Kategorier
Vardagstrams

Mitt bidrag till det feministiska samtalet

Jag tycker ibland att synen på feministisk aktivism är rätt så ensidig. ”Hur förändrar du världen” brukar det raljeras, både från antifeminister men även inom egna kretsen där man räknas mest och bäst om man har alla färdiga superskarpa analyser samt står på barrikaden med näven knuten och livet på spel. (i Sverige betyder det typ gå på manifestationer och demonstrationer och vara modig)

Måste jag förändra världen? Måste just JAG (eller du) göra det? Och är det ens möjligt för en person att dra hela lasset? Kan det inte vara så att förändring börjar i det lilla? I att kvinnor kanske förstår att de är värdefulla? Kan det börja precis där? Eller kan det börja med att fler kvinnor blir medvetna om sitt förtryck? Eller kan det börja i att man förändrar liv och självbild hos en endaste kvinna? Eller att man förändrar nåt för sig själv? Kan revolutionen börja med att just DU börjar frigöra dig? Jag tror det.

När jag känner mig nedbruten av hat så brukar jag tänka på hur otroligt mycket jag bidrar till feminismen, till det feministiska samtalet, till andras utveckling, till breddade analyser och insikter, till att göra folk medvetna om frågor de kanske aldrig hört talas om innan de stötte ihop med mig.

Jag undrar hur många jag gjort till feminister egentligen? Hur många som är medvetna om transfrågor, tjockförtryck, vithets- och heteronormer tack vare mig? Hur många kvinnor (samt män och ickemän) jag förändrat livet för?

Jaja det låter självgott men för fan liksom, jag måste sluta slå på mig själv för att andra gör det. Jag måste sluta tro att jag förtjänar skit för jag förtjänar också en kram och klapp på axeln emellanåt. Och det gör ni nog också när ni tänker efter? Vem pratar ni med? Vad pratar ni om? Hur har ni spridit vidare det ni lär er? Och viktigast av allt; hur har ni börjat frigöra er själva?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Mitt bidrag till det feministiska samtalet”

Du bidrar med många nya infallsvinklar och sätt att tänka. Mycket av det du skrivit har till en början provocerat mig, men efter att ha vridit och vänt på mina tankar, åsikter och förhållningssätt har jag ändrat mig. Tack för att du är en sån fantastisk ögonöppnare!

Du bidrar till diskussioner i vår familj. Lyfter saker som jag inte tänkt på tidigare. Otroligt givande och intressant blogg har du!
Hemskt bara att personer som inte tycker som du attackerar dig personligen. Det säger en hel del och visar också att du behövs.

Jag har slutat vara folk till lags. Jag bryr mig inte om att le åt något tramsigt mansskämt, jag lägger ingen tid på relationer som ger noll, jag behöver inte längre någon slags bekräftelse utan kör mitt race. Blir det dålig stämning ? Ja självklart och jag är ju en ”bitterfitta” av högsta rang nu. MEN jag får vara ifred. OCH vissa män har börjat lyssna. (Det är lika sjukt som det låter Btw) Tex min VD på jobbet. Vi har väldigt bra diskussioner numera. (Och kvinnor med )
Har följt dig sen 2008 vilket är roligt, det har både vart frustation, irritation, sorg, glädje, lycka osv. Du är nog min bästa vän fast du ej vet det ha ha min bästa cybervän.

För mig är aktivism att man förändrar samhället, och att man gör det till sammans. Så jag håller varken med om att det är upp till en person att ”rädda världen” eller att det räcker att ”frigöra sig”.
Vad hjälper det om jag fixar iordning mitt eget liv, om jag inte lyfter ett finger för att förändra för kvinnor i stort? Ska det vara upp till var och en att ordna sin egen lilla solo-revolution? Vad gör vi med dem som inte har möjlighet till detta? Och med den, faktiskt stora, grupp av kvinnor som faktiskt är helt ointresserade av politik, samhälle och förändring? Som bara vill leva sina liv och inte lägga tid på analys? För mig är det viktigast att vi ändrar samhället just för dessa. Jag tyckeer inte att man ska behöva lägga ner timmar av läsning, analys etc för att få leva frigjort, det är något jag vill ska vara för alla oavsett bakgrund, intresse, möjligheter.
Ja, texter kan i allra högsta grad bidra till att akrivera andra, men om den aktivismen är en aktivism som stannar hos individen, som aldrig får möjlighet att fortplanata sig, växa, bli något stort med potential för samhällsförändring. Vad är då meningen?
Jag tror att fler måste inse att politik inte är nogot som är till ens egennytta, att det inte handlar om dig eller mig utan något större. Politik handlar inte alltid om vad man vill göra med sin tid, eller vad jag själv är intresserad av. Det handlar om att jobba för något som är större än en själv, att uppoffra sig och göra det som krävs för det man tror på.
Med det sagt är jag fullt medveten om att det här samhället inte erbjuder speciellt många ytor för kollektiv organisering bortom egenintresse. Men det betyder inte att man ska nöja sig med detta och sluta kämpa för att dessa alternativ ska kunna uppstå någon gång i framtiden.

Du pratar om ”man” och ”vi”.
”Vad gör vi med dem som inte har möjlighet till detta?”
”För mig är det viktigast att vi ändrar samhället just för dessa.”
”Men det betyder inte att man ska nöja sig med detta och sluta kämpa för att dessa alternativ ska kunna uppstå någon gång i framtiden.”
Vilka är dessa ”man” och ”vi”? Du? Jag? LD? Lisa Andersson i Skövde? Du verkar ha en teori om att det finns en stor mängd kvinnor (tillräckligt många för att göra en radikal omedelbar förändring) som lever liv bättre lämpade för aktivism AFK än andra. Det finns det nog – en liten väldigt privilegierad klick. Den stora massan är nämligen de där andra du pratar om, de som ”vi” ska kämpa för. De där andra är majoriteten av alla kvinnor. De som varken har tid, ork eller möjlighet till aktivism AFK för att de är för upptagna med att försöka att åtminstone inte gå under i sin vardag.
Därför tycker jag att ”vi” ska vara jäkligt tacksamma för ALLA som drar sitt strå till stacken, hur litet det än är. Det kanske innefattar att driva en blogg, ta fajten med anti-feministiska män på nätet, stötta andra kvinnor i sin vardag och ta diskussionerna med män i ens liv så att de i sin tur kan ta diskussionerna med andra män. Jag tycker att man ska känna sig jättenöjd med sig själv om man orkar och klarar ens det och definitivt inte slå på sig själv för att man ”nöjer sig”. De flesta kvinnor har faktiskt inga andra realistiska val.

Jag skiter faktiskt fullständigt i om jag själv är tillräckligt frigjord eller ej, hur ska jag kunna kasta av mig ett helt samhälle på egen hand?
Jag bryr mig om att de människor som kommer efter mig ska få växa upp med förutsättningar som jag inte fick, i ett samhälle som är bättre än det jag fick uppleva.

Jag tycker att du gör en oerhörd insats för feminismen och samhället genom din blogg. För mig så har du inte bara bidragit till nya infallsvinklar och sätt att förstå världen, utan din blogg har också hjälpt mig att acceptera mig själv och att se mitt eget värde. Det är jag väldigt tacksam för, och jag är så glad att din och andra feministiska bloggar finns!

Du, Kakan Hermansson och Nina Åkestam har gjort mig till en ännu mer glödande feminist än vad jag var tidigare. Jag har lärt mig massor av dig, tusen tack för det. Tycker att det är helt fantastiskt att du orkar, och är otroligt tacksam för att du gör det!

Du gjorde mig till feminist! Jag var en trasig liten sextonåring som hittade din blogg. Tyckte först du var helt dum i huvudet, men det fanns ändå något spännande i dina inlägg som gjorde att jag fortsatte läsa och tillslut även omvärdera mycket. Eller rent av omvärdera allt.
Idag är jag tjugotvå, feminist och inte så värst trasig längre. Men jag vågar inte tänka på hur illa det hade varit med mig nu om jag inte hade upptäckt feminismen. Jag och många andra har mycket att tacka dig för. Det du gör är enormt viktigt.

Hej!
Du har fått mig att förstå så mycket! Förstå hur saker som varit och varför det var så, hur jag lever idag och hjälp mig utveckla mitt analytiska tänkande. Och ändå skrapar jag nog bara på ytan av allt, hur mycket omedvetet som helst finns kvar att lära mig. Jag har kommit till ro på många plan och förstått att ALLT som hänt mig är inte mitt fel. För det är jag evigt tacksam, fina fina Lady Dahmer!
Kärlek! <3

Du gjorde mig till feminist när jag började läsa din blogg när jag var 15, vilket jag är väldigt tacksam för idag! Och jag i min tur har lyckats ”omvända” mina familjemedlemmar och fått även dem att bli mer feministiskt medvetna. TACK för allt smart du skriver och allt vettigt du lärt mig!

Du hade en stor del i mitt feministiska uppvaknande! Går nog inte att sammanfatta allt bra feminismen inneburit för mig, men det har definitivt förbättrat min självkänsla, min relation och min syn på andra människor. Just nu njuter jag av att inte bry mig om mitt utseende eller vikt (oftast, den där rösten som ibland dyker upp och övertygar mig om att jag skulle bli mycket lyckligare om jag gick ner 10 kg verkar vara svår att utplåna helt). Jag har också fått så mycket klarhet över vissa saker jag burit på tack vare alla diskussioner om ”husfridssex” som är så befriande! Skulden är inte min…
Tack!!

Tänker att aktivism på barrikaderna, i politiska rum, på demonstrationer, på insändarsidor, i bloggar osv. är ett medel just för att uppnå förändring i det lilla, att uppnå ökad livskvalitet för förtryckta grupper. Att som kvinna betrakta sig själv som värdefull och börja vara snäll mot sig själv och inte internalisera en massa skit är det kraftigaste verktyget för stor samhällsförändring tror jag, för en sådan förändring leder i sin tur till förändring i hur mycket skit kvinnor står ut med från män, hur man reagerar på vardagsförtryck. I det stadie i livet jag är i nu känner jag mig som mest feministisk just när jag inte stångas, utan faktiskt bara organiserar mitt liv runt andra kvinnor som delar min värdegrund och ger fasen i att få mig själv att må dåligt för att jag känner att jag ensam måste förändra världen. Väljer aktivt just nu att inte ta diskussioner om feminism med män t.ex, just eftersom jag mår så sjukt dåligt av det. Och det tänker jag också är en feministisk handling, att faktiskt sätta mig emot hela situationen och vägra låta män kräva någon slags förklaring till min feminism.
Men du har absolut rätt i att du garanterat har förändrat massa människors liv, jag t.ex har den här bloggen att tacka för en stor del av mitt feministiska uppvaknande vilket i sin tur har gjort underverk för hela mitt liv. Så hurra för alla er som faktiskt står på barrikaderna och är offentliga så att vi andra kan få ta del av och internalisera feminismen i oss!

Det du gör är så himla viktigt och bra!
Såg en dokumentär om andra vågens feminism och hur viktigt det var då med samtal i kvinnogrupper om hur och vad det är att leva som kvinna. Din blogg är min kvinnogrupp i brist på en verklig, och den får mig att vilja göra aktiva insatser irl. Stort tack för att du är modig, uthållig och rolig. Btw så älskar jag din kroppsaktivism och känner mig stärkt av den! Tack LD!

Jag har lärt mig massor av dig!
Och jag har även använt mig av mycket av dina teorier och fakta för att förklara om feminismen för andra. Du är grym och gör stor skillnad:)

Du har gjort så mycket för mig och mina tankar. Framförallt har du hjälpt mig bli en bättre förälder! Har en dotter på väg in i tonåren med funderingar kring kroppen, sociala relationer och samhället i stort. När jag var i hennes ålder så fick jag lära mig att ”behaga” (sitta tyst och söt i ett hörn och inte visa hur intelligent jag var för det var ju inte attraktivt). Dina funderingar på bloggen har hjälpt mig (och hennes pappa) att diskutera med henne kring kroppen och utseende, hur man står upp för sig själv etc. Jag känner på något sätt att vi tillsammans bryter ett ”kvinnobeteende/kvinnosyn” som funnits i vår släkt sedan flera generationer tillbaka.
(Mammahjärtat blev lite extra varmt när hon kom hem häromveckan och berättade att hon fått sin (medelålders manliga) lärare att fundera kring varför han bara berättade om kungar under deras historieperiod. Resterande period hade han bara pratat kvinnor i historien). Ingen omvälvande förändring men hon stod upp för sig (har inte hänt tidigare) och krävde att kvinnorna också fick synas. Jag vågar säga att det indirekt berodde på det du skriver LD!

När jag läste genuskunskap sa min (manliga) lärare att om ni en gång tagit på er genusglasögonen så går det inte att ta av dom.
Har man än gång fattat att vi inte alls är jämställda i Sverige (fast alla säger det), så ser man orättvisan hela dagarna. Och man blir arg!
Sedan dess har jag gjort det jag kan, på jobbet och hemma. Det ÄR svårare i kompiskretsen för man vill liksom inte vara präktig och komma med pekpinnar.
Sedan känner jag också ett stort behov av att höra på andra så att vi på riktigt kommer framåt. Jag har liksom redan fattat hur fucked-up det här är, men har inte alla svaren på hur vi ska komma dit vi vill.
Rätt ofta känner jag mig som en fejk-feminist, en sådan som dom som är mer pålästa, kan alla termer, verkar i kvinnogrupper… och att jag inte alltid ”räknas” som en riktig feminist. Men jag är bara människa och jag lär mig varje dag.
Kram och tack för att du finns:)

Du är ensam ansvarig för min feminism!
Började läsa din blogg för något år sedan och provocerades grovt av exakt varje inlägg, levde i tron att feminism inte behövs i Sverige…. Du har helt ärligt rubbat min världsbild öppnat upp min ögon och fått mig att driva feministiska kampanjer och samtal i såväl skolan som hemma så tack så mycket för det!

Du har upplyst mig jättemycket vad gäller sexism, jämställdhet och tjockisförtryck. Jag ser mer av det idag än förut och jag vill tro att det är för att jag är mer medveten om det än att det har ökat med tiden. Du bidrar med jättemycket bara genom din plattform.
Man måste inte stå ute med plakat och vråla slagord, idag har vi internet och det når ut till många fler än några få i en och samma stad.
Om bara de tidigare kvinnorättskämparna hade haft internet, då hade vi nog varit längre fram i utvecklingen.

Jag har fått ut så mycket av det du skriver, har delat dina texter massvis med gånger på Facebook med kommentarer som ”precis såhär är det”. Du är sketasmart! Och även om jag inte alltid förstår eller håller med så vidgas mitt perspektiv av att läsa här. Vet inte om jag var feminist när jag började läsa. Tror det, men som feminist har jag utvecklats också. Så klappa dig själv på axeln every damn day. Jag är bara en av många! Gillar också att du länkar till andra feministiska bloggar.

Hej,
du har haft stor inverkan på mitt sätt att vara feminist. När jag surfat runt ett tag och börjar bli riktigt trött på alla sexistiska idiottendenser i samhället är det till din blogg jag kommer för att pusta ut och känna att tack och lov, det finns någon vettig där ute som vågar och orkar kämpa. Kan bara gissa hur mycket skit som slängs i din riktning, och vill ge dig ett stort och innerligt tack för det du gör. Det är jätteviktigt. Du inspirerar och du är en unik och värdefull debattröst. Jag har inga som helst tvivel om att när man i framtiden diskuterar feminismens utveckling i Sverige kommer ditt namn att vara ett av de som nämns mest, och det med rätta. (Eller framtiden, nutiden också för den delen).
Kram och tack!

Jag har hittat tillbaka till feminismen tack vare dig, den hade börjat slumra men vaknar allt mer.
Du har hjälpt mig att sluta slå på mig själv så förbannat för att jag är fet, och öppnat mina ögon inför det förtryck överviktiga utsätts för.
Och inte minst har jag blivit vaccinerad mot rasistisk humor, har jag upptäckt. Tycker liksom inte ens att det är sådär ”nämen så får man väl inte säga, hehehe”-roligt längre. Har suttit i en publik med tusen skrattande människor och känt att ”det här är ju inte kul alls, bara pinsamt och uttjatat!” när Henrik Schyffert leker kines, istället för att dras med i skrattet. Ett rätt roligt skämt föll helt platt pga att det framställdes genom en rasistisk stereotyp.
Och har börjat ifrågasätta när bekanta vädrar sina fördomar mot invandrare, försöker nyansera samtalet istället för att låta människor demoniseras av uppretade, priviligierade personer. Det är HELT och hållet din förtjänst och det tackar jag dig för.

Jag blev riktigt förvånad av detta inlägg, du som bedriver ideelll folkbildning på högsta nivå. Och vilket resultat, en hel generation feminister pga dig! Folk som blev upplysta av din förmåga att klargöra, provocera och underhålla på en gång.
Tack för allt ditt arbete!

Jag gillar att du svär och blockar och krigar och aldrig ger upp,,du bärs som du bör.
Min frigörelse är att öppet visa förakt för män som beter sig som idioter, även inom familj/nätverk, och inte ens bry mig om de skyddande kvinnorna runt om, man får ta smällen helt enkelt och bli häxan i sällskapet, det är t.o.m lite kul. Synd bara att många män tänder på häxor,i dubbel bemärkelse lol kram god helg

Du och andra bloggande feminister har lärt mig så mycket och jag vill ge dig massa kärlek för att du orkar. Ett ämne som jag har tänkt på och som du gärna får skriva mer om är smink. Jag sminkar mig inte och känslorna kring det pendlar mycket, men är för envis för att våga börja även om det leder till mycket självhat. Du får i alla fall gärna ta upp ämnet om du vill. Kram Alicia

Oj vad intressant! Jag sminkar mig inte heller och mitt självhat (eller i alla fall min osäkerhet) väcks när jag faktiskt gör det, lite jante sådär. Och inte för att jag är dålig på det utan för att det är så himla ovant och känns så konstlat. Har aldrig tänkt på att ”gå osminkad” kan väcka samma känslor hos andra som tex min övervikt kan göra hos mig.
Så ja, skriv gärna om detta LD!

När jag började läsa din blogg var jag allt annat än feminist. Jag ramlade över din blogg och förfärades över dina håriga ben. Gick in ibland för jag störde mig på dig. Saktq men säkert kom jag efter mina återkommande besök att verkligen börja tycka om dig, OCH så småningom också bli feminist. Jag har hunnit få två små döttrar under tiden jag läst din blogg ( varit ”omvänd” i flera år nu ) och jag tackar dig å feras vägnar för att jag nu kommer att uppfostra två dem att bli två starka och tuffa små tjejer som varken tar skit eller tror att de har mindre rätt att ta plats än killarna runt dem. Jag har blivit en helt annan person på grund av dig och din blogg. Tack!

Igår vågade jag stå upp för mina feministiska åsikter i ett rum med flertalet tveksamma män… Inte trodde jag det skulle kännas så läskigt och hotfullt? Men befriande! Och Fuck youigt. Kändes som jag hade dig i ryggen, och alla andra fina systrar. Du påverkar, stöttar och bidrar mer än vad du tror!

Du har gjort så mycket för mig som feminist, du har öppnat mina ögon på så många sätt. Jag har bland annat insett att jag betett mig kvinnohatande i flera avseenden (hemsk insikt om sig själv såklart men har lett till att jag har ändrat mitt förhållningssätt när det gäller många saker) och jag har börjat se på mig själv och mitt liv med andra ögon. Detta sista har iofs inneburit att jag nog kommit fram till att jag inte är så lycklig i min relation som jag trodde vilket gör att jag stundtals mår rätt dåligt, men jag är fullt övertygad om att den här insikten kommer göra mig friare och gladare i längden. Så tack tack tack för ditt engagemang och dina kloka tankar.

Du har satt ord på mina tankar och gett mig bra argument som gör att jag vågar säga ifrån. Även fått upp mina ögon för de grupper som inte alltid får vara med i den vita medelklass-feminismen och hur man kan stödja dem. Och mycket mycket mer.
Jag berättade för en vän, som alltid varit överviktig, om vad du skrivit om fettförakt och jag kunde se hur lättad hon kände sig attnågon faktiskt sa att det är ok att vara större än normen och att samhället gör fel som attakerar tjocka.
Du har helt enkelt gjort mig starkare som person och feminist <3
Enda nackdelen är väl att vissa komedier och skämt inte längre är roliga, men det kan jag leva med 🙂

Jag är nog en ganska dålig feminist. Bara det att jag inte har twitter, haha. Mitt bidrag till det feministiska samtalet är nog mest att jag säger ”Men så kan du ju inte säga” till folk. Och att jag försöker uppfostra mitt barn så att han ska få så många möjligheter som möjligt, förstås.
För mig har du bara inneburit fantastiska saker. Det tog ett tag (som tonåringen gick jag mest in hit för chockvärdet ”Titta ba hon har ju knäppa åsikter) men efter ett tag började din blogg att kännas som en varm famn. Titta, någon som inte bryr sig om hur du ser ut. Titta, någon som inte tycker att din putmage gör din åsikt mindre relevant. Titta, någon som inte har de där knäppa åsikterna om att ”flickor/pojkar minsann ska”.
Numera går jag in hit ett par gånger i veckan. Ibland för att se om du har tagit upp något ämne jag inte har tänkt på, ibland för att jag vill få känna att jag inte är ensam med mitt tvivel. Att jag inte är ensam med min frustration. Att jag faktiskt inte är dum i huvudet som ganska ofta tänker att män är svin. Att det inte är mig det är fel på som känner orättvisa utan att det är patriarkatet som vill tysta sådana som mig. Så tack, LD! Det är till största del tack vare dig som jag äntligen vågade börja leva.
(P.S hade en nätverksfika för enbart kvinnor för inte så länge sedan. Fatta min förtjusning när samtliga av dessa främmande kvinnor visar sig vara läsare av din blogg, de med.)

Jag på dig! jag håller inte alltid med dig men du får mig att tänka till och bli bättre på att förstå varför jag tycker som jag tycker. mitt bidrag till feminismen är att ge andra kvinnor kraft att kräva sin rätt tex lika hög lön som en man för samma jobb. För min egen skull jobbar jag hårt på att dela hemarbetet lika med min sambo. inte så mycket barrikad alltså men jag tänker också att förändring av attityder sker i det lilla livet

Jag är dig evigt tacksam för de perspektiv du givit mig! Du har givit en självkänsla som grundar sig i feminism! Du har gjort att jag vågar vara oförskämd & ta plats bland män. Du har givit mig så mycket power! Det finns inte ord för att uttrycka min tacksamhet & det du gjort för mig!

här är en till som du absolut öppnat ögonen på. Jag följer både din blogg och din instagram och många gånger är det du och din syn som får mig att våga/orka stå upp för mig själv, en bekräftelse på att det jag känner inte är fel. Så tack för det 🙂

Tack vare dig blev jag medveten. Och därav feminist. Jag fick svar på sååå många frågor som jag alltid grubblat på. Det var precis som en pollett som trillade ner. Tack vare dig älskar jag mig själv så jäkla mycket och får ut så mycket mer av livet nu. BOOM!

Hej,
Jag är en av många som läser din blogg och jag läser dina texter med värme. Du skriver med ett tydligt språk och tvingar läsaren på ett klarsynt sätt att ta till sig budskapet. Fortsätt så! Du är viktig! Varm kram!

Jag förändrar världen genom att förändra min del av världen. Jag har gjort stor skillnad i den svenska lajvsvängen och jag vet det. Vi var flera kvinnliga nördfeminsiter som som var på gång men jag kom som en stormvind och en arg vitaminspruta och det gav samkörningseffekter.
Jag har lärt kvinnor som läst mig att de får ha alla känslor, även negativa utan att få extremt dåligt samvete. Jag har lärt kvinnor att man får sätta absoluta gränser utan förhandlingsutrymme även om en man ”bara” gjort just dig illa, eller behandlat just dig illa. Att för att förlåtelse ska kunna ske måste först ett förändrat beteende ha uppvisats.
Jag talar med min vän Agnes och med min vän Teresa när jag behöver tröst och stöd efter att jag blivit nedbruten av hat.. Har tyvärr fått lära mig att det är när jag visar mig trött och svag i kampen som vissa människor passar på att ge igen.
Så utåt och runt folk har jag en stark attityd, en no nonsene-attityd och ett no bullshit-utseende. För jag har inte råd med så mycket annat och det har pågått så länge att det kommer som en andra natur nu.

Jag hade ingen koll på feminism och hade aldrig ens reflekterat över frågor om trans, fettfobi, normer, patriarkat etc innan jag började läsa din blogg. Du har bidragit så OTROLIGT mycket, har fått så mycket kunskap och en helt annan världssyn. Känns som om mina ögon öppnats-från att passivt acceptera allt till att ifrågasätta. Upplever att feminism inte ens är en fråga i Finland, därifrån jag kommer. Folk förstår inte ens varför jag tänker på såna saker, och okunskapen är helt enorm. Känns som att tala till en stum och oförstående vägg när jag tar upp dessa frågor i min umgängeskrets, men gör det i vilket fall. Om jag kunde bli omvänd kan även de.

Jag läste genusvetenskap direkt efter gymnasiet, för nu elva år sedan, och kände hur alla pratade över huvudet på mig. Så klipska människor, så verbala, så slipade argument! Jag kände mig alldeles för heteronormativ och skämdes för det. Men ju äldre en blir och desto mer erfarenhet en får så inser jag att man mycket väl kan föra den feministiska talan trots att man själv passar väldigt väl in i normen. Trots att man själv inte sticker ut särskilt mycket eller ”ser ut som en typisk feminist”. Och där för jag min kamp; i vardagen, på jobbet. Och kanske framförallt så här som småbarnsförälder; i barnuppfostran.
Jag tycker du är fantastisk och snor mer än gärna dina argument och tar de vidare till mina diskussioner som mina egna =). Dessutom tycker jag att kommentatorsfältet alltid håller en hög nivå. Läser alltid igenom alla kommentarer till varje inlägg och får än mer inspiration.
Kram!

Jag har alltid varit en feminist, men jag hade inget namn för det förrän jag läst din blogg. Det var som jag fått världens bästa ”aha-upplevelse”, ”JA! Jag är en feminist! Det var som om jag äntligen hittat rätt.
Tack!

Bästa LD. Du är så himla BRA och viktig för så många. Befinner mig just nu i en pissig livssituation och min hjärna är kaos men dina texter och bilder är många grr mitt andningshål. Tack.

Du förtjänar verkligen en klapp för allt du gör,” främst” ☺️ huruvida jag numer ser dig som en källa för all feminism du lärt mig som jag vill sprida vidare.. Mycket annat som du skriver är också så himla klokt, verkligen.. Du förtjänar allt positivt för att du orkar och vågar..

Första gången jag öppnade ögonen för ojämlikheter mellan könen var 2009, jag gick i 8an och vi hade hemkunskap detta var bland de första vi hade. Vi var 3 i varje, jag var med två killar. De bestämde jag skulle laga den mesta av maten, okej för mig jag älskar laga mat. Vi gjorde klart och då var det dags för disk ”du diskar. Det är du som är kvinnan”
”Min pappa diskar aldrig hemma det är alltid mamma så du få ta disken.”
Jag vägrade detta sa åt läraren som bad mig diska, jag skulle ju ändå göra det ordentligt. Jag fullkomligen vägrade detta och satt mig ner och gjorde inte ett skit, för detta drog läraren ner mitt betyg, ville ge mig underkänt pga sammarbetsvägran. Jag kunde väl ändå ta ansvaret som var mognare än killar i samma ålder.
Sedan dess har feminism varit en själklarhet i mitt liv.
Du blev den självklara feministiska förebilden för mig första året i gymnasiet, vi hade psykologi och vår lärare tog fram en text du skrivit om genus. Tänkte, fan denna bloggaren verkar asball. Sedan dess följer jag dig och tycker du är helt otroligt bra, man behöver inte hålla med om allt som skrivs/sägs men har man samma mål ska man alltid hålla varann om ryggen.
Kommer framförallt alltid ihåg tweets du skrev om tjatsex, om dess innebörd och hur vi egentligen ska tolka tjatsex. Det var det bästa jag någonsin läst, vet du skrivit om det nydligen men detta var kanske 2-3 år sen. Sedan dess har jag sagt samma åt alla mina kvinnliga vänner, säg3r du nej och ändå går med på det sen så är det en form av sexuellt tvång – för du har ju sagt nej.
Hoppas du fortsätter med ditt bidrag till samhället, du är absolut en av de bästa förebilderna för unga tjejer tycker jag åtminstone.

Jag har alltid ansett mig vara feminist men var väl som de flesta i min närhet och trodde att det enbart handlade om ”lika lön för lika arbete”, patriarkat hade jag aldrig hört talas om och könsroller handlade om biologiska skillnader mellan män och kvinnor. För ungefär två år sedan ramlade jag in på din blogg av en slump och intresset för feminismen väcktes. Jag började läsa både din och andra feministbloggar, började sakta men säkert få upp ögonen för strukturella skillnader och började även förstå min egen barndom och uppfostran och hur den bidragit till min och andras syn på män och kvinnor. Nu, två år senare kan jag inte längre sitta tyst och jobbar både med mig själv

Och med min omgivning för att på så vis bidra till den feministiska kampen. Det är oftast hemskt jobbigt och det är ett ensamt slit men jag är övertygad om att det kommer ge utdelning i framtiden.
”The truth will set you free, but first it will piss you off”
Go Natashja, vi håller varandras händer när det blir läskigt =)

Jag är en av de du ’gjort’ till feminister, det var du som öppnade mina ögon ordentligt och fick mig att inse saker som jag inte aktivt tänkt på innan dess. Jag är skyldig dig så mycket tacksamhet och kärlek att det inte kan beskrivas med ord <3 Tack för att du finns och fortsätter inspirera, du kommer för alltid att ha en plats i mitt hjärta och i mina tankar!

MIG!! Du har lärt mig så mycket och jag har tack vare dina kunskaper satt på mig ett par feministglasögon som gör att jag ser saker klarare och tydligare, jag reagerar på förtryck som jag tidigare inte ens visste om att det var förtryck. Tack!!! Vill inte ta av mig mina glasögon igen, och kan inte heller.

Jag kommer ihåg när jag började få hår under armarna och min pappa sa att jag måste raka bort det. Varför då, undrade jag. För att det är äckligt, sa han. Men du har ju hår under armarna, sa jag. Och då fick jag inget svar.
Det var startskottet på min feministiska resa. Men det var inte förrän jag hittade din blogg som jag fick en idol. Du är min idol. Du får mig att glädjas åt att det finns vettiga, kloka människor som du. Som belyser, informerar, inspirerar och ger framtidstro. Du ger mig hopp. På grund av dig, kallar jag mig själv feminist. En stolt feminist. Tack föt att du finns.
Många kramar från mig!

Du är jätteviktig! Du är en ögonöppnare och bevisar att det ÄR enstaka kvinnor som kvinnokampen framåt! Sedan följer andra efter i kölvattnet…
Tänk vad Rosa Parks gjorde för kampen för svartas rättigheter i USA. Det är jätteviktigt med förebilder och handlingar (som idag sker på nätet).

Ett riktigt klockrent inlägg, känner att det är mycket smutskastning i feministiska forum och ibland vågar jag knappt öppna munnen, eller snarare skriva för att jag är rädd att skriva fel, rädd att inte ha rätt kunskap, eller förskriva mig och ofrivilligt skada någon annan. Detta gör att jag bidrar med mindre än jag vill, vilket är tråkigt.
Du har gjort mig till feminist, du har gjort mig medveten om så mycket och lärt mig så oerhört mycket under min uppväxt, om jag inte hittat dej, vet jag inte vem jag varit idag, din text förändrar människors liv, i alla fall mitt, jag skulle aldrig kommit på tanken att vara orakad, ej tillfixad eller ha rosa kläder på min son!
Du ska inte bara ha en klapp på axeln för det du gör, du ska tamefan ha en stor kram och en high five!
🙂

Du är fantastisk Lady och ta hand om dig! Önskar dig verkligen allt gott och du GÖR stor förändring, dina tankar och åsikter är otroligt viktiga och bör cirkulera i allas köttplaneter.

Jag är SÅ tacksam att du finns å gör din röst hörd när vi andra inte orkar.
Jag är så tacksam att du är du å att du fungerar som den där stora, gosiga, välbehövda kramen.
Jag har varit gravt deprimerad i snart 10 år å jag har så många ggr gått in här å känt lite hopp, kärlek å styrka. Tack!
Du förstår nog inte hur viktig du är för mig å väldigt många andra.
Tack för att du finns!

Äh, alla behöver verkligen inte stå på barrikaderna! Jag tror att alla behövs, med sina olika medel, på sina olika sätt. Du har en jättestor blogg och når ut till tusentals personer varje dag, det om något är väl en möjlighet till att medvetandegöra och förändra. Vilket du gör. Jag har tex blivit medveten om fatshaming tack vare dig, och min sambo också eftersom jag typ ser det överallt nuförtiden och hojtar till varje gång det dyker upp i en film, tv-serie, reklam osv (vilket ju är typ hela tiden!) så du har iaf höjt min medvetandegrad. Dessutom tror jag att den största förändringen en gör är det en gör i vardagen. Hur en uppfostrar sina barn, hur en ger respons på strukturer omkring en osv. Du har ju de feministiska glasögonen på dig och kan inte låta bli att agera därefter i din vardag, vilket gör skillnad. Plus att du inspirerar andra att göra detsamma. Dessutom, det minst feministiska vi kan göra är väl att hacka ner på kvinnor och ickemän som vi anser gör för lite?

Jag stämmer in i kören, du är så otroligt värdefull LD. Jag tillhör inte de som har läst bloggen så särskilt länge men jag blir mer och mer frekvent eftersom innehållet är så bra och så viktigt. Jag håller även med om att kommentarerna håller väldigt hög nivå även om man inte alltid är ense, det blir liksom ingen pajkastning. Jag tror att den ”ytliga” trenden håller på att vända, att modebloggarna och dylikt kommer bli mer sekundära för jag hoppas och tror att det nu kommer en generation av mer medvetna och tänkande människor. Jag själv är född på 1970-talet och mitt bidrag till feminismen blir att argumentera och framförallt att uppfostra våra tre barn till att vara och/eller förstå feminismen.
Tack LD,
/Linda

Du har gjort mig till en feminist! Jag vågar ta diskussioner om allt från jämställdhet till rasism tack vare dig. Du har öppnat mina ögon för så mycket. Så ja, mitt liv har du helt klart förändrat till det bättre. Du är en så förbannat bra förebild. Tack!

STOR KLAPP OCH KRAM tänkte bara outa mig o säga att jag läst din blogg i flera år nu och jag kan ärligt säga att jag inte ville kalla mig själv för feminist innan du började skriva om det… mest för att jag var rädd och osäker. Jag kan fortfarande känna så att jag är rädd och osäker men nu vet jag iaf mer vad det faktiskt handlar om och det visste jag inte innan. Jag hade ingen bild av vad jag själv tyckte och trodde utan gick bara på vad alla andra sa…vände kappan efter vinden. Och det viktigaste jag känner mig inte ensam. Jag har kännt mig så upprymd sen du börja skriva om att värdera sina kvinnliga vänner och bekantskaper och relationer…Jag börja göra det och det har gett så mycket i mitt liv. Så tack. Jag kan inte säga tillräckligt med tack.

Det är du, och enbart du, som gjort mig till feminist! Du har även gett mig något ännu viktigare:
Du har gett mig styrkan att inte falla tillbaka i gamla ätstörda vanor. Seriöst, jag kan inte tacka dig nog!
Kram

Åh, du anar inte hur skönt det var att läsa att revolutionen kan börja med sin egen frigörelse. För jag lider av ”duktig flicka-syndromet” gällande så mycket i mitt liv, och även inom feminismen har jag aldrig känt att jag gjort tillräckligt. Men detta inlägg fick mig att tänka till, att jag mår bättre över mig själv nu, hanterar att vara i en relation med självrespekt, värderar mitt tjejgäng så högt, säger ifrån när människor pratar väldigt normativt/sexistiskt mycket mer sen jag fick upp ögonen för feminismen. Feminismen har förändrat mitt liv, och du var med och gjorde den förändringen.

Det är tack vare dig jag är feminist, det är tack vare dig som jag vågade bryta mig bort från skadliga vänner. Du har gjort mig starkare, gjort att jag vågar stå mer för mina åsikter. Fått mig att inse ett värde hos mig själv som jag inte såg förut. Du har gjort att jag kunnat lära min pojkvän vad feminism är, han kallar sig numera för feminist.
Du har betytt och betyder otroligt mycket för mig. Även om jag inte håller med om allt du säger, så säger du så otroligt mycket bra.
En liten dröm jag har är att få ta en fika med dig och äntligen få snacka med en riktigt cool feminist.
Idioterna som trycker ner dig kan dra åt helvete. Du är bäst!

Jag kan tyvärr inte tacka dig för att jag är feminist, då jag blev det innan du var i medveten ålder. 😀
Det jag vill lyfta fram är vuxen-ansvaret. Vi som är vuxna har ett ansvar i vårt agerande. Vare sig vi vill vara förebilder eller ej påverkar vi barns värderingar och deras etiska och moraliska kompass. Detta kan vi inte friskriva oss ifrån. Det är inte på frivillig basis utan det ingår i att tillhöra en art som går i flock. Inge behöver ställa sig på barrikaderna och skrika ut sina åsikter men alla måste fundera på vad de säger och hur de beter sig och vad de gör inför andra människor. Ja, du förändrar världen i det lilla, det gör alla. Du kan alltså välja att förändra till det bättre eller till det sämre. Det väljer du i varje givet ögonblick.
Min mormor tyckte att det var högst olämpligt att spegla sig för mycket. Det tyder på en egofixering som är dålig. Man skulle klä sig propert, oavsett kön. Alla – flickor/pojkar, kvinnor/män – skulle kamma sig och vara hela och rena. Det yttre skulle spegla en respekt för sin omgivning och visa på ordning men inte vara pråligt. Fåfänga var dåligt. Jag växte upp med en mamma som inte brydde sig särskilt mycket om sitt yttre, medan jag älskade att sitta och kamma håret framför spegeln, byta kläder flera gånger om dagen osv. Men eftersom mina värderingar kom från en släkt där det som var i huvudet och ens beteende räknades, inte det kroppsliga och ytliga, blev jag också uppmärksammad för prestationer inte för att jag hade – i mitt tycke – en supersöt klänning och fina rosetter i håret. Min mormor sade också till mig och min tjejkusin att om vi var tvungna att välja mellan man och jobb skulle vi välja jobbet. Hon sade alltid till oss att se till att vi kunde försörja oss själva och våra barn. Att vi aldrig skulle förlita oss på en man. Det har vi inte heller gjort, varken min tjejkusin eller jag. Detta är förebilder i mitt liv och jag för nu vidare dessa värderingar till mina två söner. De har lärt sig respekt för andra, vikten av att vara snäll, att kunna säga förlåt, att plugga ordentligt i skolan, att ta ansvar för sina handlingar, att ta ansvar för sina aktiviteter (typ packa gympakläder) osv. De ser att min make och jag har styrkor och svagheter. Jag springer snabbare och är bättre på det tekniska. De vet att pappa gärna lagar mat och håller köket rent medan mamma tycker om att dammsuga och tvätta. Pappa mekar gärna med bilar medan mamma planerar och bokar resor och events. De ser att förmågorna respekteras och uppskattas. De får veta att det inte ser ut så i alla familjer men att det funkar för just oss. Vi sitter inte på facit och vi gör fel ibland. Vi försöker att inte döma någon men kan döma ut beteenden. Det är så de lär sig att bli vidsynta.
Det är så vi förändrar världen – i det lilla, genom den nya generationen som skall ta över efter oss och förhoppningsvis göra världen ännu bättre än vad vi lyckades med.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *