Kategorier
Vardagstrams

Har ni hittat vänner via nätet?

Tänker på hur fantastiskt nätet är. Jag har träffat flera människor här som blivit nära vänner med tiden. Bästisen Anna och världens bästa Fanny såklart men flera andra som jag iallafall minst nån gång i veckan har stadig kontakt med.

I onsdags så hängde jag med Amra. Vi har träffats förr och jag tyckte iallafall att vi klickade för hon är otroligt varm och välkomnande som person. Egentligen skulle vi bara ta en snabb fika men det var så himla trevligt att jag valde att skita helt i barnen (närå jag bad mormor hämta dem) och sitta kvar ett par timmar till.

amra

Och häromveckan så hade jag en manshatar-tjejkväll med MondoKanel-Lisa och Flickvänsmaterialet-Hanna hemma i vårt hus. Jag dricker inte alkohol ofta men med deras inflytande så blev det ett par groggar. Och massa asgarv. Det jag ogillar mest med Lisa är att hon är så jävla rolig. Fan ta henne. Och Hanna är skarp som attans och gör skitroliga kvicka teckningar så man kan ju bli bitter för mindre men nu kom jag av mig…..?

hanna o lisa

Ja! Vänner! Hurra!

Ni då? Hur ser era internet-relationer ut? Har ni träffat människor som ni byggt riktiga varaktiga relationer med? Eller är ni sådana där som bara blir vän med folk på nätet för att kunna pracka på dem candy crusch invites och annat skit på facebook? 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Har ni hittat vänner via nätet?”

Mmmmm internet <3 för 10 år sen lärde jag känna E. Då var vi 13-14 och bodde 30 mil ifrån varandra. Sågs inte så ofta men höll kontakten. Nu bor vi typ grannar i jämförelse och hon är fortfarande min bästis. Min förra relation var spunnen ur internet (lunarstorm <3), och även om den var skit mot slutet så hade vi många bra år innan dess och han räddade mitt liv. På en dejtingsida träffade jag S, vi kom snart fram till att vi inte skulle funka som par men däremot som vänner och han vet ALLT om mig! Jag vet nog ALLT om honom. Numera håller vi kontakten genom att spela wordfeud haha, varje dag i tre år, och emellanåt tittar vi in och kollar läget. Ganska nyligen har jag fått kontakt med en person som nog kan komma att bli ungefär lika viktig som S. Men det är för tidigt att säga. Han betyder iaf jävligt mycket nu och han stöttar mig på ett helt magiskt sätt. ÄLSKAR INTERNET OCH MINA INTERNETKOMPISAR ÄR DE FINASTE SOM FINNS ASSÅ.

Jag har träffat en massa personer via internet genom åren som jag aldrig skulle ha träffat annars. Flera av mina bästa och närmsta vänner till och med – underbart!
”Främlingar är vänner som du ännu inte känner” finns det ett gammalt uttryck som heter – stämmer bra.
Har dessutom träffat en helt underbar mammagrupp på över 100(!) tjejer från hela långa landet och vi pladdrar om ALLT. Förra helgen sågs cirka 50 av oss i Stockholm och hade 2-årskalas för våra små. Lite galet, men skoj! 🙂

Jag alskar ocksa internet, jag har traffat de absolut viktigaste manniskorna i mitt liv genom da w.w.w
Jag skulle vilja traffa alla – som jag gillar – en dag kommer jag kanske traffa dig tex! Det ar sa underbart att traffas irl efter att man pratat pa natet, det blir sa roligt och lattsamt liksom. =)
Alska The Net!
(tex det kanns som att jag kanner alla bloggare efter ett tag, man gar i butiker och tanker, OH, den har grejen skulle LD alska ha ha, som man gor med sina nara, lite konstigt och jobbigt for er offentliga kanske som har tusentals manniskor som foljer er men det ar sa intimt det blir..)
Vi ar som hjarnor som kommunicerar med varandra, utan face och kropp- det ar speciellt. Jag ar tacksam over att jag ar fodd i denna tid – hur kommer det se ut om 50 ar! =) woooo
trevlig helg 0000 kram

Jag har träffat två vänner via nätet. En genom IMVU-chat och en genom fanficion. Det är många år sen nu. IMVU-vännen träffade jag en gång och sedan aldrig mer, hon var inte alls som jag trodde (mkt bossig). Fanfictionvännen flyttade jag hem hos(!) efter att vi bara träffats två gånger innan. Detta var då i ett annat land och hon hade erbjudit mig att komma och bo hos henne. Den vänskapen varade i något år, hon var inte heller som jag trodde (väldigt kritisk).
Lärde mig efter det att små små tendenser som framkommer när man skriver med varandra kan visa sig vara enorma grejer när man träffas på riktigt. Har gett upp helt med att hitta vänner på nätet nu, bättre att se vad man får på en gång :).

När jag var 16 träffade jag min pojkvän via Lunarstorm, jag beskrev hur jag ville att min drömkille var på ”klotterplanket” och han svarade. Vi träffades ca 2-3 månader senare och sen dess har det varit vi. Nu är vi 25 år.
Träffade även min bästa vän i ungefär samma veva, på BUP’s hemsida. Vi började chatta på MSN och det visade sig att vi inte bara bodde i samma stad utan i samma område och endast några hus ifrån varandra. Vi är fortfarande bästa vänner!

Hade en del internetvänner på lunar och helgon-tiden, men har inte kvar någon av dessa sedan jag slutade hänga där. Har bara instagram och facebook nu men tycker det är svårt att hitta nya människor där som en inte redan känner irl. Känns bara som en konstig sak att skriva till okänd människa på tex fb, som att det bara är något creepy människor som vill ragga gör. Antar att det är lättare om en typ bloggar och liksom ”är någon på internet”, jag saknar ett forum.

Från att jag vara 12 och några år framåt hänge jag på ett ställe som heter goSupermodel. Det är ett barncommunity riktat till unga tjejer. Brudarna som hängde där var något av det roligaste i min vardag och forumen var fantastiska! De flesta vänskaper därifrån har försvunnit men en har växt och numera snackar vi varje dag!

Har 1 vän kvar sedan Mirc-chat tiden 2000-2002. även Under min tid som MUD:are, 2002-2010 (dataspelsaddict) hade jag en mängd vänner som jag träffade via spelet. Jag la av för några år sen, men håller fortfarande kontakten med en handfull. Träffat nästan alla mina ex via nätet/spel, och även min nuvarande man 2006. Idag är ingendera av oss gamers mera, utan heltidsjobbande Svenssons med 2 barn, men jag kommer alltid tycka att mina år som spelberoende var värt all tid eftersom det ledde till att vi träffades!
Det som är synd är att jag även tappat kontakten med många tidigare nära nätvänner. När man träffas via spel (snarare än forum eller chat) är det lätt hänt om/när den ena inte längre lägger 4-8h/dygn på spel. Vi bor inte direkt nära heller 🙁

Av mina fyra närmaste vänner är tre av dem personer jag har träffat över internet. Jag ser det inte som någon annorlunda vänskap på något sätt, mer än att jag är så glad över att internet finns, för annars finns ingen chans i världen att jag och de tre tjejerna hade fått kontakt med varandra.

Hej LD!
Vill bara be dig blurra människorna som sitter i bakgrunden på kafét som inte är medvetna att de är med på bild. Det kan finnas allt ifrån banala anledningar till att de inte bör vara med på en blogg så som att de skippat att jobba på kontoret den dagen, eller ljugit för sin respektive vart de varit den dagen till med allvarligt, att de lever med skyddad identitet och kan på detta sätt lokaliserar till ett område som de befinner sig på eller har som sitt favoritfik.
Alla är inte ok med att ha sitt foto publicerat på nätet.
Tack på förhand!

Jag ser att du skiter i att blurra. Riktigt dävla fel tycker jag även om jag vet att du har lagen på din rätt om att fota på offentliga platser (hej alla som fotar på gym. Det är ingen offentlig plats och ni får faktiskt inte lov att fota där eller på sjukhus etc).
Den ena som sitter bakom en skärm kan en ju tycka är redan dold, men vi människor behöver inte mycket för att känna igen någon som vi sett förut. Kan lova att alla hennes vänner känner igen henne direkt. Hon som sitter i profil är ju helt oskyddad. Vet hon om och har gett tillåtelse att få sin blid publicerad i en av Sveriges största bloggar? Nej jag vet som sagt att du inte har någon laglig skyldighet att göra det, men du har förbaske mig en moralisk sådan. Du har ingen aning om vilka kosekvenser ditt beslut har i hennes liv. Tycker du bara att man ska låta bli att göra saker om de är olagliga? Då förstår jag alla som röstar vänster och som vill styra alla med tvång och lag. Inte att man använder omtanke som riktmärke och det är gott nog och det enda som behövs för att behandla sin nästa med respekt.
*gillar omtanken från liberalerna mer* + *hoppas att jag har fel och du har bett ”objekten” om lov att få publicera*

Jag lärde känna min bästa vän genom kpwebben. Vet inte om någon ens kommer ihåg det, men innan de lade ner själva medlems-sidan så lärde jag känna henne, min vän. Det komiska var att hon bor i samma stad som mig. Helt sjukt vad världen kan vara liten liksom. Sedan har jag vänner utspridda över hela Sverige tack vare den hemsidan, från Pajala till Malmö liksom. Evigt tacksam för lilla säkra kpw.

ÄÄÄÄÄLSKA INTERNET! Jag har lärt känna de flesta av mina allra närmaste vänner och expojkvänner via nätet, och min man och jag hade aldrig träffats om jag inte haft en blogg. Har aldrig tvekat att träffa nätkompisar irl (började träffa folk via lunar, helgon och qx när jag var sexton-sjutton, är trettio nu) och har bara blivit besviken en eller två gånger – då har jag ändå träffat säkert femtio personer via internet. Och även vänner jag träffat genom skolan upplever jag att jag ofta verkligen LÄRT KÄNNA genom facebookchatten eller mail.

Jag har framförallt träffat många underbara män på internet som lett till fina vänskaper och relationer. 🙂 Finns ju rötägg både online och irl, både kvinnliga och manliga, men med några års erfarenhet är det lätt att lära sig ”läsa av” vilka som är dåliga.

Jag bor så off, in the middle of nowhere, så det är svårt att träffas irl, jag har bara träffat en av mina bloggvänner en gång, men det var å andra sidan magiskt. Att träffa någon du aldrig sett förr och klicka direkt. Några bloggvänner har spridit sig till facebook och instagram och det är flera jag gärna skulle träffa IRL, men jag är för blyg för att pracka mig själv på andra människor…

Jag har träffat flera vänner via internet, oftast via online-spel. (MUD förr i tiden, eller MMO nu för tiden.) Även min partner har jag träffat genom internet. Roligaste var nog att jag kom i kontakt med en gammal barndomsvän via internet – och vi återupptog kontakten och är nu bra vänner igen!
Sedan tycker jag internet är perfekt för att hålla kontakten med vänner som inte bor nära. Har flyttat mellan länder, och lämnat familj och vänner – och då är internet riktigt bra!

Åkte till New York förra hösten för att hälsa på en kompis som jag träffat över internet. Var spännande, hade ju kunnat vara en mördare eller något, men det var det inte, och jag var borta i nästan en vecka och fick bo hos hen under hela tiden, något som aldrig hade kunnat hända utan internet. Hade troligtvis inte varit feminist utan internet heller, heja internet

Mannen (pojken?) jag älskar och pappan till mina barn är från Internet. Eller egentligen Stockholmare men år 2000 träffades vi på Lunarstorm (ack minnen) 15 och 16 år gamla. Först nio år senare möttes vi som vänner och blev sedan ett par. 2013 föddes vårt första barn.
Han ve allt så jag behöver inget förklara (idiotiskt ex som förstört mig) och han är min bästa vän. Jag tänker ofta att om vi nu håller genom småbarnsåren (12 månader mellan kidsen) då håller vi genom allt!
Men. Han är min Internetlycka 🙂

Ååh jag har också hittat vänner från the interwebzz! Nackdelen är dock att de flesta av dom är från andra länder, vilket gör det hela lite svårare att se och färre möjligheter till att ses spontant…

Japp. Jag har träffat flera av mina vänner på nätet, en bra grej då man liksom ofta hittar varandra via gemensamma intressen. Har
Visserligen inte känt dessa jättelänge nu men jag hoppas det blir varaktigt. Min kille har jag också träffat över nätet och vi har varit ihop i två år nu. På något sätt känns det lite pinsamt att erkänna att ”ja vi träffades via nätet” om nån frågar. Det känns som att jag är så socialt inkompetent att jag inte kan skaffa mig vänner irl (jag är ganska blyg och tycker det är svårt att närma mig folk + att jag flyttade till ny stad för ett år sen och inte har jämnåriga på jobbet att umgås med).
För mig är internet perfekt, som jag skrev ovan, och jag blir arg för att jag skäms för det är ju här man kan hitta riktiga guldkorn till människor!!

Jag har träffat många vänner och pojkvänner genom nätet sen 10 år tillbaka. Idag är det ju inget konstigt att träffa folk via nätet, som det var förr.
Hade nog inte haft så många bra vänner under mina tonår om inte internet fanns. Det är oftast på nätet folk vågar släppa på det yttre och lägga mer tyngd på personligheten och hur folk tänker kring saker.

Träffade min sambo på nätet! Perfekt. Visade inte varandra bilder på oss själva först. Så vi hann liksom inte bilda uppfattningen på det yttre. Nu har vi varit tillsammans i 6 år. Internet är bäst.

Hur träffar man kompisar ”IRL” undrar jag. Verkar som ett omöjligt uppdrag för Social Utåtriktadsson.
Har föresten även jag träffat Amra. Har också en kompis i SUNDSVALL som träffat Amra. Så här är det: Amra is every fucking where.

Min absolut bästa vän ”hittade” jag på internet via en gemensam vän till oss. Vi har alltid träffats på våra lov och nu efter typ 7 år bor vi äntligen nästan i samma stad (2,5 mil ifrån varandra). Vi varit vänner i tio år och hon är min soulmate! Jag väljer henne alla dagar i veckan, skulle kunna bo med henne resten av mitt liv istället för med snubbe och kids.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *