Kategorier
Vardagstrams

Matär mitt arv och mitt liv

Just ja det är alla hjärtans dag idag. Det firar jag med att städa inför middagshäng med grannar/vänner imorgon. Vi har ju två familjer här i Segersäng som vi är nära vänner med sen många år tillbaka. Och vi brukar regelbundet träffas på söndagar och laga mat ihop. (Vi träffas andra dagar i veckan också, men just middagarna kör vi på söndagar)

Vi möts i mat liksom. Mat är ett av våra största intressen och vi försöker ofta hitta på det där extra, antingen gedigen svensk husmanskost från barndomen eller så nåt nytt som nån av oss provat och dött över och då vill att de andra ska uppleva. Jag har så många fantastiska recept i kroppen, både svenska klassiker men också massvis med grekiska traditionella recept som jag aldrig kunnat laga hemma då barna inte ätit kött. (Vi vill ge dem ett vegetariskt försprång och grund) Och det känns faktiskt ganska tråkigt, det enda jag har av mitt arv är just det: maten. Jag pratar inte språket och jag träffar aldrig min familj. Men maten, den kan jag.

Aja.

Vilka är era favoritmaträtter förresten?

IMG_3529.PNG
IMG_3526.PNG
IMG_3528.PNG

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Matär mitt arv och mitt liv”

Men, jag trodde ju att hela er familj var vegetarianer. Inte bara barnen. Varför har ni gjort så?
Jag är alltså inte emot vegmat, jag och min familj är vegetarianer, bara nyfiken på ert val 🙂

”Vegetariskt försprång och grund”, öh? Jag tycker att det är jätteviktigt med hemlagat till barn, lagat från grunden så att de lär sig uppskatta att mat smakar olika och kan styra förbi en del snabbmatsfällor. Men kött till barn är ett enkelt sätt att säkerställa bra näring, om en nu själv äter kött. Jag äter gärna kött, men lagar ofta helt veganska rätter också för att visa på alla möjligheter.

Känner igen det där att ha ett arv i maten. Vi äter normalt sett inte kött hemma, men just vissa recept från min mormor lagar jag ibland ändå trots att de inte är vegetariska. Har väldigt lite ”kulturarv” att föra vidare från min mormors ursprung och det har känts viktigt att bevara det lilla jag har och föra vidare det till barnen – viktigare än att ha någon slags princip om att de bara ska äta vegetariskt.

Det finns ju en del vegetariska alternativ till det mesta, ifall du känner för att bjuda barnen på något i den stilen. Egentligen går det mesta att göra vegetariskt, även om det inte blir exakt likt. Jag har ätit vegetarisk fiskgratäng, ugnsbakad lax, revbensspjäll och köttfärslimpa!

Min mamma lagade underbar mat, och det bästa jag visste var allt som började på K – köttbullar, kåldolmar, kalops, kycklinggryta, kroppkakor (småländska) samt ljuvlig kavring och kanelbullar.
Jag fick till och med prästen att läsa upp detta på mammas begravning, jag ville att vi alla skulle minnas henne inte bara som en varm och genomgod person, men en som alltid bjöd på bra, god och inte särskilt tillkrånglad mat.
Kalopsen, kycklinggrytan och möjligtvis köttbullar kan jag fixa, men jag är urkass på att baka och kroppkakorna vågar jag mig inte på.
Nästan alla sorters grytor, både med kött och enbart veggo, är det jag gillar mest, och längtar efter, men tyvärr pallar inte magen alltid så det blir mycket sallader och stekt fisk.
Vågar jag skriva att en pastitsio på Korfu 1991 är ett av mina bästa matminnen?

Min sambos asiatiska gryta är underbart god! Jag brukar laga lite allt möjligt och måste nog säga min lasagne är svår att slå, haha.
Jag äter bara vegetariskt och tack vare det har jag ”tvingats” pröva på alla möjliga grönsaker och smaker (är generellt sett ganska kräsen av mig). En lasagne eller gratäng med fetaost smulad på toppen i ugn är helt fantastiskt!

Jag var vegetarian i 11 år och när jag slutade så var det mest av nyfikenhet men oj oj oj vilket skillnad i mitt mående till det positiva av lite kött och jag vet att jag åt väldigt bra vegetarisk mat innan så det var inte för att jag inte gjorde rätt som det blev sådan skillnad. Jag förstod snabbt att jag aldrig mer kommer bli vegetarian igen men jag äter fortfarande gärna vegetarisk mat och har bestämt mig för att enbart äta vegetarisk lunch nu under fastan för att njuta av den maten och minska på köttet.
När det gäller mitt barn så får hon allt vi äter utan några större ändringar. Hon älskar mat av alla slag och älskar grönsaker som hon serverats sedan första smakisarna. Jag tror inte på att vegetarisk mat gör barn mer eller mindre kräsna, ensidig mat tror jag dock kan försvåra för ett redan i grunden kräset barn.

Jag äter gärna vegetariskt men den får pga allergi inte innehålla mandel, nötter, kokos, quinoa, bovete eller några frön tex sesamfrön, vallmofrön osv. Quorn tycker jag inte om så det går också bort Är det någon som kan dela med sig av några recept så är jag evigt tacksam! Min veg-matinspiration är på noll just nu.

Hej Ida, vilket fint namn du har 🙂
Kan du förklara för mig om att köttätande är förtryckande? Vill bara förstå hur du menar. Är alltså på allvar intresserad.
Jag själv äter endast älgkött, köper aldrig kött i butik. Är det också förtryckande?
Vore intressant att höra en vegans syn på det hela, om du orkar svara 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *