Kategorier
Vardagstrams

Sparar ni era barns teckningar?

Jag är hemma med sjuka barn igen. Det hostas och snörvlas och barna har feber men inte tillräckligt för att vilja vila och ta det lungt.

De producerar istället. Vänder upp å ner på hela huset och fullkomligen sprutar ur sig kreativiteter.

Jamen ni ser ju själva.

Rainbow Dash

20140304-133610.jpg

Fluttershy

20140304-133618.jpg

Twilight Sparkle

20140304-133627.jpg

Apple Jack

20140304-133635.jpg

Rarity

20140304-133646.jpg

Pinky Pie

20140304-133655.jpg

Spike

20140304-133705.jpg

Sparar ni allt ungarna ritar? Eller väljer ni ut? Hur gör ni då? Jag är grym. Jag kastar allt som inte är välgjort. (Alltså i deras mått) Fast jag kastar i smyg. Liksom lirkar ner det i pappersinsamlingen. Fast ibland kommer de på mig och KRÄNKTHETEN som uppstår då. Men jag sparar massor. Jag har en låda full redan. En del ska ramas in, andra teckningar ska sättas in i album och resten läggs på hög.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Sparar ni era barns teckningar?”

Ja, jag har tänkt spara teckningar när skruttet blir så stor att hon börjar rita. En teckning (massa prickar och nåt streck) har jag redan sparat 🙂 Jag säger det nu iaf, hur det blir visar sig

Alltså, ungarna här (fyra stycken) ritar ca tio teckningar var OM DAGEN. Det är 40 teckningar per dag, 280 teckningar per vecka och 1120 teckningar per månad… Jag SLÄNGER. Mina päron sparade en massa skit jag målat, jag har fått dom här hemma i en pärm men inte en enda gång har jag känt mig intresserad av att titta.
Om de gör nåt superfint, typ målar en skog och klistrar på lövbitar och gör glittersparkle runtomkring, så fine… Då kan jag spara 😉
Jag kastar också i smyg, oftast. Ibland säger jag att nä, hörrni, jag kan inte spara den och den och den teckningen, rita, visa och släng sen. Lika med pärlplattor, jag kan inte stryka varenda pärlplatta de gör. Men jag brukar erbjuda dom att låna min telefon och ta en bild av konstverken. Då sparas det ju indirekt. Det är inte alltid de nappar på det erbjudandet dock. Ibland kommer nån unge hem med en kasse från dagis, med typ 100 teckningar i! Vad gör man då? Går igenom och säger ”åh vad fiiint” hundra gånger och sen, ”välj två som du vill spara!”
Det har aldrig slutat rita eller måla trots att jag slänger.
/Ruthless

Har en teckningslåda där barnen får lägga sina alster efter att de tagit hem dem från förskolan. Sedan kan jag rensa i smyg underifrån 😉
Sparar heller inte sådant som inte är välgjort eller som berättar något (mitt stora barn ritar hela historier) Allt kludd slängs efterhand och så också alla de där pappersflygplanen som ligger och skräpar lite varstans.

Det är ju lite problematiskt det där. Att spara det vi (vuxna) anser ”välgjort”. Vad betyder ens välgjort? Och för vems skull sparar du i så fall? Varför inte ha en pärm eller låda till barnet och säga att ”här kan du spara det du vill ha kvar”. Blir lådan full (vilket dem förmodligen blir efter typ två dygn) får barnet själv rensa och bestämma vad som ska sparas eller inte.

Jag gör ungefär som du. Jag sparar det hon lägger ner energi på. Hon ritade ett perfekt päron när hon var 2,5, den finns kvar. Nu har hon verkligen börjat rita figurer och saker. Det som är välgjort hamnar på väggen i barnens rum, så kommer det in lite färg där också (väggarna är rätt så skitfula). Men ja, svårt är det. Det jag rensar bort smyger jag naturligtvis också med, men det händer att hon kommer på mig (eller pappan), och Kränktheten känner jag väl igen..

Härligt att de är kreativa och producerar på!
Har också två som pärlar, målar, ritar, klistrar massor.. Jag har lust att spara det mesta.. Brukar fråga om det finns någon berättelse kring konstverket och det gör det ju alltid, försöker skriva upp den på baksidan + datum. Sparar i mappar och lådor.
(Mina föräldrar har sparat sånt som jag gjorde (också med förklaringar och beskrivelser på) och en del säger faktiskt ganska mycket om den jag är idag..)
Hittar jag högar med odaterade grejer brukar jag rensa lite. Mitt bästa tips är att återanvända: de kan ju göra av med enorma mängder papper till allt möjligt. Vill någon bara sitta och klippa strimlor så får de ta papper ur kladdhögen, samma när någon går all in på att klippa snöflingor etc. Färdigritade men inte bevaringsvärdiga teckningar kan bli lekpengar, skyltar, vägar och gräsmattor och sånt i smådjur-/dock-/legovärldar. Vi använder också en del teckningar till att slå in paket – med massa glitter, snören, klistermärken och så.. Här slås också in mängder av paket (random grej) till fantasifödelsedagar var och varannan dag, bra med fint dekorerad pappersreserv då också (sånt packar de också in i filtar, blomsterpapper, tidningar eller vad de hittar).

Jag hade en dröm om att spara ALLT, men har än så länge nästan inte sparat något.
Iofs är inte min son speciellt intresserad så dom få han faktiskt tar hem eller ritar hemma ligger i en hög på hans garderob.
Annat lär det bli med den lilla damen, som ritar på allt hon kommer åt… Hittills två väggar och ett köksskåp 😉 Och eftersom vi bor i hyreslägenhet kan jag inte spara dom konstverken haha!
Men vi har en plan på hus om 2 år och då blir det en låda åt dom var att spara sånt i. Kan vara kul för dom att kolla igenom den dagen dom blir stora, tänker jag!

OT: Jag är inne på kvinnohat och försöker vara lugn och pedagogisk i min argumentation gentemot feminismskeptiker. Det är lite påfrestande, men det går hyfsat. Funderar lite på detta: finns det något forum typ ”Fråga en feminist!”? Om inte… borde det inte finnas? Ett ställe där hur grundläggande och”dumma” frågor som helst får ställas och tas på allvar (Så länge tonen inte är åt skogen respektlös, såklart. Bör modereras.). Någon pedagogisk och helst lite lättsam och rolig feminist svarar. Vore fint, tycker jag.

Mina föräldrar tapetserade sitt sovrum med våra teckningar när jag och min bror var små, tror inte att det fanns en tom fläck någonstans. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det kändes väldigt roligt. Nu har de tapetserat om och har ramat in några enstaka, antar att resten har gått till pappersinsamlingen. Antar att jag skulle göra liknande för att jag vet hur bra det kändes för mig att de ville sätta upp mina verk på väggarna.

Jag sparar en del, av det som kommer från förskolan så blir det de lite mer arbetade grejerna. Det som de ställer ut på vernissagen på förskolans dag brukar vi spara för det är sånt som är lite mer genomarbetat. Tex gjorde 6-åringen ett stilleben och en kolteckning sista året på förskolan. Även om de inte är några mästerverk så är det ändå de första försöken med detta.

Nej, jag sparar inte särskilt mycket. Det produceras hur mycket teckningar som helst både hemma och på förskolan. De har med sig ungefär en välfylld kasse teckningar från förskolan varannan vecka och hemma produceras det ännu mer så det skulle vara ohållbart att spara allt.
Det som ändå kan sparas är om de klurat med något länge och lagt ner tanke på det de gjort och kanske kommit på nya tekniker att rita med. Typ.
Noterar att det är samma motiv på teckningarna både i din och min familj 😉

Vi slänger ingenting på en gång efter att de ritat i alla fall, utan det får alltid sparas ett litet tag i högar, skrivbord och så vidare. Skulle kännas grymt tråkigt själv om man gjort något och någon efter två minuter bara: okej, nu slänger vi det. Ett barn hade en grej för sniglar ett tag och målade helt ärligt igenom 100 papper på en eftermiddag med snabbt ditkluddade sniglar, den ena mindre välgjord än den andra. Men de fick också vara kvar en stund i tjocka högar.
När högarna växt på sig lite så får barnen rensa ut istället. Vi tar undan de där teckningarna som värmer hjärtat extra mycket och så bestämmer de över resten. Äldsta har haft en period när han sparade ALLT men insåg snart att det inte funkade så bra och nu slänger han friskt istället. Allt går väl i perioder, även samlandet, och det tycker jag gott de kan få ha i så fall.
Vi har en hel vägg av teckningar där vi sätter upp sådana som vi blir glada av, som är fantasirika, välgjorda eller bara speciella eller som vi märker att barnen själva är extra nöjda med. Ibland föreslår de själva att något ska sättas upp på väggen och då gör vi det. De vi tar ner därifrån kommer vi att spara för framtiden i pärm eller låda.

När min stora var i förskoleåldern köpte vi en slags förvaringsmapp på Granit (eller två, en A4 och en större) där han själv fick välja ut och spara de teckningar han verkligen ville spara. Mappen hade framsida av plast, så han kunde fronta med någon favorit och det såg lite ut som en riktig portfolio.
Det blev lättare att sålla och var ett bra sätt att spara, nu har vi ett fåtal mappar som är kul att titta i ibland. Två teckningar har vi inramade i snygga ramar med passepartout (ja, den stavningen fick jag googla).

Det där brottas jag en del med… Det går ju inte att spara allt, för då skulle vi drunkna i teckningar, samtidigt som det känns synd att slänga allt. Hittills har vi inte kommit på något bra system så teckningarna ligger spridda lite här och var. Det jag kan ångra är att jag glömt att skriva datum på de teckningar vi känt att de är värda att spara. Så här i efterhand har vi ju inte den blekaste om när de gjordes egentligen, vilket gör dem lite intetsägande, det hade varit roligt att se vad hon kunde rita i olika åldrar.

Vår skrutt är inte så gammal så än så länge spar vi bara om något blev extra coolt eller om det målades av en anledning som pappas födelsedag.
När hon blir lite större så tänker jag köpa ramar som man kan ploppa ner en hel bunt med teckningar i. Då kan nyast ligga överst för stunden. Extra fina får mer permanenta lösningar som riktig ram eller album.
Men vilken underbar sprudlande kreativitet dina barn har. De där hade jag aldrig kunnat slänga.

Jag sparar de finaste teckningarna och smusslar ut resten i pappersåtervinningen. Men VE MIG NÄR JAG BLIR PÅKOMMEN!! Åh den anklagande blicken! Den darrande underläppen! Den dömmande blicken! De anklagande orden ”jag ritade denna till DIG och du bara SLÄNGDE den! Hur KUNDE du!”

Jag sparar nog alldeles för mycket :-/ Det är ett beteende jag har när det gäller allt egentligen. Jag fäster minnen vid saker alldeles för lätt. ”Åh den där stenen hittade jag under Skottlandsresan”, ”Nämen titta, denna teckning gjorde Connor den där dagen som det åskade” o.s.v. :-S

Jag ahr själv igna barn än, däremot så har jag en pärm med plastfickor och de bilder som jag själv och mina föräldrar tyckte mest om från när jag bvar barn, från olika åldrar, det är inte många, men de är ändå roligt att titta på i bland.
Dessutom, dina barn gör awesome ponnys, jag tycker också om ponnys, mer ponnys”

Jag sparar allt. Punkt. Jag kan INTE slänga något. Här sparas alla mattehäften, dagisteckningar och söta lappar (jag gilar däj mamma).
Ett litet problem är att vi har sex barn. Sex barns alster blir en del utrymme på vinden.
Och det innebär en sammanbiten och fruktansvärt sur 23-årig dotter, som tvingas gå igenom sina lådor för att fyraåringens teckningar ska få plats.

Ojojoj.. vad mycket som har sparats av våra föräldrar. Våra teckningar sitter fortfarande kvar i det hus vi bodde i när det stora huset renoverades.. och det var tidigt sjuttiotal. Jag kan känna att det är svårt när mamma frågar mig om hon ska slänga gamla skrivhäften från lågstadiet. Bättre att hon inte frågar och bara slänger..
Så jag har fått samma känsla för sånt där och har jättesvårt att slänga vad som helst, må det vara tidningar jag tagit på tåg eller vad skit som helst. Lite hoarder-varning där.. iofs inte så konstigt i ett kapitalistiskt samhälle, där ägande uppmuntras. Iofs har jag alltid varit förhållandevis fattig och då är det inte lätt att kasta saker, för de kanske behövs längre fram.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *