Kategorier
Vardagstrams

Är jag ens gravid?

Det var så länge sen jag var gravid sist men jag har nåt vagt minne av ångest kring ”är jag verkligen gravid?” och att det blev verkligare efter ultraljudet, då fick man liksom bekräftelse. Men det känns ändå som att det inte var samma ångest då som nu. Min mage är ju tjock, men den har liksom inte blivit tjockare. Det är ju bara valkar liksom, som vanligt. Jag får fortfarande på mig min skittajta vinterkappa över magen och den var tamejfan trängre förra vintern om jag inte minns fel. Växer min mage? Lever det nåt där inne? Har den dött? Jag mår ju illa, mina bröst värker och jag har torkad mjölk på bröstvårtorna osv. Men magen känns liksom helt platt under allt mitt gamla vanliga tjocka.

Tittar jag på bilder från vecka 12 de tidigare gångerna så fanns det ju ett tydligt put som saknas nu. Jag ser ju bara ut som vanligt.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Är jag ens gravid?”

Känner exakt likadant. Är även jag i vecka 12-13 och har alla möjliga tänkbara scenarion i huvudet just för att jag är nästintill symptomfri… Försöker tänka positivt och njuta istället för att gräva ner mig i oro och ångest, men attans vad svårt det är… All lycka till dig!

Jag var tjock redan första greviditeten. Kan avundas smala mammor som får en tydlig graviditet. Våra grannar fattade aldrig att jag var gravid. De blev väldigt förvånade när vi kom hem med en bebis. Och vänner jag inte sett på ett tag vågade inte gissa att jag var gravid ens i åttonde, nionde månaden – trots att det stod en barnvagn i vardagsrummet! – för jag kunde lika gärna bara ha varit tjock. Inte fick man sitta på tåget heller, för ingen fattade att jag var gravid..

Även fast man inte var ”tjock” så syntes det inte på mej förrän vecka 25+ med alla graviditeter. Allt man hade var illamåendet och uppsvullna tuttar. kom att tänka . är enda tillfället jag haft bröst. när jag varit gravid och ammat 😛

Tror personligen att flertal av gravida kvinnor har de tankarna. Kanske delvis av oro. Känner så igen mig efter 3 graviditeter.
Omvänd oro här. Abort för fem veckor sedan och tror jag fortfarande är gravid. Och känner en massa symptom som inte finns. Eller att de missade något på återbesöket. Tre barn och är så färdig.
Så grattis till dig bästa LD?
Btw…min 12 åriga dotter har jag introducerat din blogg för.

Hallå och grattis till bebis, även om den inte syns på utsidan än!
Jag tycker det här med barn och namn är något av det bästa med att få bebis, slår ju inte amning och ny-bebis lukt, men ändå, kvalar in på topp tre!
Har fyra flickor varav tre är döpta efter personer ur Isfolket. Hur går era tankar kring namn den här gången? Hade varit så kul att ta del av tankar innan, även om det inte blir de namnen sedan.
Maria

Jag känner också så. Går snart in i vecka 18 och magen syns bara när jag ligger ner. Är inte tjock eller smal i vanliga fall. Magen ser ut precis som vanligt annars, men har tappat ett gäng kilo på det där jäkla illamåendet. Äntligen dags för ultraljud på måndag, ett kvitto på att jag inte drömt allt. Men kanske kände ett litet fladder imorse, vet inte vad det var…

Tips: På morgonen , när magen är tom och du är nykissad, lägger du dig på rygg och kör ner fingrarna under blygdbenet och liksom gnuggar fram och tillbaka. Känner du den lilla bulan? Det är bebisen!

Och i dagens Metro står det stort hur fetma kostar samhället 2 MILJARDER om ÅRET !!! (moralpanik) alltså hela samhället; arbetsgivare, stat, sjukvård, kommuner och försäkringskassan.
Sedan står det, litet litet, att två miljarder extra ska betalas till flyktinghjälp i år. Alltså under denna enda, ynka månad! Av regeringen.
Missförstå mig rätt – jag tycker att det är SKITBRA att flyktingarna får hjälp, jag missunnar dem det på intet sätt och jag är ledsen över hur regeringen vänt i asylfrågan (för de trodde inte att det skulle komma så många…) MEN det är sorgligt hur feta skammas. Det fokuseras på hur mycket man kan spara om ”svenska folket slutar utsätta sig för” exempelvis fetma. Det är en underlig och skuldbeläggande formulering. Tänk vad vi skulle spara om folk slutade utsätta sig för depression, cancer och reumatism! Bara som ett exempel..

Jamen sådär känns det ju jämt! Till slut har jag trott att det bara är en stor fis jag är havande med. Varenda gång har det visat sig vara en unge där inuti, fastän jag känt prick som du gör nu.

Väntar barn nummer fem och det är en sladdis så det var tio år sen jag var gravid sist…Nu är jag i v 18 och känner rörelser och lyssnade även på hjärtljuden för två veckor sen men innan dess så var jag ibland sääker på att det var en sken graviditet haha.

När jag var i femte månaden trodde nära bekanta att jag ”ätit för många bullar” och passade alltså på att slänga in lite fatshaming i graviditetsskepsisen. Så lagom kul att höra när jag gick runt och kände mig så stolt och fin i min mammaklänning. Sedan blev min mage stor som en enorm badboll.
Vill väl mest säga att det kan ta sin tid innan det syns, att din kropp med all sannolikhet inte bedragit dig och att vissa av mina bekanta var as som jag inte lägre umgås med. Såatte.

Alla sa till mig att magen skulle komma tidigare och bli större andra gången. Det blev tvärtom. Tog mycket längre tid för den att synas och jag kände sparkar etc mycket senare. Barnet låg annorlunda andra gången och moderkakan var i framvägg. Så mådde jag ännu sämre andra gången också… Mycket som påverkar. Fick göra ett tidigt UL pga en liten blödning. Det var skönt att få bekräftat att det var ett levande liv därinne. Kanske du kan få ett tidigt UL också?

Håller med! Också gravid med tredje barnet men nu vecka 16, också valkar så det märktes ingenting men hux flux vecka 13 så nådde livmodern ovanför blygden och då kunde jag äntligen känna att det är nåt där inne!
Så kul att läsa dina upplevelser som i så stor grad beskriver hur jag känt mig!!

Har samma känslor, både dåligt mående och tankar kring är där verkligen någon unge? Idag tog jag på mig ett par jeans jag inte använt på några veckor med tanken att de inte skulle gå att stänga. Resultatet? De kändes rymligare än tidigare. Kanske inte så konstigt när en spytt sex veckor i rad men ändå. Tycker fan att magen kunde bjuda till lite och börja puta (mer än vanligt 😉 <3 Är också i v 12 btw.

Kände exakt samma ångest. Även efter ultraljudet. Fick aldrig put på magen. Det kom först i vecka 28. Allas kommentarer var jobbiga ”vad liten du är” ”du har ju inte gått upp någonting” osv… Trots lilla magen fick jag ändå höra ”är det inte två…?” ? trodde också i min enfald att ungen skulle vara för liten. Men det blev en redig tjockunge ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *