Kategorier
Vardagstrams

Puh!

Lillförtryckarn äter frukost. Långsamt.
20140910-004924-2964125.jpg

Är det bara vi som alltid är sena till förskolan? Det spelar liksom ingen roll när vi kliver upp för det ska göras så mycket annat och varje kväll så lovar man sig själv att imorgon så ska jag vara tålmodig och inte skrika och stressa och han ska få ta sin tid men vet ni hur lång tid denna lilla människa tar på sig om han får ta saker i sin takt?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Puh!”

Du är INTE ensam. Vi springer Alltid till bussen. Inte alltid med kammat hår och skolväskan slängandes på axeln.
Så nej, inte ensam.
Men ja, det är väl ens lott som mamma? Tjatandet alltså.. På gott och ont! 😉

Alltså de snabba dagarna är när barnet lämnas till frukost på förskolan. Då är det bara väcka, byta blöja, klä på och gå. Den konflikt som kan bli är att två egentligen… Ett, vill inte ha jackan på sig. Två, ska ha nappen. Men det går bra ändå och löser sig enkelt. Ska däremot frukosten ätas hemma kan bara den ta tjugo minuter å mamma (jag) blir väääldigt stressad.

Heh, jag var nog det där barnet som liten. Eller, med allt annat i princip. Sov tydligen till nio-tio på morgonen som typ ettåring, och har fortfarande svårt att gå upp på morgonen om jag måste upp innan nio, till och med nio om jag gått och lagt mig för sent.. Är inte direkt jättesugen på framtidens barn, om de blir lika morgontrötta som jag är. Eller för den delen lika äckligt morgonpigga som pojkvännen….

Precis som min lillebror (som inte är så liten längre, myndig som han är). Så länge jag kan minnas har han alltid tagit minst en halvtimme på sig att äta frukost om han får göra det i sin egen takt, och har vi ett schema att passa kan han pressa ner tiden till max en kvart – men bara det känns som ett mirakel.

Åh, känner igen detta. Jag var oduglig på att äta frukost som barn. Tog en timme för mig att äta en halv smörgås så jag fick oftast äta på vägen till skolan eller hoppa över frukosten.
Jag har alltid avskytt frukost och mamma kämpade med att dra upp mig tidigare på morgnarna för att få i mig mat, men det gick inte. Så vi fick sluta med frukost för att alla skulle komma i tid.
Detta är dock OT, men jag tittade på ”Toddlers & Tiaras” förut och undrar vad LD tycker om skönhetstävlingar, både för barn och vuxna?
Hade varit intressant att få höra din syn på saken.

Skulle vara ambitiös och börja med ”riktig frukost”… men gav upp efter ett par veckor och fyraåringen ligger återigen nöjt och slurpar i sig välling ur nappflaska som en liten bebis, men vad gör det 🙂

Varje morgon förvandlas till ett evighetsätande här hemma. Fyraåringen kan sitta och gnaga på samma macka i 40 minuter, minst. Drömdagarna är nästan de då han ska äta på förskolan, då tar det en kvart att få honom iordning istället för 1,5 timme. Gruvar mig redan inför skolstart och vad det innebär för våra rutiner.

Håller tummarna för att dotra min blir som jag, dvs studsar upp ur sängen kl 7 och äter 3-4 dagobertmackor med god aptit istället för som min sambo som knappt tar sig upp innan 9 och jobbar på en halv rostad macka med bara smör på i 45 minuter.
Känns som ett lotteri 🙂

Lämna ett svar till architeuthis Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *