudd). Leker apport gör hon också. Katter är så härliga. Klart ni ska skaffa en! 🙂

LD: jag vill kanske skaffa katt.
Random kommentator: ego! Hämta på katthem istället!
Jmfr:
Vem som helst: jag vill kanske skaffa barn.
Random kommentator: ego! Adoptera istället!
Said no one ever…

Jag har två siameser och en sphynx. Rexar är lika dessa raser så även funderat på att skaffa en rex någon gång. De är alltså väldigt roliga katter! Dvs om du vill ha en smart, nyfiken och social katt som alltid vill vara med. De lär sig lätt saker och går gärna i koppel (men de ska leva som innekatter). Lättskött päls.
Som många skriver är rexen ingen ensamkatt. Uppfödarna jag har haft kontakt med har alla vägrat sälja denna typen av katt till någon som inte har ytterligare en katt. Katten kommer må dåligt och bli ganska jobbig. En katt är betydligt jobbigare att ha än flera, då de tar hand om varandra – särskilt när de är ensamma hemma om dagarna.
Även jag kan rekommendera sphynxen, som som sagt är både som siameser och rexar i temperamentet, men förstärkt. EXTREMT sociala, EXTREMT nyfikna, galet roliga och så sjukt smarta. Jag som haft siameser i hela mitt liv blev jätteförvånad när vi fick hem vår sphynx (den första jag har), att en katt liksom kunde ha ännu större personlighet. Han skrämmer mig nästan ibland när han gör vissa saker jag tycker en katt inte borde fatta.
Så ja, jag kan verkligen rekommendera rexar (och siameser, orienaler och sphynxar då som räknas till typ samma ”familj”). De är fantastiska katter, dock inte som ensamkatter.
ÅH! Jag kan prata katt hur länge som helst. Hoppas du skaffar en (dvs två ifall det blir rex)!

Skaffa! Vårat hem blev verkligen ett hem när vi köpte oss lilla Findus. Vi valde en helt vanlig bondkatt, betalade bara 1500kr för han och han är kastrerad, vaccinerad och chipmärkt precis som han hade varit om han kostat 7000-10000 kr och varit renrasig. Försäkrad och innekatt. Tycker som någon här skrev att katter ska kosta mer, just så att alla tänker sig för innan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *