Kategorier
Vardagstrams

Jesus fick också julklappar!

Nu har vi ältat julklappar och konsumtion en del den senaste tiden men en sak som jag tycker glöms bort är vad julklappar till mångt och mycket handlar om. Eller vad de borde handla om snarare. 
Vi fokuserar så mycket på bortskämda otacksamma barn som bara ska ha och ha. (Har personligen ej träffat dessa pga mina egna barn uppskattar allt från en tändsticksask med paljetter på till ett nytt dockhus, även om de i exstas sliter upp paketen) Och när vi fokuserar på det perspektivet så blir det krävande och materiellt. Ska ha. Ge mig! Mer mer! 
Köpe å köpe … e de di enda de tänker på, som Anton i Katthult skulle ha sagt. 
Men hallå, how about GE julklappar då? Glömmer vi inte bort den aspekten? Handlar inte julen iallafall pyttelite om givmildhet och generositet? Om att ge till andra? Inte få. Ge. Ni vet som Jesus gjorde (om vi nu ska prata om vad julen handlar om)? Enligt honom skulle man ge bort allt man ägde inklusive kläderna på kroppen. (Jesus fick också julklappar. Bara fina grejer; myrra, rökelse och guld. Jojomensan!) 
Finns det ingen glädje i att ge också? Är det bara jag som känner så? Mina barn älskar att ge bort presenter. Hade jag inte stoppat dem så hade de gett bort alla leksaker till kompisar och gäster för länge sen. Och nu när julen kommer så har de uppspelt rusat runt i leksaksaffären för att hitta klappar åt sin familj. Allra helst tio var om de fick. 
Och det där vill jag ju såklart uppmuntra och värna om!  
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jesus fick också julklappar!”

Jag älskar att ge presenter och julklappar! Jag brukar få färst men ge mest, men det gör ingenting, för det är superroligt att ge! Särskilt när man hittar den där perfekta presenten, eller hittar en suverän julklapp till nån i mars, det pirrar lite i magen då 🙂
Nu fick jag julklappsstopp från mamma (får alltså inte ge bort fler julklappar till familjen än de jag har) så jag ger till okända istället. Frälsningsarmén har en superbra webbshop nämligen, en 50-lapp blir en fikapaus till en ensam, en hundring blir mössa och vantar till nån som fryser osv.
Vet inte om det funkar att länka men här är länken till shoppen i alla fall om nån mer vill köpa fikapauser eller vantar mm
http://shop.fralsningsarmen.se/gavobutik/jul/

Jag älskar, älskar att tänka ut presenter, fixa, dona, tillverka, beställa, paketera fint och sen… kommer ångesten!
Att ge är hemskt. Tänk om personen blir generad eller illa berörd och samtidigt känner sig tvingad att uppvisa en charad av tacksamhet och lycka? Tänk om min önskan att ge inkräktar på den andra personen och blir en obekväm belastning? Vill krypa ur skinnet av skam över att jag är så krävande som ger. Vill lämna presenten och springa. Vill ge anonymt. Vill kasta paketet. Är jag ensam om givarångest?

Åh jag älskar när mamma blir glad av det hon får. Gav henne ett ”hjälpa mamma-kort” en gång. Tvätta tio gånger, städa osv. Ingick i det. Även när min systerson blir glad blir jag glad, så nog är det kul att ge 🙂

Jag älskar att ge bort presenter men inte att få. Eller ja, det är svårare att få utan anledning. Jag ber oftast folk om att skippa presenter när jag bjuder in på födelsedagskalas/fest just för att slippa den där jobbiga känslan. Om de är för att jag hamnar i centrum eller för att jag måste vara tacksam oavsett vad jag får, vet jag inte. Jag gillar inte att spela nånting. Jag visar direkt hur jag mår, känner och tycker. Men jag är en rätt tacksam och ödmjuk person så jag skulle ju inte skrika och gråta över en present som kanske inte passar eller så.
Den ABSOLUT BÄSTA present jag gett var till min yngsta morbror. Hans katt hade nyss gått bort och jag hade tagit en väldigt fin bild på den några månader tidigare, så jag skrev ut bilden, köpte en ram och slog in. När min morbror såg vad han hade fått gick han på toa och grät innan han klarade av att komma och tacka mig. Kostade mig knappt en krona men gjorde ett stort intryck. Det var en fin stund vi delade <3

Åh jag gav mamma en bild i julklapp en gång på huset hon bott i 35 år och framför vår hund. Pappa hade krävt skilsmässa och gett sig av utomlands och huset var sålt. Ungefär samma reaktion.

Hatar både att ge och att få…eller, egentligen hatar jag väl inte själva givandet, det är ju jättekul att ge någon något de verkligen vill ha. Problemet är att min familj aldrig önskar sig något, och jag är askass på att komma på presenter som det verkligen känns som att mottagaren skulle uppskatta. Jag säger också alltid att jag inte vill ha något men får ändå alltid något och då känns det ju bara jättejobbigt att inte ge något tillbaka. I sambons familj skippar vi presenterna i år (förutom till barnen) och alltså för mig är det sån befrielse!
Jag förstår verkligen att man kan uppskatta presentdelen av julafton om man är en sån där påhittig person som liksom alltid kommer på de perfekta julklapparna, men jag hade helst hoppat det helt. Förutom julklappar tycker jag jättemycket om julen, älskar julmat, julbak och julgodis, den mysiga stämningen, att umgås med familj jag sällan träffar annars o.s.v, men just klapparna…nä. Stress och ångest ? Fast det kommer kanske bli roligare sen när min lille blir tillräckligt stor för att uppskatta presenter, barn är ju oftast lite lättare att köpa till

Jag såg precis första avsnittet av games of thrones. Blev så sjukt äcklad och chockad av alla våldtäkter och övergrepp. Någon annan som har sett fler avsnitt och har någon åsikt? Har bara hört talas om nån insestscen förut men det här va ju riktigt grovt?!

Böckerna beskriver en värld med mycket misogyni, men jag tycker inte dom är skrivna ur en misogynistisk vinkel. TV-serien är en jävla vidrig misogynistisk soppa. Det är viktigt att ta upp våldtäkt/sexualiserad vål/kvinnohat/osv som ämne, men sättet GoT gör det på är verkligen superäckligt. Jag gillar böckerna men gav upp serien, mådde bara illa och sen var manuset ändå kasst. Om du inte tyckte om första episoden råder jag dig att sluta där, Matilda.
Sorry för off-topic men, fan vad less jag är på att folk hypar den här skit-serien 😛

Jag skriver inte heller vem paketen är från, det känns liksom helt oviktigt att folk vet vem som köpt prylarna. Nå nu förstår mina julfirare det ändå eftersom vi är en begränsad skara människor men ändå.
Vidare så älskar jag att köpa presenter men hatar att känna känslan att jag ”måste”. Jul och födelsedagar stressar mig. Är mycket bättre på att uppfatta saker folk vill ha eller behöver och överraska med i vardagen.. men men köper likväl julklappar till alla jag firar jul med, vill ju inte va en grinch.

Älskar att ge – men eftersom vi avskaffat julklappar här hemma blir det i andra former. Bjuda en kär vän på en god middag på sta’n. Ta med mig en fin whisky eller ett fint vin eller en stor ask lyxchoklad när jag hälsar på hos folk. Diskar när partnern är för trött och sliten (hans uppgift, min är tvätta) eller överraskar med biobiljetter till den där filmen kompisen så gärna ville se. Att ge ger glädje i själen så det kommer jag inte att lägga ned även om givandet i just julklappsform lagts ned.

OT
Nu bara angående Jesus. Han är inte född på juldagen. Man vet inte när han är född exakt och man har flyttat datum all eftersom. Sen kom julen lååååångt lååångt efter han föddes. Haha så han fick inga julklappar, och är ej född på juldagen. Däremot fick han gåvor i födelsedags present. Dock vet man inte exakt vilken dag på året han är född.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *