Kategorier
Vardagstrams

En skräckberättelse från djupaste Hälsingeskogarna

Denna skräckhistoria har jag berättat förr men den blir aldrig gammal. Denna kan ni skrämma era barn och barnbarn med.

Ninja har en fäbless för äckliga kryp. Antingen så skrikgråter hon när hon ser dem eller så ska hon ta med dem hem. En sommardag uppe i Delsbo hittade hon, efter regnet, en liten tjock snigel utan skal och nåt konstigt och lite ovanligare. Hon kom inrusande i köket och var helt jävla lycklig: ”Jag har hittat en krabba!”

Jag anade oråd såklart men följde med ut för att kolla. Där, på den blöta stenplattan, låg det nåt som såg ut som en extra tjock men kort snigel med krabbliknande ben. Tänk Alien. Jag har aldrig sett nåt liknande och petade till den lite med ett grässtrå och det äckliga slemkrypet hoppade till och kröp ihop som en spindel och ja men ni hajjar väl att panik uppstod. Nej, inte hos det uppspelta överlyckliga barnet utan hos den traumatiserade mamman som vrålandes rusade upp och flaxade med armarna.

NU GÅR VI IN sa jag bestämt och släpade med mig det oförstående barnet som ville ta med snigelkrabban in. ”Vill visa pappa” påstod hon men jag ba: ”NEEEEJ!” Resten av kvällen hade jag ångest och kunde inte riktigt släppa tanken på den här snigelkrabban och om den kanske hade några kompisar gömd i buskarna. Var detta en ny art? Var det en invasion från rymden? SKULLE JAG DÖ NU?

Jag ventilerade lite av min ångest med min man (givetvis de mindre … eh…. paranoida tankarna) som lugnt tittade på mig (som om jag vore sinnessjuk) samtidigt som han suckade: ”Det var en maskros. Ninja visade mig.” Asså karln är ju DUM I HELA HUVUDET tänkte jag och insisterade; Nej, det var ett djur med ben. Det HOPPADE TILL när jag petade på det. Karln var lika envis och efter mycket om och men så gick jag med på att gå ut igen och kolla.

Med skräcken i halsgropen gick vi ut tillsammans….. och ja…..

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”En skräckberättelse från djupaste Hälsingeskogarna”

Så jävla bra! Helt underbart!
Men alltså, ibland lever hjärnan sitt eget liv och får för sig saker…
Förra året hade jag köpt fuskpäls-tyg och när jag kom hem med det la jag det på köksbordet.
Gick in en sväng i sovrummet och skulle sen ut med hunden.
När jag gick förbi köket studsade jag till och undrade, för det första, hur KATTEN kom in? Vems var det? Och varför har den lagt sig på köksb… eh.. vänta nu… just ja..!

Missade första stycket så det blev en skräckhistoria för mig haha. Kände genast hur spindelkrabborna smög under soffan (en ny jävla grej att vara rädd för huaaa), sen när jag sover lägger de ägg i mina öron, för det gör ju alla läskiga insekter, det vet ju alla 😉

Hahahha, åh gud, du gjorde verkligen min kväll. Sambon undrar vad fan jag sysslar med medan jag sitter och spasmiskt fnysfnittrar i soffan, men nu kan jag i alla fall lägga mig med ett leende. Thanks. ^^

Notera att texten som står nedanför absolut inte är någon rap-text!
Från norr ner till söder, från söder upp till norr
Se på solen som precis har dykt upp, ett leende på mina läppar finns nu tillgodo samtidigt som siktet är inställt på höga höjder då jag är emot oro som skapas av ovetande
Höga höjder ska nu nås utan att ta hjälp av den gröna aspekten, kan det här vara ett tecken?
Ovetandes är gatorna heta som satan, nu är jag emot alla odds så högt upp att jag står ovanför Satan
Vad skriver jag, är jag galen? Nej, jag är inte galen utan bara galen för den som inte har en aning
Så vem är egentligen galen? Är du galen?
Att nå höga höjder är nu helt plötsligt inte längre min prioritet nummer ett
Tretton, tretton, tretton ögat är i boet nu
Välkommen till Sverige där en Norge allians glädjande inte längre tros vara på distans
Nonchalans vore i nuet total ignorans
På distans vi förhåller oss med sagor i massor
Tramseri i massor, massorna traskar oftast runt som zombies och vräker ut otydliga ramsor
Misstro inte alltid direkt, ta hjälp av en smula tilltro och känn efter om du sedan ska misstro
Religioner som är kända jag med all respekt direkt nekar, jag tror på Gud men all religion vi känner till känns bara som ren agenda
Vi är alla mer lika än olika, ja, men sinnesmässigt skiljs vi åt så vi är alla olika
Men somliga är ändå lika, de är likar
Det var i Afrika, tro det eller ej, vår resa en gång startade, så om du någon gång besöker Afrika känn dig som hemma
År 2033 närmar sig hastigt samtidigt som de flesta av oss på sätt och vis faller
Faller väldigt lågt, i ett hemligt möte det nu ständigt måste skaffas ett säte
Nu måste dock den här texten avslutas med lite lägre IQ
Denne Mr. Zferis’ eko ekar när han i en grå Range Rover stiger ut ur bilen som nu ska vänta
Klädd i grått, allt från H&M, Mr. Zferi han nu minglar runt i det tidsmässigt sena vrålet
Trött av snacket han, klädd i grått, allt från H&M, sedan obemärkt glider därifrån i sin gråa Range Rover
(:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *