Kategorier
Vardagstrams

Kan jag inte få vara tjock ifred? Utan pekpinnar, skam, pikar, goda råd eller andra kommentarer?

Den här typen av fatshame’ande och nedbrytande kommentarer, där skribenten gömmer sig bakom ”välvilja” och ”goda råd” för att få spy sitt hat mot överviktiga, fylls mitt kommentarsfält med konstant (jag godkänner de sällan dock):

fettförakt fatshaming

fettförakt5 fettförakt6 fettförakt7

Men vet ni vad? Det är inte bara oförskämt utan elakt. Elakt och empatistört och även om man önskat att detta beteende hörde till undantagen så är det precis tvärtom; det är en epidemi.

En epidemi av ”välvilliga” människor som tvångsmässigt känner behov av att berätta för tjocka att deras fett är farligt och dåligt. 

Men det handlar inte om välvilja. Dessa människor bryr sig inte om vår hälsa alls för hade det handlat om det så hade dessa pratat lika mycket om andra risker. De hade hetsat runt i bloggar och läxat upp folk som tränar för mycket, äter för mycket skräpmat, eller för lite fett, ser för smala ut, röker, dricker, jobbar, stressar. Hade det handlar om välmening så hade de inte sagt nånting alls för vet ni vad? Att prata med överviktiga om riskerna med fetma förändrar ingenting annat än den överviktiges självbild och psykiska mående.

Jag vill inte ha nåt jävla medlidande. Det är nedlåtande och kränkande och visar att de ser på oss som sorgliga fetton som inte vet eller förstår vårt bästa. Men jag kan med säkerhet påstå att den inte finns en enda överviktig som inte ständigt tänker på sin vikt och sin eventuella fetma. Om inte annat har vi ju Caroline med flera här som ser till att vi inte glömmer detta för en endaste minut. För hur skulle det gå då, om tjocka fick för sig att det var ok att vara tjock? Om de kunde gå omkring och INTE bry sig?

Tjocka går inte ner i vikt och förändrar inte sina liv för att folk tjatar ner oss med ”fakta” och diskussioner kring våra kroppar. (oftast över våra huvuden också) För det första så VET vi redan allt de har att säga. Vi är inte dumma. Vi har antagligen bättre koll på det där än random smal person som aldrig behövt ta ställning till sin kropp eller vikt på samma sätt.

Det enda som händer när vi ältar ”riskerna med övervikt” är att vi känner skam och ångest. Inget annat. Vi slutar inte äta. Vi börjar inte motionera. Vi mår bara dåligt.

Och jag mår så otroligt dåligt av detta, det gör alla vi tjocka och vi kan inte värja oss, vi har ingen fredad zon, vi kan inte skydda oss själva från det och det bryter ner oss och får oss att hata oss själva mer. Det är inte min övervikt som får mig att må dåligt, det är omvärldens bedömande. Kan jag inte få vara tjock ifred? Utan pekpinnar, skam, pikar, goda råd eller andra kommentarer?

 Den enda rimliga reaktionen när vi tjocka pratar om fatshaming är att sluta fatshame’a. Men vet ni vad jag får för reaktion? Jo dessa:

fettförakt

fettförakt2

fettförakt4

Jag vet inte vad jag ska säga eller göra för att nå fram. Detta gör mig otroligt ledsen och nedbruten. Jag orkar liksom inte hur mycket som helst och oförståelsen är värst. Oförståelsen och liksom den här självklara rätten att få prata om min och andras tjockas kroppar som de tar sig. Avsaknaden av insikt och ovilja att ta till sig att de är del av ett stort problem som får människor att må väldigt dåligt.

När jag säger ifrån så blir folk dessutom förbannade; hur kan jag bli arg? Dumma LD är en mobbare som inte låter folk få skamma tjocka ifred, vadå vi får ju inte hylla fetma! Då kanske folk får för sig att det är ok att vara tjock och hur ska det gå då? Den enda risken som möjligtvis finns är att det kanske kanske kanske sitter nån fet jävel hemma och tänker att ”idag vågar jag gå till stranden” fast det är ju önsketänkande.

Men ve den tjockis som går omkring och tror att det är ok eller bra att vara tjock. Tjockisar måste alltid be om ursäkt och komma med förklaringar till sin övervikt och denna förklaring måste vara giltig typ ”sjukdom” eller ”ämnesomsättning” annars jävlar. De ska läxas upp. Med snälla ord, ”förståelse” och tindrande ögon ”klart man ska slippa kommentarer om kroppen MEN VET DU VAD? ATT VARA TJOCK ÄR DÅÅÅÅÅÅÅÅÅLIGT BA SÅRU VET DÅÅÅÅÅÅÅLIGT OCH FAAAAARRRRLIGT OCH DET MÅSTE VI KUNNA PRATA OM”. Nej det måste vi inte, håll käften bara.

HÅLL KÄFTEN.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Kan jag inte få vara tjock ifred? Utan pekpinnar, skam, pikar, goda råd eller andra kommentarer?”

Jag förstår inte varför folk hela tiden måste kommentera andras vikt och utseende? Det är väl inte relevant egentligen? Det blir liksom ramaskri om en kvinna har håriga ben och/eller armhålor.
Och sen så vet väl ”tjocka” (gillar inte det ordet egentligen men nu används det ju i inlägget så jag hakar på) att de är tjocka? Det är inte direkt en överraskning när någon säger det. ”VA! ÄR JAG TJOCK!? GUUUD, DET VISSTE INTE JAG!” händer aldrig.
Jag har skrivit det innan men jag upprepar igen. När jag hade lite mage så fick jag hela tiden frågan om jag var gravid. Och då menar jag hela tiden. Jag vet inte om det var för att folk verkligen trodde det eller om det var en form av härskarteknik, i stil med ”Jag påtalar dina brister för att känna mig bättre”. En tjej får inte ha mage, t.ex för då måste det vara nåt, antingen graviditet eller sjukdom eller liknande. En kille med mage, vem bryr sig?
Sedan så mår tjocka oftast dåligt av andra som påpekar det, inte pga sin vikt. Enligt forskning mår man bättre med ett par kilos övervikt eftersom kroppen har ett sparförråd att ta av samt dämpar organen.
Men alla vet att övervikt i stil med extrem fetma inte är hälsosamt, dock hjälper det inte att i princip skrika på folk att de är äckliga och ohälsosamma. Ingen blir peppad av det.

Fucking amen syster!
Sitter i en diskussion på fejjan nu där random snubbe ba ”men om folk inte har ångest över att de är ohälsosamma, hur ska de då nånsin kunna bli hälsosamma?” Och jag känner att jag orkar inte mer och känner bara ”aha, så jag är helt enkelt tjock för att jag inte har tillräckligt mycket ångest och inte hatar min kropp nog? Jamen dåså, varför har ingen sagt något tidigare, jag ska genast gå och dra mig lite i valkarna framför spegeln och jämföra mig med några supermodeller, sen kommer kilona att rasa. Can’t wait!”

Word… Får jag citera?”aha, så jag är helt enkelt tjock för att jag inte har tillräckligt mycket ångest och inte hatar min kropp nog? Jamen dåså, varför har ingen sagt något tidigare, jag ska genast gå och dra mig lite i valkarna framför spegeln och jämföra mig med några supermodeller, sen kommer kilona att rasa. Can’t wait!”

Jag förstår inte riktigt hur folk som skriver sådana kommentarer tror att dom hjälper till egentligen? Går dom in och kommenterar att alkohol är farligt i alla trådar/diskussioner som handlar om att festa också eller? Dessutom så har dom ju inte ens rätt, vi har idag ett hälsoproblem med ökande konsumtion av socker. Det behöver inte alls hänga ihop med vikt.
Jag själv har ett otroligt högt sockerintag och tendenser att tröstäta när jag mår dåligt – det är hälsofarligt även om det inte syns på min vikt men ändå får jag bara höra att jag inte behöver ”banta” eller rent av att jag faktiskt behöver äta upp mig lite när jag försöker prata om mitt problem. Vart är alla dessa ”välmenande” människor då med alla sina råd? Förmodligen upptagna med att hoppa på random överviktig person oavsett om denne vill ha eller ens behöver ha några s.k. råd.

Jag tränar aldrig, äter kass mat, dricker öl då och då (råkar ibland feströka på fyllan till min stora förtvivlan och dåliga karaktär), sitter still alldeles för mycket om dagarna och INGEN läxar upp mig, INGEN rusar till min ”räddning” och förklarar att du, det där är faktiskt inte någon hälsosam livsstil, du behöver inte ha det såhär. Jag klassas inte som tjock men några kilon ligger jag absolut över platt mage = ett ganska (för mig personligen) bra bevis på att dessa ”välvilliga” människor faktiskt inte alls bryr sig om hur folk sköter sin hälsa utan bara är ute efter att trycka ner och förakta tjockisar.
Bäst att LD sadlar om och gör en träningsblogg med gröna smoothies och nya löparbyxor istället för det har vi ju redan sett bevis på att det förändrar världen till det bättre.

Hur kan folk inte fatta, efter allt du har skrivit om detta? Jag blir så fruktansvärt arg och framför allt så himla ledsen. Jag är normalviktig nu men var tjock många år som barn, och herregud vilket helvete det var. Min vikt skulle alltid diskuteras av de vuxna. Alla skulle presentera sina teorier om varför jag var tjock och vad jag skulle göra åt det. Lärare tog upp det på utvecklingssamtalen! Alla tyckte att min vikt angick dem. Och om folk så skamlöst beter sig så mot ett tjockt barn, så vågar jag inte tänka på hur det är att vara tjock som vuxen…
Och jag hatar hälso-argumentet, som att det på något sätt skulle vara okej att kränka människor bara för att de inte är hälsosamma? (Har dessutom aldrig sett hälso-argumentet tillämpas på något annat än övervikt). Man har ingen skyldighet att vara hälsosam. Människor har ingen rätt att tala om för andra hur de ska leva. Ni som håller på så, varför? Vad är det för fel på er?

Det här med missriktad välvilja är väldigt dumt. Och väldigt svårt att komma åt. Det är också väldigt svårt att försvara sig mot, för gör man det vänds det nästan genast till mer direkt riktad kritik mot en själv, ”varför blir du sur? Jag ville ju bara hjälpa till! Så himla otacksamt av dig”. Jag har ganska länge mått dåligt, efter ganska mycket terapi har vi klurat ut att det delvis beror på just missriktad välvilja. Jag förstår att det kanske finns en snällhet bakom diverse påståenden, men det de egentligen gör är att invalidisera mottagaren. Att indirekt tala om att en person inte är kapabel att välja eller ens tänka själv. Det ger ingen styrka eller motivation till mottagaren dessa goda råd, det ger skam och ångest. Och skam och ångest gör att det blir ännu motigare, att det ursprungliga blir ännu tyngre att bära.
Det finns i mina ögon ingen annan lösning än att de som ägnar sig åt dessa välvilliga påståenden helt slutar upp. Kan man inte säga något positivt är det ibland bättre att inte säga något alls.
Till er som råkar ut för sånt här: ni är inte orsaken till att det blir såhär, det är inte ni som framkallar alla dessa ”goda råd”, ansvaret för att folk säger sånt här det åligger helt och hållet dem! Förändra er bara för egen skull och om det verkligen är något ni vill, förändra er inte för andra. Önskar att jag kunde ge er en mental regnrock, ty missriktad välvilja det är något som aldrig borde få fastna. (och nu är jag medveten om att det sista stycket också kan uppfattas som ännu en uppmaning, men har svårt att formulera nåt bättre)

Jag håller helt och hållet med dig. När gick på mellanstadiet var det flera som skulle vara ’snälla’ (läkare, skolsköterskor m.m) och ständigt påpeka att jag vägde för mycket för min ålder. Det ledde till ätstörningar vid 14 års ålder och jag lider fortfarande av sådana tankar. Inte mådde jag bättre av att ständigt få höra klankandet på min vikt och jag skulle med största sannolikhet leva ett mer ’hälsosamt liv’ om de höll käften. Vad spelar det för roll vad vågen visar när man får psykiska men påvägen?

Jag tränar själv och gillar att hålla mig i form, är väl inget hälsofreak utan mer justify my rotten lifestyle.
Men tycker att det är min ensak, jag behöver inte frälsa andra med det. Sen kan man ju fråga sig när det gäller sådana här människor, om det inte handlar om någon form av projektion.
Dom kanske skäms över sin egen kropp och letar folk på nätet som dom uppfattar som fetare.
I så fall har jag ett par råd att ge dom, om du dissar andra mindre på nätet så hinner du gå ut och ta en stärkande promenad. Sen är det faktiskt så att tänk på när du väljer dina offer, en kamera lägger på fem kilo så undvik selfies, du blir bara ännu mer desperat.
Sen har vi ju ett stort mörkertal också, dom stackars medelålders ”tre stora stark framför tipsextra med chips” männen som har ett djupt kärleksförhållande till sin tjänstebil som dom rör sig inom en radie på 50 meter ifrån.
Dom här ju totalt bortglömda stackarna,finns det ingen som vill ”rädda” dom?

Fast jag tycker inte att jag försöker frälsa någon när jag publicerar bilder från vår senaste eskapad på crossfiten. Jag är däremot sjukt stolt ibland och de som ger mig gensvar är de som pysslar med samma sport. Resten som råkar se det kan ju ge fan i att surfa runt på sociala medier och ta den där extra promenixen istället 🙂
Kallar du starwars-fans (exempel!) för frälsningsfanatiker för att de postar någon som rör starwars?
Jag skäms inte över min kropp men jag blir heligt förbannad när folk sitter å säger åt mig att jag INTE får vara stolt över den eftersom de som INTE är stolta över sin kropp mår dåligt då.

Fast jag lyfter inte fetmafrågan av välvilja eller för att vara informativ.
Jag antar att alla redan vet.
Jag antar att folk har fullständig koll på sina egna vanor, kroppar osv, det handlar inte om det.
Det handlar heller inte om att alltid sitta och ta reda på folks levnadsvanor för att sen kunna trycka ner dom och påtala vad de gör för fel.
Det vi vill säga är att du bidrar till att okeja något som faktiskt inte är ok.
Varför ska vi hylla något som inte är bra?
Varför ska vi vara stolta över något som faktiskt BARA skadar?
Det är DET vi inte tycker är ok.
Du vill inte att en normalviktig person ska vara stolt, vi ska inte hylla sådant.
Vad ska vi hylla då för att du ska vara nöjd?
Ska vi verkligen hylla någon som fastnat i en negativ spiral? Ett missbruk?
Jag skiter ärligt i att du blir kränkt av vad vi säger, jag blir kränkt när du gnäller över att vi som tränar inte får berätta om det på sociala medier för då mår DU dåligt.
Jag beklagar att du öht mår dåligt, oj vad världen är orättvis, men det är inte mitt ansvar att hålla käften om saker som får mig att må bra bara för att du mår dåligt.
Varför ska vi låta dig vara ifred när du tar upp andras åsikter i din blogg?
Här kommer en typisk dagiskommentar: Det var DU som började!
Enda gången jag hyllar någon som är i väldigt dålig form det är när jag ser att de påbörjat en förändring.
Då menar jag inte att de påbörjat någon smalhets eller ska banta sig i form utan de som väljer bort dåliga vanor, som tar en promenad i den friska luften ihop med polarna istället för att fortsätta tycka synd om sig själva med näven i chipsskålen framför dataskärmen.
Någon som bryter det dåliga mönstret helt enkelt.
Säg fan inte åt mig att hålla käften om min träning, om vad jag äter eller om mina framgångar efter att ha slitit för det.
Jag har kul på träningen med alla som peppar, hejjar, skämtar, tävlar, snackar mat, vila, pinsamheter, helgens utmaningar, senaste toughestloppet.
Ungefär som du har kul som sitter å gråter på din blogg om hur hemska vi är som inte förstår dig,som inte tycker som du.
Låt mig vara nöjd, stolt och glad, sluta missunna mig det.

Håller med dej LD…Håll Käften!
Jag är själv lite tjock. Jag har bra självkänsla men det har jag inte alltid haft..jag tycker om mej själv som jag är och skulle någon påstå något annat kan de dra åt helvetet.
Vad fan är det för fel på folk som säger åt andra vuxna hur man ska vara eller ser ut. Det kallas inkompetens! Aldrig jag skulle säga till någon du har för mycket tatueringar, eller du äter hamburgare för ofta. Dessa människor som måste uttala om hur andra ser ut har ingen social kompetens alls. Antagligen mår de dåligt själva opch måste trycka ner någon för att må bra.
Man kan visst vara tjock och lycklig det är jag!

Jag vill gärna säga något i ämnet. Men det känns som om det mesta redan är sagt. Känner väl bara att det dessutom är lite tröttsamt att män inte alls i samma utsträckning fat shameas… Tror inte att Carl-Jan eller Edward Blom får ta emot hälften så mycket kommentarer som överviktiga kvinnor får. Och let’s face it, mäns övervikt är ett mycket större problem än kvinnors övervikt. Våra kroppar är anpassade till att lagra fett. Och jag känner att det är väl ingen som tror att det hjälper någon som har anorexia eller skär sig i armarna eller försöker ta livet av sig eller har tvångssyndrom att bara säga till dem att sluta? Och samtidigt vill jag inte dra den parallellen för det skulle innebära att det förutsätts att tjocka människor automatiskt har psykiska problem eller en ”sjukdom”. För så behöver det ju inte alls vara. Och vad spelar det för roll? Egentligen? Om folk är nöjda med sig själva och mår bra så kommer vi vara mindre sjuka generellt = mindre vårdkostnader. Så sluta få folk må dåligt! Sluta trycka ned andra och fokusera på att lyfta de i din omgivning istället för att peta där så många redan petat förut…

Lägg märke till retoriken människor använder sig av när de vill förakta och hata olika icke-privilegierade grupper, feta och överviktiga i det här fallet:
“Men VI kan inte ”okeja” fetma precis som VI inte borde ”okeja” rökning, alkohol och andra ohälsosamma beteenden för detta är saker som var enkelt person kan undvika men som kostar samhället otroligt mycket pengar helt i onödan. Pengar VI kunde lagt på helt andra saker.”
”Det första är inte OK att hacka på, det andra måste VI diskutera.”
”Frågan jag tycker VI måste ställa OSS är, varför blir folk överviktiga?”
Att skriva ”vi” och ”oss” är ett sätt för enskilda människor att ge tyngd och validitet åt det förakt de känner. Retorikens syfte är att ge sken av att man är en representant för samhället – oss alla – när man ger uttryck för hat och förakt för andra människor och inte en osympatisk individ som helt enkelt avskyr tjocka människor. Det är ett sätt att säga: Hey, jag talar bara om vad vi allihop känner och anser, don’t kill the messenger.
Att låtsas att man talar som en representant för ett allomfattande ”oss” är alltså ett fegt sätt att försöka slippa ta ansvar för de unkna människovärderingar man själv står för. Om jag var icke-tjock skulle jag reagera när jag såg det här och skriva: Tala för dig själv tack. Jag är INTE en del av det vi:et du pratar om så ta ansvar för dina egna känslor och åsikter utan att blanda in ett helt samhälle i det är du snäll. Eller något liknande, ni kan säkert komma på bättre formuleringar själva.

Men eller hur, vilka jävla ”vi”? Finns en massa som jag inte tycker mina skattepengar ska gå till, men det funkar ju inte så att jag kan bestämma det helt själv… fattar inte vad dessa människor tror att de ska uppnå? Vänligen hör av er till regeringen om ni tycker att till exempel VÅRD eller SKATTEPENGAR ska VILLKORAS?? Försök få igenom era fascistiska människosyn om det gör er lyckligare, men vänd er fan inte till MIG som individ, jag har inte ansvar för Sveriges sammanlagda skatt.
Eller så kan vi kanske ta upp ångestsjukdomar, vad det kostar och vilka konsekvenser det har i samhället. Vill ni spä på detta, ni som fettskammar??
Nej, det är tur att det ingår andra människor i detta ”vi” som faktiskt anser att alla människor har ett värde, oavsett kroppsform.

Det jag inte riktigt fattar är varför dessa personer anser att du hyllar övervikt. Gör du? Jag får bara intrycket av att du vill föra fram att det är okej att vara tjock och något som vi tjockisar ska sluta känna skam inför.
Nej välvilja är dessa kommentarer knappast menade som. Snarare är de provocerade av något de tycker är fult och äckligt. Jag har som ett exempel en arbetskompis som trycker i sig socker i mängder (är klart sockerberoende)och i övrigt mest onyttig snabbmat. Tror du folk överöser henne med ”välmenande” hälsoråd? Nej de tittar istället på med storögd beundran. Varför? Jo för att hon är smal (och snygg). ”Vilken tur du har, som kan äta allt det där utan att det syns på dig.” är en mycket vanlig kommentar den här tjejen får.

Men satan vad folk ska lägga sig i!! En FÅR faktiskt leva/se ut/tycka PRECIS hur en vill, så länge en inte gör någon annan illa.
Många människor verkar inte heller kunna se skillnad på samhällsproblem och individuella problem. Ett av många exempel är ju att kvinnor blir tillsagda till höger och vänster att ”ta för sig mer på jobbet” typ, istället för att folk drar slutsatsen att dålig kvinnorepresentation är resultatet av ett sjukt samhällssystem vi ser. Precis så är det med fetma, med alkohol, med stress, med mycket som kan få oss att må dåligt i kropp och själ – Vi har liksom blivit programmerade att bete oss på ett visst sätt i vissa situationer, och den ”perfekta” människan är en fantasi och en samhällskonstruktion. Du får inte bli stressad ditt högpresterande jobb (meditera eller nåt… gå på nåt jävla spa), du får inte bli stupfull på firmafesten, du får inte skippa träningen, och om du inte ryter ifrån på jobbet så är det ditt eget fel att du blir tafsad på etc etc etc. Och om vi sedan inte klarar av att stå emot alla miljoner frestelser (eller bestämmer sig för a skita blankt i dem) eller inte orkar ta kampen precis hela tiden, då jävlar är vi svaga och onormala och förtjänar tydligen att gå in i väggen/bli fatshamead/tafsad på/alkoholiserad. Idioti.
Vi måste bry oss om varandra, och ta hand om varandra OM vi mår dåligt, inte börja behandla folk som småbarn som behöver lära. Vi vet alla vad som är bra för oss innerst inne. Men en är ju faktiskt bara en hormonstyrd människa. En människa som får ha hur många Ben&Jerry-kladdiga orgier, med massa champagne och mentolcigaretter, en vill.

Är så otroligt less användandet av ”hälsosamt”. Det är en väldigt, väldigt bred term som ofta används i kombination till vikt och utan att ta hänsyn till att hälsa är INDIVIDUELLT. Det finns ingen mall! Inte ens läkare är överens om vad som är hälsosamt! Alla är vi döende oavsett!
Kroppen berättar vad den mår bra av eller inte, om den mår bra eller inte – det gör däremot inte andras kommentarer.
Och, snälla, kan vi typ låta kvinnokroppen bara vara en kropp? Den har fått nog med skit genom åren.

Grejen är ju den också att man måste TÄNKA EFTER. Ibland är man så dum att man skickar iväg något utan att ens tänka tanken ”Kommer det här att vara av intresse för den jag skickar till?” och då har man varit för snabb. Man har rätt till en åsikt men man har inte rätt att ALLTID UTAN UNDANTAG få uttrycka sin åsikt. Om någon lägger upp en bild på, låt säga, en ny handväska hen har köpt och är jätteglad över, VARFÖR känner så många ett enormt behov av att få uttrycka ”Den där var väldigt ful”. VARFÖR tror man att det är en åsikt som någon behöver ta del av?
Om man på allvar tror att det där man själv tycker alltid är så djävla viktigt och bra och RÄTT så skall man nog göra en reality check. Det kommer inte ens att uppfattas som att man har uttryckt en åsikt och så är det punkt där – det kommer att uppfattas och tas emot som negativt för personen som sedan får läsa det. Det kommer att knuffa personen rakt ut i en downwards spiral mot negativitet, och varför i HELVETE vill man det?
Om en person vill ha råd vad gäller t.ex övervikt så kommer personen mest troligt själv att skaffa den hjälpen, på EGEN HAND. Det måste liksom inte komma tusen förståsigpåare och oombett ge sin åsikt i frågan.
Äsch. Jag blir så trött. Folk är så djävla elaka och ”Vaddå, jag menade det inte SÅ ju”.

Bästa jag har läst på länge, verkligen träffsäkert!
Många verkar ha oerhörda tvångsmässiga problem med att uttrycka sin åsikt i alla lägen. Vissa verkar inte förstå att bloggar och dylikt i mångt och mycket bara är ett behov som många har att skriva av sig på där man i regel är totalt ointresserade av någon totalt okänd persons åsikt om den inte är konstruktiv överhuvudtaget.
En blogg har man ju oftast för att skriva av sig på, vara en resurs, träffa likasinnade, framföra sin åsikt osv. Läsare får gärna diskutera sakfrågan, men då ska det ju vara på ett konstruktivt sätt utan att döma, angripa personen eller vara rent av taskig.
Förstår inte varför vissa ser det som ett korståg där man höjer sig till någon självutnämnd befriare där man måste peka ut folks brister eller var exakt alla ens olikheter går isär. Vem bryr sig?
Som du säger så OM man vill lösa något man SJÄLV upplever som ett problem gör man det på annat håll eller så skriver man på ett sådant sätt att det är klart och tydligt att man söker respons från andra med exempelvis frågor som vänder sig direkt till läsaren. Men en del har tydligen svårt att skilja olika formulerade texter åt.

Tänk om en faktiskt inte bryr sig om att leva några extra år? En kanske hellre lever lite kortare men som en vill , vilket en antagligen blir lyckligare av.
Om någon skulle påpeka hur jag skulle förbättra min hälsa skulle det vara gå ner i vikt, inte festa mindre. Själv skulle jag påstå att mitt festande är värre för min kropp än min övervikt. Hälsoargumentet håller ju aldrig.

Jag anser att det är betydligt mer skadligt att inte tillåtas älska sig själv än att vara fet.
Så vänligen ge fan i mig och mina valkar för jag mår betydligt sämre av ”välvilliga” kommentarer och inställningen att jag inte duger som jag är, än vad jag gör av fettet.
Är det bara jag som gör kopplingen:
Kvinna du är bra, men bara du blir mer normativ dvs man. Bli en man så duger du.
Tjockis du är bra, men bara du blir mer normativ dvs smal. Bli smal så duger du.

Nu kanske jag uppfattat fel här, men sen när har fetma ”hyllats” här på bloggen/av LD? Det handlar väl om acceptans? Om att alla (kroppar) ska få existera på samma villkor?
Det känns lite som när politiker föreslår att kvinnor ska starta egna företag som lösning på lägre löner etc. Nej tack, jag vill existera på arbetsmarknaden på samma villkor som män.
Sen känns det närmast fascistiskt, det här tänket med att man ska vara en ”bra” medborgare som inte kostar några pengar. Du ska håll dig ”hälsosam” för samhällets skull. Gör du inte det är du en dålig människa och medborgare. Som att man kunde avgöra människovärde, avgöra ens (svagare) karaktär på det sättet.
Sen är det ju sjukt vad som räknas som tjockt/ohälsosamt respektive smalt/hälsosamt numera. Känns som att skalan är helt jävla snetippad av all hälsohets.

Jag har svårt att förstå att det inte går att förstå att det handlar om normer, hur samhället ska se ut, hur personerna i samhället ska se ut and so on. Var har de här personerna hållit hur, vilka grottor har de krälat ut ur eftersom de tydligen missat hela mänsklighetens historia tills exakt idag.
Kvinnor på målningar som målats av med massa hull, för det var så man skulle se ut om man hade pengar. Då skulle det synas att man hade råd att äta. Män i peruker och högklackade skor med mängder av smink för det var så man skulle se ut om man var adlig och förnäm.
Det måste väl vem som helst begripa att det vi ser som ”normalt” är förändringsbart? Problemet kanske kommer från ett så individanpassat och individspecialiserat samhälle att folk börjar få svårt att se strukturer, istället kör alla på ”men jag då, jag känner faktiskt någon som gör såhär vilket gör att jag har rätt…”

Alltså jag är så trött på alla idioter som alltid, jag menar ALLTID, måste kommentera andra människors utseende. Det är ju så JÄVLA kul. Och OJ vad ni måste må dåligt av att någon annan inte lever jättehälsosamt (vad det nu innebär?). Det påverkar ju er så himla mycket!!
Lägg ner bullshitten om att tjocka gör en stor kostnad för samhället, för vet ni vad? Era kommentarer kostar mer för samhället då ni istället bidrar till att människor blir deprimerade, ätstörda och behöver hjälp från massa olika håll. Det är ni idioter som bidrar med en större kostnad för samhället då ni trakasserar människor och tar del av jordens syre, mat & vatten som hellre hade kunnat gå till människor som är vänliga och får människor att må bra. Utan ER hade inte lika många människor behövt psykologer. Varför sitter ni vid datorn ens? Gå och träna om ni nu tycker det är så himla roligt, att sitta vid datorn och trakassera folk är väl inte så värst hälsosamt?
Och what’s up med att STÄNDIGT klaga på överviktiga människor? Har inte hela befolkningen redan gått över gränsen för vad hälsosam innebär? Vi lever i en dimma av avgaser, i en värld där man trycker in socker och olika medel i majoriteten av all livsmedel och där pengar & jobb är prioriteras mer än allt annat. Människor går in i väggen och måste sjukskrivas, människor svälter sig själv och måste in på tvångsvård, fler och fler människor blir alkoholister och knarkare och behöver professionell hjälp. Det är dock INTE konstigt i den värld vi lever i, vi kan fan inte sitta och peka finger mot människor när vi själva bidragit till att skapa skiten. MEN att peka finger åt de människor som är tjocka är ju ett måste!!!!!!! Shit, det är ju SÅ farligt och hemskt. Tjocka människor tar ju alla våra pengar när de behöver läkarvård, men det gör inte undernärda då? De gör inte de som dricker alkohol regelbundet och röker? Att peka finger åt de med bra ämnesomsättning gör man inte för dom är iallafall snygga…….. Så ni tänker va? Att så länge man är snygg så kvittar det om man har psykiska störningar?
Gör mig en tjänst ni som klagar på överviktiga. Klaga på ALLA ohälsosamma människor ni träffar på. Klaga på alla människor ni ser röka, alla människor som dricker alkohol, de som bantar, stressar, dricker light-produkter och aldrig tränar. Klaga på människor som lever i självdestruktiva relationer, de som tränar alldeles för mycket och på de människor som äter för mycket salt. Klaga på de människor som solar solarium och dom som äter för lite grönsaker. DÅ kan ni klaga på överviktiga. DEAL? För ni är väl fan inte så efterblivna att ni tror på att tjocka människor är mer ohälsosamma bara för det syns på kroppen?
Fan ta er. Idioter.

Folk är så jävla dumma att jag inte vet vart jag ska he mig själv. De läser LD som fan läser bibeln. ”Buhu, jag får inte vara stolt över att jag är vältränad..”
Intressant att se hur sjukt fascinerade folk är över att fatshamea kvinnor. Jag är en gosse som rent tekniskt sätt räknas som överviktigt. Men jag får aldrig aldrig aldrig höra att jag borde gå ned i vikt. Istället räknas jag ofta som ”en stadig typ som är bra att ha när det blåser hårt.” Min övervikt ger mig pondus, jag är en snubbe som gillar livets goda.
Folk som inte tycker att feminism behövs är helt fel ute.

Har egentligen ingenting med det här inlägget att göra. Men tänkte önska ett inlägg jag velat veta mer om. Stötte nyss på det här andra blogginlägget länk bortagen Vad är dina tankar på det? Hur ska man ställa sig till svar till detta?

Till Sanna. Undrar hur stolt du skulle vara om folk tryckte ner dig varenda gång du sa något om det? Det är normerna som gör att du tror att din kropp är finare, bättre mer hälsosam än andras. Normer är inte nödvändigtvis sanning.

Det jag hatar mest av allt är när folk ska blanda in ekonomi i det hela. Man ska liksom försöka belasta överviktiga med att de har ansvar för skicket på samhällsekonomin. Typ vi har inte råd med feta människor som kommer belasta sjukvården. Blir galen på detta. Enligt min högst ovetenskapliga undersökning är de flesta som brukar skrika om vad olika personer kostar vårt samhälle såna som blåser vårt samhälle på enorma intäkter genom skattefiffel. Merparten är företagare och borgerliga puckon. Go figure!

Detta är en fråga som gör mig förbannad. Jag mådde extremt dåligt i min kropp som yngre just för att folk alltid ska ta sig rätten att kommentera folks kroppar. DÅ var jag normalviktig på gränsen till smal (för att jag hade ätstörningar), och fick ändå kommentarer på min mage och min stora rumpa. Idag skiter jag fullständigt i vad folk tycker om min kropp. Jag älskar den, för den är stark. Och då är jag ändå (vad andra tycker) lite mullig. Får ofta höra saker som ”du kanske ska börja träna, för DIN HÄLSAS skull.” eller ”OJ! Ska du verkligen äta den där?”. JA jag tänker äta precis vad jag vill och att folk kommenterar att jag inte skulle träna när jag lyfter 50kg backar själv, springer och drar tunga vagnar fullt lastade med tallrickar osv varje dag på jobbet och måste yoga varje kväll för att kunna orka med nästa dag. Sluta bara kommentera, kan inte våra kroppar bara få vara just det, KROPPAR?!

Smal, tjock, lönnfet? Att man orkar give a fuck? Speciellt då det handlar om andra människors utseende. Om vi ansträngde oss lika mycket för att se vad som fanns bakom ytan istället för att serva varandra med ”goda råd och välmenande tips” skulle det inte finnas lika många som gick runt och tänkte på sitt utseende. Finner det så totalt ointressant, både hur jag själv men främst hur andra ser ut. Det finns så mycket mer att upptäcka.

Satt hos företagshälsovården i fredags.
Blev tvingad att ställa mig på vågen och mäta midjemått samt kontrollmäta längden.
BMI närmar sig 35.
Hälsovårdaren tittar på mig och på pappret framför sig.
Lutar sig fram och tittar mig i ögonen.
– Vill du ha en uppföljningstid och komma hit och väga dig igen om några veckor? Vi säger väl att du måste stanna här, du måste inte gå ner i vikt men du får inte gå upp mera. Ok?
Jag är inte ok med det men hummar med. Visst, jag ska inte gå upp mera i vikt, men att komma tillbaka och väga mig igen om några veckor är inget alternativ.
Jag tänker inte banta, inte göra någon kostomläggning, inte börja träna mera. Min tid räcker inte till för något annat än arbete, hushållet, barnen, hemmet, trädgården, maken och eventuell sömn.
Varför är det ok att be mig sluta gå upp i vikt?
Bara för att min BMI närmar sig 35 betyder det inte att jag rör mig för lite, eller äter för dåligt.
Snarare är det ett tecken på att jag har för lite tid till återhämtning och reflektion. Plus att mina muskler väger mer än fett…för jag var faktiskt konstigt nog både 6-barnsmamma och träningsnarkoman för så lite som 5 år sen…då med ett BMI på 29 medan vikten var -16kg.
Orkar inte med detta konstanta fokus på BMI och kroppsfett.
Min kropp ser hyfsat proportionerlig ut, mina värden är ypperliga, jag känner mig helt ok med mitt liv här och nu.
Skit ner er om ni inte orkar med det!

Det är så fantastiskt att du orkar, att du fortsätter att tjata och tjata om detta! För det behövs verkligen!! Vad som däremot INTE behövs är, som du säger, ännu fler personer som av ”välvilja” talar om risker med övervikt. Herregud, hela vårt samhälle svämmar över av just det! Vi VET vilka risker som finns jadadadada, men vad folk ständigt GLÖMMER är att tjock INTE är lika med ”ohälsosam” och att smal INTE är lika med ”hälsosam”.
Jag vill verkligen tacka bl.a. dig och When darkness falls för att ni fortsätter påminna och SKÄLLA UT alla som inte kan låta bli att tala nedvärderande om och med tjocka. Ni är grymma! Jag har själv totalt förändrat min världsbild och kommit till så mycket jävla insikt tack vare er. Innan har även jag känt det där pockande behovet att lägga till ett ”men tänk på…” och jag ryser av skam när jag tänker på det. Fy skäms.

Kan lägga till att mina elever såg ut som de största frågetecken jag sett när jag, efter en redovisning om ohälsa = tjock och otränad, berättade för dem att tjock inte är lika med otränad och inte heller lika med ohälsosam, olycklig, misslyckad, lat… De såg ännu mer förvånade ut när jag berättade att smal inte är lika med tränad och inte heller lika med hälsosam, välmående, lycklig, lyckad, alert… De hade, bevisligen, ALDRIG, hört det förut. Det enda de kände till var just det som hela vårt samhälle dagligen lär oss: att tjock är något dåligt, något farligt, något äckligt, något att till varje pris undvika. De behöver inte påminnas mer. Det räcker nu. Kan vi inte fokusera på välmående istället, som något större,som något som inte nödvändigtvis syns utanpå? Shit…

Den här diskussionen mellan oss överviktiga och de dom kommer med råd alltså…
”Det är inte min övervikt som får mig att må dåligt, det är omvärldens bedömande.” Sant. Jag är bekväm i min kropp när jag är med min man och närmaste familj men så fort man träffar andra blir man synad, bokstavligen och då mår jag dåligt. Ingen vill ha den där blicken som vandrar över ens kropp uppifrån och ner.
Jag vet att jag är överviktigt och ja, jag vet att det inte gynnar min hälsa. När jag mår bra och är nöjd med livet så äter jag per automatik hälsosamt. Självklart oroar jag mig för min hälsa, speciellt när jag snusar samtidigt. Som du säger LD, jag är inte dum! Jag behöver inte stå där och ta emot släktingarnas blickar eller kommentarer som bara gör mig ledsen, jag vet att jag är fet, jag vill inte vara det men det tar tid både för psyket och kroppen att hitta en balans efter så många år av överätande av dålig mat och stillasittande. Jag vill vara i form, vara pigg och ge min kropp goda förutsättningar men det hjälper knappast när folk ser ner på min kropp, det hjälper inte att ge goda råd, allt det får mig att må dåligt. Det bästa man kan göra för sin medmänniska som är tjock är att acceptera denne som hen är. Min övervikt bör inte störa någon, den sprider sig inte vidare som cigarettrök, jag är klar i huvudet, det går inte att jämföra med alkoholism eller droger (folk tenderar att slå ihop dessa med fetma). Jag kanske dör i förtid, men det kanske vem fan som helst gör, hur hälsosam denne än må vara.
Lämna oss tjocka ifred, det finns inget ni kan säga som vi inte redan sagt till oss själva och det hjälper inget, ni är bara elaka och nedtryckande av ”välvilja”.

Önskar att folk kunde ta hand om sitt och sluta skriva sina medmänniskor på näsan…
De som ständigt måste påpeka för andra hur ohälsosamma de är p g a vikt, träningsvanor, kostvanor och vad fasen det nu är har fan inget folkvett.
Sköt dig själv och skit i andras val och ”Har du inget vänligt att säga kan du lika gärna låta bli att säga något alls” är uttryck som osökt kommer upp i skallen.
Sedan undrar jag lite över det här ständiga behovet att visa i offentligheten hur stolt och nöjd man är över att man minsann tränar och har en normativt godkänd kropp? Måste man söka omgivningens bekräftelse i varje vaket ögonblick?
Räcker det inte att veta själv att man är nöjd utan att behöva ånga fram som elaka praktarslen över andra som har fräckheten att öppet uttrycka att de inte mår bra över en viss sak?
Säger ni samma elaka saker till personer som sörjer på grund av att de inte har en livspartner för att det då skulle ta udden av de som är lyckliga med sina partners?
Blir du mindre nöjd med dig och ditt för att andra uttrycker mindre positiva känslor? Blir din nöjdhet mindre för att du inte hela tiden måste få beröm för din träningslivsstil och för att du inte får påpeka hur hemska de med övervikt är för att de inte sitter i ett hörn och skäms utan både vågar fortsätta att äta, synas och ta plats?
Vart har vanligt hederligt folkvett tagit vägen?

Jag börjar med att säga att jag inte själv är/har varit överviktig och därför givetvis inte kan förstå vidden av det förtryck feta möter i vårt samhälle.
Därefter vill jag säga att jag känner att vi behöver prata om fetma som ett folkhälsoproblem, _INTE_ individer eller skuldbeläggning.
I de allra flesta fall är fetma ett resultat av missbruk, och missbruksbeteenden måste det pratas om. Det är ärftligt och vissa har lättare att utveckla missbruk än andra. Jag är själv nikotinmissbrukare och har även missbrukat mat och så har jag även alkoholism i släkten.
För barns skull bör man inte hymla om missbruk, min mamma tog upp sitt missbruk med mig när jag själv var i tonåren och började dricka. Jag vet alltså att jag har anlag för att råka riktigt illa ut och bör passa mig.
Genom att tala om missbruk tar man också bort laddningen och väcker förståelse och medlidande hos folk istället för avsky och förakt.
När mitt yngsta barnvaktsbarn vill ta av sig sina leggins och bara spela fotboll i benskydden för att hennes kompis tycker hon ser tjock ut blir jag rasande, för det är resultatet av att man hyschar ned fetma.
Det är min fulla övertygelse att om vi är mer öppna om fetma och närmar oss det som ett missbruk, dvs slutar tala om det enbart i negativa ordalag (som när folk recensera/kommentera överviktigas kroppar), så kommer det att normaliseras och sluta förknippas med något som ej hör det till, t ex dålig karaktär, lathet, dumhet etc.
Jag vet vad ett missbruk är och dömer ingen, det är inte lätt att ta sig ur och det är inte heller något man kan kräva av någon, alla har olika förutsättningar. Jag känner medlidande för alla andra fast i fällan.
Jag fattar inte hur en inte kan känna medlidande när du beskriver hur feta är ständigt kalorimedvetna, medvetna om hälsorisker(precis som vi rökare) tycker det är jobbigt att gå ut och möta dömande blickar, tänka på vad ni har på er för att täcka kroppen etc. Jag känner med er som jag känner med alla missbrukare.
Om vi inte talar om det, hur kan vi då bemöta det? Hindra att fler blir missbrukare? Ge folk verktyg att ta sig ur eller inte falla dit från första början?

Men de har ju så fel!! Det handlar inte alls bara om hur fet och stor man är. Finns ju många tjocka som är starka, tränar och mår psykiskt och fysiskt bra.
Lyssna inte på de lady dahmer. Jag är ett bra exempel på att hälsa ligger i grund och botten på hur man lever sitt liv och äter.
Jag är bara mullig men du anar inte hur ohälsosam jag är. under 3 månaders tid så har jag fått en jätte jobbig psykisk ohälsa. (agorafobi kombinerat med paniksyndrom).
Sen jag fick dessa besvär så har jag bara under flera månaders tid ätit skräpmat konstant, dricker läsk hela tiden och äter fabrikat mat. jag har inte gjort hemmagjord mat eller ätit grönsaker/frukt på flera månader. Jag mår riktigt jävla skit och häromdagen skulle jag städa innerskåpen i köket och blev andfådd. När jag går ut och går blir jag väldigt trött.
Jag tog tag i det igår och började äta väldigt nyttigt, från att gå från skitmat till lax, bulgur osv. Du anar inte hur ont i magen och hur dåligt jag mådde när jag ät den nyttiga maten. Min kropp fick helt enkelt en shock.
Så trots att jag är betydligt mindre än tjocka människor så betyder det inte alls att jag är hälsosammare än de, utan tvärtom.

Nää fyfan vad less jag är på att människor STÄNDIGT ska kommentera andras val och livsstil. Varför debatteras det inte lika mycket om anorexi som om så kallad fetma?! ”Tjocka är en belastning för sjukvården”. Amen snälla LÄGG AV NU! Vart i hela friden har folk fått den där tanken ifrån att om jag kommenterar någon annan på deras fel och brister så kommer jag må bättre av det? Vi lever i 2014, kan inte mobbningen bara sluta och kan vi inte bara sköta våra egna jävla liv och faktiskt hålla käften om vi inte har något snällt att säga!! Anledningen till att folk känner så starkt behov av att kommentera någons (över)vikt är ingen annan än att de människorna själva ligger på en ”hälsosam vikt” och inte tänker längre än deras smala näsor räcker, att min kommentar kan faktiskt såra någon, och är detta verkligen min plats och uppgift att försöka ”rätta” någon att göra så som samhället och jag tycker? Som du säger så kommer ingen tjock människa börja träna och äta hälsosamt bara för att nån idiot bakom datorskärmen sitter och skriver det för att dom tror att det är hjälpsamt och något som ingen redan hört. Varför är det så jävla svårt för folk att inse att vikten inte gör en person. Du är INTE din vikt,men tydligen ska man ju bete sig efter den och inte tro att man är värd något, man är en nobody som ska tvingas vänta tills de vackra och smala har fått göra sin grej. Vi är alla människor, vi har alla känslor! LÄGG BARA AAAAAV OCH VÄX UPP NÅN JÄVLA GÅNG!!!! VÄRLDEN BLIR INTE EN BÄTTRE OCH SMALARE PLATS BARA FÖR ATT DU BAKOM DATORSKÄRMEN KOMMER MED DINA ÄCKLIGA RÅD OCH SYNPUNKTER. Så jävla passé.

Bortsett från det RENT FULA och oförskämda i att kommentera folks vikt överhuvudtaget, blir jag less på de ständiga ANTAGANDEN som görs hela tiden. Var finns verklighetsförankringen?
Jag hoppas att personerna ifråga, som säkert aldrig varit överviktiga och nojar över det lilla extra som slank ner framför tv:n i går, föreställer sig hur det känns att ALLTID tänka på vad och hur mycket mat som går in.
Alltid vara medveten om kroppen. Och på det, kanske inte äta en jävla godispåse, pizza, glassjävel eller bröd men ääääändååå få höra tugget om MISSBRUK och HÄLSA som de VISSTE NÅGOT. Om man så står och jobbar arslet av sig (nope, still there) som en investering i, ja HÄLSAN framförallt, så pekar de finger i alla fall.
Nästa steg är att vara hungrig. En nackdel är ju förstås att man blir LITE GRINIG!
Sorry för många CAPS. EJ FÅTT MAT!

Man kan ju fråga sig för vems skull folk gärna påpekar betydelsen av hälsa och sundhet. Sen när blev de så himla mån om andra människors livslängd och lycka? Argumentet att det är en stor samhällskostnad med övervikt håller ju inte med bakgrund av den vänliga inställningen till överviktiga – de borde med glädje öppna plånboken och bekosta samhällets sjukvård så måna de nu verkar vara om de personer de översvallar med hälsotips.

Det jag tänker på, när det handlar om det här med att man ska leva hälsosamt, är att många gånger kommer sådana kommentarer som i inlägget enbart och endast till människor som är överviktiga. Om dessa människor nu verkligen genuint brydde sig om individens hälsa, skulle de då inte säga precis samma sak till smala människor som äter skräpmat dagarna i ända?
Det finns faktiskt, människor som äter och lever riktigt dåligt men som ändå är smala. Varför får inte dessa människor höra precis samma ”omtanke”? Jo, för att det ju inte syns på kroppen…syns det inte så finns det inte, eller? En ohälsosam livsstil (om vi nu ska diskutera hälsa) är inte lika med att vara tjock, långt därifrån! Lika lite som en hälsosam livsstil är synonymt med att vara smal.
Så åter igen, LD beskriver det fantastiskt bra att det är elaka kommentarer som är maskerade till att se/låta omtänksamma. Om det nu inte vore problematiskt med variationer i kroppar, då skulle retoriken vara annorlunda (som någon skarpsynt konstaterade en bit upp).

Hej,
Det finns mycket vettigt sagt i den här debatten och jag håller med om väldigt mycket. Är övertygad att de flesta är medvetna om hur fetma påverkar kroppen. Men, jag vill lägga in en annan synvinkel. Den som handlar om de anhöriga. Min Farfar dog i ung ålder av hjärtinfarkt, han var överviktig (men kanske inte ”extrem” i brist på bättre ord), han skötte inte sin kost och rökte. Hans hjärtinfarkt(er) berodde definitivt inte på endast övervikt utan rökning och gener bidrog också.
Men när jag var 10 fick även min pappa hjärtinfarkt, trots att alltid tränat och aldrig rökt. Han har alltid haft en stor aptit och ätit mycket godis och fett (sås och chips <3). Hans hjärtinfarkt berodde inte heller på att han hade en redig kagge (som han brukar säga) men det var absolut en faktor. Sånt här påverkar en människa.
Jag lovar att min mamma endast med kärlek säger till mig att minska på socker och skräpmat (är precis som min far svag för det) trots att jag är och alltid har varit en sticka. Att min pappa ändrade lite på sin kost och gick ner många kilo mage för att inte bli sjuk igen. Jag lovar att alla som har blivit påverkade av sådan sjukdom gör det av kärlek när de säger till sina nära. Sen bör man kanske inte säga "btw, du vet väl… " till folk man inte känner men innan man lackar på de som gör det kan man på samma sätt som de borde tänka efter innan de säger till någon faktiskt tänka efter innan man ratar de som elaka.

Jag tror att det också blir skillnad eftersom förmaningarna inte tar för givet att du är, mår eller har det på ett visst sätt utifrån din vikt. Din mamma säger det pga er sjukdomshistoria och vad man vet om skräpmat, eftersom du gillar skräpmat. Dessutom kanske du inte har främlingars blickar på dig som bedömer dig och dina problem utifrån din pappas sjukdom.(?)

Folk med privilegier är förbannat duktiga på att inte se eller kännas vid dem. Dags att lyfta fram det här med smalprivilegiet i samhället och vad det gör med alla som faller utanför normen.

Skitbra inlägg. Du är så bra som orkar fortsätta förklara om och om och om igen…. Det behövs väl antar jag för att fler och fler ska förstå. Jag hoppas att du blir starkare ändå av att veta att det du skriver påverkar många på ett positivt sätt, snarare än att du blir nedslagen av alla ovälkomna kommentarer. Heja dig!
Jag är förövrigt SÅ FÖRBANNAT trött på allt prat om mat och vikt och steg hit och dit att jag fan blir knäpp. Varje dag på jobbet påpekas det vad alla har i matlådan; åh va nyttigt, åh va gott det ser ut, vad har du med idag, äter du inte pasta, äter du bara ekologiskt, ja ibland får man unna sig, försöker du skära ned på kalorier? Kan det bara sluta diskuteras mat hela tiden?? Jag driver en ensam och stilla kamp mot detta känns det som bland alla kvinns på jobbet… tänk om vi kunde prata om något roligare!?

Att folk skriver om hur mkt hälsosammare det skulle vara att gå ner i vikt än att vara tjock köper jag fan inte. Tror stressen över att väga, mäta, grubbla och ha ångest är så sjukt mkt sämre för kroppen än extrakilona.
Helt sjukt att folk blir så provocerade. Är själv smal men dricker T.ex en hel del vin, skulle lacka om folk i tid och otid skulle berätta att ”det inte är hälsosamt”. Skulle dessutom förmodligen dricka ännu mer vin :)))

”Kan jag inte få vara tjock ifred? Utan pekpinnar, skam, pikar, goda råd eller andra kommentarer?”
Jag har personligen aldrig tidigare varit med om några kommentarer (även om jag hört andra få gliringar osv). Men senaste gången jag gick till läkaren så frågade hon efter min vikt. Jag svarade något likande med: mjo jag vet att jag är överviktig, jag väger ”blabla”.
Varav läkaren kände sig tvungen att svara : Nej du är inte överviktig. Du är FET. Du borde verkligen gå ned i vikt.
Inte riktigt det man vill höra (med en oförskämd ton) när man är där för att undersöka andra saker än ens vikt. Nu är det kanske en gråzon då hon var läkare, men då jag själv uppmärksammat att jag var överviktig så var det lite väl taskigt… Man är (som LD + fler sagt) oftast väl medveten om sin vikt så kan folk inte bara hålla käft?

Jag vill bara säga att jag tycker det är så himla bra och starkt att du lyfter den här frågan. Det här jävla snacket om hälsa gör mig så fucking förbannad. Dessa ’välvilliga’ människor med sina ’goda råd’ är bara ute efter att läxa upp. Det handlar inte om hälsa. Det handlar inte om att de bryr sig. Att vara tjock har blivit ett politiskt ställningstagande. Jag förstår att du blir ledsen och trött av dessa kommentarer och den oförståelse du möter, men jag vill bara säga TACK för att du vågar och orkar vara den enda rösten som inte för smal- och ’hälso’hetsens ärenden.

Fast du gör nytta, jag har i alla fall tänkt till ordentligt vad gäller hur människor med fetma bemöts och diskuteras om och vad jag själv bör tänka på i sådana sammanhang.
Men ser väldigt få andra som ifrågasätter på det sättet du gör så därför blir det nog lite extra stort motstånd för just dig, väldigt nytt och ovant ännu. Är ju surt för er som drabbas såklart, att ni ska behöva uppfostra resten av Sverige.

Alltså, på något sätt är det fascinerande att folk tror sig ha rätt att kommentera och försöka kontrollera andras utseenden.
Du har verkligen öppnat mina ögon för hur det är för överviktiga människor och det tackar jag dig för! Har fått göra en del rannsakningar av mig själv och insett att ja, jag har varit en jävla idiot då och då. Det är någonting som jag dock hoppas inte kommer upprepas, någonsin.

Jag har TJUOGOFEMKILOS ÖVERVIKT och jag är så VACKER!
Jag har kurvor.
Jag har bröst.
Jag har en rumpa.
Och lår.
Jag har ingen sjukdom. Äter hälsosamt. Rör på mig. Är frisk. MÅR BRA.
Och jag får mer komplimanger nu än när jag var platta smala plankan.
Jag ÄR en KVINNA och är FORMAD som en KVINNA OCH JAG ÄR STOLT!
VARFÖR KAN JAG INTE BARA FÅ VARA TJOCK OCH NÖJD???
Varför anses det så jävla fel och att jag skulle vara en belastning för samhället, sjukvården osv för att jag är tjock. Jag fattar inte. Varför får inte kvinnor bara vara. Långa, korta, smala, tjocka.
(Av andra kvinnor kan jag få blickar som säger:Jävla tjockis, ät inte den där jävla glassen, du är äcklig. Ibland fäller ANDRA KVINNOR kommentarerna högt.)

Enda som jag tänker på när jag läser ovan nämnda ignoranta människors kommentarer är att de är just det: ignoranta! Dvs. folk som fötts och vuxit upp under goda förhållanden där deras enda problem varit ytliga – dvs. hur de ser ut. Och visst, är det det enda problemet man har så är det väl väldigt enkelt att fokusera på?
Men har man mått dåligt, och kanske pga. detta gått upp i vikt så är det väldigt svårt att fokusera på något så ytligt.
Jag vill också tänka att en del av dessa ytliga ignoranta människor eventuellt har djupare problem men istället för att jobba på sina egna osynliga problem så hackar de på andra människors synliga ”problem”, som t.ex. fetma. Det får dem att känna sig bättre för en stund. De är ”iallafall inte tjocka”. Sorgligt.

Jag är emot cigaretter, men jag låter rökare vara ifred.
De får ta sin cigg utan att jag frågar ”hur länge har du rökt?” ”När ska du sluta?” ”Gott med cancer eller?” ”Nej fy, fan va äckligt att du röker”.
De får ta sin cigg utan att jag berättar om risker eller tipsar om sluta-röka-linjen.
De som ställer dessa frågor bryr sig inte om rökaren, de ser ner på rökning och tycker att det är fult och därför känner de att de har rätt att kommentera och ifrågasätta rökaren. (när de egentligen ska föra den kritiken mot rökning -ej rökaren. Alltså helt fel forum!)
Personer som röker är i första hand RÖKNING, i andra hand människor.
Överviktiga personer är i första hand FETMA, i andra hand människor.
Politiker är i första hand SIN POLITIK, i andra hand människor.
Skillnaden är att politiker VALT att ta debatten. De sätter på sig sin pin, och vill diskutera. Rökare och feta ska INTE behöva ta debatten. De ska INTE behöva ta emot ert förakt eller era nedsättande kommentarer.

Som en som aldrig har kommenterat här förut vill jag bära säga att jag är så tacksam över att det finns någon som skriver om det här. Någon som vågar, orkar, fastän vissa verkligen inte verkar vilja förstå. Tack för allt du gör, LD!

WDF och Kristina,
Blir tårögd bara av att läsa vad alla ni berättar, så kan inte föreställa mig hur ni känner som måste leva med detta varje dag.
Det lät så himla fint när ni pratade om att hålla alla medsystrar i handen och bilda en mur mot hatarna!
*tårögd igen*
Är inte missunnsam mot er – men det hade jag velat vara med om!
Var rädda om varandra, ni alla!! <3

Absolut inte på alla trådar men blir jag tillräckligt provocerad utav att någon med stor påverkan försöker ”okeja” eller skriver allt för gott om alkohol, knark, ohälsosam träning eller lägger upp så kallade ”fitspo” bilder på anorexi tjejer till exempel självklara går jag då in och kommenterar.

Tycker att alla kan ta och sluta kommentera varandras kroppar ! Tjock som smal bara ge fan i det . Alla får vara som de själva vill utan folks ”råd och hjälp”.

Yikes vilka konstiga idéer folk har om varför vissa ökar i vikt… Att det skulle bero på missbruk är fan bara strunt.
Ja, det finns de som missbrukar socker – men det är ju inte mat, som jag ser det. Det finns vissa rön som kan tyda på att socker faktiskt är en drog och kickar igång våra hjärnors belöningssystem lika illa som kokain. Men se sötsaker är ju heliga i vårt samhälle så försöker man låta bli socker är man ju inte riktigt klok känns det som ibland.
Men det åsido – som WDF påpekade – det behövs inte mycket extra för att gå upp i vikt på sikt. Jag har läst att mängden kcal extra per dag som behövs för att öka i vikt är så liten att de flesta av oss inte skulle orka med att hålla stenkoll. ALLA, om man inte har extrema gener, ökar i vikt med åldern och det behöver inte ha något alls med ”missbruk” att göra.
Själv har jag 15 kilos övervikt för att jag ätit för mycket choklad och rört mig för lite. Plus att jag passerat klimakteriet och då är det en fördel rent hälsomässigt att inte vara för smal!
Men missbrukat mat, nej, vi måste äta, så hur fan kan ätande vara missbruk?
Ett annat problem är förstås att så mycket mat idag är fullproppad med konstiga tillsatser som troligen stör människors metabolism. Att det blir fler överviktiga idag beror knappast på att hela världen plötsligt blivit latare och börjat missbruka mat, det är inte rimligt om man tänker efter.
Kalori in och kalori ut är ett förlegat och jävligt förenklat sett att se på vikt och kropp. Människan är bra mycket mer komplicerad än en förbränningsugn. Att rakt av applicera något man mätt i en ugn på en så sammansatt organism på människor är verkligen att överförenkla…
Oavsett hur man ser på det – att ständigt påpeka alla fel överviktiga *gör* eller komma med s k goda råd är ju helt befängt… Folkvett efterlyses…
Varför min medmänniska är tyngre än vad som ”anses normalt” spelar ingen roll för någon annan än medmänniskan, så håll tyst om ”goda råd” inte efterfrågas aktivt…

Precis vad jag också funderat på. Min tilltro till folks (folk så där i allmänhet) logik och förmåga att komma till korrekta slutsatser har minskat drastiskt sen jag började diskutera på nätet. Verkar det logiskt att människor under de senaste 30,40 åren förändrats så drastiskt att de numera beter sig på ett radikalt annorlunda sätt än någonsin i mänsklighetens historia? Att folk överlag blivit lata, överätande, matmissbrukande frossare? Nej, det är INTE logiskt. Och ändå är det den slutsatsen många gör, istället för att ifrågasätta det som BORDE vara det man ifrågasätter först: har den föda som erbjuds oss i dag i livsmedelsbutiker förändrats? Det är ju allmänt känt, eller borde vara iaf, att ekonomiska intressen går före människors hälsa och välmående och ändå är det få som frågar sig VEM som tjänar på att människor har lättare att dra på sig fetma i dag än för 40 år sen. De flesta agerar nyttiga idioter i kapitalismens intresse utan att förstå det själva. Det är sorgligt att de som är ansvariga sitter någonstans och tjänar stora pengar på att vi inte ifrågasätter dem utan varandra: ”Varför är du så fet? Gå och banta din äckliga tjockis!”

F ö så är det fascism att ens använda uttrycket ”skattebetalarnas pengar” i samband med mänskliga egenskaper, må det vara fetma, hårfärg, rökning etc. Exakt samma typer som glatt gör sig av med ”oönskade element” som judar, homosexuella, funktionshindrade och äldre (eller kanske olydiga småbarn som ätit för mycket godis?) nästa gg en festlig regering med förädlingsdrömmar tar över landet. Läskigt är bara förnamnet, sådana typer borde rannsaka sig själva som människor.

”mitt råd till dig är att börja träna och äta lite hälsosammare” haha vilket jävla skämt, som om att kroppen är en strömbrytare där man kan slå på eller av beroende pp om man vill vara tjock eller smal…

åh, wow. de lever inte lika längre i danmark. skönt. då kanske de slipper flyga in och ut ur sjukhus som våra äldre gör, får vänta på akuten och får trycksår på kuppen efter sisodär tio timmar på en hård brits.
jag säger låt alla vara! nagelfar inte alla så förbannat. vill man ha en bättre värld börjar man hos sig själv och rannsakar sina egna tillkortakommanden.

åh, wow. de lever inte lika längre i danmark. skönt. då kanske de slipper flyga in och ut ur sjukhus som våra äldre gör, får vänta på akuten och får trycksår på kuppen efter sisodär tio timmar på en hård brits.
jag säger låt alla vara! nagelfar inte alla så förbannat. vill man ha en bättre värld börjar man hos sig själv och rannsakar sina egna tillkortakommanden.

alla förstör ju sin kropp på något sätt, hur man än gör; äter för mycket resp för lite, för obalanserat, för mycket kött, dioxinförgiftad fisk, folk nuförtiden har ortorexi, man går till jobbet även fast man är sjuk osv. vem orkar bry sig? speciellt om det inte gäller en själv.

ALLTSÅ STÅ PÅ DIG LD OCH ALLA NI ANDRA SOM SKRIVER SÅ JÄVLA BRA HÄR!<3 Det är HEMSKT och HELT oförståeligt hur en kan hålla på så som alla idioter, ja alla jävla GALNINGAR, håller på och trycker ner dig och andra tjocka! Hoppas du orkar fortsätta stå emot, vi står bakom dig! Styrkekramar!<3

Men hur orkar/har man tid att bry sig så mycket om andras vikt? Finns det inte roligare saker här i livet än att sitta och peka med avskavda pekpinnar och inbilla sig att man gör det för att vara ”omtänksam”? Caroline med vänner: mind your own business.
Jag håller på dig, LD. Heja!

Älskar läsa detta inlägg och andra liknande du skrivit. Vet du , jag var ju den där feta jäveln som gick till stranden jag. Det var två somrar sen nu och det var helt otroligt. Jag har alltid älskat att bada som barn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *