Kategorier
Vardagstrams

Du har fula saker mamma

Här är en bild på en sur människa som gråtit över att han ej fick klättra på mina bröst, inte fick åka vagn till förskolan, inte fick gå på parkeringen, inte orkade bära sin nalle, ont i benen, mamma är ful osv.

20140918-182418-66258035.jpg
Det är lite det här humöret för det mesta med denna lilla person. Pappa Oskar som vanligtvis hunnit gå till jobbet innan vi ska till förskolan mansplainande att jag ”kanske ska ta lugna morgnar och låta det ta lite tid”.
…..

20140918-182615-66375319.jpg
En facebookgrupp som talar till mig.
Hur ser det ut hos er?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Du har fula saker mamma”

Ungefär som du beskriver. Det kommer några dagar i rad som är lite kämpiga sen kan det vara lugnt ett tag igen. Idag klampade ungen genom hela McDonalds svärandes över att hon var så less på oss, och så förbannad. Jag blir helt vansinnig avslutade hon. Puh:)

Min ljuvliga 3 åring säger ofta att han hatar oss. Och är något dåligt, film, mat, person elr what ever så är det fult! 😮 Och då har jag ändå kämpat för att inte göra just ful till ett dåligt ord utan bara ett som vilket som helst.
Lever under förhoppning om att det växer bort 😉

Treochetthalvtåringen här berättar ett par gånger per vecka att jag är dum (och äcklig, var det senast). Ngn gång per dag (när hon inte får sin vilja igenom) så ”kommer du inte få några teckningar och inte komma på mitt kalas”. Pappa var världens dummaste pappa, häromdagen. Hon exploderar och skriker jättehögt och vi försöker förklara att man får bli arg och ledsen, men inte (tinnitus)skrika. Skrik är det värsta, tycker jag. Men jag tycker att utbrotten, även om de kommer ett par ggr per dag, inte är så långvariga. Och hon är fantastiskt gullig mot sin lillasyster. Men vill också gärna höra hur ni andra hanterar ilskan och skriken?

Ikväll skrek ungen i total hysteri för att sängen väntade i slutet av godnattrutinen. Alla ba Du måste ha rutiner, då löser sig allt, JÄVLA LÖGNARE. Jag har INGENTING utom rutiner i livet, och ändå skriker ungen som en vrålapa när något opoppis typ sova dyker upp. Man gör ju allt rätt och ändå blir det så. Det är som om de vore små personer med ruttna personligheter, och inte bara ens misslyckanden.

Här är det mest trots och skrik mot pappan. Vi tror, eller snarare vet, att det beror på att pappan tidigare inte sagt ifrån eller varit konsekvent och nu när han börjat vara det så är det utbrott mot själva förändringen. Självklart blir det en del trots och skrik mot mig också, men av någon anledning inte alls så mycket.

Det här är inte kritik så hoppas du verkligen inte tar det som så, utan jag är genuint nyfiken på riktigt, på hur du (och gärna andra) bemöter era barn när de kommer med såna uttryck som ”ful” och ”dum” m.m? Vad tycker ni är det bästa sättet att hantera det på?

Ännu är jag inte dum eller ful så ofta, men då och då är jag en bajskorv eller en potatis. Bläckfiskmamma var jag en morgon, men det sa hon mer med ömhet 🙂 Tamlin verkar vara en skön unge 🙂 Fast jag kan tänka mig att nego-attityden kan bli för mycket ibland ändå.
Eva – jag har en treårig som tinnitusskriker, har väl periodvis gjort det under hela sitt liv… Jag säger att jag får ont i öronen när hon skriker, det funkar nån gång ibland. Det som oftast funkar är att fråga henne vad hon egentligen vill och pressa henne att säga vad det är (finns oftast en anledning till varför hon skriker) då kan det krypa fram att hon vill kramas (inte för att jag direkt är så sugen på att kramas just när hon har givit mig tinnitus men det får jag bjuda på ;)) Öronproppar är bra men jag tycker det är svårt att hinna sätta i dom för ett highpitchskrik kan komma när som helst ju.

”Dumma mamma” får jag ganska ofta. I ungefär hälften av fallen är det dessvärre befogat. 🙁 Jag har stor förbättringspotential när det gäller min hantering av konflikter med mina barn, skulle man kunna säga.

För ca ett halvår sedan sa min son till mig: mamma, du ser ut som en ful kille. Jag tänkte att det är så tragiskt att redan vid fyra års ålder är mitt barn medveten om samhällets normer (för inte är det mina normer) att det är ”fult” att vara killig ( i detta fallet kortklippt) om en är tjej, och tvärt om…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *