Kategorier
Vardagstrams

Tjock person somär glad TROTS TJOCK = hyllar fetma

Att vara tjock och inte be om ursäkt. Då hyllar man fetma. Att vara tjock och öppet deklarera att man vägrar banta? Hyllar fetma. Att vara tjock och äta skräpmat? Hyllar fetma. Att vara tjock och röra sig i offentligheten? Hyllar fetma. Lite så uppfattas man. Som tjock behöver man bara finnas för att det ska upplevas som ett ställningstagande. Och det måste tas ställning emot så ingen får för sig att det är bra och ok att vara tjock för vad skulle hända då?!

Jag anser hon hyllar fetma. Hon skriver om den, lägger ut bilder som visar den, berättar om all skräpmat hon skall trycka i sej, ihärdar i att fetma-ohälsa inte hänger ihop. – kommentar om mig

Ja, vad skulle hända då egentligen? Det undrar jag med. För tänk om det vore så då? Tänk om jag aktivt och medvetet och regelbundet hyllade samt förespråkade fetma här i min blogg, vad skulle det betyda?

Ja, det skulle främst vara en kontrast till alla miljoner bloggar där undervikt, utstickande höfter och nyckelben samt ”mellanrum mellan låren” framhävdes, förespråkades och ja HYLLADES. En liten knappt befintlig kontrast skulle min blogg vara, till den massiva industrin som framhäver, uppmuntrar och hyllar ätstörningar och undervikt. En liten kontrast till alla bloggar, tidningar, filmer, bilder, modeller, skyltdockor där smalt ses som en dygd. En frizon för alla tjocka som dagligen lever i en värld där deras kroppar stör ordningen och upprör omgivningen.

Men vad skulle vara konsekvensen? Vad är dessa tjockisfobiker egentligen rädda för? ”jag måste ju säga ifrån när jag ser att du hyllar fetma!” nästan ylar de paniskt för jag får absolut inte bara skriva eller vara (eller visa bilder på mig själv? Dumma tjockis, gå å göm dig liksom.) utan att stå oemotsagd. Det är helt sjukt, hatet mot tjocka som de både upprätthåller och sprider vidare samt självhatet hos de överviktiga som de aktivt bidrar till genom att konstant hävda sin rätt att ”säga ifrån”. Och de ser det inte själva!

Jag måste säga ifrån!

Fast måste de verkligen det? Varför?

Är det nån som vill svara på detta?

 hylla fetma1

fat acceptance

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Tjock person somär glad TROTS TJOCK = hyllar fetma”

Jag borjade skriva en kommentar till dig igar, men iddes inte, eftersom det kanns som att man maste skriva ett forsvarstal pa 2 a4 innan man kan komma till poangen (om du inte haller med om poangen that is)
Jag vet att det ar din blogg och att alla som inte haller med dig ar ”dumma i huvudet” och skall ”halla kaften”. Suck. Jag alskar din blogg, LD. Jag alskar vad du gor for feminismen. MEN! Du ar olycklig av att vara fet. Du sager att du inte kan visa dig naken for din man eller bada med dina barn. Ar det vart att vara oycklig for att bevisa nagon slags fucked up point? Skulle du inte vara en starkare manniska om du var en lyckligare manniska? Skulle inte forhallandet med din familj forbattras? Jag har ocksa vart fet och jag vet att det ar soulkilling. Jag vet ocksa att det beror pa de radande normerna. Min pappa har sagt till mig sedan barnsben att ”snart kommer revolutionen” – ar uppvaxt i en kommunistisk/feministisk familj. Revolutionen har inte kommit an. Fram tills att den kommer sa tanker i alla fall jag forsoka ma sa bra som jag kan. Och rosta F!. Det finns ingen poang i att vara fet for sakens skull, eftersom du mar sa daligt, got nagot at det. Att andra samhallet ar en sak, men forandringen av ideal kommer inte ske i var livstid – skall du vara olycklig tills du dor? Anyways. Du ar bast. Kampen fortsatter.

Alltså, jag får skrämselhicka av blocked4life’s inledande kommentar till ett inlägg som detta. Själv är jag rasifierad och har mått väldigt dåligt i perioder över andras krassa behandling av mig pga detta. Men jag antar att jag bara borde ha opererat bort alla utländska drag, blonderat mig och skaffat blå linser så hade jag sen kunnat arbeta för antirasistiska värden i lugn och ro?

Glöm inte bort aspekten att du som kvinna är än mer utsatt för denna propaganda. Vad jag vet finns det väldigt många feta män som sitter och vräker i sig mat i tv och får en klapp på axeln. Inte ”goda råd” om sundare livsstil och så kallad välmenande hjälp på vägen.

Tycker du kommer med manga bra perspektiv har, och tycker det ar riktigt bra att du lyfter fragan. Jag tycker fortfarande att det at jatteviktigt att uppmarksamma ”tjockhet” ur ett halsoperspektiv, for vastvarlden haller pa att ata ihjal sig och ”forskningen” om att overvikt ar bra ar valdigt forlegad (osann), MEN att doma sina medmanniskor utifran kropp istallet for sjal ar HELT ABSURT! Och det finns sa otroligt mycket forskning som visar att tjocka, men aven ”fula” missgynnas i samhallet, speciellt om de ar kvinnor. Exemplevis har det gjorts experiment i amerikanska rattsvasendet, och deras resultat visade att ”fula” fick tyngre straff an ”snygga” for samma brott. (Fortydligande: Menar sjalvklart ej att jag sjalv tycker att ”tjock”=”ful”, utan diskuterar ur samhallsperspektiv.)

Alltså jag tycker det här är så överdrivet. Måste tala om tjockhet ut hälsopetspektiv och bla bla bla. Varför måste man det? Det angår väl för fan ingen annan om folk börjar bli tjocka! Och sen blir jag alltid så fundersam vart alla dessa tjockisar är. Jag det definitivt inte så många VARENDA DAAAAAG att vi MÅSTE PRAAATA om det. Nån här och där men det är så jävla överdrivet att ”hela befolkningen äter ihjäl sig”.

Jävla skitpatriarkat som lär oss premiera en viss typ (vita, smala, funktionella) av kroppar! Fucked up! Tycker det är kanon. Att du vågar ta fajten! Jag hyllar dig och alla andra medsystrar! ALLA!

Vi måste kunna tala om hälsa och fettepidemin skriker folk. Ja, det måste vi fan! Jag håller med!
Vi måste börja tala om att hälsa borde komma före att vara smal.
Vi måste tala om den här jävla skräcken för fett som vi lider av.
Vi måste börja tala om att det är okej att väga och se ut som vi vill utan att få pekpinnar nedkörda i halsen.
Vi måste tala om vikten att må psykiskt bra och inte försöka knäcka oss själva bara för att gå ner i vikt.
Jag bär på ett fettförakt. Vet ni hur jag blev medveten om det?
Jo, när jag var djupt nere i en depression och läkaren erbjöd mig tabletter men jag vägrade äta dem för att då skulle jag förmodligen gå upp ännu mer i vikt (än vad depressionen redan fått mig att göra) och jag var rädd att det skulle vara droppen som fick bägaren att rinna över och leda till hm.. Konsekvenser.
LD är fan så mycket hälsosammare än jag var då trots att hon nog vägde mer än jag gjorde. Jag tror också att det här normaliserandet och avdramatiserandet av fett och fetma som hon gör är livsviktigt.

Vet inte om det här alls hör hit, du får gärna radera om det känns malplacerat.
Jag ville faktiskt bara skriva att det har tagit mig tid att bygga upp lite jävlar anamma för att ens skriva här. Du är såpass aggressiv i dina uttalanden och åsikter att jag skulle vilja lova att du skrämmer bort en hel del folk från grundidéerna som du så rätt står för.
Och nej det är inte lätt med självdiceplin, men det går att lära sig.

Jag vet inte vad du menar med aggressiv? Att jag visar när jag blir arg? Du kan vara lugn, jag blir bara arg på folk som beter sig illa.
Jag håller inte med om att jag skrämmer bort folk. Inte med tanke på hur många följare och läsare jag har. Tycker tvärtom att mitt sätt lockar folk!

Jag var en sån där smal person som brukade fatshama. På något sätt kändes det ok (?,) som att tjocka var lite mindre värda. Jag inser nu hur fel det var, och undrar varför jag inte insåg det innan. Kanske för att det är socialt accepterat att fatshama. Tack för att du har öppnat mina ögon och fått mig att inse hur fel det är att öht BRY sig, än mindre ha åsikter, om andras kroppar!
En sak som jag dock inte håller med dig om är när du har åsikter om vissa inlägg som andra skriver i SINA bloggar. Du påpekar ofta att detta är din plattform och att du bestämmer reglerna här. Helt rätt. Men när Underbara Clara skrev ett inlägg om träning för ett tag sen (på sin egen blogg), så tyckte du att man bara skulle lägga ner sånt. Hade Clara pekat finger åt andra så hade jag förstått din reaktion, men att försöka bestämma vad andra ska fokusera på i sina plattformar känns inte okej.

Jag försökte ju inte bestämma över Clara, däremot ville jag problematisera hennes inlägg. Det måste man få göra. Och grejen var ju att jag inte satt i hennes blogg och sa att hon gjorde fel, utan jag bemötte henne här. När man bloggar så bloggar man inte i ett vacuum, man måste ta ansvar för det man för ut. Jag har inga problem med konstruktiv kritik eller att folk ifrågasätter mitt sätt att föra ut mitt budskap på – tvärtom så är det genom det jag växer och utvecklas.

Men alltså blocked4life (?) ser du inte att din point of view är samma som säg, folk som plastikopererar till sig större bröst för att slippa må dåligt och passa in? Och ja, jag är faktiskt emot plastikopererationer som bara handlar om att underkuva sig rådande ideal, dock inte emot människorna som gör det. Iaf som plattbröstad har jag många år tänkt operera mig, gråtit framför spegeln etc, något jag tror tjocka också gör. Men vet du vad? Jag kom över det och lärde mig att det inte betyder så jävla mycket och att det är samhället det är fel på. Det är exakt samma med tjocka. Varför underkuva sig? Eller, om man inte vill, varför raka sig för att passa in? Så jävla hemskt och dumt att föreslå för någon som har komplex att de ska ”fixa till sig” så mår de bättre. Gör brösten större så mår du ju bättre! Banta så mår du ju bättre! Var en skön brud och skratta åt killarnas sexistiska skämt så mår du bättre för folk kommer att gilla dig! Tada! Nu svävar jag bort igen med mitt magiska trollspö och ”löser” fler problem. Nej, funkar inte riktigt så. Och sen kommentaren i blogginlägget att lady dahmer ”visar upp sin fetma” som att den var något fritt stående från henne. Något hon borde lämnat hemma, idiot! Jobbigt att behöva se alla dessa tjocks personer? Stanna hemma själv!

Sen finns det studier som visar att det är ohälsosammare att vara smal och stillasittande än tjock och aktiv. Alltså, motion är viktigare än kost. Så nu ska jag gå från café till café och påpeka detta för folk som sitter stilla för länge!

Jag tycker det är väldigt märkligt med människor som lever enligt normen och har hela jävla världen på sin sida och ÄNDÅ känner sig hotade av den lilla, lilla procent som inte följer normen. Smala människor är normen, smala människor syns och hyllas överallt, smala människor behöver inte ständigt försvara sig själva och sin kroppshydda. Ändå tycks så många bli livrädda så fort en endaste liten människa inte instämmer i de smalas hyllningskör. Vad tror ni ska hända liksom?
Det jag tror kan hända är att vi får en värld där varje människas kropp är hens ensak och där vi slutar värdera varandra efter utseende. Inte så hemskt ändå va? Fast det är klart, eftersom ni verkar sätta hela ert människovärde i er smalhet så kanske det känns lite skrämmande. Liksom, tänk att behöva leva i en värld där ni inte anses mer värda bara för att ni råkar vara smala. Stackars er liksom. Bäst att fortsätta förtrycka tjocka människor så det aldrig händer.

Vill bara säga; Tack! Är inte överviktig själv och jag har verkligen känt rakt igenom hur nyttigt det har varit att läsa allt du skrivit om detta. Jag förhåller mig på ett helt annat sätt mot närstående överviktiga.

Ofta ser man folk lägga ut små aforismer på Facebook som säger typ ”pengar gör dig inte lycklig” eller ”bry dig om vackra solnedgångar istället för karriären” eller något i den stilen.
Tänk om varje sådan lite aforism utsattes för värsta internet-stormen där folk skrek att de som la ut såna aforismer hyllade lathet och ambitions-löshet, och att såna där aforismer skulle få folk att säga upp sig från jobbet och bara sitta och prata med träden hela dagarna så att ingen i samhället längre producerade någonting alls, ingen fick någon lön, ingen fick några bidrag heller pga noll skatte-intäckter, och så gick hela samhället under. Det vore ju ganska absurt, för alla fattar att risken att detta ska hända är typ noll.

Att tro att din blogg skulle leda till att folk med flit började vräka i sig så mycket skräpmat som möjligt i syfte att bli tjocka och sen blir folkhälsan katastrofal som följd, det är ju lika dumt som att tro att såna här vanliga Facebook-aforismer om typ ”pengar är inte allt” eller ”stanna upp och se på solnedgången istället för att fixera dig vid karriären” skulle leda till att alla i Sverige sa upp sig från sina jobb för att bara sitta och kolla på solen, och hela ekonomin och hela samhället går under som följd.

O m g, bästa hashtaggen, och bästa reaktionen på alla idioter som säger att du ”hyllar fetma”. Härligt barnslig reaktion egentligen, men så rätt <3
Jag har inte twitter men:
– att vara tjock har gjort mig mer förstående för andra människor som står utanför idealet/normen, och jag dömer inte andra efter utseendet (sidenote: total fördom kanske men visst känns tjocka människor ofta "snällare" pga mindre ytliga och fördömande mot andra?)
– att vara tjock har gjort att jag själv bryr mig mycket mindre (dock ej helt pga ej immun mot normer) om andra människors kroppar, jag reflekterar inte lika mycket över kroppshyddans storlek och märker ofta inte om folk gått upp eller ned i vikt (tycker det är rätt sjukt hur alla andra uppmärksammar och kommenterar sådant hela tiden)
– jag är mjuk att krama och klämma på, och mjukt är objektivt bra
– om det blir krig eller annan kris klarar jag mig längre utan mat än smalisar lololol
– om man tar av sig normglasögonen är olika grader av icke-smal faktiskt vackert på många människor
Och sen väga all denna awesomeness mot EN negativ sak som är Hälsan™, liksom. ;]

Så alla smala som tar selfies på sina kroppar propagerar för smalhet eller?! Det påpekar fan INGEN, fast anorexia är ett sjukt stort hälsoproblem för kvinnor och flickor.
”Hälsoproblem” (inte för jag tycker att det måste vara hälsoproblem att vara smal eller tjock, det handlar om huruvida man mår bra eller inte) går inte att lägga på individer eller enskilda personer.
Det som är problemet är reklam som propagerar för allt smalare kroppar, marknaden som säger åt oss att alltid förbättra oss eller de höga priserna på bra mat (som hör att fattiga inte har råd med bra mat och måste köpa mat fyllt med socker = lättare att gå upp i vikt mot sin vilja) som kan ligga bakom varför vissa går upp eller ned i vikt. Det handlar om strukturer som säger åt oss att man bör vara smal och som klandrar oss om vi inte är det. Det handlar om att smalhet är ”privilegierat”.

Fast det är faktiskt inte sant att det i Sverige, till skillnad från USA, är dyrare med bra mat än dålig. Linser, bönor, fullkorn, divers rotfrukter mm är billigare än färdiggjorda maträtter. En portion ärtsoppa kostar mellan 2-5 kr att göra beroende på om man hur mycket fläsk man har i och ifall fläsket är ekologiskt. Hemmagjord tomatsås till din spagetti och köttfärssås är ca 30-50% billigare än den köpta. Kilopriset på färs är 50% billigare än de flesta korvar. Fryst fisk på extrapris är ofta svinbilligt i jämförelse med andra proteiner. Det samma för fryst kyckling and so on.
Bra mat är inte dyrare. Den tar däremot ofta längre tid att tillaga. Men myten om att den är dyr är importerad från USA och Latinamerika och stämmer inte i Sverige.

LD, äntligen någon som tar upp hela fatshaming grejen och inte bara med ett inlägg!
Jag har gått från normalviktigt barn, till knubbigt, till smal tonåring och sedan till överviktig vuxen. Jag har sett många aspekter av det.
Något av många saker som stör mig som fan är detta:
Om du är smal och vräker i dig gottigheter och skräpmat så får du aldrig nånsin höra att du borde tänka på vad du äter. Samma sak om kundkorgen är full av sån skit, ingen bryr sig.
Är du överviktig och äter exakt likadant så då jävlar ska det läggas sig i, eller bara menande blickar. För att inte tala om man handlar och folk ser vad man köper.

En annan sak som jag vill säga är att jag beundrar dig för att du uthärdar, för att du fortsätter ta upp det här trots att du ofta får kommentarer som får dig att bli ledsen. Din ambition – att det är den allmänna attityden som måste förändras, inte att man ska gå ner i vikt för att passa in/inte må dåligt osv – tycker jag att du lyckas bra med. I alla fall med mig 🙂

Ja, usch, vad skulle hända?
Skulle vanliga hederligt smala medborgare tvingas gå runt på gator och torg och se och möta tjockisar som kanske inte mår psykiskt dåligt över hur dom ser ut? the horror!

Varje gång jag varit hos en läkare – bland annat för abort, terapi eller bara att rensa öronen – har de frågat mig om min vikt och om jag inte borde gå ned i vikt. Flera av dessa gånger har jag mått skit när jag gått dit (speciellt under aborten när en smal snygg läkare säger: ”så får du ta itu med din vikt efter att du gjort detta, ok?” Medan jag satt rödgråten och helt förstörd mittemot)- och de skulle hjälpa mig men fick mig att gå därifrån tusen gånger mer deprimerad: jag trodde ju att jag mådde dåligt pga annat: men nej min tjockhet var ju säkert anledningen till att jag mådde skit….
Alla dessa gånger har jag tänk: VAD vet de om mig och mitt mående? Vissa gånger har jag mått skit pga annat: Vilket de inte tagit på allvar. Men att jag är TJOCK: Jävlar detta måste vi ändra på. Andra gånger har jag mått toppen – men ändå får jag inte må bra: Jag är ju tjock.
Denna fixering vid vikten är en del av detta patriarkat – en del av kapitalism.
HUR kan någon ge sig rätten att komma och säga vad andra ska äta, hur andra ska röra på sig eller leva? Ingen bryr sig när man mår dåligt psykiskt. Men så fort någon är fet tar ALLA på sig hjältekappan och vill komma och rädda en. Inte bara i sjukvården utan även i vardagen.
Vet ni vad: HÅLL KÄFTEN och syssla med er smalpropaganda någon annanstans. JAG bestämmer över min kropp och vill inte att någon annan lägger sig i. Det är så typiskt att just kvinnors kroppar blir objekt i samhället: som ALLA får ha en åsikt om.

Jag är så glad att du skriver om det här ämnet! Det känns lite som att jag och min kropp kan pusta ut. Och det är imponerande och inspirerande att du skriver om det. Speciellt när du säger att du blir ledsen av kommentarerna/åsikterna men ändå väljer att säga ifrån och engagera oss läsare 🙂

Kvinnor som inte ständigt bantar, fixerar sig vid motion, ätande, kalorier o s v har kraft och tid att ägna sig åt annat.
Och DET är läskigt för då kan ju kvinnan få idéer om feminism, egenvärde, sexualisering som gör kvinnor till kroppsdelar istället för hela MÄNNISKOR e t c e t c
Tror i alla fall att en del av förklaringen kan ligga där…
Samt att om en del personer är nöjda och glada över sig själva oavsett storlek så verkar ju vissa halvsvältande och hårt tränande personer tycka att det förtar deras egen ”prestation.”
Tröttsamt är vad det är…
Förresten, är det någonsin någon som kritiserar BBW-män för att de hyllar fetma? Inte för att jag tycker att de ska kritiseras, jag menar bara att det som vanligt finns en uppförandekod för män och en annan för kvinnnor och det är inte okej enligt mig…

Nu blir jag lite nyfiken. Du skriver att det inte ”bara är att äta annorlunda och börja röra på sig, för det funkar inte så”. Vad är det mer man måste göra för att gå ner i vikt?

Jag tror att jag förstår precis, fast kanske inte alls ändå…?
Jag har under hela min uppväxt varit smal och är nu någonstans i övre delen av ”normalviktig”. Har trots det fått kommentarer om att jag har för mycket fett (hur knäppt är inte det?).
Men nu till saken. Den här diskussionen har verkligen varit en ögonöppnare för mig. Jag inser att jag också har/har haft fördomar mot feta/överviktiga, utan att inse det själv. Jag tycker det är så intressant och nyttigt att plötsligt inse mina egna fördomar!
Nu ska jag verkligen försöka skärpa till mig!
Jag trillar fortfarande ibland i den gamla invanda fällan att tänka på feta människor som lata/med dålig karaktär, men inser ju med förnuftet att det inte är sanningen utan ett utslag av min fördomar, som ju tydligen har varit så normaliserade att jag inte har sett dem.
Jag inser också hur mycket enklare det är att se fördomar/förtryck där man själv är på den utsatta sidan jämfört med när man är på den priviligierade sidan. För mig har det varit lätt att se mannen är norm i samhället och att kvinnor förtycks, men smalhetsnormen har jag inte alls reflekterat över på samma vis, troligen för att jag själv sitter på den priviligierade sidan och därmed inte utsätts för nackdelarna.
Så tack för ögonöppnande och viktiga inlägg.
Älskar när jag får nya insikter och kan utveckla mig själv som (med)människa!

LD, jag tycker du är bäst i världen.
Obehaget inför allting som är utanför normen är så djupt rotat i oss att vi väldigt sällan ser det förrän samhället börjar prata om det. Vi pratar nu om rasism, sexism och homofobi, men fortfarande knappt om kroppsideal och förakt, om transfobi och funkofobi.
Samtidigt som det är bisarrt att läsa alla de ”välmenande” kommentarerna till din blogg så känner jag igen det i mig själv, på samma sätt som jag ibland märker spår av sexism, rasism och diverse fördomar inom mig själv. Men jag förstår att det är samhällsstruktur-enliga fördomar som påverkar mig, och försöker förbättra mig själv.
Jag vill verkligen tro att vi är på väg mot ett mer upplyst samhälle, där gemene hen är fullt medveten om vad strukturer och normer innebär, och hur det påverkar oss. Det är förjävligt att du får ta så mycket skit under tiden, men du är en krigare och jag tror att jag talar för många när jag säger att du är en enorm inspirationskälla, och jag tror verkligen att du påverkar folk väldigt mycket. Jag tänker på dina ord ofta.
PS, min sambo är ordentligt överviktig och har 100% perfekta värden varje gång hen är hos läkaren. De är lika förvånade varje gång. Hen äter extremt hälsosamt, cyklar till jobbet varje dag och är fortfarande överviktig. Samtidigt är en av mina bästa vänner grovt underviktig (har inte mens i långa perioder), röker ett paket om dagen, dricker och lever på snabbmat. Gissa vem som möter kritik och vem som inte gör det?

Så länge man inte är skadligt tjock eller skadligt smal tycker jag alla ska få se ut som de vill. Och varför folk ”hatar tjockisar” tror jag oftast beror på att folk tror att alla tjocka är ohälsosamma och lata.

Är just nu inne i ett svårt Mad Men-beroende och har slukat intervjuer med skådisarna på youtube. I en av säsongerna (spoiler alert) blir en av de vackra, kvinnliga huvudrollsinnehavarna tjock. Naturligtvis skall detta dissekeras i intervjun. En av frågorna som skådisen får (hon är naturligt vis smal och vacker i verkligheten, men blev tjock i serien för att dölja en graviditet i verkligheten) frågan om hennes rollkaraktär aldrig ska bli lycklig? Hon svarar då att hon tror att karaktären i denna säsong är lyckligare än någonsin eftersom hon får äta. Intervjuaren ser oförstående på den smala skådisen och säger ”Men hon äter ju så mycket?”. Ja? Hon kanske gillar att äta? Det är så fascinerande hur djupt rotat vårt tjockförakt är att vi tar för givet att feta äter för att de är olyckliga. Smala och tjocka människor äter mat av precis samma anledningar – för att man måste för att överleva. Det finns de som inte njuter av att äta mat alls, men skulle tro att dessa är lätträknade.

Alltså Lady Dahmer, jag vet att du mår dåligt av att skriva om det här eftersom du förklarat det i tidigare inlägg, och jag förstår verkligen varför med tanke på alla taskiga kommentarer du får. Men ville bara ge dig lite pepp, dessa inlägg har verkligen öppnat mina ögon! Jag har alltid varit smal och vältränad och hade tyvärr definitivt ”tjockisförakt” förr i tiden, tänkte att det var väl bara att ha lite disciplin och banta. Men nu har jag tack och lov ett annat perspektiv på saken! Så tack för att du orkar skriva dessa inlägg, de gör skillnad!

En annan sak jag tänkt på på sista tiden är att det tydligen är socialt accepterat att kommentera hur vulgärt stora bröst en person har, men definitiv inte om en har små. Då sårar man tydligen.
Senaste igår var jag på stan med en kompis, och mötte en annan bekant. Jag är gravid och brösten har blivit liiiiite större. Har fortfarande samma kupa men större omfång.
Första kommentaren jag får av den bekanta vi mötte är : ”men guuud jag kan inte sluta stirra på dina jättebröst!”, varpå min vän jag var ute med svarade snabbt: ”eller hur! Det är inte en bh hon har på sig utan två Konsumkassar”.
Jag blev så jävla ledsen. Tydligen är man bara ett par gående bröst, inte en person. Blir så himla ledsen och arg när folk tar sig rätten att kommentera och skoja om ens kropp. Vidrigt beteende.
Det här kanske inte hade nått med inlägget att göra men ville skriva av mig lite…

När jag var i tonåren var jag väldigt besvärad över mina stora bröst, även om jag inte fick så värst mycket stötande kommentarer eftersom jag var ganska opopulär bland pojkar och inte särskilt snygg heller.
En big-boobs-anekdot följer här.
Jag har F-kupa (då hade jag nåt kring D, ganska stort ändå).
Fick höra av mitt x att det första en kille ser hos en tjej är brösten.
Fick höra av kompisen att mitt x tyckte jag var ”het” p.g.a. mina stora bröst.
När han såg mig naken den första gången utbrast han ”HERREJÄVLAR” när han såg mina bröst.
Han drog ofta skämtet ”så vackra ögon du har”.
Vi var tillsammans i 4 månader för 4 år sedam. Jag var otrogen, han dumpade mig. Ångrar att jag sörjde uppbrottet med den äckliga skitstöveln under en så lång tid! Fy satan, men klokare har jag allt blivit. Tack vare alla härliga feminister har jag lärt mig att känna igen sexism och dålig kvinnosyn samt akta mig för liknande mansgrisar i framtiden.

DU ÄR SÅ BRA!!! TACK!! Det här kan vara något av det KLOKASTE och mest on- point jag läst i detta ämne på LÄNGE! Särskilt det om att din blogg bara utgör en bråkdel av allt. Att den största delen av etablerad media och bloggar förespråkar ett helt annat ideal, nämligen ”smal= hälsosam”-idén som inte alls stämmer! Hela idén att en ska kunna förändra sig själv (”ge aldrig upp! fortsätt drömma! min resa räknas!”) men inte samhället (”sluta skyll ifrån dig!”) handlar ju bara om en jävla liberal lögn om att det inte finns strukturellt förtryck och varje individ bär allt ansvar för sin egen situation (även när det gäller psykisk ohälsa och mobbing exempelvis!). För egentligen är det ju de som klagar på dig som har problem.
”Your problems with me are not my problems, those are your problems”
Massa kärlek, tycker du är en sån förebild!! <3

En från mitt förra jobb är överviktig och bestämde sig för att börja på itrim. Hon promenerar, tränar och har lagt om kosten helt. Går på uppföljningsmöten osv.
Då blir det liv i luckan och varje gång det vankas fika så ba: men eeeen kaka kan du väl ta, kom igen, klart du ska smaka nu när jag har bakat!
Liksom, damn you if you do, damn you if you don´t.

Vilken klassiker, en hel del smala människor älskar att ”uppmuntra” och ”peppa” tjocka människor att ”ta tag i sin hälsa” och att ”ta hand om sig själva” men om det sen blir gjort och med framgång, då jävlar ska kakfatet fram med tillhörande tvångsbjudningar eller nya godhjärtade kommentarer om ”att låta det ta tid” eller ”går det inte lite fort nu?” För då känner de sig hotade, dom jävlarna.
Jag känner bara, sitt ner, ta en kaka och håll käften och framför allt bry dig om din egen jäkla hälsa innan du börjar mecka med andras. Det främsta problemet är inte andras fysiska hälsa utan deras mentala som gör att de inte kan leva med sig själva utan att gnida sitt skit i ansiktet på andra för att de ska orka leva med sig själva.

Tror kanske du har lyckats med det hälsohetsarna fruktar: efter detta #hyllafetma-inlägg vill jag också känna mig stark som en oxe och ta plats!
(gör ju inget om jag samtidigt blir en ’bättre och mer empatisk människa’, samt med nya perspektiv – toppen!)
Fast allvarligt: tack!
Jag som aldrig brytt mig om hur kroppar ser ut, varken egen eller andras, har fått upp ögonen för sååå mycket jag inte visste något om genom dina inlägg på temat.
Förstår hur otroligt lyckligt lottad jag är att komma från ett hem där utseende/vikt aldrigALDRIG varit tema, utan vad ens kropp kan och hur den mår..
Förstår såklart också att det är för att jag varit och är innanför normen som smal som jag kan tillåta mig att ’inte bry mig’ – samt att jag inte tidigare fattat hur jag är del av strukturen/förtrycket..
Superintressant, och sorgligt..

I Liftarens Guide till Galaxen finns ju den där ”point-of-view-gun”. Ett gevär som gör att alla man skjuter med det får samma synsätt som en själv. Många skulle nog tycka det var en tråkig grej, men jag tror nog att alla dessa ”välvilliga” människor med sina ”välvilliga råd” till överviktiga skulle tycka om det geväret. För det är ju precis det som deras behov grundar sig i: att andra människor ska se verkligheten på samma sätt som dem, tycka likadant och dela deras värderingar. De har så gott som ingen distans till sina egna synpunkter. De lever så djupt inne i sin egen subjektivitet att de tolkar den som objektiv verklighet eller ”sanning”. Kan de bara försöka inse att verkligheten inte är likadan för alla, att åsikt inte är synonymt med fakta eller någon form av absolut och att deras åsikter och värderingar inte måste delas av alla, så är det i alla fall ett steg på vägen.

+ det här absurda i att diskutera vad andra borde göra för sin hälsa samt att dra in samhällsekonomin i detta..!
Fattar inte folk att det är ren fascism?
Ska man få sjukvård och specialundervisning till ett sjukt/handikappat barn man ’valt’ att få?
Något som verkligen kostar samhället enormt (i pengar, saboterad hälsa och miljö genom utsläpp, slitage och platskrävande i städerna, olyckor – men också i generellt sämre folkhälsa pga stillasittande) är bilismen.
Skatterna/kostnaderna för att äga och köra bil täcker långt ifrån de samhällsekonomiska kostnader biltrafiken orsakar.
Hoppas dessa människor som i allt de gör och säger tänker på samhällsekonomin/folkhälsan i första hand också shamear alla som någonsin äger/kör/åker bil!

Problemet är egentligen att vi är i grund och botten stenåldersmänniskor, evolutionen går jävligt långsamt. Vi är byggda för att springa ikapp maten, och döda den innan vi äter upp den.
Nuförtiden ligger mest maten i frysdiskar och latar sig, den finns i överflöd och är på tok för lättfångad.
Men vad skall vi göra åt det då?
LCHF kanske, skapa en högljudd sekt som hittar matkonspirationsterier överallt och anser att vi är feta p.g.a att vi äter potatis, vilket stora delar av svenska folket levde på förr innan vi blev feta.
Nej, vi kör GI som är så jävla krångligt att vi måste köpa en massa dyrbara kokböcker, sen ger vi upp och köper färdig GI-mat för dubbla priset.
Värst av alla är Ulrika Davidsson som gett ut kokböcker om Detox, GI, LCHF, 5:2 och diverse hemsnickrade kickstartsmetoder.
När en journalist frågade henne vad hon stod för eftersom alla metoder var rätt motsägelsefulla svarade hon.
”Nej men vad då, jag vill bara inspirera.”
Som ni ser så handlar det här inte längre om att skaffa sig en smal mage utan en fet plånbok.
Här är mitt skäl till att jag försöker hålla vikten, jag orkar inte lyssna på alla idioter.
Men eftersom allt handlar om pengar så måste vi ju utse en segrare som kokat ihop den mest lönsamma metoden.
Leyla, ni vet hon som bakar. Jag såg hennes böcker på rad och av omslagen att döma så blev hon rundare för varje bok. Sen gick hon med i viktväktarna och fick troligtvis rätt bra betalt för att ställa upp på reklam.
Efter det anser hon att viktväktarna är så himla bra att hon både kan baka och rasa i vikt.
Tacka fan för det, hon tjänar ju pengar på bägge.

Shit LD, kudos till dig som orkar ta argumentationen gång på gång. Tycker att du förklarar på en nivå som vem som helst borde kunna förstå och ta till sig, men ändå ska folk hålla på och vrida och vända varenda ord mot dig.
Hoppas du får fler positiva kommentarer än negativa, annars blir jag fan mörkrädd.

Herregud. Fast inte förvånande. Kan bli en nyttig läxa för oss alla: De som har frälsar-rädda tjockisar från dem själva-komplex har det aldrig för att de är omtänksamma. Den där ”omtänksamheten” kan vändas till rent och skärt hat när som helst (efter som den är sprungen ur ett människoförakt) och särskilt när den inte mottas med tacksamhet.

Jag håller med dig om att hetsjakten på tjocka personer, främst kvinnor, är hemsk och borde upphöra snarast. Men det som slog mig när jag läste ditt ursprungliga inlägg om detta var att jag tycker det är så synd att du t ex aldrig badar med barnen. Vilket budskap vill du förmedla till dem? ”Att bli tjock är det bästa som hänt mig”, skriver du. Det låter ju väldigt positivt och jag kan absolut förstå det, men om du hade varit helt bekväm med det faktum att du är tjock hade du förmodligen badat tillsammans med barnen och struntat helt i vad den fördömande omgivningen tycker. Själv skulle jag aldrig döma någon efter hur många kilo hen väger och tycker att samhällets normer och ideal är helt sjuka. Det är såklart helt upp till dig vad du gör och inte gör med dina barn, men jag är genuint intresserad av vad du vill förmedla/förmedlar till dem angående detta.

Kan någon klok hjälpa mig, försöker förklara för en vän här varför fetma och ohälsa felaktigt länkas samman villket jag själv tror på men inte hon, jag hittar liksom inte orden riktigt men många av er här är så kloka 🙂

Typ orkar ej de här kommentarsfältet pga folks brist på hjärnkapacitet.. De säger att det är så viktigt att påpeka tjockisars ohälsa men alltså slår vad om att flera röker och majoriteten dricker alkohol. Tror att alkohol kostar samhället mer om en nu måste räkna på allt. Och tror att barn drabbas rätt mycket av vuxnas alkoholdrickande. Och asså går inte att försvara sig med att en inte är alkis, för med en öl HYLLAR du alkoholism och missbruk…

Jag förstår faktiskt inte riktigt den här tjockis-debatten. Var i Sverige befinner ni er egentligen om ni får höra så mycket elakt gör er övervikt? Jag är iofs inte överviktig men jag har aldrig hört att överviktiga i min närhet får uppleva tjockishat

En annan, ganska intressant sak, är att tjockisar bara får gå ner och bli ”normala” om de gör det av rätt anledning, nämligen HÄLSAN! Oh, låt oss alla tillbe den allomfattande HÄLSANS altare! Jag (nuvarande tjockis, tidigare fet) har gått ner och det är BARA för att jag vill vara snygg och ha typ magtröjor. Jag skiter väl i HÄLSAN? Hej, jag röker ett paket cigg om dagen liksom, jag är inte HÄLSOSAM.
Jag vill bli smal för jag vill bli het. Jag inser att det är både ätstört och normativt, men det är så det är. Men skulle jag, gud förbjude, faktiskt säga detta till en av alla dessa välmenande självutnämnda Anna Skipper-protegéer, då jävlar skulle det bli liv!
”Du måste ju tänka på HÄLSAN, det viktigaste är ju ändå att du MÅR BRA och är HÄLSOSAM”…….
Man vill ju bara tvångsmata dem med typ chili cheese tills de håller käft.

Blandade funderingar om viktfascism och hälsoapostlar:
– Det är utsidan som räknast: Hälsan är ens ensak så länge en håller sig inom accepterade utseendenormer. En smal person som ”stoppar i sig skräpmat” kan därför räkna med glada tillrop och beundran – för hen tar sitt viktansvar med stil…!
– Att inte låta sitt utseende gå ut över andra: Att gå omkring med en provocerande kropp sätter viss press på omgivningen. De behöver freda sig och de flesta vill gärna undvika att smocka till en. De känner sig angripna – ändå vill de ge en en chans: ”Har du funderat över det här med … hälsa?”
– Det är inte mer rätt att provocera med sin kropp än att utmana med sin klädsel!
– Det känns bättre att vara sig själv när omgivningen gillar en.
– Ingen skam i kroppen: Att vifta bort omgivningens vädjan om anpassning och förneka sitt ansvar för situationen.

Har precis börjat läsa din blogg och den är ju bara för bra! Så uppfriskande och ögon-öppnande, många grejer man inte tänkt på förut. Umgås med en del som är hatiska emot allt och snackar skit om andras sätt att leva, och jag blir så trött, mentalt utmattad. Men din blogg gör mig peppad och stärkt – stärkt till att inte gå på andras hatiska teorier som dom faktiskt inte har något att göra med! Heja dig LD! Gillar dig och dina värderingar skarpt!

Jag har på många sätt känt mig dåligt behandlad sedan jag blev överviktig, dock har ingen sagt rakt ut att jag borde banta eller att jag är tjock, förutom ett par ”är du gravid-frågor”. Det är mer att jag har känt att folk inte tar mig som person på allvar, mina åsikter har inte samma tyngd och jag märker att den status jag hade innan som smal är som bortblåst.
Det som gjort mig mest ledsen var dock när jag läste nån krönika i Aftonbladet av Sanna Lundell, hon verkar ha något emot överviktiga människor har jag märkt. Hon skrev något om att vårt land bebos av tjockisar och att vi borde skämmas över vårt frossande eftersom stora delar av världen svälter. Det fick mig att känna mig så himla ledsen och som en dålig människa.
Jag har ägnat hela mitt liv åt att försöka vara en ”god människa”, ja jag är ingen moder Theresa men man gör ju det man kan. Mitt yrke kretsar kring att hjälpa utsatta människor. Att hjälpa andra är en stor del av min identitet, på gott och ont. Men när Sanna Lundell skrev sådär så blev jag omskakad. Jag hade aldrig innan förstått hur djupt föraktet var för överviktiga människor. Nu kände jag att det blev nästan förföljelse över det hela. Nu ställdes vi som väger för mycket som ansvariga för att barn svälter i andra delar av världen. Jag kände mig äcklig, omoralisk och nästintill ond som vägde så mycket. Sen dess har jag lidit mer av min övervikt, jag drar mig undan mer eftersom jag nu förstått att det finns många som har starka negativa åsikter om vår karaktär.

Det är verkligen sjukt hur tjockföraktet tar sig uttryck. Jag har alltid varit normalviktig/smal som barn och ung utan att göra nåt speciellt, aldrig bantat eller tränat. Men gick sen under en period upp en hel del kg och blev ”småmullig”. Genast började då folk bli ”bekymrade”. Jag fick tips och råd från alla håll och kanter (mest familj och kompisar men även folk jag inte ens känner knappt) om att jag skulle kanske se upp med vikten, annars skulle jag kanske må dåligt osv. Blev så jävla förbannad, eftersom allt egentligen handlade om var att de störde sig på att jag blev fulare, det vet jag (mådde bra och var glad, inga hälsoproblem öht). Sen gick jag ner en massa vikt igen efter ett tag pga stress och magproblem relaterade till stress och depression, men inte blev en jävel bekymrad då. Då fick jag massa uppmuntrande kommentarer om hur smal och fräsch jag hade blivit (till skillnad från när jag var tjock då jag antagligen var ful och äcklig i deras ögon). Kan inte ens föreställa mig hur jävligt det är för nån som på riktigt är överviktig, men jag blev iaf medveten om och började reflektera mer över denna sjuka samhällssyn. Tack för att du skriver om det här viktiga ämnet, du är bäst!

Jag tillhör de icke-tjocka, men förundras så över alla andra icke-tjocka som aldrig sett tjockförakt? Har flera tjocka i min närmaste omgivning och hur människor bemöter oss olika är så skrämmande så man skäms över att vara människa! Vet inte riktigt vart gränsen går, men har själv efter mindre viktuppgångar fått ett helt annat bemötande av vissa människor. Efter första graviditeten t ex, ”Är det inte dags att börja träna snart?”, ”Äter du rätt nu när du är föräldraledig, det är så lätt att börja slarva när man går hemma” osv och då talar vi liksom inte så många ”extrakilon”.
Och vad är det där för argument? Om du inte trivs med din kropp eller önskar passa in i normen (för så måste det vara eller?) så gör något åt det! För mig är det samma som att säga åt en kvinna med små bröst att göra en bröstförstoring, så att samhället kan acceptera henne/tycka bättre om henne. Eller att be mörkhåriga att bleka sig blonda… eller alla som inte blir sådär ”hälsosamt” (?!) brunbrända om somrarna att sola solarium året runt…
HUR kan man be människor att ta ansvar för att själva passa in i normen? Normen ska ju bort, bort, bort! Brytas ner totalt! Vilken sten har ni legat och gömt er under?!

Det är konstigt hur ”det är ohälsosamt att vara tjock” ständigt tas fram som ett argument för att det ska vara okej att säga till tjockisar att banta och i största allmänhet klanka ner på tjocka. Om vi FÖR DISKUSSIONENS SKULL antar att det ÄR ohälsosamt att vara tjock, så är det FORTFARANDE oförsvarligt att hålla på och säga till folk att det är fel att vara tjock, att tjocka borde äta mindre och motionera mer etc. För är det någonting vi VET så är det följande:
1. Folk i allmänhet, sjukvården och hela mediakåren har tjatat och tjatat och tjatat på alla tjockisar att de borde banta och bli smala i flera decennier nu.
2. Landets befolkning har inte blivit smalare för det.
3. Däremot så mår väldigt många dåligt av detta tjat.
End of story.

Just nu går jag i en ätstörningsbehandling (lider av hetsätning). Min vikt har under åren gått upp och ner. Vid övervikt har jag då och då fått kommentarer om att jag borde äta rätt och motionera. Dessa ”goda” råd har gjort allt sååå mycket värre…
Under vissa perioder har jag levt på sallader och/eller bantningssoppor. Vid viktnedgång har jag alltid fått höra hur duktig och fin jag var. Att jag mådde fruktansvärt dåligt och gick ner i vikt på ett jävligt ohälsosamt sätt spelade liksom ingen roll (inte ens ”hälsoförespråkarna” reagerade, oväntat va?). Till sist orkade förmodligen inte min kropp med att leva på sparlåga mer och hetsätningen gjorde entré. Önskar att folk kunde förstå exakt hur mycket skada ”välmenande” kommentarer kan göra.
Jag vill i alla fall tacka dig LD! Du är fantastisk och en otrolig hjälp för mig i kampen mot ätstörningen. Jag beundrar dig för att du orkar kämpa trots allt oförstånd! KÄRLEK & STYRKA!

Vet ni vad? Jag är skitsnygg. Utan att vara helt grandiost betagen i mig själv tycker jag att jag fanimig är en riktig jävla pangbrud.
Folk har i år och dagar beskrivit mig som ”med kurvorna på rätt ställe”, ”med din längd kan man ju ha lite mer vikt”, ”jag har alltid avundats hur bekväm du är i din kropp”, ”åh, vad snygg du är, har du gått ner i vikt?”, ”du har ju rumpa och bröst och då är det ok att vara lite rund”.
Jag äcklas alltid av dessa välmenande kommentarer – så du går och spanar in min röv? Här trodde jag att vi satt och pratade. Dessa kommentarer kommer ju då givetvis från välmenande väninnor – har aldrig fått annat än uppskattande kommentarer av män vad gäller min kropp (då pratar jag killar jag är i säng med, vore asgalet om någon random polare ba ”jag älskar din kropp”) – men tjejerna – de ursäktar, förskönar och förminskar en fetma jag inte känner att jag bär på. Jag är 170 cm lång och väger strax under 90 kilo. En perfekt vikt enligt mig men fetma enligt WHO. Vad min läkare anbelangar är jag frisk som en nötkärna; ett sunt jävla sinne i en sund jävla kropp. De brukar inte, vad jag har märkt i alla fall, fundera så mycket på smalhetsnormer och utseende.
Nu till saken. Jag älskar att träna. Tränar ca fem dagar i veckan, och lyfter i stort sett bara skrot. Varför? Därför att jag älskar att vara stark, och därför att jag älskar hur jag känner mig när jag lyfter dubbelt så mycket som spännisarna på gymmet, och därför att jag älskar hur jag känner mig när jag lägger mig och ska sova och har tränat under dagen. Har nu regelbundet tränat hård styrketräning i ett år ungefär, och fått asfina biceps och fotbollslår, under det där lilla lagret av fett och på vissa ställen celluliter. Vet ni vad jag får höra då? ”Nu räcker det väl…”, ”vilka mansarmar du har fått”, ”tagga ner för fan, det är fan äckligt med tjejer som har manslår”. Dessa kommentarer nästan uteslutande från killar. Tjejerna: ”ska du inte springa lite också…?”, ”hm, följ med på dans på gymmet, jättebra för att bränna fett”! Såhär: jag röker, tycker därför det är onajs att springa, och jag vill – hör och häpna – inte gå ner i vikt! Jag älskar mina grova armar och är glad när de växer, och jag gillar min runda mage och tycker min kropp är jävligt fin precis som den är. Vad jag lär mig är, förutom att man inte får vara tjock, är det är alltså inte okej att ha muskler samtidigt som man har en kvinnlig kropp. Du kan inte både ha bilbringar, en smal midja, en lagårdsdörr till röv och dra 200 i benpress – därför att mulliga kvinnor är kvinnliga och starka kvinnor är manhaftiga. Det blir lite kortslutning i folks huvuden.
Hade inte så mycket mer att säga än just att, var får folk luft ifrån? Varför tar de sig friheten att kommentera – och värdera – min kropp? Jag tror fan jag är sundare i pallet än majoriteten av alla dessa puckon som inte kan fundera på annat än kroppar av olika slag.

Tycker så synd om alla människor som ska försöka spränga in träning i livspusslet fast det är svårt nog att få det att gå ihop ändå. Själv struntar jag högaktningsfullt i detta. Hellre tjock och harmonisk än smal och stressad.
Min mor har alltid hatat att gå promenader. Hon fyller snart 88.Min väns mormor blev 96.Hon levde på glass och kakor.
Vad jag vill säga är, låt oss inte förslavas av hälsohetsen!
Vi har inte tid att fokusera på sånt trams! Det finns annat som är viktigare här i livet. Relationer t ex.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *