Kategorier
Vardagstrams

Varje dag får min dotter höra nåt dåligt om flickor

Precis varje jävla dag så berättar min dotter om ännu en pojke i skolan eller byn som sagt antingen att han inte gillar tjejer, att tjejer är dåliga eller att tjejer inte kan gilla Harry Potter eller att tjejer är sämst eller att tjejer inte kan leka si eller så eller att man ska slå tjejer eller att tjejer… Osv i all oändlighet. Varje jävla dag! En ny pojke som sagt nåt jävla skit om tjejer. 
Alltså snälla jävla föräldrar vad lär ni era pojkar???!!! Hur kan detta vara rimligt? Skrattar ni bara när de säger sånt där? Liksom haha va tokiga pojkarna är. (Det blir andra bullar sen höhöhö) 
Men det är inte kul eller tokigt. Det är skrämmande. Det är det första steget på det förtryck de kommer lära sig utöva under hela sin livstid. Det är första steget till att lära både pojkar och flickor att flickor är sämre, att flickor inte har tankar som är viktiga, att flickor ska synas men inte höras, att flickor inte ska få vara fredade. Osv igen i all oändlighet. 
Jag kan inte slåss själv. Vi med flickor kan inte föra kampen på egen hand. Det är föräldrar till pojkar som måste, jag insisterar, MÅSTE börja ta det här på allvar. Bli förbannade! Låt inte skitsnack om flickor passera. Säg ifrån! Läxa upp! Utbilda era barn! Ta lite jävla ansvar så kanske kommande generationer får en bättre chans till jämlikhet. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Varje dag får min dotter höra nåt dåligt om flickor”

På släktmiddagen igår (min mans släkt) så satt vi och lekte med duplo med barnen. Min sons kusin på fyra ville ha en legofigur, fick en lego-tjej och sa ”nej, det ska vara en MÄNNISKA, inte en tjej!” Det skrattades det gott åt. Pojkens far började heja på och drog igång ramsor i stil med ”pojkar är bäst, tjejer ska ha stryk!”. Mamman försökte mer uppfostra sonen, ”men X, klart att tjejer också är människor!” osv.
Skitsvårt i ett sånt läge att säga ifrån på skarpen, tycker jag, särskilt när det inte är ens egen familj. Hade det varit min son hade det varit lättare att reagera.

Min pojke är tre år och än så länge helt fantastisk, klär sig i alla färger, älskar Ingrid-böckerna och doctor mcstuffins. Han är lugn, mild, positiv, tänkande och riktigt omtänksam. Han vet inte vad som är inne, han skiter i spindelmannen och bilar 1 och 2 och reklamstyrd lek. Han kan klappa djur så att de lägger sig på rygg och han kör både dockvagn och tutar med bilar i leksaksaffären. Folk brukar säga att det inte är något jag har gjort utan att han nog är sån. I helvete heller. Jag jobbar varje dag med att öva upp hans koncentrationsförmåga, undvika våldsam tv, läser böcker som inte är fulla av stereotyper och nöter in hur man är snäll. Det är ett hästjobb för ibland när han är med andra killar inser jag vilken motvind jag jobbar i. Jag ser också att föräldrar uppfostrar dem med en boys will be boys-inställning. Jag oroar mig för att han ska ätas upp av de andra i skolåldern. Men jag vill att du ska veta att vi finns, vi pojkföräldrar, så tappa inte tron på oss.

Väldigt intressant och håller helt med. Blir ännu mer tydligt kring jul när man umgås mer släkt och vänner som man kanske inte träffar i vanliga fall. Har en son som vi uppfostrar med genustänk, men det räcker inte att ”bara vi” tänker så då många runtom inte gör de. Jag menar ”kasta boll som en tjej, kärringstopp, feg som en tjej, springa som en tjej etc etc” uttryck som folk slänger sig med.
Så vad säger man ”snabbt och lätt” för att slippa långa diskussioner efter man sagt ifrån. Vad är ett bra, kort och konkret svar på tal liksom? ”Tjejer kan precis som killar PUNKT” ? Tips tack !

HEAR HEAR!
Är mamma till en pojke och ser det som ett stort ansvar att göra världen för flickor lite bättre. Det är pojkföräldrars ansvar främst. Samt alla andra vuxna i pojkars närhet. Tack för att du vägleder.

Det här måste lätt vara en av orsakerna till min ilska. Både nu och som barn. Att det alltid var okej att säga sånna saker. Att det jag blev tillbakatryckt om jag sa ifrån. ”Bråka inte” ”Han retas bara” eller då klassiker ”han är kär i dig” vilket verkligen inte var sant. Killarna var INTE kär i mig eftersom jag var ”uppkäftigt” och sa emot och ifrån. FY FAN!

När jag läser såna här inlägg inser jag hur väluppfostrade mina pojkar är. De skulle aldrig få för sig att säga saker som det skrivs om här. För dem finns det inte att tjejer skulle vara sämre än killar. Samuel är 12 och Alex är åtta, snart nio.

Bra att du tar upp detta! Jag är själv mamma till en pojke på knappt 3 år och jag ser redan hur detta börjar bli ett problem på förskolan. Inser att jag har ett hästjobb framför mig men att det är allt för viktigt för att lämnas åt slumpen, någon annan eller bara försakas. Heja dig och vet att du har en mamma på din sida i alla fall. Aldrig att jag ska låta sådana dumheter slippa igenom.

Så sant, så otroligt jävla viktigt! Tänker på den där filmen ”snälla pappa”, hur språket används ”på skoj” men som får konsekvenser för alla som föds till tjej.
& över till något helt annat. Jag var på världskulturmuseet i Göteborg och gick på utställningen Play ground. Om normer och värden, status, samhälle och enskilda individer. & du Lady Dahmer var med i form av en bild och en text som feminist. Visste du om det? Riktigt bra utställning!

Det sorgliga är ju att när en mamma (tjej) säger ifrån tar det inte lika hårt som om en pappa skulle göra (eftersom tjejer ”ju är sämre” och deras ord inte väger lika tungt pga det) det så när småpojkar får medhåll av pappor som roas och jamsar med så cementeras beteendet även om mammorna protesterar. 🙁
Förekommer även i skolvärlden enl min erfarenhet, där manliga lärare bara skrockar åt vidrigt sexistiska uttalanden från eleverna, och då gör det detsamma om jag som tjej ryter ifrån. För jag är ju ”bara” tjej.

Jag har rört mig ganska mycket i pedagogiska miljöer och en sak jag slås av där, är att människor i pedagogroller inte sällan liksom är ”rädda” för att gå in i en grupp pojkar och prata med dem. Lyssna på dem, höra deras funderingar och så vidare. Det är så oerhört sorgligt. Sitter ett gäng killar så slår man sig inte alltid ner och bara ”snackar”. Sitter det däremot ett gäng tjejer så kan en pedagog/ledare mycket väl sitta en bra stund och gagga om allt mellan himmel och jord.
Likadant har jag ofta märkt att killar liksom ”rycker till” av fysisk beröring. Redan i tioårsåldern har de kommit att associera en hand på axeln med att ”nu ska det komma en reprimand från en vuxen”.
Det som du tar upp, hur flickor drabbas av pojkars härj, är jätteviktigt och helt oacceptabelt som fenomen. Men att tänka på hur många pojkar blir helt själsligt dränerade under uppväxten, på grund av att vuxna signalerar att de skiter i dem så länge de inte gör något fuffens, fyller mig med sån sorg. Det är den andra sidan av myntet.
Jag fattar inte de här mönstren. De har ju BARA förlorare. Jag uppmuntrar härmed alla att när ni ser en grupp småkillar, att gå in och faktiskt lyssna på dem. Visa intresse för att prata med dem, inte bara för att buffla runt. Visa dem vilka beteenden som är okej och inte, men döm dem inte om de är fast i mönster som de inte riktigt har verktygen att själva kunna bryta. Var en god förebild och ge dem andra strategier. Prata gott om tjejer och kvinnor i deras närvaro.
Och glöm för sjutton inte att lyfta fram flickorna i de arenor där de inte ”blir sedda”.

Fast farbror Sixten och Tant Edla tycker inte om pojkar. Inte när de blir åtta-nio år åtminstone. De tyckte, att det blev för mycket oväsen i huset och att jag drog in för mycket smuts, när jag varit ute i Tegnérlunden och lekt och att jag slängde kläderna omkring mig och att jag pratade och skrattade för högt. Tant Edla sa jämt, att det var en olycksdag, när jag kom in i huset. Farbror Sixten sa ingenting. Jo, ibland sa han:
”Du där, ge dig iväg it så att jag slipper se dig”.
Ur Mio min Mio

Fast pappa Anders och farbror Jan tycker inte om flickor. Farbror Jan brukar säga till min kusin att vissla med lådan. Då drar hon ner trosorna och drar i blygdläpparna. Farbror Jan använder det som partytrick. Alla papporna på festen skrattar och klappar händer. Pappa Anders berättar för mig vad jag ska göra med pojkarna när jag blir stor. Jag ska suga på deras snoppar, säger han, och skrika mer, mer. Pappa Anders kikar även upp under mitt nattlinne och säger att han kunde se min snippa. Hans ögon är glansiga och jag känner att jag gjort något fel. När jag blir tonåring stirrar pappa Anders på mina bröst när jag solar. Han frågar om jag är kåt. En av pappa Anders bekanta försöker kyssa mig när jag är 13. När jag berättar det skrattar pappa Anders.
Ur WDF:s liv

Det ska börjas i tid…..Attityden mot tjejer, sen att det är mycket snack för att mönstret i samhället ser ut så ursäktar ingenting. Ungar verkar vara programmerade att snappa upp vad som verkar giltigt uppförande är det ingen som reagerar och säger ifrån tas det som tecken på att det är okej.
Samtidigt finns det ett nöje i att provocera, kolla var gränserna går.
Å andra sidan att vräka ur sig grejer och trycka ner andra höjer en själv men jag tror att om man verkligen tog en seriös diskussion då menar jag föräldrar och vuxna med barnen och visar att man bryr sig om att lyssna på dem så måste det ge resultat, eller?
Kanske kan bli en tankeställare för omedvetna vuxna också?
Har en konspirationsteori, att många i byn och på skolan känner till dig LD och vad du står för, vem vet vad som det surras om vid köksbordet? Vad kan vara mer tacksamt att retas med dina barn än att gå den vägen. Kan ha åt helsike fel.
Ett viktigt inlägg och det är nog där vi ska börja med att göra vuxna medvetna om att göra pojkar till män kan göras på bättre sätt än nuvarande. Det verkar som så på många av kommentarerna att det är nå’t bra p gång.

Min son kommer hem nu och säger att tjejer bara kan göra si och pojkar kan bara göra så. Jag tar alltid diskussionen och ger motexempel och vi har diskuterat detta mycket. Jag har uppfostrat honom mer ”tjejigt”, gett honom fler möjligheter och han har bara personer med sunda värderingar i familjen och en bunt kvinnliga förebilder. Ändå detta. Jag sliter mitt hår.

Keep it up! Du gör ett jättebra jobb som reagerar och tar diskussionen med honom. Det går nog in så småningom. Fråga honom varför han säger så. Lyssna noga på svaret och ta det därifrån.

I helvete heller att det här är kul, gulligt, underhållande eller på något sätt okej bara för att de är små barn. Jag har tre pojkar och tusan så icke okej det skulle vara med detta beteende eller värderingar i vårt hem. Min sambo är också lika tillrättavisande där. Men däremot är min största skräck att främst min äldsta pojke pratar och beter sig så här i skolan eller när jag inte är med. Att han påverkas av grupptryck.
Och någon föregående talare pratar om att hen kämpat som ett blåarsle för att avleda stereotypa pojknormer. DET.har.jag.gjort.med.råge!!! Men min äldsta pojke vägrade till slut klänningar, långt hår, ”flicklekar” och till slut ändå en brötig pojke på det sättet att han leker bara fysiska lekar, vill brottas, sporta, skriker och pratar högt, leka med actiongubbar o.s.v. Till slut fick jag acceptera att han är som han är och bara fortsätta med att grunda honom med sunda, mjuka och icke kvinnofientliga värderingar samt hålla nolltolerans med våldsamhet både i lek och på tv.

Vi har tre söner och det är absolut vi föräldrar som ska lära våra barn vad respekt för andra människor innebär!!!
En kväll buskramade min man mig och sekunden efter kom yngsta sonen och försökte samma grej. Då slog det mig så tydligt att om min man tex gjort trista men vanliga grejer som att nypa mig i runpan, klappa/tafsa på min kropp, och liknande så skulle ju barnen uppfatta det som helt normalt!!

Jag har två pojkar och tycker att jag och min make gjort allt för att motverka sånt här. Ändå kommer de hem från förskolan och har snappat upp att pojkar är bättre, att flickor ”har så mycket känslor”, att det är okej att slå flickor (!!!). Då blir man rätt matt. Men det funkar ju inte att ge upp, det är bara att gneta på. Och jag måste säga att väldigt ofta blir jag lycklig in i själen när jag ser hur förståndiga mina barn är och hur de går sina egna vägar även om det är kulturella no no:s för pojkar. Det går att göra stor skillnad, även om motgångarna kan kännas överjävliga.

Är målet med feminism att göra flickor mer pojkaktiga och pojkar mer flickaktiga. Jag förstår mig personligen inte på det resonemanget. Och speciellt med flickor som ska bli mer som pojkar verkar vara det övervägande. Man lär flickor att de ska vara mer som pojkar, inte gilla typiska flicksaker som om dert är svagt att gilla detta. Jag tycker det är fel och står för det 100%. Feminismen borde absolut sträva efter ett jämnlikare samhälle, men för den delen inte lära flickor att typiskt tjejiga saker är ”dåligt”.

mitt mål är att göra alla mer som kvinnor för när kvinnliga egenskaper lyfts eller kvinnor får vara med och styra så blir världen mer empatisk och mindre våldsam. Målet med feminism är att alla ska vara jämställda och att egenskaper och personlighetsdrag inte ska könas.
Däremot finns det en allmän syn i samhället (som INTE är feministiskt) att det tjejiga är dåligt och att det som killar gör är bättre och att flickor som är som killar och kvinnor som är som män är lite bättre än tjejer som är tjejiga och kvinnor som är kvinnliga. Detta vill vi feminister motarbeta. Vi tycker INTE att kvinnor ska vara mer som män.

Jag håller inte med. Ser det lika mycket från andra hållet. ”killbaciller” och ”pojkar är
skräp”. (Penny Schulman anyone?). Min treåriga kusin som bestämt hävdade att bebisen i min mage inte alls är en pojke eftersom att hon ”gillar flickor” för ”flickor är bäst”. Ser bara en bunt offerkoftor här.

Penny schulman är EN person. Har du nånsin hört nån säga ”du slår/springer/kör som en kille?” i negativ bemärkelse eller ”jävla gubbe” till en kvinna i negativ bemärkelse (jmf med ”kärring”) osv. Om inte så har du nog bott under en sten. Att kvinnor och det som kvinnor gör och tycker om ses som sämre är ett vedertaget faktum.

Hmm.under min uppväxt har det varit tjejer som vart elaka…mobbat. . retats osv. Har alltid lekt och senare umgåtts med killar för dom varit snällare och inte snackar skit och är taskiga . Nu har jag tre pojkar själv och de i sin tur har jätte många tjejkompisar. I deras skola så är det tjejerna som håller låda och är osams flera gånger varje dag. det finns nog kålsupare på bägge sidor…

det finns alltid undantag, tjejer kan absolut mobba men det är ett vedertaget faktum att det är pojkar som står för mest mobbing, mest våld och mest bråk i skolor och på andra platser i samhället.

Jag fick ”De förklädda flickorna i Kabul” som julklappsbok och har betat igenom halva. Stundtals vill jag bara skrika rakt ut när jag läser den av ilska, frustration och allmän sorg över läget i världen (inkl. Sverige). Kortfattat handlar boken om att afghanska familjer som inte lyckas få en son i vissa fall väljer ut en av döttrarna och gör henne till pojke, dvs. pojkkläder, namn etc. Det ger en kort frihet innan puberteten så hon oundvikligen måste bli flicka igen och förlika sig med sitt öde vilket primärt är att föda söner. Man beräknar att ca. 120 miljoner flickfoster systematiskt aborterats bort under senare år i Asien och arabvärlden (och i andra delar av världen också naturligtvis) eftersom det i många kulturer är absolut nödvändigt att få en eller flera söner och döttrar anses vara en börda som i många fall inte är mer värda än ett djur. Ett klart boktips som ger beskrivning av hur det utbredda kvinnoförtrycket ser ut och upprätthålls. Kvinnohatet finns naturligtvis även i Sverige, det finns tex. inga ”mansjourer” och ”män-hem” för misshandlade och hotade män. Det är kvinnor som förtrycks, hotas, misshandlas etc. etc. Har ingen mer poäng med detta mer än att det är fruktansvärt, frustrerande och sorgligt. Jag är mamma till två underbara döttrar och kommer göra allt i min makt för att stödja dem att bli starka individer som vet sitt människovärde och inte accepterar någon form av förtryck, om det så är att tystas i skolan, bli kallad nedsättande ord osv.
Önskar god jul till er alla!

Tänker på detta i relation till åsikten som många uttrycker (bla LD här på bloggen för ett tag sedan) att tjejer inte ska ha killkompisar, utan alltid prioritera att umgås med varandra. Om tjejer inte ska ha killkompisar, så får ju inte killar heller några tjejkompisar och jag tror att det i mycket stor utsträckning är just killar som inte umgås med tjejer som säger sådana saker. Tror inte att killar som har nära relationer till tjejer har eller uttrycker den typen av åsikter. Tänker på mina egna söner som tränar och umgås mycket med tjejer på aktiviteter och som kompisar, den yngste har i stort sett bara tjejkompisar, och kan inte tänka mig att de skulle tänka så – att tjejer är sämre eller inte kan ditt eller datt – eller att de skulle säga sådana saker (självklart vet jag inte allt de säger, men kan inte se något sammanhang där de skulle göra det).

åå vad ledsen jag blev av att läsa vad folk har hört i kommentarerna 🙁 känns så konstigt att föräldrar fortfarande inte reflekterar över vad det egentligen betyder när deras sönder håller på så, och vad det kan få för konsekvenser i framtiden…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *