Kategorier
Vardagstrams

När sexet i litteraturen som fjortonåringar läser går ut på att kvinnor ska ta emot och stå ut

Så jag läste ut första boken i Isfolket (igen); Trollbunden. Ni som följer mig på instagram minns kanske att jag köpt hela serien igenom för att läsa igenom. Och FY FAN VILKEN SKIT egentligen? Man minns ju dessa med romantisk nostalgi, jag har ju fan döpt båda barna efter karaktärer (och högst troligt att barn tre får ett isfolksnamn också) men vilken usel litteratur egentligen. Jag skrattade högt flera gånger.

trollbunden isfolket

Men jag är också sjukt besviken och upprörd på två saker, eller tre. Varning SPOILERS!

  1. Kvinnors utseenden ältas till förbannelse. Charlotte Meiden är ful, hennes fula näsa bla bla bla, inte konstigt att hon inte blivit gift stackarn. Och Silje är så vacker. Och nån annan är si eller så.
  2. Fatshame: Benedikt Målares släkt kommer på besök och dottern är ju bitter och sur, inte så konstigt tänker Silje för hon är ju fet också då kan man inte bli annat. Släktingens storlek påpekas flera gånger. Sen blir Silje blir sur när Benedikt Målare avbildar henne med rundare mage än hon har, för hon har ju PLATT mage. Detta påpekas genom boken flera gånger: Siljes platta mage. Siljes slanka kropp.
  3. Sexet. Herregud sexet är så jävla patriarkalt och själadödande och utgår från mannens njutning och kvinnan som tacksamt tar emot fast hon ej njuter av det. Det finns visserligen bara en sexscen men detta är kontentan. Tengel och Siljes debutsex, där Tengel är så tänd för han har ju aldrig varit nära en kvinna, Silje blir lite rädd för hans stora penis och tänker ”Åh nej detta kommer ej att gå” men hinner inte tänka nåt mer för han har hittat rätt så hon får bita honom i axeln för att stå ut och hon blundar hårt av smärta genom samlaget som tack och lov är kort. Ingen njutning alls. Bara smärta som hon står ut med, men ändå är glad och tacksam för, för åh så kär hon är i Tengel. HURRA!Och det är ju fan så här kvinnor lär sig att sexa! Vi lär oss att ta emot och vilja ge fast det kanske inte ger oss, att finnas där för hans skull, vara tacksamma för att han vill vara med oss. De beskriver lite kort hur sexet kan se ut annars också, då Tengel vaknar av mardrömmar och får ”komma till”. Och efter en stund (!!) så gillar Silje det också. Alltså. Va i helvete?

Jag kommer såklart läsa igenom serien. Den är ju ”bra” fast den är dålig pga den relation jag har (och man får) till karaktärerna men oj vad nyttigt att läsa med ett feministiskt uppvaknande i ryggen. Med det här läste man liksom som fjorton- , femtonåring. Det här har präglat min egen sexualitet och antagligen många andras. Jag minns till och med att kvinnor med sexuella problem blev rekommenderade att läsa isfolket på 80-, 90-talet. Ok. Nä.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”När sexet i litteraturen som fjortonåringar läser går ut på att kvinnor ska ta emot och stå ut”

Har alltid älskat dessa böcker och har alla hemma. Men har tyvärr alltid reagerat på just hur sexet framställs. Det är för mannens njutning. Det är verkligen bara att ta emot oavsett. Och språket är ju ganska dåligt…

Jag läste böcker för första gången i våras. Efter att ha hört om dem från dig, och några andra. Störde mig på precis samma saker som du tar upp här. Och dåliga sexscener är ju genomgående i hela serien. Kanske finns nått undantag. Är rätt glad att jag inte läste dem när jag var yngre, för just som du säger så skulle det ju ha påverkat en. Lite lättare att bortse från sånt när man är lite äldre tror jag.
Men med det sagt, så älskade jag böckerna. Hur dåliga de än var ut feministisk synvinkel (fast hon försöker ju med ”starka” kvinnor. Alltid i förhållande till en man dock.) Men jag sträckläste och älskade dem.

Det är ändå bra att inse hur mycket man lärt sig sen sist man läste en bok, såg en film etc. Jag har kollat igenom en massa chickflics från 90-tidigt 00-tal som ansågs vara sååå feministiska när de kom ut, när jag ser dem upptäcker jag hur cissexistiska, heteronormativa och ibland till och med rasistiska de är. Samma sak med mycket feministlitteratur jag läste när jag var yngre. Då förstår jag varför jag tyckte att feminism inte var något för mig som är homosexuell, trans och rasifierad. Nuförtiden är feminismen mer inkluderande, och det är enorm skillnad bara på drygt ett decennium, vilket dessa böcker och filmer mm är bevis på.
(Sen tycker jag fortfarande feminismen är alldeles för centrerad runt intellektuella/högutbildade kvinnor, och fortfarande kastar mindre intelligenta och mindre utbildade kvinnor under bussen. Jag hoppas det blir ändring på det)

Läste dessa när jag var typ 12 och sen flera gånger under hela tonåren, tack o lov med ett ganska kritiskt sinne för EXAKT sådär ser ju allt sex sex ut i alla böckerna. Alla isfolks-dudes har skitstora snoppar och det gör ont för kvinnorna/flickorna (som alltid är ”säregna skönheter” och whatnot) men efteråt är de ändå glada. Värst var ju Elisa som blev våldtagen gång på gång av Ulvhedin (?) och sen ba blev så kär, samt hennes kärlek + våldtäktsbarnet omvände hans hat till kärlek (vet att du skrivit om det nångång redan).
Älskade ju dessa böcker men om någon anordnar ett feministiskt bokbål är ju dessa de första att ryka, typ.

Även jag är döpt efter dessa böcker. Läste nyligen första boken i serien efter att mamma tjatat i flera år, och dog lite över patriarkalt sex, den ENORMA åldersskillnad mellan Silje och Tengel och den pissiga kvinnosynen i mångt och mycket. Men blev ju ändå fast, så jag kommer läsa vidare i serien.
En sak som jag reagerade på är att samer lyser med sin frånvaro, trots att de ju borde vara all over i Trondheim och trakten omkring. Nämns de någon gång under böckernas serie?

Ja. Fast jag har alltid sett böckerna som ”gamla”. Börjar inte första boken typ 1815 eller nåt? Typ tänkt ”nåväl så var väl kvinnosynen då” (om än den ännu är sådan)
Jag har hela serien nånstans. Vet dock inte vart. Tänkt flera gånger att jag ska läsa igen men dels har jag inte tid (har barn hemma heltid, jobbar och pluggar) och dels är jag rädd att inte gilla böckerna så som jag gjorde förr ☺️

Jag gjorde samma omläsning för ett par år sedan. Det slog mig att de böcker och scener jag minns som bäst var sämst nu och tvärtom.
Sen vissa delar gjorde mig rent förbannad. Bok 13, med Ulvhedin och Elisa. Vet inte om du minns och vill inte spoila i kommentarerna men han är ju fruktansvärd mot henne. Det är inget annat än romantiserande av våldtäkt och den klassiska ”jag kan få honom snäll med min kärlek”.
Eller Alexander Paladin som ”omvändes”.
Finns många exempel.
Sen uppskattar jag ändå böckerna, trots sina brister.
Jag ser ju även att Margit är ett barn av sin tid, på vissa plan är hon ju nästan före sin tid.
Sen vad gäller sexskildringarna så framkommer det i hennes självbio att hon aldrig själv kunnat njuta av sex eller ens känna något pga våldtäkterna i barndomen och därför har hon fått förlita sig på andra beskrivningar av sexakten. Hon var sedan länge vuxen då hon fick veta att kvinnor kunde njuta av sex. Så jag antar att om man vill ha en förklaring till de usla sexscenerna så finns den i generationen och traumat hon själv gick igenom.
Hoppas du ändå finner glädje i omläsningen och inte bara besvikelse! 🙂

Nej den börjar typ i mitten av 1500-talet faktiskt, men nej det tycker jag inte rättfärdigar kvinnosynen, det går faktiskt att nyansera bättre oavsett om karaktärerna inte förväntar sig bättre sex än så (ex. skulle de kunna tänka ”var kärlek (sex) inte bättre än såhär?” osv).

Och där hörde jag ljudet av en spegel som gick i kras, illusionen försvann. Jag tror att jag som du, och många andra, romantiserat sagan om isfolket. Har t.o.m tänkt läsa om serien, men jag har på känn att den inte kommer vara lika romantisk och sexig den här gången, av dina ovan nämnda anledningar. Great point as usual!

Fast när dom är osams så typ tvingar ju Jondalar till sig sex och Ayla bara gråter av lycka och J tror då att han har varit taskig fast hon är SÅ tacksam och inte en jävel pratar med varandra. Vet inte om jag tycker de är så himla mycket bättre, särskilt inte de senare böckerna med en sensmoral om att karriär och kärlek är i konkurrens och kvinnan måste välja. Typ.

Asså, vad var grejen med att kvinnor med sexuella problem rekommenderades att läsa detta? Lära sig stå ut eller? Har alltså inte läst böckerna själv (Läste Danielle Steel och Jackie Collins i stället som barn) men utifrån beskrivningarna har jag svårt att fatta.

Jag läste också Sagan om Isfolket som tonåring. Kom till hälften av serien. Jag minns att jag tänkte att det vore bättre med en mer småkukad man de första gångerna.
Jag läste också Hästarnas Dal. Jondalar förstod sig på det där med att smeka och slicka fitta, istället för att bara köra in kuken direkt. Men han hade förstås också stor kuk och var så glad att Ayla kunde ta in honom i hela sin längd.!!!
Jag läste Maia och Flykten från Bekla och blev stärkt i min dåvarande föresats att aldrig ha sex. Gamla gubbar som våldtog och piskade sina slavinnor och en drottning som gillade att tortera män till döds när hon inte lät sin slavinna köra upp en rotborste i röven på henne.
Sex med vampyrer, robotar, utomjordingar m.m.
En bok läste jag där en kvinna inledde en sexuell relation med sin systerson som var halvt vildren och som hon ammat och fostrat sen han var liten. Detta var en ungdomsbok. 8-/

Jag håller med om hur synen på böckerna ändras när genusglasögonen kommer på. Men för min del är alla sexscener och enskilda karaktärer i böckerna lite av en bisak. För mig är det den stora övergripande storyn som fängslar mig. Men sen är det ju lite svårt att läsa igenom vissa böcker/passager (typ som bok 13). Men jag kan ju av egen erfarenhet säga att det finns så otroligt mycket värre böcker också, tråkigt nog. Det finns böcker vars hela framsida borde vara en enda stor trigger varning. Vill gärna läsa romaner egentligen, men tyvärr verkar de flesta innehålla patriarkala inslag som helt enkelt känns obehagliga när jag läser. ?

Läste om hela serien +häxmästaren+legenden om ljusets rike förra året. Älskar böckerna sen tonåren, men genusglasögonen är jobbiga att ha på ibland. Men värst var legenden om ljusets rike. Jag kräktes nästan när jag läste om den. Folk vill ta livet av sig för att de är så kära efter att ha träffats 1 dag och det är synd att det tar sååå mycket fokus från annars galet fantasifulla äventyr…

Jag har inte läst isfoketen funderade lite när jag läste detta på vad jag gillade för böcker…
– barnbruden där en 15-16-åring gifts bort med en äldre man. 30-35 år typ.
– minns inte vad den hette men utspelar sig i nutid, en femtonåring kärar ner sig i och blir tillsammans med en 30-årig grisbonde.
– aurian, där hon som barn förälskar sig i krigaren forral och de inleder en relation så fort hon blir vuxen. Uppskattningsvis 15-20 års åldersskillnad.
Har jag nämnt att jag är gift med en 15 år äldre man? Jag kanske påverkades mer av den där litteaturen än jag anade..

Av en slump hittade jag en viktoriansk samling av erotiska berättelser som heter The Pearl. Jag började läsa lite för skojs skull för att kolla hur den var och jag måste säga att det som chockade mig mest var hur lite den upprörde mig jämfört med många mer moderna publikationer. Nu ska det inte sägas att den inte upprörde mig, vuxna män som har sex med förpubertala/tidigt pubertala flickor, en närmast oskuldsfetischism som frossar i att mannens kuk är blodig, att man verkar uppfatta mödomhinnan som en verklig hinna och mycket annat upprörde mig men samtidigt så verkar inte förnedringssex vara något stort, det är väldigt mycket fokus på kvinnlig njutning, mycket fittslickande, klitoris som ett njutningsområde pekas ut specifikt, väldigt lite övertalning och tvång jämfört med modern porr faktiskt till den punkt att jag nästan chockades då en av männen faktiskt bänder upp benen på en av kvinnorna mot hennes ganska lama protester eftersom de flesta kvinnor är väldigt villiga deltagare annars. Trots att boken helt klart har en manlig blick och ett manligt perspektiv så verkar kvinnorna vara lika villiga och påhittiga i hur, var och när de ska ha sex.
Nu ska det sägas att jag inte läst samlingen från pärm till pärm och jag kan ha missat de mer obehagliga inslagen men chocken över att något skrivet i slutet av artonhundratalet känns fräschare än mycket mer modernt material var ganska monumental.

En sak till som Samdemo skriver om som irriterar mig stort är att alla tjejerna har mödomshinna. Vilken jävla myt!
Sen är de flera ggr i serien som män kontrollerar att dessa stackars tjejer har kvar sin oskuld genom att kolla så mödomshinnan är kvar.

Jag gick i åttan när Twilight blev stort genom den första filmen, och jag slukade böckerna och älskade allt med Twilight-sagan. Sedan gick jag och blev feminist och har inte vågat röra böckerna efter det då jag läst så mycket kritik mot böckerna. Men kanske borde läsa dem med mina ”nya ögon”..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *