Kategorier
Vardagstrams

Ta körkort när man är livrädd för bilar, går det?

Jag planerar att ta körkort typ nu. Innan bebisen kommer (om det kommer nån bebis, är fortfarande övertygad om att det inte är nåt där inne). Jag har bestämt körskola (nynäshamns) men jag har ju ändå en massa tankar oro och ångest kring det. Ångest för att jag är livrädd för bilar och ännu mer livrädd för att köra en. Jag är en sån där som inte kan åka bil utan dödsångest, jag måste alltid ha hörlurar med musik i och gärna blunda så jag ej ser vägen och andra mötande bilar. Även om personen jag åker med kör lugnt så finns det inga garantier att alla andra gör det.

Jag har dessutom bara ”kört” bil cirka tre gånger i mitt liv, en kort stund varav ena gången (första) så körde jag rakt ner i diket (släppte dessutom ratten i panik så där vet ni hur jag reagerar på kris). Jag har verkligen noll körvana för dessa gånger var så korta och dåliga. NOLL KÖRVANA och snart fyrtio år. Konceptet ”ta körkort” är verkligen science fiction för mig.

Sen oroar jag mig lite för att köra som gravid och med eventuell foglossning. Nån som har erfarenhet av detta?

Och för att börja övningsköra på vintertid, med is och slask och snö. Hur läskigt är inte det? Går det ens? Är det bra rentav? Lära mig köra på underlag som är skit?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ta körkort när man är livrädd för bilar, går det?”

Jag tog körkort för att jag var tvungen när jag var 25, trots att jag efter ca 2 körlektioner insåg att jag var skiträdd för bilar och körande. Då intalade jag mig själv att jag skulle nöta bort rädslan med tiden, ju mer övning jag fick. Med facit i hand är jag nu, tre år senare, fortfarande svinrädd trots att jag har kört ganska mycket. Min rädsla gör också att jag inte utvecklas särskilt mycket i mitt körande – man lär sig som bekant inte så bra när man är rädd.
Jag har utvecklat strategier för att hantera rädslan: alltid ha jättegott om tid på mig när jag ska köra någonstans, alltid analysera väglaget och vädret, alltid ha koll på bilen (däcktryck etc), framförallt köra på välbekanta vägar. ALLTID hålla hastighetsbegränsningar. Detta gör mig till en säkrare förare, men knappast en bättre.
En klar nackdel när man väl har körkortet är att folk utgår ifrån att man är normal, dvs inte har dödsångest bakom ratten. Det betyder att andra kommer att förvänta sig att du ska köra, ”för det är ju ingen stor grej”. Supersvårt att säga nej till sådant i vissa situationer.
Allt ovanstående behöver naturligtvis inte gälla för dig, men detta är min upplevelse av att ha körkort. Så, baserat på min erfarenhet vill jag bara säga att om du inte kris-och-panik-BEHÖVER körkort: skit i det.

Men… Måste du ta körkort? Jag förstår att det införlivar frihet osv men är den avkastningen större än din rädsla? Tänker att du kanske inte kommer över ångesten av att sätta dig på körskola utan att det snarare kanske bygger på ännu mer panik pga kommer vara svårt och det kommer uppstå ”situationer ” som kan uppfattas som små kriser för någon som redan är rädd. Typ halkbana, motorstopp i trafik osv. Kanske kan vara bra att gå och få hjälp innan? Eller som sagt bestämma sig för om avkastningen för att utsätta sig för allt det där skrämmande är större än avkastningen av att inte göra det. Tror dock personligen att allt är skrämmande i början Pga det man inte vet är läskigt. Ge det ett försök och känn efter 🙂

Vi bor ju på landet. Det går inga bussar här och Ninja går i skolan i närliggande samhälle. När hon blir sjuk på skolan måste jag hämta henne med tåget som går en gång i halvtimmen. När det är evenemang på skolan så måste vi planera för att åka dit. Vi måste åka tåg för att handla mat och om Ninja eller Tamlin vill gå på aktiviteter i framtiden så får vi åka tåg eller avstå då en del aktiviteter bara ligger åtkomligt för bil. Och vad gör vi när hon har kompisar på andra ställen och vill åka dit? Bada på sommarn är svårt utan bil. Vara i delsbo utan körkort gör att vi är beroende av oskars mamma. osv i all oändlighet. Jag känner inte att jag har nåt val.

Du har ju helt rätt inställning – bilar _är_ ju livsfarliga! Fler som kör borde ha den insikten..
Jag tog körkort när jag var över 30, startade ganska från scratch – hade övningskört ca 4ggr som 17-åring – och tog körkort norr om polcirkeln: mörker-, halk- och landsvägskörning i ett..
Jag tycker det är mycket mer ’avslappnande’ att köra själv än att åka med andra – för då är det jag som har ansvaret och därmed kontrollen. (Sen kräver det ju såklart mer fokus och är krävande på ett annat sätt än att åka med, men du fattar..)
Helt säker på att det kommer att gå bra – du måste bara se till att få en körlärare som fattar att din bilrädsla är just en insikt som du kan använda till att bli en ansvarfull och superbra bilförare (INTE någon tönt som tycker att du ’sjåpar dig’!) – lycka till!

Marie, tror du att rädslan är något ovanligt? Var och varannan är ju rädd på samma sätt innan körkorts-studierna påbörjas. Har knappast något att göra med ”trafikfara”
Att säga till någon som tänkt ta körkort att hen är en trafikfara pga av rädslan är inte bara trams, det är inte heller helt schyst mot personen i fråga.

Lära sig köra i regn, slask, snö och halka är guld värt – då lär man sig hantera de jobbigaste situationerna med en lärare med sig, och VET sen att man kan det när man ska köra själv i skitväder för första gången. I övrigt: Gört! Så värt besväret! Fokusera på hur många puckade karlslokar som har lyckats ta körkort – varför skulle inte du, som kompetent kvinna – kunna det? Lycka till och hållda tummar och allt gott!

Min mamma tog körkort som 45-åring. Och hon är neurotisk som faan. Jag tror att din bilrädsla förmodligen blir bättre om du själv tar körkort.
Det finns speciella bälten för gravida om det skulle få dig att känna dig tryggare. Berätta för körskoleläraren hur du känner så hen kan utforma undervisningen efter dig.
Detta kommer gå skitbra!

Detta kommer bli skitbra! Jag tror du kommer vara rädd till en början men desto mer du kör, desto säkrare kommer du bli och då tror jag FU kommer få en känsla av kontroll. Och frihetboch självständighet! Så var det iaf för mig. Nu älskar jag att köra bil men är fortfarande lite rädd när andra kör…

Som du beskriver din livssituation med boende och barn med allt som det medför så är det ju naturligtvis väldigt praktiskt med körkort. Men jag avundas dig inte att ta körkort, jag är extremt stresskänslig och orolig till naturen så för mig skulle det aldrig funka. Jag skulle bli en trafikfara. Tack och lov har jag en make som är en alldeles utmärkt förare så jag har det bra på så sätt. Lycka till med körlektionerna. 🙂

Inga bra tips men känner igen mig! Har haft körkort länge men ingen bil så jag har inte övat upp vanan. Nu har vi bil och jag får ångest varje gång jag ska köra. Måste alltid äta ordentligt innan, ladda mentalt och försöka tänka att det går bra. Men bilar är ju helt livsfarliga!!! Jag tror nyckeln till att övervinna rädslan är att köra mycket, mycket mycket! Jag följer inte mina egna råd och har inte kört sedan mitten på oktober. Värst av allt är ju att köra själv med två barn under tre….

Jag tog körkort för typ tre månader sen! Då var jag preggo i vecka 30 och hade en rejäl guldkagge och foglossning så det skrek om det. Men det gick bra, tyckte inte foglossningen kändes av när jag körde men jag var väl för jävla rädd för att våga känna efter. Alltså bra att ta körkort innan magen blir för stor, särskilt om man är kort för då blir det svårt att sitta skönt och nå till pedalerna. jag tog en intensivkurs och fixade körkortet på tre veckor, övermäktigt glad över detta, men vågar inte köra själv än utan försöker alltid ha med mig någon i bilen, men det går nog över, är oxå livrädd för trafiken. Tror oxå det är bättre att ta körkort på vintern så man får vanan att köra i snö på en gång. Hejja dig, du kommer fixa det!

Vet inte om du kommer köra privat eller bara med körskola. Men om du har någon hemma att köra med så är det guld att börja på en stooor tom asfalterad yta (läs parkeringsplats i industriområde på kvällen). Där finns inga diken att oroa sig för och inga andra trafikanter att ta hänsyn till, så det är bara du och bilen i början.
Det går fint att övningsköra i alla typer av väder och vägunderlag, men det kan underlätta när du kommer ut i trafiken att köra när det är dagsljus ute, för att det helt enkelt är enklare att se andra fordon då (och kunna vara beredd om det är en lastbil eller en liten smartcar).
Och skitunderlag måste alla träna på, på halkträningen, så jag tror att det är toppen att köra det i verklig trafik och slippa få en chock sin första vinter som bilförare.
ps. jag är gravid och har en del foglossning och hittills tycker jag inte att körandet verkar påverka på något sätt. Rörelserna är ju små och kan väl likställas med att promenera.

Likställas med att promenera.. 🙂 Jag kunde inte gå mot slutet pga av foglossning, vet flera andra som fått nyttja kryckor eller rullstol. Så har man sådan foglossning är det kanske svårare att köra.

Förstår att du vill ta körkort, utan att egentligen ha någon större kunskap inom området kan jag tänka mig att det (för vissa såklart) kan vara bättre att köra, att ha kontrollen, än att sitta med när någon annan gör det. Angående att övningsköra på vintern så kom jag att tänka på när jag, ganska tidigt i min övningskörning, skulle köra i Stockholms innerstad. Var skiträdd först, all trafik, alla människor, det var ju LIVSFARLIGT. Men tvärt om så var det lättare att köra där än i min hemstad, iom att trafiksituationen är som den är i Stockholm är alla mer uppmärksamma och följer reglerna. Tänker att det är lite samma under vintern, dåligt underlag och sikt och då kör folk lite mer uppmärksamt och regelrätt. Tänker jag iaf, har självklart NOLL siffror på det som skulle styrka det.

Tog körkort när jag var 30 och jag var också livrädd för bilar och att köra! Jag flyttade tillbaka ut på landet och det blev en nödvändighet. Det går att överkomma rädslan men för mig var det viktigt att ha tålmodiga och stöttande lärare vilket jag också fick. Kuggade första förarprovet dock p.g.a. en stel och osympatisk manlig kontrollant som gjorde mig skitnervös. Andra gången var det en kvinnlig kontrollant som jag kände mig avslappnad med och det gick hur bra som helst. Jag fick sedan jobb som brevbärare och fick köra dagligen vilket jag är jättetacksam för; nu känns det helt naturligt att köra. Fast jag drabbas ibland av katastroftankar, speciellt nu på vintern.

Jag körde bil med rejäl foglossning. Att köra bilen hade jag inga problem med, det va att komma in och ur bilen som var problemet. Jag fick däremot kramp i vaderna och ont i benen när jag körde längre sträckor men det tror jag berodde på att jag inte var van vid att ha fötterna på pedalerna och alltid satt i ” det kan komma en lastbil och köra ihjäl mig så jag måste vara beredd”-läge med fötterna.
Magen var inte överdrivet i vägen, vad jag kan komma ihåg, men jag är 1.78 lång så det kanske kan vara besvärligt för kortare personer, jag vet inte.
Lycka till!

Jag hade riktigt jobbig foglossning, särskilt ned sista där jag började få svårt att gå i vecka 12, bekvämlighet sjukskriven de sista månaderna trots kontorsjobb osv. Att köra bil gick hur bra som helst. Nästan skönt för höfterna till och med och bra att kunna ställa in sätet så man sitter perfekt. Det är säkert olika för alla, men tänker generellt att det fungerar bra med foglossning då man sitter bra med raka ben och gör raka rörelser.
Lycka till! Jag körde upp i december Det år jag tog körkort och hade länge glädje av att ha lärt mig att köra i lite svårare väglag.

Nu är jag inte rädd för vare sig bilar eller att köra, däremot blir jag sjukt stressad av folk som kommenterar min körning (jag har kört extremt långt och MYCKET under mina fyra år med körkort (är 24) så jag fokar inte längre på vad JAG gör (typ tio i två etc) utan kan lägga fokus på vad som händer utanför och när nån säger ”snälla håll ordentligt på ratten” eller ”snälla kör inte fortare än 80 på motorväg om det är mörkt” blir jag sjukt stressad och irriterad och DÄRMED en sämre bilförare. Håll käften, alltså).
När jag började köra tyckte jag att allt över 20km/h var jätteläskigt. Det kommer det med all sannolikhet vara för dig också. Men det går över efterhand som man kör. Mitt bästa tips är: KÖR SÅ MYCKET DU KAN och banga inte för stadstrafik. Essingeleden kl16 en torsdagseftermiddag är en jävla confidence boost om man som jag är utombyling 🙂
I annat fall skulle jag rekommendera dig att bara ta körkort för automat. Då behöver du inte bry dig om koppling och växling och parkeringsbroms. Bara starta, lägga i Drive och köra. Nackdelen är att du inte får köra manuell växellåda, men å andra sidan låter det inte som att ni kommer hyra bil eller ha företagsbil tex som kanske inte har automatlåda.

Jag tog körkort vid 25 års ålder. Hade precis som du bara kört bil vid några få tillfällen, med liknande erfarenhet! =) Jag var otroligt rädd i trafiken till en början och mitt körkort blev dyrt (ca 30 000kr). Klarade inte uppkörningen förens på tredje försöket på grund av prestationsångest. I dag är jag en ganska bra trafikant! =) (inga olyckor ännu *peppar peppar) Men herre gud vad det har varit värt varenda sekund av slit och ångest. Fatta vilka möjligheter ett körkort ger, jag kan närsomhelst under dygnet ta mig till närmaste öppna butik för att handla godis!! 😀 😀
Du kommer att älska ditt körkort!
Lycka till! <3

Först gäller det att lära sig växlarna, vilket var ett jävla helvete. Men till slut så sitter det. Innan man kan växlarna ordentligt ska man inte bege sig ut på riktiga vägar! Öva i något industriområde på kvällarna när det är helt tomt på trafik, alternativt en stor parkering.
Idag kör jag bil hur lätt som helst, känns lika självklart och enkelt som att använda benen när jag går. Öva öva öva. Tills man till slut fattar grejen. Kämpa på!

Jag har en vän som äger en bilskola och det bästa rådet är att köra på bilskola först, sen hemma. Kör man hemma först så lär man in olater som är svåra att lära om.
Det här kommer bli exponering och med en trygg lärare som förstår dig så kommet du lära dig av med din rädsla, ta det i din takt. Många lektioner. Men ofta!

Jag lärde min livrädda mamma köra bil när hon fyllde 69! Det kommer inte vara några problem för dig. Du kommer greja det lätt som en plätt! Vem vet, förutom feministiskt geni kanske du är en riktigt säker bilförare! Kram

Jag körde bil med foglossning ifrån helvetet!(sambon har inget körkort) Det gick bra men gjorde ont när jag flyttade fötterna, men inte lika ont som det gjorde att gå!
Sen var sambon hungrig och trodde inte att förlossningen startat trots att jag hade verkar med 10min mellanrum, så det var bara att sätta sig i bilen och göra 3,5 mil till willys och handla och stånka och stöna genom hela affären.. Och sen köra hem igen! Var tvungen att släppa gasen fullt vid varje värk och bara andas och låta bilen sakta in av sig självt! Väl hemma kom verkarna med 3min mellanrum så då ringde vi taxi och 6 timmar senare kom sonen ut! 🙂

Vill inte skuldbelägga, men att köra bil med värkar är väl en ganska stor trafikfara. Om man inte tar sig till BB på något annat sätt och upplever att man har kontroll över det kanske jag kan förstå det, men att utsätta sig själv och andra trafikanter för det för att köpa mat?

Jag tyckte det var värre att ta körkort en att ha körkort. Typ redan första körningen utan lärare var så mkt mindre stressig. Och att få köra mkt motorväg (gör det i mitt dagliga liv) för det är mkt enklare än småvägar och inne i samhällen.
Berätta för din lärare om din oro. Det är deras JOBB att bemöta och hjälpa dig. Annars – byt! till skillnad från skolan kan man nämligen skita i dåliga lärare och dra till nåt annat ställe.

Jag tog körkort när jag var 34, förra året när jag väntade unge nr. 2. Förutom att förlossningen startade och barnet föddes vecka 35 + 1, två dagar efter halkbanan (coincidence? Hmmm…) och jag fik skjuta på uppkörningen tills efter vi var hemma från Neonatalen så gick det bra! Har aldrig varit så bilrädd eller körrädd tidigare men blev under körskolelektionerna, för hade så kass körlärare. Passa dig för trötta gamla taxigubbar, hitta en vettig kvinna med bra pedagogik. Nu när jag kör omkring själv litar jag inte på nån i någon annan bil, alla är ju helt livsfarliga, men jag vet att jag själv kan kontrollera men egen bil och det hjälper tycker jag. Är mer stressad av att sitta bredvid nuförtiden.

Det klarar du lätt. Det är bättre att vara den som har kontroll än att vara utlämnad och åka med. Som många andra har påpekat, bättre att börja i dåligt väder och veta att man kan. Livet kommer att bli så mycket enklare!

Är i samma läge att jag måste ta körkort. Har klarat mig länge utan men nu börjar det bli ohållbart.
Jag är verkligen dörädd för att köra. Tack! Alla ni som gett mig hopp om att det faktiskt går att ta körkort ändå.
Antar att man får se rädslan i vitögat och köra på, i dubbel bemärkelse?

Tog körkort vid 27, började i januari och var gravid i 5e månaden, gjorde halkan i nionde. Jag var också livrädd, men lugnare pga lärarens dubbelkommando pedaler. Tror att man är ännu mer försiktig och riskmedveten när man kör som gravid. Mot slutet var det dock lite för trångt till ratten, så jag gjorde uppehåll och tog körkortet i augusti. Känns som att det bara är fördelar med att vara äldre än 18 när man kör, och dödsångesten vid ratten försvann nästan helt när jag haft körkort i ett och ett halvt år. Kör dock ff helst bara välkända sträckor i lugn trafik. Undviker storstadstrafik.
Kör på och lycka till, du klarar’t!!!

Ju mer man övar desto säkrare blir man. Du kommer märka att du har kontroll över din körning sen och då blir det inte läskigt, man kan inte kontrollera andra trafikanter men man har uppsikt och det gäller att ha is i magen om situationer uppstår då man blir stressad, det går också att öva på. Själv har jag höftproblem och fick byta bil till en automat så om man har den möjligheten så kan man göra så. Att köra i slask och på is är egentligen inte så konstigt, det borde inte vara några problem. Ta ett steg i taget och öva, öva, öva ???

Jag kände precis samma! Var livrädd. För mig hjälpte det att ”börja från början”. Vi startade på en parkering och lämnade inte den förens jag var trygg med koppling, svängar etc. Sen fortsatte vi till vägar, motvägar och landsvägar. En i taget till jag kände mig trygg. Parallelt läste jag teori och ju säkrare jag blev i bilen och med teorin ju säkrare kände jag mig bakom ratten. Kan jag, kan du 😉 Lycka till!!

För mig var det inga problem att köra med foglossning. Även som höggravid när jag nätt och jämt fick plats bakom ratten var det inga problem. Enda gångerna jag lät bli pga graviditet var de dagar jag mådde så illa att jag inte visste när jag plötsligt skulle spy nästa gång.

Det kommer gå skitbra! Jag tog körkort när jag var 24, höll på att kräkas de första gångerna… Men det går över. Sen är det svinviktigt med bra lärare, första gången jag skulle ta lektion hade jag en jävla idiot som bara skrek på mig för att jag inte visst vad ”dragläge” var… Sen körde jag privat (jättelänge) och så tog jag en intensivkurs på Mora trafikskola, de har fasen bästa lärarna! 😀
Du kommer fixa det galant, tala om för din lärare att du är helt novis och nervös så kommer hen ta hand om dig!
Säger ändå ett stort lycka till! 😀

Jag håller på att ta körkort nu och jag är 30 år, noll körvana innan. Jag har tagit 50 körlektioner och ska ta fler, men nu kan jag faktiskt köra och ska köra upp om nån månad. Alltså 50+ lektioner är mycket men det är tydligen vad som krävs för mig, jag är också rädd, det ÄR ju livsfarligt, fattar inte hur folk kan vara så chill med att bränna på i 120 på motorvägen som om det vore ingenting. Minsta felvridning på ratten och du tvärdör, och tar med dig andra… Men jag tycker det ändå är lite bra att ha den rädslan i bakhuvudet, att ha den respekten för farten och bilen. Om jag kan kan du! 🙂

Jag var precis som du innan jag tog mitt körkort- livrädd och dödsångest ca varje gång det skulle åkas bil. Men det hjälptes inte, bor man mitt ute i ingenstans finns det inte så mycket att välja på. Däremot märkte jag att eftersom jag av naturen är ett jäkla kontrollfreak, så blev det mycket bättre när jag fick sitta bakom ratten. Inte för att jag på något sätt var en bättre förare än dem jag åkte med, utan för alla katastroftankar garanterat håller mig på alerten lite mer än vad det gör med andra när dem kör bil. Som du säger, går ju inte att lita på nån annan än sig själv i trafiken, därför är det allra bäst om man själv får sitta och styra skutan för att undvika såna scenarier!

Jag var också rädd när jag började.. manövrera 1000 ton plåt liksom, uähh! Men när man vant sig är det fucking awesome, friheten är underbar. Det är ju endast en fördel om man lär sig på vintern btw, så har man nån bredvid sig de första gångerna man kör i skit äder.

Du har fått flera kommentarer som säger det mesta som jag tänker ink att inse att man själv kan vara den som är farlig om alltför r nervös, så jag riktar in mig på underlaget.
I ditt fall så kommer det att vara guld om det är halt. Alla medtrafikanter samt körlärare kommer att förstå och ha tålamod med att du kör långsamt och försiktigt samt att efter du kört på halt så kommer du tycka att det är så mycket lättare och mindre ångestladdat att köra på barmark. Du kommer också efter du fått körkortet kunna utnyttja det mycket mer då du redan vet hur det känns och har övat på halt så att du inte drar dig för det nästa vinter.
Som jag ser det så är det absolut bästa för dig att börja köra när det är halt. Du har allt att vinna på det och inget att förlora.

Jag var 28 när jag tog körkort. Intensivkurs på 2 veckor. Höggravid och med lunginflammation. Jag var dödsrädd för hade aldrig kört bil innan, men det gick ju toppen. Faktiskt! Du kommer klara det fint! Heja dig! ????

Testa. Antingen funkar det och du blir tryggare med bilar när känslan för det ökar och du får kontroll över situationen och förståelse för hur det funkar. Eller så får det motsatt effekt, och då får du kanske överväga EU-moppe-bil eller lastcykel med hjälpmotor. Det är ju inte som att man särdeles ofta behöver kunna åka fortare än femtio i Stockholm ändå, även om det är lite növvligt att inte kunna köra motorväg. Man kan alltid prova. Man får ångra sig!

Likadan. får fan dödsångest när nån annan kör bil (måste ha lurar med musik eller prata VÄLDIGT mycket). Måste ha hörlurar med musik på mej när jag åker buss för att det ger en jäkla ångest. åka med barn och buss när man inte kan ha lurarna på sig gör att jag kan börja hyperventilera och hjärtat rusar som fan och blir dimmigt för ögonen det gäller att snacka med barnen då.
MEN när jag själv kör bil är jag kolugn och sansad. Inga konstigh4eter alls. Allt känns så naturligt.
Kan det inte ev bli så för dej efter lite träning att om du kör så känns det lite lättare

Du kommer förmodligen bli en skitbra bilförare!! Heja dig. Min mamma tog körkort vid 35 och hon är fortfarande skiträdd. Tuggar tuggummi och måste alltid ha solglasögon samt sittta sjuuuukt nära ratten när hon kör och skulle ALDRIG köra manuell bil. Du kanske kan ta endast automat? Lite lättare då även om du inte kan köra alla bilar sen…
Jag måste f.ö sluta tracka min mamma för att hon e sån chicken haha men fan va jag skämts när hon kört mig och kompisar i bilen hahaha

klart du kan! Jag började övningsköra när första snön föll för fem år sen. Körde upp och skrev prov med morgonillamående strax innan midsommar. Jag rekommenderar verkligen att köra automat i början för att inte behöva lära sig allt på en gång.

This is what you do: du bestämmer dig direkt för att bara ta automatkörkort. Det går fortare och är säkrare för någon som är stressig och stirrig, du kan ta fokus från växlingen och glömma den liksom. Det tar lång tid att lära sig växla på rutin och kan kännas nedslående för den med dåligt självförtroende. Skit fullständigt i alla ”men varför ska du göra deeeet” pga varför i helvete ska du göra det när växellådan kan växla åt dig? Sen ser du till att köra med en lärare du känner förtroende för. Byt om det intr går men ge ickså läraren en chans genom att säga att du är livrädd och inte be om ursäkt för det. Jag började livrädd och är nu kolugn. Körde motorväg idag första gången utan körskollärare, var rädd men min lärare en 65 årig trygg farbror har förberett mig väl och gjorde mig lugn. Körde om lastbilar som aty jag aldrig gjort annat. Det kommer gå bra men ha en backup. Vad är handlingsplanen om jag får panik? Håller mig i högerfilen, ligger där i trygg hastighet oxh kör av närmsta avfart och stannar. Tex vid motorväg. DET KOMMER GÅ KOM IGEN NATASCHJA KOM IGEN!!

Håller på o tar körkort nu o är också trygghetsnarkoman o lättstressad. Bra körskolelärare är viktigt. Vet inte hur mkt min har sagt ”Slappna av…” och ”jobba med kroppen”. Min körskola har en app ”Elevcentralen” för körteorin. Den är mkt bra, har videos etc. Tycker den är bättre än den teoribok som min sambo hade. Kolla om körskola ha tillgång till den appen 🙂
Sedan så är det stundtals skitläskigt men jag har också blivit förvånand över hur kul det är att lära sig köra bil. Hoppas att du också förvånas och tycker att det kul 😀

Ta körkortet:). Vet av egen erfarenhet hur begränsande det är att inte kunna köra bil och ha barn. Själv skulle jag ta det med manuell växellåda när du ändå har en lärare bredvid dig. Att byta från manuell till automatisk är jätteenkelt, speciellt för den som inte har kört så mycket, om du hellre vill ha en automatisk i din egen bil senare.

Se till att din lärare vet om att du är rädd och gör upp all träning utefter det! (Att alltid veta att de har en broms, koppling och gas-pedal kan också vara skönt att veta.. de användes friskt på mina lektioner)
+ du kan ju alltid ta körkort för endast automat! Vet inte vad för bil ni har, men att bara köra automat kan kanske göra det lite lättare för dig iaf…?

Vill skriva med stora bokstäver så att du ser haha men LÄS TEORI från början och noggrant. Jag kan inte tipsa nog om det, ifall man inte har svårigheter att läsa så är de hur bra som helst. Att ta körkort är lika mkt praktiskt lärande som teoretiskt och det praktiska kommer gynnas så mkt av att du kan köra bil i teorin. Bästa tipset jag kan ge. Min första lektion kunde jag ingenting och jag tror min panik hade varit lite mindre om jag faktiskt vetat lite om hur man ska bete sig i trafiken innan. Lycka till!!

AUTOMAT. Ta automatkort! Jag är själv paniskt rädd för bilkörning pga diverse grejer i barndomen. Testade att övningsköra med manuell växellåda i ungdomen men jag fixar inte det. Blir ännu ett stressmoment. Nu har jag en egen (skrot)bil som är automatväxlad & jäklar vilken skillnad! För första gången känner jag att jag VILL köra bil (annars känns det mest som ett måste pga vi bor också på landet). Så testa automat & ta ett automatkort om det funkar för dig. Vill en sen köra växlat går det att komplettera genom att köra upp för det.

Jag tog körkort som 18-åring på landet, inga problem (sjukt enkelt). Flyttade till Stockholm som 20-åring, skaffade bil som 25-åring och fy helsike vad rädd jag var i början !!( således var jag 25 när jag började köra i Sthlm) (gravid dessutom).
Stockholmare är sjukt hetsiga i trafiken, jag svär sjukt mkt åt alla IDIOTER som inte fattar vad i helvete blinkers är till för. MEN man vänjer sig; det viktigaste är att inse att man inte kan kontrollera andra, man får helt enkelt inte ha kontrollbehov, DET är en stressfaktor om något. När man är självsäker på sin egen körförmåga blir man inte alls lika uppjagad; du gör allt rätt, extremt svårt att det ska hända något.
Tog körkort med manuell, men nu har jag en automat och OMG så ljuvligt det är att köra biiiil !! Det kostar lite mer i bränsle, men ack så värt! Bara att gasa och bromsa, stadskörning (min största skräck i Sthlm innan jag hade övat) är liksom så mycket mindre stressigt när man slipper ha ångest över motorstopp vid rödljusen. Du kommer att älska att köra när du lärt dig!

ta körkort! det passar perfekt när man bor på landet. det är en sak att köra bil i stan, men att ratta runt på landet är ju bara mysigt. /från en som hatar bilar och bor mitt i smeten, men funderar på att ta körkort ändå

Dödsångesten behandlas bäst med exponering kring det! Trust me. Jobbat med exponering i 4 år och idag mår jag bra för att kag utsatte mig för det jag var rädd för. Hade tusen bortförklaringar men när jag insåg hur mycket mina rädslor hindrade mig så tog jag tag i det. Inte lätt men värt när man kan gå på stan utan socialfobi, köra bil, hålla i en spindel osv osv .

Tjao.
KÖR BARA KÖR.
Jag tog visserligen kortet vid 19 och älskade körskolan mer än att få lappen 🙂
Men det kommer gå så bra OM du även går runt o träffar lärarna och väljer en som känns bra.
Som de klickar med.
Min moster är 63 och tog sitt körkort för EN MÅNAD SEN !!!
Och hon hade länge svårt med koordinatioen växelspak / pedalerna. Så pass att läraren föreslog automatväxlad. Inget fel på det( min nästa bil blir automat men man vill ju gärna ha kort för manuell.)
Men hon vägrade och när det släppte så släppte det bara, hejja dig.
Stressa inte.
Bara öva. Det är drf det kallas körSKOLA för att man går dit för att man inte kan …än

Säg som det är till körläraren bara, även om man tycker att man är sämst i världen har de nog varit med om allt, både superduktiga och fullständiga nybörjare! De kommer ju inte släppa iväg dig själv mitt i stan liksom. Läraren har egen bromspedal och tar tag i ratten om något går fel så du behöver inte vara rädd för det. På vissa ställen finns också speciella lärare ifall man har någon svårighet exempelvis ADHD så att man kan få extra hjälp med teorin också. Jag håller på att ta nu och började gråta efter varje lektion i början. Men det kanske bara är att acceptera, ibland är man rädd, ibland gråter man och kör åt helvete fel men så får det vara, det är bara att ta sig igenom så blir det lättare med tiden!

Ett av mina mål jag satt upp hos psykologen är att ta körkort. I dagsläget ger det mig massor av ångest att köra (eller sist jag testade, har inte försökt sen jag blev bättre och har fokuserat på andra mål men det närmar sig). Har testat den andra körskolan i nynäs och var inte nöjd men ska först testa att byta lärare, sen skola om det inte blir bättre.
Ska ta manuellt körkort men sen vill jag skaffa rejält med körvana med en automat!
Och bor man som vi krävs körkort om man inte ska vara halvt isolerad.

Jag övningskörde majoritet under vintern, började sen höst och körde vintern igenom. Oftast på kvällar efter skola och när mina föräldrar var lediga. Tänkte köra upp den våren. Men det blev inte så, utan jag började på körskola två år senare. Också på vintern. Har bara sett det som en fördel att jag lärde mig direkt att hantera mörkerkörning och halka.
Jag har aldrig varit rädd för att köra, så jag kan tyvärr inte hjälpa där. Sen jag tog körkortet har jag dock märkt att jag gillar mycket bättre att köra själv än sitta bredvid. Det är skönt att själv ha kontrollen liksom.

Jag hade en körlektion i det värsta tänkbara vädret någonsin, extrem snöstorm i norr. Det var lärorikt!! Körde förbi några nygjorda krockar ca 6-7 bilar som hade kört av vägen. Såg ungefär en meter framför bilen och fastnade med hjulen i snön hela tiden. Spännande var det minst sagt. Fattar faktiskt inte varför den lektionen inte ställdes in, haha.

Jag var 18 när jag började övningsköra, inget ”konstigt” eller ovanligt där. Jag HATADE att övningsköra. Var fruktansvärt nervös och hade mycket ångest varje körlektion. Det fungerade ändå bra då jag hade en bra körlärare. (Jag ”krävde” att få körskolans enda kvinnliga lärare. Våga säga till om du inte är nöjd eller har några krav!)
För mig tog det drygt 40 körlektioner innan jag körde upp och fick mitt körkort. Har inte träffat någon som gick så många körlektioner som mig. Vanligast är väl 20-25 tror jag. Körde nästan bara på skolan också, så du behöver inte känna någon press om du inte kan köra hemma.
Några månader in i mitt övningskörande så var jag med i en bilolycka. Bilen voltade flera gånger och vi hade verkligen änglavakt att ingen av oss tre i bilen blev allvarligt skadade. Efter det var jag ännu mer nervös och rädd när jag övningskörde, men klarade det tillslut! Idag så är jag fortfarande lite rädd för bilar, men endast när någon annan kör. Tycker det är skönare att själv köra och ha kontrollen.
Lycka till! Tror du klarar det bra. (:

Vi bor ute på landet med en fyraåring och nu håller min man på att ta körkort. När han är klar är det min tur och vi närmar oss 40. Det är nödvändigt så jag förstår precis hur du resonerar men du kommer fixa det! Det kommer inte att kännas som om du förlorar kontroll utan precis tvärtom: du kommer att få kontroll. Över bilen, över livet.

Som många har skrivit är det oftast inte problem att köra när man har foglossning, det går oftast att ställa in förarsätet så det känns bra för kroppen. Däremot kan det vara besvärligt att komma ut ur bilen. Jag fick ofta hjälpa min fru både upp och ur sängen och ur bilen under hennes första och andra graviditet som var de värsta foglossningsmässigt.

Jag började övningsköra efter att jag fyllt 34 och tog körkort några dagar innan jag fyllde 35. Precis som du var jag otroligt rädd för att åka bil, köra kändes helt otänkbart. Jag tog upp det på en gång med körskolläraren och sedan grät jag mig igenom den första lektionen för att det var så jäkla hemskt! Jag valde att börja övningsköra på hösten för att inte kunna komma undan vinterkörning för jag tror faktiskt inte jag vågat mig på det annars.
Rädslan för att köra minskade med tiden. Från panik till bara ångest. 😉 Jag har fortfarande ont i magen innan jag sätter mig i bilen för jag tänker på allt hemskt som kan hända och litar inte på min egen förmåga. Men jag GÖR DET. Kan jag kan vem som helst!

Jag bestämde mig när jag fyllde 40, nu fan skulle jag ta det! En bra grej var att jag redan från början lovade mig själv att härda ut hur länge det än skulle ta, jag tog regelbundna lektioner (sjukt många) och gav mig inte fast det tog lååång tid. Kändes helt overkligt bra när jag väl fick körkortet. Jag kör försiktigt, väljer snälla vägar och tar bussen när det är halka — man måste inte vara värsta aggressiva tävlingsföraren bara för att man klarat att ta körkortet 🙂 Jättemycket lycka till! Jag hejar på alla som vill ta körkort för jag vet hur bra det känns att fixa det och hur praktiskt det är att ha!

Jag har också varit extremt rädd för att åka bil och andra fordon, det handlade om att inte ha kontroll för min del, så något körkort hade jag inte planerat att skaffa överhuvudtaget. Men så vid 30+ blev jag gravid och eftersom vi bodde på landet då och det sällan gick bussar var jag tvungen att kämpa mig genom dödsångest för att i framtiden kunna ta mig till nödvändiga ställen med bebisen. Jag hade övningskört ett par gånger då jag var 17, så när jag skrev in mig på körskolan (i slutet på oktober för att inte komma undan vinterkörning) hade jag i stort sett ingen erfarenhet alls. Jag gick dit med tanken att det här får ta den tid det behöver, ingen stress. Och körskollärarna var ju fantastiska på att hantera just mig och min rädsla, de lyssnade på mig och tog det i mitt tempo. De förklarade att jag till och med hade en fördel med att ta körkort vid min ålder då jag har en större erfarenhet av livet, människor och trafik mot vad en 18åring har. Och tro det eller ej, men efter några månader sitter jag i deras körskolebil och har klarat uppkörningen. Heja heja, du fixar detta!

Jag har kört sjukt mycket bil i mitt liv fram till förra året då jag fick ett jobb som jag kan åka kollektivt till. Jag har konstant foglossning efter min sista gravditet (för 16 år sen) och jag får mer ont av att både åka och köra bil. Ju mjukare och djupare säten, desto ondare får jag under och efter bilåkningen. När jag var gravid och förutom foglossningen hade sämre rörlighet än vanligt pga magen satt jag på en pärm (en sån där med trärygg) som jag lade på sätet för att få hårdare underlag och en annan vinkel under rumpan. Det finns säkert kilformade sittdynor på hjälpmedelsbutiker också som nog är lite bekvämare, så det är mitt tips; hårt under rumpan och mindre djupt säte. Och så en sån där grej som drar ner bilbältet under magen så att den inte trycks ihop vid hård inbromsning eller krock. Som fler har tipsat om så är att bara ta körkort för automat ett himla bra alternativ. Stort lycka till!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *