Kategorier
Vardagstrams

INTE ALLA DIREKTÖRER!

Asså jag dör, det måste ju vara ett skämt? Podden om klass föll inte alla i smaken, förståeligt såklart alla tycker ju olika, men att den skulle uppröra för att vi inte nyanserade tillräckligt om chefer och direktörer är ju bara hysteriskt. Jag tycker att man ska rannsaka sig själv en aning om man, när man lyssnar på en podd som handlar om utsatthet, klass, arbetarklassens svårigheter och rika som skor sig på fattiga, känner ett behov av att försvara de som tjänar mycket eller har högstatusyrken.

Sen tycker jag att man ska rannsaka sitt eget klassförakt lite. Det är inte så att arbetarklassen är korkade och tröga och tror att man som chef bara spelar golf hela dagarna heller så INGEN BEHÖVER OROA SIG å direktörernas vägnar här. Så för all del, tyck synd om de orättvist dömda cheferna, läkarna, advokaterna, spelutvecklarna (!). Gör det. Det behövs säkert.

Nä.

För övrigt är jag helt ointresserad av nyansering för nyanseringens skull. En del saker behöver man inte nyansera överhuvudtaget medan andra ämnen vattnas ur och blir luddiga om man ska ta in precis alla perspektiv och vinklar.

nyanser

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”INTE ALLA DIREKTÖRER!”

Liten fråga bara. När är man fattig? Är det vid existensminimum? Har själv levt nära och även under den gränsen som ensamstående fabriksarbetare och även som arbetslös. Såg mig dock aldrig som fattig utan blev expert på att spara in och unnade mig även semesterresor in/utrikes till mig och min son. Han hade alltid matsäck på utflykter och dyl. Hände även att jag rökte nån cigg då och då och gick ut på krogen de helger jag hade barnvakt. Nu är pojken stor och jag jobbar deltid som städerska när jag inte stämplar. Tycker jag har det gott ställt och sparar pengar varje månad. Lånar även ut pengar till vänner ibland som har det mycket bättre ställt än jag. Man borde kanske starta eget i överlevnadsteknink har jag tänkt ibland.
Är dock uppväxt på ett sparsamt sätt. Pappa var arbetare och mamma var hemma med mig och brorsan. Har fattat på äldre dar att vi borde gått under kategorin fattig då men jag märkte aldrig av det utan hade det precis som alla andra tyckte jag. Jag kanske bara har haft tur eller nåt.

Låter bra jobbat tycker jag men vi har alla olika förutsättningar. Jag tror boendet och transport är saker som kan göra livet väldigt svårt för en ensamstående förälder att klara upp ekonomisk. I synnerhet om det är en flerbarnfamilj då man ju ofta behöver en större bostad.Det finns en stor frihet i att kunna leva enkelt och vara frugal utan att vara snål. Min familjebakgrund liknar din. Väldigt typisk för 50/6a-talets arbetarklass. Minns ingen nöd eller trots att vi inte hade någonting vid en jämförelse vid hur det är nu. Ingen TV förrän jag var tio, aldrig någon bil. Växte upp i en tvårummare i ett höghus. Inga semesterresor annat än med bussen till mormor och morfars småbruk på landet eller gammelfastrarnas stuga vid havet vartannat år ungefär. Låter jag nostalgisk och ”det var bättre förr”? You bet! Det fanns ett lugn, ett socialt liv som jag inte ser skymten av numera när alla grannarnas dörrar verka ha gått i baklås.
Vi gjorde aldrig något som kostade nåt särskilt men det var på sätt och vis ett kulturellt starkt hem. Det fanns många böcker och mamma hade en väldigt vass skivsamling till den billiga resegrammofonen som jämt snurrade.
Vi hade alltid dagstidning och stora upplevelser under min barndom var när pappa och jag tog spårvagnen in till stan och gick på museum och teater. Mamma tog mig på revyer och jazzkonserter. Minns inga som helst restaurang eller kafébesök dock. Det rymdes nog inte i budgeten.

Gillar verkligen din blogg, mest när du hetsar på i olika ämnen som feminism, fett, barntankar och klass. Lite lite om barn på sistone va? Typ amma länge, samsovning och sånt? Inget jag själv tillämpar, men kul att läsa om och framförallt det galna kommentarsfältet som alltid följer. Vi möts nog bara i feminismen, men kul att läsa dina perspektiv även när jag inte håller med dig. Kram hursomhelst och fortsätt reta upp oss (och pleasa dina likasinnade)!!

Ha, ha, ha, ha!!! Kränkt, rik direktör. Så sjukt! Nä, det är väl klart att inte alla fattiga är dumma eller alla direktörer lata. Eller alla mammor dricker latte. Jag dricker ju inte ens kaffe. Men hallåååååå! Strukturfrågor, har ni hört talas om det någonstans? De enda som upplever att det inte finns några problem är de som inte har upplevt problemet. Det behöver ju inte betyda att problemet inte finns. Och om den värsta fördom folk har om en är att man spelar golf hela dagarna så är det väl inte det värsta förtryck man kan råka ut för. Särskilt inte när man inte är förtryckt på något annat område.
Lyssnade på podden igår och tyckte det var jättespännande och intressant. Vill liksom bara sitta med där live och hålla käft. Är själv rätt genomgående medelklass men kommer från en släkt där mamma var den första som gick högskola och hälften av släkten var kommunister och hälften pingstvänner. Har under min uppväxt provat allt mellan enrumsstudentlägenhet där jag sov i våningssäng med min ensamstående studerande mamma, villa, stor lägenhet, föräldrar som har lånat fem kronor till mjölk sista veckorna i månaden, områden med stor segregation, röriga och våldsamma skolor, övre medelklasskolor där allt var välordnat. Livet liksom. Allas erfarenheter är olika. Jag trodde ända tills vuxen ålder när jag köpte min första korv med färdig risgrynsgröt att det stod på paketet att den skulle spädas ut med mjölk till rinnande konsistens, fast hur jag letade hittade jag ingen sådan anvisning. Eeeehh….
Känner mig som en lyxlirare när jag köper tidningar i mataffären. Det har kanske i nuläget gått lite överstyr, då jag läser alldeles för många månadsmagasin varje månad men det är ju liksom typ rysk caviar som jag har råd med efter många års suktande när man var föräldraledig med 3300 i månaden och en man på a-kassa. 50-70 spänn styck liksom. Snacka om guilty pleasure.
Min mamma har skänkt vidare en konsumtionsfobi som gör att jag flera gånger varje vecka går i survivalmode och återvinner gamla t-shirtar. Googlar hur man kan göra en matta av gamla lakan. Kokar soppa på en spik och svettas när jag funderar över hur vi ska klara oss nästa månad. Varken jag eller min mamma har något större behov av konsumtionsfobi eftersom vi har råd att konsumera nu. Men det sitter i ryggmärgen. När jag fick mitt första heltidsjobb för några år sedan hittade jag en tröja på HM som jag så gärna ville ha. Behövde lite kläder till jobbet eftersom jag nyss varit gravid och inte haft råd att köpa nya kläder på flera år. Tröjan kostade 499 kr på HM. Jag svettades i provhytten, ringde min syster, ringde min mamma. Kan man verkligen köpa en så här dyr tröja? Är det ok? Köpte tröjan. Världen gick inte under. Jag hade råd att köpa mat hela månaden och jag använder fortfarande fem år senare tröjan ofta. Svettas fortfarande av HM och köper helst på Röda korset för under hundralappen plagget.
Så jag kan känna att jag psykiskt bär på ett arv av fattigdom, men att jag samtidigt har haft så sjukt mycket privilegier eftersom båda mina föräldrar haft högskoleutbildningar, ett stort kontaktnät, uppmuntrat oss att studera och alltid haft tid för oss. Arbetarklass/underklass ligger för min familj längre bak i tiden, men det psykologiska arvet tar nog flera generationer innan det försvinner.
Alla har sin historia och alla har sitt forum. Direktörerna kan inte äga alla forum. De har nog många. Kör hårt Glädjeflickor!

Hahahahaha ja de hemska läkarna! Vem fan tror de att de är? Pluggat 6 år, 2 års AT (på samma eller lägre lön än vissa sjuksköterskor trots det enormt mkt större ansvaret), 5 års specialisering. Det vill säga 13 år under utbildning. Jobbar regelmässigt 15 timmars jourpass, ska alltid vara tillgängliga och hoppa in, även på semestern om de befinner sig på hemorten. Varje dag, inklusive röda dagar är en potentiell och reell arbetsdag. Kommer lätt upp i 50-60 timmars arbetsveckor. Har bokstavligt talat ansvar för patienters liv. Vilka pompösa jävla svin de är, de där läkarna!! De skiter i alla, de ska bara tjäna pengar.
Snacka om förakt.
Mvh läkare under specialisering till barnläkare och barncancerläkare som även lägger tid under sin nuvarande mammaledighet för att hålla kontakt med sina patienter och deras familjer, samt tar tid för fortbildning/utbildning för att kunna utvecklas och göra sitt jobb så bra som möjligt för alla inblandade (patienter med familjer, kollegor och arbetskamrater).
Vad fan ska detta förakt, för någon medmänniska (som inte är nazist, rasist, homofob etc) någonsin tjäna något till?

”Vad fan ska detta förakt, för någon medmänniska (som inte är nazist, rasist, homofob etc) någonsin tjäna något till?”
+1
Jag kan inte med något klassförakt vare sig det är upp eller ned.
Faktum är att jag inte ens tror på att förakt de föraktansvärda , de inom din parantes. De kommer inte få dem att ändra sig. Att känna sig förstådda och inkluderade är vägen till samförstånd.

Den här debatten är precis som tjockdebatten. Någon måste komma in och säga att det ”faktiskt är ohälsosamt att vara tjock!!!!!”, precis som med den här debatten: ”HALLÅ! LÄKARE HAR FAKTISKT PLUGGAT!”. Ja, men det var ju verkligen DET hela debatten handlade om. Det handlade inte om att läkare inte förtjänar sin lön (även om jag är emot stafettläkare som får ca 80 000 kr/veckan men det finns inga pengar till fler undersköterskor eller sjuksköterskor…. logiskt). Podden handlade om hur fattiga behandlas! Hur kan det vara så svårt att fatta!??!?!?!
Precis som karlar som istället för att se problemet med machoideal och patriarkatet, inriktar sig på ”INTE ALLA MÄÄÄÄÄN!!!”.

”Precis som karlar som istället för att se problemet med machoideal och patriarkatet, inriktar sig på ”INTE ALLA MÄÄÄÄÄN!!!”.”
Ja men kan vi då inte en gång för alla konstatera att de är ingen bra strategi att grovt generalisera i en debatt?
Och i detta fallet så stämmer inte generaliseringarna ens lite. Detta är en Hollywoodmyt om det glassiga livet på golfbanan. Det är ett lite fåtal som sysslar med detta. 1% tror jag vi var överens om. Prata om dem då och inte inkludera alla chefer och VDar. Utan alla dem som startar företag i Sverige, dvs dem som är VD, så hade landet stått still.
*trött på svart/vita debatter*

Vilka är det som är fördomsfulla egentligen? Det som sas i podden var väl ungefär (rätta mig om jag har fel) ”ju högre position/lön man har, desto mindre faktiskt arbete utför man på arbetstid”. Ett sådant påstående framstår ju som ganska okunnigt. Precis som om jag skulle säga ”alla som har låglöneyrken är korkade eller lata”. Låter också okunnigt. Jag tror inte ett sådant påstående skulle passera utan motstånd. Om det är så otroligt viktigt att nyansera och uttala sig korrekt om låglöneyrken/arbetarklassen, varför får man då häva ur sig fördomar och liknande om höglöneyrken? Det gagnar ingen med okunnighet åt nåt håll.
Jag själv försökte bara förtydliga att ”rika” faktiskt arbetar för sin lön, även om det kanske inte alltid framstår som det. Jag kommer från arbetarklassbakgrund med ensamstående mamma och hade själv ingen aning ens om att vissa yrken (som affärsjurist) fanns när jag var ung. Jag hade definitivt ingen aning om hur mycket man jobbar innan jag själv hamnade där. Jag var väl inte korkad innan det bara för det? Jag har absolut inte försökt få er att framstå som okunniga. Däremot reagerar ni otroligt starkt på det. Vem har sagt att nu är korkade eller tröga? Det läser ni in i kommentarerna själva.
Det viktiga i podden håller jag (och många med mig hoppas jag) med om – det är otroligt sorgligt att vissa yrken, de viktigaste, inte belönas mer, yrken som krävs för att samhället ska gå runt. Det är ett misslyckande. Många yrken borde ha mycket högre löner. Bara en sån enkel sak som avtagande marginalnytta, det finns ingen anledning till att nån som tjänar 70 tusen i månaden ska få en löneökning på 10 tusen per år varje år. Resursfördelningen är helt fucked up.

+1 Sara
Med ett tillägg: visst får man debattera onyanserat. Alla får ju ha sina åsikter, men det är märkligt att man då blir vansinnig när någon inte tycker likadant. Om man vill just skapa debatt så måste man ju kunna acceptera att alla inte håller med och diskuterarvidare och till och med opponerar sig i kommentarerna. Jag trodde det kommentarerna var till för? För att KOMMENTERA.

Som sagt var, släpp det kränkta egot och gå vidare. Den här podden kommer påverka ert liv på precis inget sätt alls. Ingen kommer säga till er i var och vart annat kommentarsfält att ni är samhällsparasiter som tär på jordens resurser och ingen kommer kommer anklaga er för att vara ansvariga för världssvälten eller för att ligga de ansvarsfulla och hederliga skattebetalarna till last – inte i egenskap av högutbildade eller höginkomsttagare. Don’t worry, ni kan pusta ut.

WDF: Ha ha, nej bara på twitter där en kan för höra alltifrån att en ska bli skjuten med pilbåge eller hängd från närmsta träd eller varför inte ”bara” att ens hus ska brännas ned 😉
Nog hatas det friskt från alla håll och vissa hot är otroligt hemska att höra och tär lika mycket på psyket för en rik som för en kvinna som manshatas på. <3

Älskade podden och önskar att det pratades mycket mer ur klassperspektiv. MVH södermalmsmedelklass med sitt perspektiv. Jag kan äcklas å mina privilegiers vägnar när jag träffar folkk utanför denna bubbla, med andra bakgrunder. Det är inte nån jävla slump att det gått flera personer i mina skolor som idag är kända/har juristexamen/studerar utomlands på fina skolor osv. Jag har till och med privilegiet att inte imponeras av att träffa på kändisar vilket gör att jag nog ser ner på folk som skryter om att de sett Lasse Kronér typ. osv.

Det håller jag också med om. Det var en riktigt bra podd och sen läste jag nog inte in allt som andra har tyckts göra. Jag tror ni också förstår att det är klart att det finns vissa höginkomsttagare som jobbar häcken av sig men det finns ju också lika många om än säkert fler låginkomsttagare som också gör det för att få livspusslet att gå ihop+ grov ångest för ekonomi etc. Som en höginkomsttagare slipper en i alla fall oroa sig över vad en ska äta nästa vecka och en kan alltid pigga upp sig med en utlandssemester om så behövs

Jag har jobbat på ett stort företag i många år, både ”på golvet” och på huvudkontoret och det har varit tidvis skrämmande. På HK träffade jag till 98 % människor från extremt privilegierade familjer, människor som på fullt allvar aldrig ens tänkt tanken att de inte (pga.sjukdom tex.)skulle kunna prestera på topp för resten av livet. Jag kom ihåg att en högt uppsatt chef förfasade sig över att en tjock okänd man satt och åt godis på bussen en morgon, hen hade ”nästan tänkt gå dit och säga till honom, äta godis till frukost när man är så tjock!!!”Jag var alltid den enda som reagerade på dylika uttalanden, ingen annan såg någon problematik i tankesättet.
Efter ett tag blev jag så trött på att höra om problem med sjösten i badrummet, eventuella betänkligheter med att köpa en bostadsrätt för 6 miljoner och problem med att själv behöva städa sin tvåa på 80 kvm när man är ensamstående, att jag sade upp mig. Jag blev, naiv som jag var, bestört över att dessa människor, välutbildade,socialt kompetenta och intelligenta, inte kunde se några strukturer i samhället öht. Jag klarade inte av deras förakt och ständiga nedvärdering av de som jobbade ”på golvet” och deras förvissning om att de satt på de positioner de gjorde endast pga.att de jobbade så hårt och var såååå kompetenta. Jag fick för första gången se klassföraktets fula nuna och att tänka på hur dessa människor hade makt över de som arbetade ”på golvet” får mig fortfarande att må illa.
Obs. Inte alla välutbildade. Obs.

+1 på detta!
Jag har varit på arbetsplatser där man fick stå ut med män som kom och sa sexuella grejer till varenda fittbärare och hur chefen blev förbannad om hen var tvungen att äta lunch vid samma bord som praktikanter (”Flytta er praktikantjävlar. Det här är vårt bord och jag vill inte äta med er!” sa hen) osv.
Bara för att man är chef behöver man inte vara en bra människa eller ha pluggat sönder sig.

Det jag tycker är värst med de här diskussionerna är inte att människor inte har alla fakta och alla perspektiv klara för sig från början utan att de vägrar lyssna oavsett vilken attityd de möts av, oavsett om det är en snäsig otrevlig kommentar de möts av eller en lugn, pedagogisk med god ton.
Som Frillan som återkommit gång på gång för att berätta hur upprörd hen är å chefernas vägnar. Eller som Erica som trots den höga intelligens jag förmodar att hon har med tanke på yrkesvalet, inte efter otaliga förklaringar i kommentarsfälten kan greppa att det inte är hur hårt man arbetar, hur många timmar i veckan man jobbar eller hur mycket studielån man tagit som avgör ens lön. Det finns ingen som har ”förtjänat” sina pengar. Det är ett lotteri där somliga inte ens är berättigade till en lott och där somliga vann redan innan de föddes.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *