Kategorier
Vardagstrams

Man väljer inte att förtryckas

Jag sitter på tåget in till stan för att träffa lite fina feminister typ tja… Fanny, Flickvänsmaterialet, Amra och några till. Ba så ni vet. Dö ej av avund tack, jag vill gärna att ni stannar kvar.
Anyway, Instagramkontot @kvinnohat’s gästpostare postar denna vecka om förtrycket mot tjocka och ja ni vet ju vad som händer när tjocka tar sig ton och synliggör föraktet som många av våra smalare medfeminister upprätthåller men vägrar kännas vid. Det blir liv och rörelse i debatthavet kan man kanske säga.
Två saker som gör mig så innerligt frustrerad är dels argumentet att vår utsatthet aldrig kan likställas med förtrycket mot svarta och dels argumenten (som hör ihop med det första då) är att vi som är överviktiga minsann kan välja bort förtrycket. Typ om vi vill. Eller nåt. Underförstått: vi får skylla oss själva lite.
Jag förstår inte varför förtryck måste likställas eller underkännas om det inte matchar andras förtryck? Jag förstår att förtrycket mot svarta skiljer sig från alla andra förtryck. MEN! Att vara tjock är inte bara ”lite jobbigt” typ man får gliringar ibland. Att vara tjock innebär att man är strukturellt förtryckt och diskriminerad, i vardagen, i sjukvården, på arbetsmarknaden, i skolan osv. Att påstå att vi tjocka kan fly vårt förtryck är både okunnigt och empatilöst. Fly hur? ”Gå ner i vikt”?
Det är lika troligt att man som tjock går ner i vikt och BEHÅLLER den nya vikten som det är att nån av er bestiger Mount Everest i framtiden. Inte omöjligt men nästan. Jag kan inte fly mitt förtryck.
Jag väljer inte att vara tjock. Kan folk bara fatta det?

IMG_1741.JPG

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Man väljer inte att förtryckas”

Läste att många tycker att ridbyxor inte borde säljas i stora storlekar (46 och uppåt) för att tjocka människor inte ska rida. De skulle helt enkelt gå ner i vikt först och sen köpa ett par byxor i ”normal” storlek.
Som ryttare som drar just 46 kändes det kränkande! Visst det klart att man får välja en hästras som passar om man väger lite mer men att uteslutas och inte få ha sitt intresse pga vikten är fan inte klokt.
Jag trodde inte att folk tyckte så men tydligen…
Min story är år av ätstörningar, självsvält och spyor varvat med hetsätning. När jag var som mest sjuk hurrade omgivningen. .. Nu när jag mår bättre psykiskt och därmed gått upp i vikt är det ingen som hurrar, jag har ju blivit en ful ohälsosam tjockis!
Så klart skulle jag kunna gå ner i vikt, men det skulle högst troligt innebära att jag trillade dit igeb och började självsvälta mig då det för mig är svart elr vitt, allt elr inget! Men folk förstår inte det, nej det ska pratas om att hitta balans! Kanske just den där dieten kan funka elr det där tankesättet.
Det står mig upp i halsen. Din blogg stärker mig, tack för det. ♡

Hej! Följer dig på instagram och läser din blogg men har nog missat varför du inte kan gå ner i vikt? Pga sjukdom? Det blir ju lite fel annars att påstå att en ung fet människa har lika liten chans att gå ner till en normalvikt som för mig att bestiga mount everest.
Hur som helst tycker jag alla förtjänar samma respekt oavsett utseende (kroppsform, vikt, färg osv).

När kilona väl har smugit sig på så sitter de ofta som berget oavsett om du äter ”nyttigt” (vad det är finns det VÄLDIGT många olika bud om dessutom, väldigt förvirrande)och är fysiskt aktiv. Speciellt är detta en erfarenhet som väldigt många barnföderskor gör trots att det inte är medicinskt ”godkänt” att man går upp i vikt för varje barn och att den vikten stannar kvar. Stress och sömnbrist har en sådan inverkan också då den påverkar oss hormonellt. Sen är vi ju genetiskt olika dessutom.
Jag önskar att hälsotips och sådant som u kan vara upplysande och bra inte alltid var så inriktade på vikt och utseende utan mer på att må bra vilket man kan med stora variationer vad gäller kroppsform och format.

Herregud, läste suzanne kommentar och måste säga, som gammal häst tjej, Bullshit! Att man måste vara small för att rida. Hästar drog vagnar med människor, de användes till att frakta timer etc. De orkar så mycket mer än en lite människa. Tycker inte du ska ursäkta dig för att du har storlek 46. Jag var lite större när jag hade kvar hästen men var ändå en av de bättre på tävlingar etc.

Nu är det väl en betydligt stor skillnad mellan att dra en vagn och att ha ~150kg sittandes på ryggen. Glöm heller inte att sadlar väger en hel del. De rekommenderade 20% ska även täcka vikten för sadel.
Själv tycker jag att hästarnas säkerhet och välbefinnande går först.

Hade nog inte börjat ens fundera på detta om det inte var för din blogg.
Sådär som du gjort i andra frågor, att läsare fått berätta om förtrycket i kommentarsfältet om vad de utsatts för, kanske göra detta även här? Brukar bli väldigt starkt och tankeställande (om det finns ett sånt ord).

Dessutom: alla tjocka är inte vita och alla svarta är inte smala. Att enbart diskutera förtryck som skilda kategorier (i rangordning dessutom!) missar helt poängerna som ett intersektionellt perspektiv kan ge, nämligen att strukturer av förtryck samverkar osv.

Tycker tjockdebatten är välbehövlig och jag lär mig väldigt mycket, även om just denna debatt oftast blir så infekterad. Men bara att dra upp det med jämna mellanrum så det tjatas in i vissa huvuden. Förtryck finns i väldigt många former och sticker man ut det minsta ifrån normen blir det hus i helvete, vilket är förvånansvärt.

Blogginspo:
NCOD idag och detdär vanliga bjäbbandet från en hög (mest manliga) heterosexuella om att dom också minsann förtjänar en dag och att vara stolta över att vara hetero.

Ja, det är svårt med den där nådelösheten som av olika skäl kan drabba oss, vare sig vi är rasifierade, feta, fula, gamla, funkis, feminister eller i något annat avseende ”fel” i deras ögon som givetvis är helt perfekta . Suck!
Det är viktigt att lära sig acceptera sig själv och att verkligen anstränga sig för att aldrig, aldrig, aldrig utsätta andra för det där föraktet utan att försöka känna efter hur det är att gå i deras skor. Vi behöver ge varandra mycket kärlek och stöd också så att vi kan känna som i på Bob Hanssons underbara boktitel ”Här ligger jag och duger”. 🙂

Att likställa förtrycket mot svarta (generellt) med hur vita, medelklass feminister (generellt) har det i Sverige åt helvete! Det är bara att förlöjliga, förtryckta och osynliggöra ännu mera. Det finns inte på kartan och jag blir bara förbannad när det börjas prata åt det hållet. (Menar inte dig nu LD) MEN jag håller med om att det finns ett förtryck och diskriminering mot överviktiga som är fruktansvärt. Det är en hysteri utan dess like.

Tycker jämförelser mellan förtryck, vad som är ”viktigast” och så vidare bara är nonsens som för bort diskussionen från det verkliga problemet. Allt hänger inte på vad just en själv tycker är viktigt och oviktigt, ett problem eller inte ett problem. Om en person som befinner sig i den sitsen, som t.ex. med övervikt, så är det DEN personen man ska lyssna på och inte själv komma med något om hur ”det minsann är”. Jag har blivit mer ödmjuk när jag till slut fattat detta. Har alltid blivit hånad för att jag är smal, pikad om att jag inte äter o.s.v. men efter flera inlägg i flera olika bloggar om smalhetsprivilegiet så förstår jag skillnaden nu. Så aldrig mer att jag drar upp ”men vi smala då” när någon berättar om att överviktiga är förtryckta. Vi måste sluta med jämförelser!

Fast nä, hade du velat gå ned i vikt så hade du kunnat, lätt som en jävla plätt. Vill du inte, FINE BY ME, skiter jag fullständigt i. Men att påstå att bestående viktminskning är näst intill omöjligt är… Trams. Mvh, -40 kg.

vad du lyckats med eller inte är helt irrelevant och ointressant. Armstrong gick på månen, det betyder inte att jag kommer göra det anytime soon. Du är okunnig och empatistörd. Gå och fatskamma nån annanstans, eller nej gör inte det förresten. Läs en bok istället.

Att det ska vara så svårt, varför är det så lätt som feminist att kunna se det korkade i ”konformera eller skyll dig själv” när det kommer till ”könsrolligt” utseende, typ långt hår o naglar, sminkat ansikte och sånt riktat till ”kvinnor”, men helt plötsligt rimlig sak att uppmana när det kommer till smalhetsnormen? Jag fattar det verkligen inte?

Men det spelar ju ingen roll om man KAN göra något åt sin situation som förtryckt, i detta fallet gå ner i vikt om man är tjock. Det är ju ändå inte ok med förtryck av något slag. Det är ju inte som att det är fel att förtrycka svarta PGA att de inte kan ändra sig och bli vita? Hela diskussionen hamnar ju helt fel. Det som är felet är ju förtrycket i sig.

Absolut att tjocka säkert förtrycks/diskrimineras, men den sista liknelsen är ju rätt galen… Du får det att låta som att det är helt omöjligt att gå ned i vikt, vilket många har motbevisat.
Är man inte sjuk, så får du väl ändå hålla med om att man har ett val? Jag skulle kunna börja träna och jag vill börja träna för att bli hälsosammare/få mer energi/bli mer slimmad etc. men jag är lat och orkar inte. Dock är det fortfarande mitt val.

DET SPELAR INGEN ROLL JU! Varför hamnar vi där hela tiden? ”Ja det är ju hemskt med förtrycket men det GÅR ju att gå ner i vikt om man vill”. Men skit i det om du nu tycker det! Det tillför inget bra och det är skit samma. Se problemet: ett förtryck av icke-normativa kroppar sker systematiskt, hur motverkar vi det?

Fast så här gick det ju till: Kvinnohats gästpostare skrev att alla ska skuta bry sig om yta. Svart kvinna svarade att för många svarta o transpersoner osv så är det tvärtom viktigt att få inkluderas som tänkbara vackra personer. Hon sa inte ”alla ska tänka på yta”, hon sa att när ”hudfärgat” fortfarande är = beige, när hela ytan som täcker ens kropp är ogiltigförklarad, så kan man inte tänka ”det är bara en kropp”, såsom kontots gästpostare hade uppmanat. Den svarta kvinnans upplevelse och behov bemöttes med typ ok men nu utgår jag från mitt vita perspektiv här. Och då följde en lång diskussion i vilken den svarta kvinnan nämnde att hon själv varit tjock och att för henne så var det förtrycket mindre svårt än att hela ens hud ses som avvikande. För henne. Denna svarta kvinna hade verkligen bemödat sig att skriva långa pedagogiska förklaringar som inte innehöll ngn fatshaming. Sen nämnde hon det där med att svarta utsätts för våld och hot osv typ.
Det känns som att återgivningen här missade det faktum att den här kvinnan själv blev exkluderad och ej tagen på allvar i en lång diskussion innan hon ens nämnde tjock vs svart (vilket hon som sagt har erfarenhet av båda). En vit tjock kvinna hade just skrivit till den svarta kvinnan att ok men här kör jag mitt vita tjocka perspektiv bara. När sedan den svarta kvinnan svarar med SIN erfarenhet så blev det världens röj och upprörda röster. Jag tycker inte det är hjer rättvist faktiskt. Det är inte ok att förringa tjockas förtryck, men vi snackar om ngn som just hade försökt förklara oändligt tålmodigt hur svarta och transkvinnor inte alls bara kan ”strunta i utseendet”. Det pågick diskussion i flera trådar och hon kämpade på. Trots förminskad. Sen skriver hon 1 grej tillbaka (efter att ej ha blivit tagen på allvar) som lästes som förminskande och plötsligt var det inte ok att förminska längre? Denna kvinna skrev gång på gång i tråden att hon ser förrycket mot tjocka. <3

Jag håller HELT med dig, blev rätt ledsen när jag läste reaktionerna hon fick av alla, inte bara LD. Jag är själv svart och tjock så jag förstår verkligen alla inblandade. Som jag uppfattade situationen blev aloouch i princip tvingad till jämförelsen pga total oförståelse av gästpostaren på kvinnohat som inte verkade förstå helt vad det innebär med en intersektionell analys (det är ju rätt krångligt och jag förstår att det kan bra svårt som vit att se sitt vita privilegium osv även om det verkligen inte är någon ursäkt). Så därför känns det faktiskt väldigt orättvist att det liksom framställs här som att det handlar om oförståelse inför det förtryck som drabbar tjocka av då det verkligen inte är fallet.
Det är rätt sorgligt att det här blir en så stor grej då det verkligen inte finns någon ”bad guy” utan bara svallande känslor över ens egna hjärtefrågor. Jag förstår att LD reagerar häftigt så fort hon känner att hon möter oförståelse inför förtryck mot tjocka, och det beundrar jag verkligen henne för, jag önskar att jag hade samma ork. Men det känns lite.. Obekvämt om inte väldigt jobbigt för mig som svart kvinna att det inte var okej i den diskussionen på kvinnohat att kritisera den väldigt bristande intersektionella analysen som liksom blev resultatet.

Oerhört viktigt ämne! Jag minns så väl första gången jag upplevde detta hemska. Jag gick väl i 3:an kanske och befann mig i omklädningsrummet efter idrottslektionen. Då var jag egentligen underviktig så därför känns det extra absurt när jag tänker tillbaka på det. En tjej i klassen, Hanna, ropade högt inifrån omklädningsrummet till några killar som stod utanför att jag hade en ölmage. Jag har ingen aning om varför hon gjorde så och även om jag egentligen visste att jag ju inte alls hade en ölmage så kunde jag inte låta bli att undra över om det var det folk tänkte om mig. Tyckte andra att jag var tjock? Jag visste ju vad det innebar och jag kunde bara inte stå ut med tanken på det. Att bli retad, för det var ju det som hände med de som på något sätt avvek från de normer som fanns på vår skola. Så från 3:an fram tills alldeles nyligen har jag gått med indragen mage på daglig basis, för att jag varit så rädd att det ska ”dallra” när jag går eller för att magen ska ”hänga ut” över mina byxor. För det var en annan norm, en som jag fick lära mig i högstadiet. Detta gjorde jag för att jag aldrig vill känna sådär som jag kände den dagen i omklädningsrummet igen.
Men det har jag gjort, ändå. För några år sedan började jag gå upp i vikt och jag vägde under en tid mer än vad andra ansåg att jag borde. Till slut blev jag så trött på att ses som den ”tjocka”, med allt vad det innebar, så jag bestämde mig för att jag skulle gå ner i vikt, vilket jag även gjorde med hjälp av en diet som det skrivs om mycket just nu. 20 kg gick jag ner på 4 månader (vilket ju är helt sjukt när man tänker efter!!!!!) och kroppen tog mycket stryk. Jag började få blodtrycksfall väldigt ofta, vilket jag aldrig haft problem med förut och kände mig ungefär som ett skelett med litet hud på. Det var som att bland alla dedär 20 kilon som jag gjort av med så hade även glädjen och livsgnistan försvunnit. Men jag slapp ju iallafall de dömande blickarna, kränkningarna och den sorgsna känslan när kläderna i affären var för små trots strl large.
Men tro inte att det på något sätt förändrade någonting, min vikt har på något sätt blivit så oerhört intressant för omgivningen att det knappast tar slut vad jag än väger. För det första så gick jag inte ner på ”rätt” sätt, jag valde nämligen att ta hjälp av en diet för att gå ner i vikt och kombinerade detta med träning. Men då gjorde jag fel, för jag skulle ju nämligen ENDAST ha tränat för att gå ner i vikt (något som jag förvisso försökt göra under många år utan resultat). Mina nya matvanor var ju extremt ohälsosamma enligt somliga, men det är ju faktiskt det enda som någonsin har funkat för att jag ska gå ner i vikt. Jag har provat många andra dieter, träning o.s.v. utan resultat tidigare.
När jag väl gått ner 20 kg och trodde att ÄNTLIGEN skulle jag slippa alla diskussioner om att jag skulle tänka på min hälsa och hur sjukt ohälsosamt det är att vara överviktig så började nästa helvete. Nämligen att det enda som någon NÅGONSIN pratade om med mig var hur mycket jag hade gått ner i vikt. Vad SNYGG jag var nu när jag var smal. Typ ok, vad tänkte ni egentligen innerst inne om mig tidigare? Och varför spelar det egentligen någon roll för andra hur mycket jag väger, jag var definitivt inte ohälsosamt överviktig innan och jag levde på sätt och vis sundare då än vad jag gjorde som ”smal”. Så när människor sa till mig att de var oroade för min hälsa p.g.a. lite ”extrakilon” så ljög de. För det var minsann ingen som brydde sig när jag på riktigt började må dåligt fysiskt (och emellanåt psykiskt) av min smalhet och viktnedgång.
Jag ville gå ner i vikt för att för en gångs skull bli något annat än några siffror på vågen, men insåg att oavsett vad så är jag alltid ”hon den tjocka”. För att människor inte riktigt vet vad de ska förknippa mig med annat än övervikt. Och är jag inte den överviktiga så är jag den f.d. överviktiga. Jag orkade till slut inte vara smal längre för det tärde så oerhört mycket, inte minst det faktum att människor inte riktigt visste hur de skulle bete sig mot mig nu när jag inte var tjock längre. Jag känd

Ursäkta blir ngt knas när jag ska kommentera så ev blir det dubbelt. Jo, ja du höll med henne i sak men varken du eller någon annan utom typ fyra pers stod upp för denna tjej när hon blev riktigt nonchalant bemött, förminskad och välmenande tillrättavisad av gästpostaren som även glatt skrev ”jag gör inlägg ur mitt perspektiv som vit” ang inlägg som handlade om vad folk överlag ska göra.
Varför lät följarna den svarta tjejen utsättas för detta utan stöd? Så fort rollerna blev omvända så fanns ju plötsligt massor av stöttande personer där, inkl du. Men så länge det var den svarta tjejen som utsattes för välmenande förminskande och bortviftande så höll typ alla vita feminister truten. Synd! Därför ville jag förklara att personer du skrev ditt inlägg om inte fick stöd när hon själv utsattes. Och då menar jag hur hennes påpekanden om de exkluderande inläggen fr kvinnohar bemöttes, nämligen: Väldigt väldigt respektlöst.

Dock så tänker jag att, även om hennes kritik var otroligt bra o viktigt, så är den enda talan man kan föra sin egen. Jag har noll insikt i att ha en svart eller en transkroppen. Jag kan omöjligt se ur det perspektivet även om jag kan ta hänsyn till det. När jag bloggar eller skriver så skriver jag också alltid ur mitt eget vita cisperspektiv. Dvs om de frågor som är viktiga för mig. Jag tror inte problemet ligger i att vita pratar om vita problem utan att andra röster aldrig lyfts fram. Och detta år ju kvinnohat personligen skitbra på. Dvs lyfta fram andra rösterna perspektiv. Jag tycker det är fel av följarna att kräva av enskilda gästpostare tar upp andra perspektiv än sitt egna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *