Kategorier
Vardagstrams

Nu ska vi pracka på lite feminism på barna

Nu drar vi och röstar! Och vad bättre sätt att fira mor på hennes dag än att rösta in feministerna i EU?

20140525-132836.jpg
Och det här med att man ”inte ska pracka på barnen sina åsikter och politiska värderingar”? Vilket jävla bullshit va? Klart som fan att man ska! Det är ju en föräldraplikt att förse sin avkomma med bra värderingar. Nåt annat vore vansinne. Sen kan man ju debattera huruvida det är bra och ok att rasister och annat skit gör detsamma.
Hur tänker ni?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Nu ska vi pracka på lite feminism på barna”

Jag tycker inte man ska pracka på sina barn vare sig det ena eller andra utan lära dom att tänka själva och dra egna slutsatser. Vid direkta frågor ska man naturligtvis svara men även fråga vad barnet själv tycker. Sen tycker jag att det hör till att allmänbilda sina barn om olika politiska åskådningar så att dom får en inblick i hur dom olika partierna tänker o vad dom står för.

Det viktigaste är väl att man gör som man känner är bäst för sig själv i sitt föräldraskap.
mina päron var (är) djupt rotad i sin politiska uppfattning. Självklart knuffade de mig åt rätt håll, ganska bryskt. 😉
Jag hakade snällt på så länge jag inte var så intresserad, men när jag blev det har jag bytt inriktning helt. Nu rör det de stora blocken, dock.
Jag kommer inte försöka styra mina barn politiskt utan uppmana de att söka och tänka själva …. fast häromdagen satt jag vid matbordet och ondgjorde mig över ett av de största partierna med gansks hårda ordalag… *harkel-harkel*
Grymt bra att ta med ungarna till vallokalen och visa de att vi har inflytande och att det är otroligt viktigt!!! Jag förtidsröstade i år.

Glömde- jag tror nazister&rasister är ruggigt noga med att indoktrinera sina ungar… 🙁 där har alla ett ansvar…. särskilt skolan där ungarna vistas utan föräldrarnas inflytande. Man önskar ju att de höll käften inför sina ungar men man får hoppas att barnen kan tänka själva.

Generellt sett ser jag inget fel i att packa på sina barn bra åsikter kring alla människors lika värde, ge dem en bra grund att stå på. De mer partipolitiska åsikterna kring ekonomi, statsstyrelse mm kan man vänta med så gott man kan tills det att barnen blivit stora nog att själva skaffa sig en åsikt och börjat reflektera kring politik. Det känns viktigt att ens barn får en chans att skapa sig en egen åsikt, även om barnens egna åsikt sällan skiljer sig radikalt från föräldrarnas.

Jag tror att rasister och nazister gärna berättar högt och tydligt för sina barn vad de tycker och röstar på, så varför ska inte motpolen till det – dvs, feminister – göra det?

Självklart kan man berätta om sina egna reflektioner, åsikter och tankar kring allt i livet. Varför man äter kött/vegetariskt/laktosfritt/LCHF/whatever, varför man röstar si eller så osv. Det viktigaste är nog att när barnen blir stora att uppmana de att läsa på hos båda sidor. Alltså om de nu blir feminister är det ändå bra att läsa på antifeministiska forum för att förstå sina ”motståndare” så att säga. Se båda sidor av myntet. Det tror jag stärker sin egen tro och sina egna argument väldigt mycket. Utöver det är det nog också bra att prata om vad som är ens hjärtefrågor, och vad som kanske kan tolkas som mindre viktigt. Ex är jag feminist för att människors lika värde är det absolut viktigaste för mig, sedan lite miljöpartist för jag bryr mig också mycket om miljön. Däremot är jag lite osäker när det gäller ekonomi och handel osv. som jag inte bryr mig särskilt mycket om. Det är extremt viktigt för mig att mina barn lär sig att alla människor är lika mycket värda. Sen vilken väg de tycker leder fram till det, eller om de ex tycker miljön el. ekonomin är viktigare är upp till dem.

Tror det är topp att låta ungarna veta om politik och hur man som förälder röstar och tänker kring olika partier.
Tycker min mor var lite för svart/vitt när hon pratade politik med oss. Allt på högerskskalan tyckte att vi knappt hade rätt att existera (vi var fattiga/beroende av bidrag). Tog mig ganska lång tid att inte känna mig personligt kränkt av liberala/konservativa åsikter.
Pratade lite med femåringen idag om hur vi gemensamt betalar för att alla barnen ska få lika bra skola osv, och att jag tycker att det är väldigt bra och viktigt att betala skatt.

Helt rätt! Hade med min man och våra två söner till vallokalen idag 🙂 Kändes fantastiskt att kunna göra de delaktiga i något så viktigt. Det är helt omöjligt och inte önskvärt att ha ett helt neutralt förhållningssätt. Jag är uppvuxen i ett starkt socialistiskt hem, mina föräldrar var socialdemokrater med sympatier åt deras vänsterfalang. Framförallt pappa har lärt mig värden som feminism, jämlikhet och rättvisa. Dessa värden har jag kämpat för hela mitt liv. Självklart önskar jag att mina söner en dag ska dela min och min mans åsikter. Jag röstar V idag och självklart hade mina föräldrar fingrarna med i spelet där 😉
Sedan är det beklagligt att det finns åsikter så som rasism, nazism och farcism. Där får man hoppas att samhället tar sitt ansvar och ger dessa barn iaf möjligheten att lära sig värdera sina åsikter. Men självklart måste alla föräldrar ha rätt att dela med sig av sina åsikter. Alla vill ju förhoppningsvis det bästa för sina barn.

Jag tror att det är omöjligt att ge sina barn en neutral politisk uppfostran. Har aldrig varit med om en politisk diskussion inom min familj och släkt (dvs innan det att jag började starta dem själv efter att ha fått ett politiskt uppvaknande…) Socialister hela högen, och själv hamnade jag på okänt ställe på vänsterskalan, coincidence? I think not. Oavsett om det prackas eller inte så lär barnen välja likadant ändå och när det gäller de yngre generationerna så är det ännu viktigare med en bra värdegrund, för dessa kommer ha många problem att lösa i framtiden.

Det känns så självklart på något sätt att en familj röstar lika men så himla knäppt att i till exempel min familj och släkt som ändå umgåtts väldigt mycket ihop och sådär röstar verkligen helt olika. Min pappa är socialdemokrat (röstade dock blankt förra riksdagsvalet pga ville inte ha Sahlin som statsminister??!!), mamma och syster röstar mp, jag fi, brorsan m och en del av släkten c och några få sd (!!! umgås dock inte med denna del av släkten frivilligt). Fast sen försöker vi alltid undvika ämnet politik då vi vet att det blir konflikter..

Det är faktiskt så att politisk åsikt (i stora drag såklart tänk liberal/socialdemokrat inte partipolitiskt) ärvs genetiskt från förälder till barn 🙂 typ 40 % om jag inte minns fel från vår genetikföreläsning 🙂

Politiska åsikter och värderingar i stort är inget som vi prackat på dottern, men hon har anmanat antingen mammas eller pappas åsikt ändå på något sätt.
Förutom feminism, den har vi bestämt men kärleksfullt tvångsmatat henne med.
Det anser jag är vår plikt
Och det är med tårar i ögonen som jag med stolthet ser henne föreläsa och agitera för andra tonårsflickor i hennes ålder om vikten av feminism
Vi har lyckats!

Det är klart att en ska pracka på barnen sina åsikter. Eller jag menar att det är ju jävligt svårt att låta bli. Barnen följde med mig på Fi:s 1:a majtåg och skrålade ”ut med rasisterna in med feministerna”. Det är klart de blir färgade. Efter tidigare torgmöten så har vi pratat om vad rasister är för ena och vad feminister är för ena. Jag och barnen har inför eu valet pratat om de olika partierna och jag har försökt att ge neutrala svar i vad partierna står för och vi har pratat om att alla har det gemensamma målet Sveriges bästa men att de har olika sätt de tror är bäst. Självklart så har jag ju däremot väldigt tydligt förklarat att SD är rasister och att de aldrig kommer att stå för Sveriges bästa.

Nja, det får ju inte bli att likställa med indoktrinering. Diskutera med dem, men predika inte. Ställ frågor och lär dem att tänka själva istället. Men överlag, låt barn vara barn. Lär dem att inte slåss, utan att man ska respektera sina kompisar, vara snäll och ordentlig osv. De är ändå alldeles för små för att greppa några större koncept.
Kan även tillägga att jag jobbade för en kvinna som fick gå med i bland annat feministiska demonstrationståg när hon var liten ochväxte upp med väldigt radikala föräldrar. Hon fick inte ens kalla sina föräldrar mamma och pappa för att de menade att det markerade en hierarki i familjen. Idag älskar hon klackar, smink och fina kläder och är verkligen en typisk stereotyp kvinna till sättet. Och båda hennes döttrars rum är rosa och fyllda med dockor…

Det känns naivt att tro att man kan uppfostra barn utan att påverka dem politiskt. Däremot kan man uppmuntra barnen när de blir äldre att lära sig mer om olika partier. Äldre som i tonåring. Alla medlemmar i min urpsrungsfamilj röstar lite olika (ingen är extrem åt något håll dock). Vi har alla dessutom röstat olika från val till val. Man är väl inte sämre än att man kan ändra uppfattning i frågor.

Kanske är jag lite naiv där men om man har öppet och högt i tak så kanske uppväxande barn ser att det finns ett brett spektra av åsikter och att alla har rätt att ha dem och uttrycka dem – och att alla också har rätt att säga emot en åsikt man inte gillar/håller med om. Växte upp med en riktig gråsosse till far men har alltid blivit respekterad av honom trots mina liberala grundvärderingar. Och jo, man kan både avsky fascism/nazism, rasism, antisemitism, antiziganism e t c och misogyni även som borgerligt röstande med liberala värderingar.
Röstade ändå F! idag eftersom jag är ruttet less på hur kvinnor nedvärderas, objektifieras, utsätts för våld och de högerextrema krafter som är på frammarsch hotar kvinnors rättigheter, att tro annat är bara så jäkla naivt…

Men självklart förmedlar jag värderingar jag tror på till mina barn. Och de vet vad jag röstar på, att jag är ateist osv. Försöker mer prata om vad jag tror är rätt och varför, än att betona att folk som tycker annorlunda har fel (även om det är underförstått), men är inte heller så där aspedagogisk att jag hela tiden måste framställa alla åsikter neutrala och lika bra.
Det typ det pinsammaste jag vet är föräldrar som ”prackar på” sina småbarn färdigformulerade politiska åsikter som ungarna sedan bara upprepar utan att riktigt veta vad de säger – typ ”det är bara bittra kärringar som röstar på fi” som min son hörde en liten unge säga härom dagen.

Åh, vad jag önskar att mina föräldrar hade pratat politiska frågor, värdegrund och allt möjligt viktigt med mig. Men nej, de höll tyst som musslor, ”politik ska vi inte prata om, det är hemligt vad vi tycker och vad vi röstar på”. Hur ska en då lära sig något om livet?
Min mamma håller på så än idag, att hon inte vill säga vad hon röstar på, TROTS att hon sitter med i fullmäktige!!!
Har präntat i mina barn att demokrati är något viktigt, något vi alla i samhället är delaktiga i och allas vår skyldighet att upprätthålla. I den tanken ingår att vi måste diskutera samhällsfrågor för att vässa våra argument och fördjupa våra kunskaper.
Tycker det är jätteviktigt att barnen får lära sig om hur det fungerar med val, partiers olika värdegrund och kärnämnen m.m.
Självklart fick de följa med och rösta, och ja, de vet att jag röstade på f!.

Jag ett sådant barn som fått värderingar (socialistiska) på pracklade sedan jag föddes och jag tycker inte det har hämnat min egen värderings utveckling. Mina grundvärderingar (de socialistiska) jag fick av mamma har jag kvar men jag har även byggt på med mer främst genus. Sedan har jag och mamma alltid haft politiska diskussioner sedan jag var ca. 10 år med ursprung i analys och refelektation.

Jag är väldigt dubbel där. Är ok att prata politik och berätta im personliga ståndpunkt men samtidigt vara noga med att visa att vad de än väljer så är det ok ( inom rimliga gränser såklart)
Jag växte upp i ett väldigt religiöst hem där fet inte var ok att ha en egen åsikt eller uttals tvivel. Och jag var nästan 30 innan jag lyckades bryta mig loss. Nu är det ett extremt exempel, men det gör mig ändå rädd för det där med att indoktrinera för mycket.

Åh, vad jag önskar att mina föräldrar hade pratat politiska frågor, värdegrund och allt möjligt viktigt med mig. Men nej, de höll tyst som musslor, ”politik ska vi inte prata om, det är hemligt vad vi tycker och vad vi röstar på”. Hur ska en då lära sig något om livet?
Min mamma håller på så än idag, att hon inte vill säga vad hon röstar på, TROTS att hon sitter med i fullmäktige!!!
Har präntat i mina barn att demokrati är något viktigt, något vi alla i samhället är delaktiga i och allas vår skyldighet att upprätthålla. I den tanken ingår att vi måste diskutera samhällsfrågor för att vässa våra argument och fördjupa våra kunskaper.
Tycker det är jätteviktigt att barnen får lära sig om hur det fungerar med val, partiers olika värdegrund och kärnämnen m.m.
Och också rätten att tycka olika. I min kärnfamilj är vi alla aktiva i politiken på något sätt, dessutom i olika partier. Men det är okej att tycka olika så länge en respekterar andra människor.
Självklart fick de följa med och rösta, och ja, de vet att jag röstade på f!.

Alltså min man röstar på moderaterna och jag röstar på Fi, så vi kör mer på värderingssnack och mindre fokus på vad vi röstar på då jag skulle bli sååååå arg om han fick vår unge att rösta blått när jag vill att han blir en som kämpar för feminism på ett rödrosa sätt (min man är ju feminist men moderat).

Kan inte låta bli att bli lite lite provocerad här. Då hoppas jag att du inte heller aktivt försöker få ungen att rösta åt ditt håll heller. Om du nu skulle bli så arg om han påverkas av pappans ideologi.

Åååh! Tänk om min morsa ändå hade fotat mig med Fatta!-gnuggisar när jag var i dina barns ålder (skulle dock aldrig hänt, tyvärr)! Coolaste profilbilderna – EVER – man hade haft till sitt förfogande i dagsläget! *Så. Jävla. Avis.*
Tog för första gången på år och dagar ett snack med min morsa om politik idag (möjligen en oläglig dag att komma med ”smärtande” nyheter för henne direkt efter ”Grattis på Mors Dag!”-andet, men det var faktiskt hon som insisterade på att ta diskussionen) och hon undrade spontant om jag ”skämtade/drev” med henne och tankarna verkade som vanligt ta den vanliga riktningen att mina handlingar bara måste vara något ”bestraffande” av henne personligen (vågar knappt ens berätta saker p g a detta – därav vi inte ens kommit in på ämnet F! sen jag blev medlem för ett ganska bra tag sen nu – ens till någon annan om risk finns att det kommer fram till henne). Ledsen att behöva krossa hennes hjärta en aning (tror hon var övertygad om att jag, fortfarande, tänkte/röstade som henne – något jag alltså inte gjort på bra länge!), särskilt idag, men även om hon inte känner på det sättet så gör jag det ju för att jag helhjärtat tror att det är det bästa jag kan göra även för hennes skull. En Mors Dag-present direkt från hjärtat.

Det verkar vara enkelspårigt det där. Nämligen det att man inte får ”pracka på” sina barn ”vissa” idéer som t.ex. feminism, jämställdhet, genusmedvetenhet, icke-tro o.s.v. Däremot är det helt ok att ”ge” barnen värderingar av annat slag. Jag tycker det är sjukt störande! Självklart så står jag för mina åsikter även med mitt barn. Jag blir inte en neutral ”jag-bryr-mig-inte”-person bara för att jag blivit mamma.

Såg nu på Aftonbladet att FI kommit in i EU, och inte M. Glädjen är som en röd blomma i mig!
Men blomman blev snabbt svart när jag såg att även SD kommit in. Vart är allting påväg? Jag blir uppriktigt rädd.

Men det gör ju föräldrar ofta varesig dom vill eller inte. Både mot en viss politik eller på så sätt att dom inte är intresserade alls och för över det till sina barn. Samtidigt så blir ju många från opolitiska hem engagerade och tvärtom. Vissa gör ju även tvärtemot.
Både mina föräldrar är politiskt intresserade socialister och var engagerade både inom partipolitik och facket när dom var yngre. Att jag fått dom grundläggande värderingarna jag har är inte konstigt. Politik var något naturligt som alltid diskuterades.
Mamma är även feminist och uppfostrade mig så gott som fritt från könsroller och med genustänk innan det ens var något utbrett begrepp (pappa gjorde väl inget större motstånd p.g.a. kul att spela fotboll med lälle dotran). Det är jag mycket, mycket tacksam för. Vi har alltid diskuterat och stöttat varandra, mamma och jag, och enligt henne själv har hon sällan varit så stolt som när jag som tolvåring tog mig an ”Under Det Rosa Täcket” av Nina Björk.
Huruvida dom påverkat mitt ”fria val” (vilka val är egentligen fria?) är svårt att säga. Dom är till exempel ateister och valde att inte döpa mig. Ändå frågade mamma om jag ville döpas och konfirmeras när jag var gammal nog för det och uppmuntrade mig att i alla fall gå konfirmationkursen i allmänbildande syfte. Dock valde jag ju att inte göra detta. Visserligen skulle väl pappa göra mig arvslös om jag någonsin röstade borgerligt, men framför allt är det vissa grundläggande värderingar om jämlikhet och idealism som dom överfört till mig. Och jag tror att just för att det varit något naturligt, och inte något som prackats på mig, så har det påverkat mig. Hade jag fötts mitt under deras politiska engagemang på 70-talet så hade det kanske sett annorlunda ut.

Båda mina föräldrar är socialdemokrater, men de har aldrig prackat på mig något politik alls. Jag har alltid fått tycka och göra son jag känner för, men likt förbannat röstar jag på socialdemokraterna idag 😉 Men det är mest för att jag själv känner att det partiet passar mig bäst 🙂

Båda mina föräldrar är socialdemokrater, men de har aldrig prackat på mig något politik alls. Jag har alltid fått tycka och göra som jag känner för, men likt förbannat röstar jag på socialdemokraterna idag 😉 Men det är mest för att jag själv känner att det partiet passar mig bäst 🙂

Ja, självklart! Politik är jätteviktigt för mig och vi har faktiskt gått igenom parti för parti med min intresserade fyraåring, och jag har förklarat kärnan i varje parti. Jag trodde att han skulle bli solklar miljöpartist men han är visst knallrosa 😉
Politik är kul och eftersom det handlar om saker som också barn kan relatera till (miljö, skola, arbete, jämställdhet, rasism, pengar) så tycker jag att det är lätt och kul att prata med barn om det.

Alla föräldrar prackar på barnen sina värderingar, det är ju det som kallas uppfostran. De föräldrar som på något sätt tror att de är ”neutrala” inför sina barn är nog väldigt naiva. Jag tycker man kan och bör vara öppen med sina åsikter, men samtidigt visa barnen att man respekterar människor som tycker annorlunda och uppmuntra barnen till att tänka självständigt. Inom rimliga gränser såklart, jag tycker absolut att man med gott samvete kan visa för barnen att man inte på något sätt respekterar eller accepterar rasism och sådant.

Är glad att mina föräldrar inte pratade politik med mig och försökte förklara ”kärnan” i varje parti, det blir ändå vinklat på något sätt. Jag fick lära mig själv och det funkade bra.

Jag brukar aldrig kommentera. Men nu gör jag det. Alla som röstar på SD är inte nazister eller rasister. Jag röstade på SD. Varför? Jag bor i en stad där våran skola är fylld med 50% invandrare. Inget fel med det. Om det inte vore så att min dotter varje dag kommer hem och berättar att hon blivit upptryckt av en grupp invandrare och sedan blivit sexuellt antastad. Skolan? Dem säger att vi måste respektera att dem kommer från en annan kultur. Thats all. Allt vi ska göra är att acceptera. Låter inte vettigt. Däremot finns många utländska person som är fantastiska. T.ex. läkare, restaurang ägare. Alla som sköter sig och gör gott. Jag vill ha ett land där min dotter kan känna säg säker. Gäller inte bara invandrare. Utan alla som gör fel.

Man kan ju se frågan krasst och cyniskt. Säga att man inte skall påverka sina barn är hyckleri, eftersom man förnekar att man gör det, trots att det inte går att låta bli.
Vilka ungar bor egentligen ihop med neutrala föräldrar i 20 år?
( Sorry fel av mig vi har bostadsbrist och en bostadsminister från KD, 30-35 år menar jag givetvis.)
Man bör givetvis vara medveten om att man gör det precis som Mc Donalds, leksaksfabrikörer och längre upp i tonåren modebloggare, klädmärken sportmärken, musikproducenter och andra.
Kanske det funkar med en skylt på dörren där det står:
”I den här familjen har vi bestämt att vi inte skall påverka våra barn kan ni andra där ute vara så snälla att låta bli ni också”
Såg ett himla bra plakat i en Första majdemonstration som bars av en unge som åkte med tåget i sittvagn.
PÅVERKA DINA BARN ANDRA GÖR DET.
Så det är bara att indoktrinera på eftersom motsatsen är omöjlig.
MEN LÄR DOM FÖR GUDS SKULL ATT TÄNKA KRITISKT OCKSÅ!
SHIT VAD SVÅRT DET BLEV NU DÅ 🙁

Alltså jag blir arg på dig! Arg för att du har putsat mina jämställda-feministiska glasögon. Livet är nu mycket svårare att leva. Nu när jag är mer medveten så bränner det till när jag hör den nyblivna pappan säga att han ”passa sitt barn” för att mamman gör trädgårdsarbete eller flickan i busskuren som klankar ner på sitt utseende för att få bekräftelse. Jag ryser när jag läser om de stora barngrupperna, om sjukhuspersonal går på knäna och om barn som äter får servetter kastade i ansiktet. Livet var så mycket enklare och behagligare med smutsiga glasögon. Men vem vill ha det enkelt? Upp till kamp! Och för övrigt TACK för nyputsade glasögon, jag ska i fortsättningen se till att hålla de rena för det kan vara jävligt befriande att vara arg!

Alltså jag vet inte. Jag röstade för första gången i år och röstade F!. Eftersom mina föräldrar har varit ”blåa” så har jag, som liten, fått den uppfattningen att det är det som är ”bra”. Så även om jag röstade F! så ser jag min själv som en blå feminist. Antagligen för att jag har fått den uppfostran. Hade mina föräldrar tyckt något annat så hade jag kanske tyckt nått annat, jag vet inte riktigt.

Sålänge det finns folk som anser att alla inte har rätt till sin egen åsikt kommer det aldrig att blir ett jämställt land (tex feminister). Bara för att du anser att sd har rasistiska åsikter tycker inte alla det. Jag röstar på moderaterna men har läst allt jag hittat om alla partier och tycker inte att dom är rasistiska. Bara för att det finns rasister inom partiet betyder inte det att partiet är rastisitskt. Det är som att säga att V är kommunister bara för att det finns kommunister inom partiet.

ålänge det finns folk som anser att alla inte har rätt till sin egen åsikt kommer det aldrig att bliSålänge det finns folk som anser att alla inte har rätt till sin egen åsikt kommer det aldrig att blir ett jämställt land (tex feminister). Bara för att du anser att sd har rasistiska åsikter tycker inte alla det. Jag röstar på moderaterna men har läst allt jag hittat om alla partier och tycker inte att dom är rasistiska. Bara för att det finns rasister inom partiet betyder inte det att partiet är rastisitskt. Det är som att säga att V är kommunister bara för att det finns kommunister inom partiet. r ett jämställt land (tex feminister). Bara för att du anser att sd har rasistiska åsikter tycker inte alla det. Jag röstar på moderaterna men har läst allt jag hittat om alla partier och tycker inte att dom är rasistiska. Bara för att det finns rasister inom partiet betyder inte det att partiet är rastisitskt. Det är som att säga att V är kommunister bara för att det finns kommunister inom partiet.

Jag prackar absolut på mina ungar mina åsikter och värderingar (om inte jag gör det så gör någon annan det) men huruvida dom förvaltar mina påprackningar är upp till dom själva.

Även om man ”prackar” på sina barn politiska åsikter när de växer upp, så får dem förhoppningsvis med sig så pass mycket självständighet att de ändå väljer själva när det blir dags? ”som vuxen så röstar jag fortfarande samma som far och mor för jag kan inte tänka själv”? nää inte troligt!

Med en rödaktig mor och en blåaktig far uppvuxen i en småföretagande familj där vi inte pratat mkt politik så har jag lyckats bilda mig en egen uppfattning. Genom samhället, skola och livet. Klart att föräldrar påverkar sina barn men kanske mest med grundsynen på mänskligheten. Likaså har mor ej påverkat min bild av min kropp med evighets bantning. Inte heller har dem påverkat mig att tycka ditten och datten om folk vi känner. Så som jag ser vissa känningar göra/gjort.

Varken mamma eller pappa har någonsin pratat politik med mig, när jag frågat vad de röstar på har de svarat att de inte tänker berätta eftersom att de inte vill påverka mina åsikter.
Jag är sjutton, vet fortfarande inte vad päron röstar på och jag har bildat mig en egen uppfattning.
I skolvalet röstade jag på F!.
Är en väldigt stark motståndare till SD, så man kan klara sig utan att bli uppfostrad med att tro på ett visst parti.
Hur som helst, du är en helt fantastisk kvinna. Trots att jag kanske rakar mig och inte kommer att klä på min framtida son en klänning förens han är mogen att förstå vad det innebär och hur mycket fördomar som han lär möta, så är du en fenomenal förebild för mig.

Vissa värderingar ska man absolut föra vidare till barnen! Och även om man inte aktivt står och prackar på dem ett parti eller försöker medvetet så tror jag att de påverkas mycket av värderingar och arv hemifrån ändå, nästan inga jag känner skulle säga att de blivit påverkade av sina föräldrar, men samtidigt så röstar alla ganska likt.
Och man blir ändå aldrig helt självständig när man väljer åsikter, då man alltid kommer påverkas av omgivning och arv och annat. Så pracka på barnen lite av varje som känns vettigt. (Så länge du inte är sverigedemokrat)

Beror väl lite på vad det är man prackar på dem, att lära dem om människors lika värden är en sak, men politiska åsikter sträcker sig bortom det också, och man kan inte pracka på dem hur mycket som helst om man vill att dom också ska kunna tänka fritt, det viktigaste är väl just att lära dom om människors lika värde, men annan politik, religion etc ska dom väl få utvärdera själv?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *