Kategorier
Vardagstrams

Inte så att jag kommer ligga på dödsbädden och känna att jag borde ha städat mer

Det här med städning är ju ett ständigt återkommande ämne känner jag. Maken är en sån där yr jävla höna som ränner runt och storstädar varje gång vi ska få gäster medans jag promt totalvägrar att bidra till städångest hos människor jag umgås med.

”När jag är hemma hos [insert valfri vän] så är det alltid dammsuget och städat” gråter maken medan jag pedagogiskt får ta fram kritorna för att han ska FATTA att detta beror på att de också, precis som han, ränner runt och städar innan VI kommer dit. Vanligt folk har lite skit i hörnen och har de inte det kan jag spontant känna att de slösar alldeles för mycket tid på sånt som är helt oviktigt. SLÄPP DET. Och slappna av framförallt.

Här hemma är rörigt för det mesta. Tvätt i badrummet, disk på köksbänken, skor huller om buller i hallen och leksaker i varje hörn. Men det struntar jag i. Jag är upptagen med annat. Livet är fan för kort för att hetsa upp sig över smulor på diskbänken eller grus på hallgolvet. (shit, jag tar hellre en tupplur) Och vem bryr sig egentligen? Nej, jag tycker inte heller om stök, men nånstans måste man sätta en gräns. När hemmet blir en källa till ångest och prestation så har man missat poängen och hemmet förlorat sin funktion.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Inte så att jag kommer ligga på dödsbädden och känna att jag borde ha städat mer”

Jag är en sådan person är det kaos runt omkring mig är det kaos inuti mig… Det är rätt jobbigt ibland. Har försökt att jobba på det, då jag lever med person som inte behöver ha ordning någonstans. Lite kompromiss, men det går till en gräns sen mår jag sjukt dåligt.

Och jag får ångest av röra och stök. Kan inte slappna av om det är rörigt och skitigt. Än mindre ta hem gäster! Min man är ännu värre, han städar som om kungen ska komma på besök om så bara en kompis ska komma över….

För mig är det så viktigt att det är rent och snyggt hemma. En dålig egenskap är att jag stör mig på vänners lite röriga hem. Dessutom har jag svårt att äta hemma hos någon som har det skitigt.

Halleluja!
Har verkligen börjat släppa på det där själv. Jag har ofta en inre frid av att ha det städat, men inte längre ångest över om kompisar kommer över. Inte ens för allra första gången de kommer hit! Bryr mig ju inte om jag är hos nån annan heller.
Jo, en gång… Det var den vidrigaste och mest nedskitna toaletten jag nånsin sett. Tänk Trainspotting. Jag stod och gapade när jag såg det. Det var på gränsen att jag skulle rusat ut och frågat hen som bodde där vad fan som hänt. Jag kväljdes verkligen. Så toaletten är alltid välpolerad hos oss inför gäster.

Stökigt och rörigt gör mig ingenting, men pallar inte när det är smutsigt och skitigt…… Jag städar gärna innan gäster kommer, då blir det gjort ordentligt under lite press, men förstår problemet med att man delar ut städångest till andra…

Jag förstår verkligen din poäng, men, jag mår dåligt om det är stökigt. Jag äcklas av mitt eget hem och kan inte slappna av om det är stökigt. Så jag försöker alltid ha det städat. Men jag förstår de som inte orkar städa till fullo.

Jag är tyvärr också en sån som äcklas lite när folk har det väldigt smutsigt och stökigt hemma. Grejer lite här och var kan jag ta – men gammal ingrodd smuts/skitiga toaletter/gamla matrester i köket, bläää.
Jag brukar alltid svabba av toaletten och köket om jag ska få gäster, några dammråttor eller lite grus i hallen gör inte så mycket men där man äter och bajsar ska det tamigtusan vara reeent.

Inom rimlighetens gränser, tycker jag. Hela min barndom hade jag en jobbig astmahosta. Den försvann omedelbart när jag flyttade hemifrån och kom bara tillbaks när jag var där och hälsade på. Så mina föräldrars avslappnade attityd var lite väl avslappnad…

Jag är ganska stökig av mig för i mitt huvud är det en sorts ordning. Jag vet att saker är på en viss yta (nånstans) och då är det oftast lätt att hitta. Men jag avskyr när det är smutsigt, det är ganska äckligt.
Men lite damm, några klädesplagg på soffan och lite kattsand på toagolvet tycker jag är rätt harmlöst. Jag städar inte så fort morsan kommer på besök (hon får fan ta lite disk och stök i mitt hem) men städar ordentligt vid kalas/fester och när det är riktigt stökigt.

En gång blev min son akut sjuk, och jag fick ringa ambulansen. De anmälde mig till socialen för att jag hade det så stökigt hemma. Men fy då, tänker ni. Då måste det ju ha varit fruktansvärt smutsigt? Nej, det var ju inte det. Jag hade en massa disk i köket, och (ren!) tvätt i vardagsrummet som jag inte hunnit vika än. Lite plock och stök här och där, men absolut inte smutsigt. Det tog månader av hembesök och utredningar för att övertyga dem att jag inte vanvårdade mitt barn. Sedan dess har jag jätteångest över städningen.

Jag känner detsamma och min sambo brukar också panikdammsuga om vi väntar gäster. Jag tänker mer som att om någon dömer oss för att vi har lite smuts i hörnen, lite disk i diskhon eller liknande så är det deras problem. Jag var tidigare pedant. Allt skulle vara perfekt. Man orkar inte hålla det uppe och samtidigt leva. Allt blir till krav och ångest. Jag ville inte ha det så, och därför har jag gradvis förändrat mig själv och jobbar fortfarande på att släppa en del saker. Visst vill jag ha ordning, men som du skriver så får man ha någon gräns.

Jag älskar att städa, får man gäster över så dammsuger jag, moppar, städar badrummet och fixar i köket. Jag får dock ångest av storstädning som man brukar göra under vinter och vår.
Men jag älskar iallafall när det är rent och röjt hemma. Jag blir på bättre humör då.

Jag bryr mig inte alls om hur andra har det hemma hos sig när jag kommer på besök. Men däremot måste jag ha städat hemma. Annars mår jag psykiskt dåligt och det blir kaos i min hjärna. Kanske inte så friskt, men sån är jag. Det var samma sak när jag pluggade på högskolan, om inte det var städat runt mig typ att pennor och block låg prydligt så kunde jag inte läsa eller ta in nån kunskap. Hör ju själv hur knäppt det låter, men så var det.

Det verkar vara rätt vanligt att kaos runtomkring ger kaos inuti. Själv är jag en otroligt omgivningskänslig person och jag bryr mig inte om ifall det är rörigt hos folk. Men jag gillar inte när det är smutsigt. Det händer i och för sig typ aldrig att det är det och själv har jag både katthår i mattorna och disk i diskhon. Det är alltid stökigt någonstans i lägenheten, men det flyttar runt 🙂
Min omgivningskänslighet uttrycker sig istället på andra sätt. Jag måste ha mycket färg och form och ”roliga saker” omkring mig och får ångest av kala, vita hem eller stilar jag inte gillar. När någon har vita väggar och har ställt in en divansoffa, ett vitt ikeasoffbord och hängt en enkel tavla över soffan, utan några personliga attribut. Där mår jag dåligt av att vistas. Jag finner dessutom enorm tillfredsställelse i att organisera saker. Stressen kring en massa saker gick ner när jag färgkoordinerade min garderob nyligen, till exempel. Det är ett personlighetsdrag som jag verkligen fascineras av och älskar hos mig själv, hur jag kan lindra ångest och stress genom att ställa skafferivarorna i raka rader med texten åt samma håll …

Jag är en sån där som inte har stökigt hemma. Jag klarar inte det. Saker har sin plats och där finns dom. 😛 Dock har jag två katter och behöver dammsuga med jämna mellanrum eftersom det blir mycket päls överallt. Och jag mår så mycket bättre när det är rent och fint! Kan inte slappna av ordentligt annars. Men jag kan tänka mig att man blir mer avslappnat inställd när man har familj och barn. Det blir ju mer saker i hemmet då samt betydligt mindre tid och då förstår jag att man hellre prioriterar annat.

Tycker om att städa, det är skönt att jobba fysiskt och att få konkreta resultat. Sen bor jag litet och det är nödvändigt att hålla lite ordning, annars blir det liksom ingen yta över att vara på. Men för mig är det typ en lyx att städa, för det gör jag när jag känner att jag har tid, vilket inte blir varje vecka.
Folk funkar olika helt enkelt, kanske projicerar du din städångest på välstädade hem, när folk tycker om att städa och ha ordning utan att för den skull ha ångest när det är stökigt. Tänker att man får ha förståelse för olika städsätt som med allt annat i livet. Jag struntar i om folk har det stökigt hemma, kan vara minst lika mysigt ändå. Äckligt är dock skitiga badrum och kök, efter en viss nivå i alla fall, blä.

Precis, bara för att man har det hyfsat välstädat och rent i sitt hem så behöver det ju inte betyda att man städar och stressar för att hålla upp fasaden för besökare, eller att man är pedant. Det tycker jag flera av kommentarerna ovan visar också. Jag funkar själv bäst när det är ordning och reda, snyggt och rent runt omkring mig. En timmes husstädning är ju bra fysisk träning också 🙂

Kan inte riktigt säga att vi har det stökigt, för det känns som det förutsätter att det finns en ordning i grunden som ”stökats till” och det finns helt enkelt inte. Vi bor fem personer utan ordningssinne och alldeles för mycket grejer på en för liten yta helt enkelt. Grejer ligger inte framme i travar och högar för att det är ”stökigt”, utan för att de inte har någon annanstans att ligga. Försöker fixa det värsta innan vi får gäster, men kan garantera att vi inte ger någon städångest. Hoppas att vi inte äcklar folk på det sättet som många säger i kommentarerna (skulle inte själv säga att vi har det smutsigt för vi städar trots allt, men det beror väl på vad man jämför med). Tycker man kanske kan hålla inne med den typen av kommentarer, då folk som har det direkt smutsigt/ohygieniskt i min erfarenhet alltid är människor som inte mår bra på ett eller annat sätt och det känns onödigt att skuldbelägga dem ytterligare.

Haha då har du inte varit i många studentkorridorer och liknande, typ (vissa) unga killars lägenheter.. Även andra, har en del kompisar där man knappt vill gå på toa och de är friska i övrigt så att säga. Tror att många har det lite äckligt pga att de skiter i det helt enkelt, inte för att de har grova psykiska problem. (Säger dock inte att det inte finns den aspekten också)

Jag har blivit mycket lyckligare sedan jag började städa mindre. Jag vet att det var en av de saker som mamma och min äldsta bror ångrade att dem la så mycket tid på men då var det ju försent. Jag får ångest bara jag tänker på den ångest dem kände över att dem hade kastat bort en stor del av sin tid på skit!

Du har super-rätt! När jag var 9-10 år och mamma en än en gång tjatade hål i huvudet på mig om städning så spände jag blicken i henne och svarade ”mamma, det finns VIKTIGARE saker i livet än att städa.” Och det vidhåller jag än idag.
Att kvinnors ”värde” än idag 2014 mäts efter hur fint de kan hålla hemma/på arbetsplatsen och vad det nu är får mig mest trött.
Jo, jag respekterar att det finns de som måste ha städat för att de annars mår psykiskt dåligt av det. Det jag har svårt att acceptera är att det ska göras till det enda accepterade förhållningssättet, att de som städar mycket och har städat hemma är ”duktiga” och de som är bohemiska, inte tycker städningen är prio 1 i deras lilla överblivna lediga tid är ansvarslösa slarvisar.
Jag mår dåligt av allt skittråkigt hushållsarbete som måste upprepas igen och igen och igen så det är inget jag lägger mer energi på än det som är ett absolut måste. Jag kommer inte ångra det på dödsbädden jag heller.

Gillar själv att ha det städat men ibland orkar man inte. Min mamma städar alltid så fort hon ska ha besök. Har försökt förklara att folk hälsar på för att de vill träffa henne, inte för att inspektera städningen…

Älskar att ha städat, men är tyvärr inte pedant. Har städfirma varannan vecka, underbart och rekommenderas till de som har möjlighet. Läste ovan om ngn som får ångest i kala, vita hem. Jag är tvärtom en typisk ljust och fräscht person som vill ha ljust och så lite saker som möjligt. Har aldrig på musik och kollar inte på teve (surfar istället sönder internet, men det är tyst och härligt). Får så mkt intryck, telsamtal osv i jobbet/utanför hemmet så hemma är min tysta, lugna oas. Har blivit bättre på att städa sen barnen kom och plockar lite varje dag och dammsugaren åker fram en gång per vecka. Min dröminredning är japanskt/nordiskt och bullerfri ljudmiljö. Funkar inte helt tiptop med en ett- och treåring, but I’m trying…:)

Haha EXAKT så är jag också 😀 Jag klarar inte av en massa dammiga prydnadssaker som hopar sig, en massa textiler och småsaker överallt. Jag vill ha kalt, minimalistiskt, nästan kliniskt eller vad man ska säga. Japanskt/nordiskt är det jag försöker åstadkomma i min inredning 🙂

Men TACK! Sa det senast igår till min städgalna sambo. Jag stod i duschen och ropade att han skulle komma men han hade fullt upp med att diska. Sa ”det finns viktigare saker att bry sig om här i livet. Typ som att ha kul!” Haha du satte ord på mina känslor!

Gillar att ha det städat och rent men tycker det är så tråkigt att göra det och så har det för det mesta stökigt men det är inget som stör mig. Förr städade jag alltid när jag jag skulle få gäster. Nuförtiden tänker jag om folk får tycka vad dom vill det är så jag har det och om någon skulle tycka att det är för stökigt behöver dom inte komma hem till mig 🙂

Gillar själv när det är rent och fint så jag pysslar och städar oavsett om vi ska få besök eller inte. Men ja, ibland låter jag bli och då skulle det vara ångest om någon kom förbi. (Om det inte var en nära vän)

Jag älskar att städa!
Jag älskar hur jag mår när ordning växer fram hemma. När det blir rent och snyggt och jag kan sitta ner och bara slappna av. Känner så jämt. Spelar ingen roll om det ska komma vänner över. Har tex inga problem ned att tvätten ligger kvar i Ikeapåsen fullt synlig eller att det står nån tallrik på diskbänken, bara det är organiserat och rent. Skulle typ dö av stök.

Min hjärna pallar inte stök. Eller jo, stök till en viss gräns, men inte sånt som kräver städning snarare än undanplockning som tex massa grus i hallen och smulor på bordet. Jag kan inte fokusera på att göra något annat så länge det är skitigt och rörigt, rörigheten letar sig in i min hjärna och stökar till där också.

Fattar överhuvudtaget inte poängen med det här inlägget då det är uppenbart så himla individuellt huruvida man tycker om att städa eller inte. Om man är okej med stök eller inte och om man får ångest av att 1. inte städa 2. känna press över att städa.
MEN kan hålla med många andra som skrivit här att jag får panik om de är kaos hemma hos mig. Hatar röra men hatar även att städa. Dock är den underbara känslan efter städningen så värt helvetet att utföra det. Skulle aldrig kunna bjuda hem någon utan att städa, det känns nonchalant.
Och som många skrev så mår jag illa eller har svårt att äta och trivas hemma hos någon som har det stökigt och massa smutsig disk, det går liksom inte. Vem bryr sig? skriver du – ganska väldigt många säger jag.

Jag hatar stök och jag hatar att städa. Detta löser jag genom att alltid ha rent och prydligt omkring mig. Ägna någon timme om dagen åt att dammtorka, göra fint, tvätta, diska. Jag har aldrig behövt storstäda hemma eftersom jag aldrig haft något storstök.
Eller nej förresten. Jag hatar inte att städa. Jag älskar faktiskt att skura och tvätta 😀 Det är som terapi för mig. Jag avskyr att diska och dammsuga, men sambon tycker att det är som terapi för honom så det är ju perfekt. Vi båda är rätt pedantiska av oss så vi är liksom överens där. Om andra människor har stökigt hemma skiter vi i, så länge de inte har illaluktande disk framme, dammtussar stora som marsvin, gulnade underkläder i soffan, brunt vatten i toan och ett fläckigt badlakan att torka händerna på. Jag skulle aldrig kunna leva med någon som hade det rent ohygieniskt hemma men det är ju bara jag.

O my God vilket bra inlägg. Kunde ha skrivit det själv.
Så är det hos oss också, fast maken gråter inte. Vi är bra på racerstädning om vi vet att det ska komma nån, och kommer någon oförberett bryr vi oss inte utan bjuder in dem i röran. Vi bor och lever och umgås i vårt hem.Om vi jämt skulle ha det undanplockat och snyggt skulle vi inte hinna göra något annat. Vi har viktigare saker för oss.
Ett hem ska vara en plats för gemenskap samtal vila lek måltider.
Tycker jag. Det ska vara bebott och inte ett tjusigt museum.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *