Kategorier
Vardagstrams

Vi bestämmer

Är sjuk fortfarande och en deadline på en viktig text så orkar inte mycket mer än så. Oskar är hemma och VAK’ar.

Två tankar har jag dock:

Som Hej Sonja säger i kommentarsfältet så tycker jag också att vi ska hålla händerna nu. Artikeln om Annie Lööf är under all kritik men rikta inte den kritiken mot henne. Hon dubbelbestraffas tillräckligt bara genom att vara kvinna i hög position.

hejsonja

En annan sak dock är att man faktiskt KAN styra över artiklarnas innehåll. Iallafall när det gäller personporträtt. Jag har blivit intervjuad ett par gånger och journalister som vill ha med en i tidningen VILL HA MED EN I TIDNINGEN. Dvs, de anpassar sig efter dina önskemål för att du inte ska tacka nej. Du får även läsa artiklarna innan de publiceras och du får ändra och lägga till. Detsamma gäller fotografering, även om fotografer är skitbra på att manipulera och övertala en till tokigheter.

Om fler fattade det samt stod på sig så skulle fler kunna styra lite över hur de presenteras. (Eller så är de helt enkelt bara rädda för mig eller nåt. HEHEHE.)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Vi bestämmer”

Men ja, exakt! Det är inte Annie som är boven här. Oavsett om det är frivilligt eller ej så kan vi inte klandra henne, det känns inte okej. Idéen med att framställa regeringskvinnorna som väna prinsessor är det dumma. Inte för att det är FEL att vara feminin och söt och prinsessa, utan för att det i det här fallet cementerar hela den gamla idén om att ”Kvinnor borde sköta hemmet” och ”männen borde styra” pga kvinnor är känsligare och bla bla. Det handlar om att de aldrig i livet skulle be regeringsmännen att posera som söta prinsar.
Och det handlar även om att ifall t.ex. Reinfeldt suttit i tidningen och sagt ”jag längtar efter barn” så hade alla tyckt att det var jättefint och lite sådär mjukisman, men när en kvinna gör det så tycker folk att ”då borde hon skaffa familj istället för att styra” typ.

Att som privatperson ha rätten att ställa krav under en intervju är ju okej, men det är ibland sjukt komplicerat att låta en intervjuperson läsa texten.
Jag är journalist och jag låter folk läsa ibland. Helst läser jag bara upp personens citat i telefon. Anledningen är att många inte förstår skillnaden på vad de själva säger och vad min journalistiska hållning är. Vissa kan få hybris och tro att de har fullmakt att ändra i allt, vilket de naturligtvis inte kan ha. Att intervjua och skriva är mitt jobb.
Jag tycker att det är problematiskt att du skriver att folk har full rätt att ändra och lägga till i en yrkespersons hantverk.

Fast nu säger jag inte att det är ok att ändra i journalistens personliga sätt att skriva, utan i det som sägs om en. Jag tycker det är rimligt att som intervjuobjekt kunna ställa krav om vad som skrivs om en eller hur saker vinklas. Jag har fått läsa allt som jag ställt upp i.

Hej! Pyttelite på samma tema: ok, gick inte att klistra in länk men googla på: It-drives-mad-feminists-wont-fight-stay-home-mothers-The-sisterhood-won-battle-theres-one-group-women-treated-like-second-class Det är en artikel i Daily Mail.
Hur ser du på detta? Jag är all for feminism men varför är det den manliga måttstocken som gäller? Varför går kampen för att kvinnor ska jobba mer? Varför inte mot att män ska jobba mindre?
Varför ska BÅDA föräldrarna sätta karriär för barn nu? Tror någon verkligen på att det är ett sådant samhälle vi vill ha? Allas rätt att stressa sönder sig i ekorrhjulet…
Jag hittade till din blogg för att vi har samma inställning till förskolan – är superintresserad av hur du ser på den här frågan/vinklingen.

Men nån stans har man ju ett eget ansvar också, och efter kritiken mot artikeln ”Stassråden” borde man ha lärt sig något innan man tar på sig prinsessklänningen och pratar mode. Eller?
Jag tror det är ett högst medvetet val faktiskt, att man väljer att framställa sig på ett sätt som man tror tilltalar en viss målgrupp för att nå denna.
Är mycket nyfiken på nästa veckas reportage med Rossana Dinamarca (och även andra, kommande reportage)
Jag kanske dubbelbestraffar. Jag tycker det är en svår balansgång att avstå det men utan att infantilisera och omyndigförklara.

När jag såg artikeln tänkte jag att den kunde ha blivit hur cool som helst om politikerna istället stylats till sitt drömyrke: Vad hade du velat jobba med om du inte var politiker? Det kunde ha blivit en spännande dimension och gett en intressant bild av personen, istället för att bara förstärka känslan att vad varje kvinna EGENTLIGEN vill vara är en prinsessa… Själv tror jag de fått styla mig till en biolog som studerar orangutanger i djungeln…

Annie Lööf hävdar att ”Atlas Shrugged” är hennes favoritbok. Jag har ingen sympati för Randister, oavsett hur mycket kvinnor de är. Ayn Rand var en förfärlig människa och hennes könsidentitet gör inte ett jävla någe för att mildra detta. Varje gång Annie Lööf öppnar munnen kommer det något så puckat och/eller människofientligt att man får hjärnbränna. Jag tänker förakta Annie Lööf så länge jag lever eftersom hon är dum i huvudet. Att idioter som Annie Lööf inte ska bestämma över mer avancerade saker än en bilbana har inget att göra med huruvida kvinnor har en plats i det offentliga eller inte. Nån jävla måtta på coddlandet får det vara tycker till och med jag.
Att försvara Annie Lööf är att pissa på alla hon pissar på. Den enda skillnaden mellan Lööf och Reinfeldt är att Reinfeldts publicist jobbar hårdare medan Lööf verkar ha anställt en hamster att sköta hennes PR. Annars är de lika ondskefulla och pantade, båda två.

Jag är journalist och fotograf och för mig är det enormt viktigt att den som porträtteras av mig alltid ska känna sig trygg med att det är hens historia som kommer fram och ingen annans. Jag skickar både bilder och text på korr och gör gärna ändringar i texterna om något känns fel. Det betyder inte att jag skriver om en hel intervju. Nästan alltid är vi fullständigt överens och tycker vi någon gång olika hjälper det oftast att förklara min syn på saken. Däremot har jag själv blivit intervjuad några gånger och fått läsa artiklar i efterhand som känts helt fel på alla sätt. Jag kan känna mig enormt utsatt på fel sida om kameran och har lärt mig att aldrig gå med på något jag inte får se korr på.
Vad gäller artikeln med Annie så är det trist, jättetrist, och jag misstänker att fler hade otur när de tänkte den där dagen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *