Kategorier
Vardagstrams

(Om klass och fattigdom) Glädjeflickorna // Avsnitt 14 – Lattekommunismen

Klass och fattigdom, detta åh så viktiga ämne, kan vi aldrig prata tillräckligt om så den här gången pratar vi oavbrutet om det i dryga 50 minuter. Vi lever liksom i ett samhällssystem där det måste finnas fattiga. Rika är rika på fattigas bekostnad men folk vill ej tro eller inse detta för folk vill ej tro att det är orättvist. Vi vill gärna tro att det är ett val om man är fattig eller rik och att fattiga då har valt fel, hanterat sina pengar ansvarslöst eller att de är för dumma eller för lata för att skapa sig ett bättre liv och det innebär då att vissa förtjänar att vara fattiga vilket tyder på en horribel människosyn.

Men så är det ju. Man vill tro att man förtjänar sitt liv, man förtjänar att man är rik… ”jag har ju jobbat för det”. ”Fattiga kunde ju ha pluggat?!1” och så vidare. Men alla förtjänar ju trygghet och drägliga villkor, oavsett hur kassa val man gjort eller?

Kapitalismens bästa trick är att lura i oss att fattiga människor är parasiter, när det själva verket är de rika som är det.

glädjeflickorna klass fattigdom

Lyssnare, ställ ner din take away-kopp, tugga ur din köpemacka, fimpa din cigg. De förstör bara dina tänder ändå, och vem har råd att gå till tandläkaren såhär efter jul, som vore du kungen himself?

Ekonomista sista, ta efter majestätet på det billigare sättet, låt kroppen vila i tre slitna Glädjeflickor, utnötta av livet och männen. Idag diskuteras klass, pengar och mat, tre favoritämnen för livsnjutare. Vem är förvånad att alla tre dels har fattig bakgrund, dels har rikt intresse av mat? Vem är förvånad att alla tre ogillar DN:s spartips och medelklassens självgoda antagande att människor förtjänar sina liv?

Dessutom blir Lisa förbannad på människor med dyrt fredagsmys, som om det inte fanns nog att vara förbannad över här i världen som det är. Lyssnare, sluta plugga till revisor och börja plugga dina lurar i podden. Det du förlorar på ekonomi vinner du på empati.

______________________________

Här lyssnar du på dagens avsnitt: Lattekommunismen
Avsnittet finns på iTunes och ni som har smarta telefoner kan lyssna via appar som Podcaster eller Podkicker!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”(Om klass och fattigdom) Glädjeflickorna // Avsnitt 14 – Lattekommunismen”

Åh, tycker det här ett så viktigt ämne!! Jag tycker ofta man möter folk i föräldragrupper på facebook som ”bara försöker förstå hur man kan lämna barnen tidigare på dagis fastän man inte alls vill det, de vill bara förståååååå”, läs: ”du har ju inte planerat ekonomin efter din livssituation, dumhuvud”. BLir så jävla less.
Tack för att ni tar upp det. Tack. <3

Jag själv är uppväxt i en typisk Svensson familj. Men jag flyttade hemifrån redan som 14 åring då jag fick leva snål som fasen. Levde på soc i flera år, och långa perioder var skollunchen den enda maten jag åt på veckor. Jag hade aldrig frukost, mellanmål,middag eller kvällsmat. Vi hade ibland knäckebröd hemma.
Vårat kylskåp var alltid tomt. Fanns typ bara vatten i kylskåpet. Min dåvarande sambo var ur usel med pengar, och jag själv har alltid varit duktig med pengar. Men när man är fattig fanns inget att spara alls, hur bra man än är med pengar.
Sen har jag bott som ensamstående på soc. Det var enklare för jag kunde lägga upp min ekonomi enklare. Soc betalade ju hyra och el, man var tvungen att ha telefon enligt soc, men dom betalde den inte. Så jag hade det billigaste abonnemanget man kunde ha. Man var tvungen ha internet och mail, för att kunna söka jobb och kunna svara på mail osv. Så jag skaffade ett kontantkorts modem. Så man kunde se till att ha låga månads kostnader. Tror det kostade bara 99 kr i månaden, och det betalde jag bara om jag hade råd. annars fick jag gå utan internet den månaden. Jag hade en super gammal dator, stationär från typ 90 talet. Men den funkade för att göra det jag behövde. Sen betalade man tv-licens på 176 kr varje månad istället för var 3e så det blev billigare.
Resten gick till mat och sparande. Trots soc,ensamstående med barn.
Jag såg till att aldrig ha mera räkningar än så. Jag ville konstant veta min ekonomi. Jag hade ca 4000 kr efter mina räkningar, till mig och mitt barn resten av månaden.
Enda hemska ”fördelen” med att gå på soc när man hade små barn, var att det var svårare att få jobb när man hade barn och gick på soc och ej hade utbildning… Så jag gick hemma dom första 3 åren med barnet utan att få ett enda jobb. Så man fick verkligen umgås med barnet, och man slapp missa hela småbarnstiden.
Så när jag sen gifte mig med min make och nu hade valet att kunna vara hemma medans barnen är små, så har jag valt att vara hemma på heltid tills skolåldern.
Jag känner att pengar är inte så viktigt. Det som har varit viktigt är mina barn och ge dom tid. Och det hade jag aldrig insett om jag hade satt mitt barn på dagis. Då hade jag nog missat hur kul det är när dom blir äldre och enklare. Och man faktiskt kan uppskatta att vara hemma.

Det var ett fantastiskt avsnitt, tusen tack! Det vore kul om ni ville prata mer om fatshaming/övervikt i dagens samhälle någon gång. Jag är uppvuxen i medelklass men är medveten om det hela tiden och är otroligt tacksam för de möjligheter i form av t.ex föräldrar som har ork kvar att peppa. Min kille kommer från helt andra förutsättningar och går på soc och har inte fått samma stöd hemifrån, så vi pratar mycket om detta. Jag fattar inte hur man har mage att bara, som jag har hört folk säga flera gånger: ”Jag vill inte ge pengar till den och den tiggaren pga hen röker”. Man bara vem är du att sätta dig till doms över andra människors val..?!
Nog babblat, ville bara tacka för att er podd är så jäkla bra och viktig!

Riktigt bra ämne! Jag kan känna igen mig så mycket i både upplevelserna och åsikterna ni berättar och pratar om.
Om alla kunde bli rika hade väl inget varit fattig (precis som med tjockisdebatten; hade det varit så himla enkelt för ALLA att bli smala hade väl ingen varit tjock).
Jag skolkade också igenom hela högstadiet och gymnasiet. Levde med en psykiskt sjuk mamma och en frånvarande farsa som brydde sig mer om sin nya familj. Jag gjorde allt själv. Lagade mat till mig själv, gick själv till skolan, var ensam på luciafirande, tvättade mina egna kläder osv när jag var 13. Ingen brydde sig och varför skulle då jag bry mig om det gick bra eller dåligt för mig?
Ens bakgrund och upplevelser (+ eventuella psykiska/neuropsykiatriska diagnoser)lägger hela grunden åt en. Man måste aktivt jobba i motvind för att komma bort ifrån det, vilket inte är lätt. Alla klarar inte det.

Det är ju dock bidrag för att anställa människor som står väldigt långt ifrån arbetsmarknaden, är ju snarare ett bidrag till de personerna som anställs än till företagen. Staten går in och betalar t.ex. en del av en långtidssjukskriven persons lön under en tid. Tanken är att personer som står långt ifrån arbetsmarknaden därmed ska få lättare att komma in i den. För staten är det ju en klar fördel om det leder till att personen blir anställd permanent. Då kan ju staten spara in kostnader för bidrag till personen och personen får det antagligen bättre i en rad avseende när personen har ett jobb att gå till och försöker sig själv.

Hej hopp!
Har lyssnat på er podd nu men erkänner att jag pysslade med annat samtidigt så jag kan ha missat en del som ni ville få fram.
Min tanke är ang spartipsen. De är inte riktade till fattiga. De är riktade till dem som skuldsätter sig i onödan och pga det senare kan bli fattiga alt. leva onödigt snålt pga fördyrade omkostnader när lånen ska betalas tillbak.
Om man tittar på programmet lyxfällan, vilket jag hatat btw, så verkar otroligt många inte tänka på att många små summor då och då blir stora utgifter när de slås ihop. Folk verkar leva i någon sort förnekelse. De ät nog till dessa som spartippsen riktar sig. En påminnelse om vad saker verkligen kostar.
Sedan så finns det nog gott om bloggare som inte har en aning om vad det innebär att leva på existensminimum, men deras tipps är inte ens vatten värt för någon ändå, så dessa bör bara sättas på ignore.
(Varför jag hatar ”lyxfällan” är för att de nu efter massor med säsonger, en eller två sedan är alla informerade och ingen ursäkt räkans längre, belönar inte bara hjälper, faktiskt belönar dem som försatt sig själva helt i nödan i en fruktansvärd situation som drabbar inte sällan även deras barn. Att fortsätta att göra detta program blir att uppmuntra till ett slöande utan dess like, för det kan ju alltid bli räddade med hjälp att ta sig ur och ja t o m få en stoooor present på köpte som tack för att de misskött sig. Jag blir arg när jag ser dessa som överkonsumerar prylar som de till på köpet inte egentligen har råd med. Men de skulle egentligen ändå kunna leva ett rätt najs liv om de bara inte tog onödiga lån.
Ge mig istället ett program som ger dem som lever på existensminimum hopp istället. )a

Förtydligande 2: Det finns alltså dem som på fullt allvar sitter på en dyr lunchrestaurang och beklagar sig över att de inte har råd med ditten och datten som de kanske borde sätta före i prio till den där latten som de har i handen och lunchen som de äter.
Det är dem som DN m fl riktar sig till.

Lyssnade på avsnittet och tyckte det var intressant! Som någon mer här ovan skrev tycker jag dock att det är uppenbart att DN:s spartips inte riktar sig till fattiga människor, utan snarare till medelklassare som som vill spara och dra ner på kostnader.
Tyckte även att det var väldigt generaliserande att människor med bra jobb och utbildningar inte gör så mycket och viktiga saker på jobbet att dom förtjänar högre löner, men vem skulle ens vilja bli t ex kirurg och studera inte helt enkla saker i minst 5 år och balansera folks liv i sina händer hela dagarna (med risken för förödande konsekvenser vid minst snedsteg) om man inte fick bra betalt för det? (Ja det är mycket svårare och mer kunskapskrävande att jobba som kirurg än uska, vissa yrken behöver du helt enkelt djupare kunskaper om för att kunna jobba med, och därför kan inte ”vem som helst” göra det). Men håller med om att vissa människor har orimligt höga löner i förhållande till arbetsbörda.
Förstår inte detta med att det hela tiden ska klankas ner på undersköterskeyrket som om det vore ett helvete och superfattigt att leva bara för man jobbar inom vården. Min mamma är undersköterska, och har aldrig sett henne som någon fattig människa. Jobbar också själv inom vården som timvikarie, och trivs väldigt bra.
Hur definerar vi fattigdom? När är man fattig? Jag har sällan mer än 2000-4000 kvar efter räkningar varje månad, men anser mig definitivt inte vara fattig. Skulle däremot kunna vara om jag betett mig som många bekanta som lägger pengarna på kläder, smink, alkohol, och cigaretter/snus före mat, sedan gnäller när halva månaden har gått och dom inte har några pengar kvar eller någon mat och går till soc. Visst handlar det om hur man har det, men också mycket om hur man tar det!

Predika! Det är verkligen dags att någon står upp för medelklassen.
Åt helvete med alla fattiga, för nu är det medelklassens tur! Låt oss genast byta ämne och engagera oss i den mycket viktigare medelklassen.
Börja du. Jag kommer strax tillbaka, jag ska bara bort till Rummet och försöka föra över diskussionen på det mycket viktigare ämnet ”saker som är jobbiga för vita”

För om ingen var fattig, skulle ingen kunna vara rik och tvärtom. Utan u-länder kan det inte finnas i-länder. Om inga u-länder finns kan inte i-länderna exploatera deras naturtillgångar och befolkning. Det är samma princip med pengar. Rika blir rika på fattiga som knegar runt på golvet medan chefen kanske sitter på sitt kontor och fiser, eller har nån konferens. Knegaren på golvet sliter sönder sin rygg och får sparken eftersom hen inte kan jobba mer = inbringar ingen vinst.
Det är samma sak med arbetslösa i dagens system. En viss procent arbetslösa måste finnas för att samhället ska gå runt. Vissa människors lycka hänger på andras olycka.

1. Har ni inte alls fattat vem DNs spartips är riktade till? Trodde ni på fullaste allvar att de är inriktade på att hjälpa fattiga att överleva?
2. Fett värt att sitta ute i sitt svenssonområde i medelklassiga Segersäng och gnälla över svenniga medelklassen. Typ garvar häcken av mig åt buhubuhu-medelklassen är så elak samtidigt som du själv köper rövdyra tapeter som vi [obs på riktigt] fattiga aldrig skulle kunna drömma om. Vem fan tror du att du är? Kan du sluta lajva fattig nån gång bara för att du buhu växte upp i nån förort eller småhåla eller vad det var?

Vem fan tror du att DU är? Tror du att min nuvarande situation ogiltigförklarar mina första 30 år i livet? Tror du på allvar det så kan du fara åt helvete. Jag tänker aldrig be om ursäkt för eller skämmas för att jag inte är fattig längre. Jävla idiot.

Lyssnade på er podd, den är jättebra! Ska lyssna ikapp mig på de andra avsnitten också. En sak bara som ni kanske har missat – det stämmer inte alltid att man jobbar mindre ju högre position man har. Jag har själv jobbat som affärsjurist på advokatbyrå efter 4,5 års utbildning plus en hel del år på kontor. När man kommer upp i en senior position jobbar man minst 80 h per vecka. Du sliter verkligen från 08:00 – 22:00 vissa dagar, inte helt ovanligt. Lägg på säkert varannan helg också. Och man slösurfar INTE på Facebook under de timmarna. Klart man delegerar vissa saker till de juniora juristerna, men du får också helt andra arbetsuppgifter som bara du kan/ska utföra. Du har ett enormt ansvar för det du gör. Sen är man kanske inte värd 84 tusen bara för det, men att man inte jobbar, det tycker jag inte stämmer. Cheferna dvs delägarna på en advokatbyrå jobbar också otroliga timmar. Det stämmer att ingen oftast ”kontrollerar” det man gör, det betyder mycket ansvar men också mycket frihet såklart, men arbetet ska ju utföras. Som junior kan du gå hem när dina arbetsuppgifter är färdiga och inlämnade till ngn, som senior har du mycket mer att göra.

För att inte tala om kostnaden för juristutbildningen, inte bara i former av csn-lån som ska betalas tillbaka utan att kunna dra av delar av räntan, utan även 4,5 års bortfall av löneinkomst och därmed bortfall av allmän- och tjänstepension. (även låg SGI under tiden vilket försvårar för personen tt ex. bli förälder eller sjuk under studietiden)
Vissa tyngre utbildningar ger inte utrymme för extrajobb vid sidan om! Jämför med hur allvarligt man ser på en mamma som tar hela föräldraledigheten och därmed står utanför arbetsmarknaden i 1 år. Try 4,5 on for size! För att inte tala om att det inte finns någon jobbgaranti efter avslutad utbildning, dvs tiden utanför arbetsmarknaden kan komma att bli längre (och inträdet på arb. markn. lägre nivåer blir svårare eftersom man då är överkvalificerad).
All utbildning innebär risk, som i bästa fall kommer alla till nytta, löntagaren iom högre lön, skattkassan iom högre skatteinb. från den högre lönen.

Göteborgsposten hade även den en lista på spartips, 50 st närmare bestämt. Ett spartips var bl.a att hålla sig frisk, eftersom ”det kostar att vara sjukskriven med karensdagar och sjukpenning”. Ett par andra tips var att inte lägga pengar på sånt du vill ha och göra av med pengar på sånt du verkligen vill ha. Totalt intellektuellt haveri.

Snälla Natashja!
Kan inte du ta upp dina åsikter gällande detta? –> http://www.mcdonalds.se/se/familj/happy_meal_pagaendekampanj.html
Jag var och åt på Mc D med min dotter tidigare och hon ville ha en Turtles mask, men kassörskan vägrade ge henne det. Min dotter skulle minsann inte få en pojkmask, så hon fick nöja sig med ”tjejmasken”!
Börjar lessna på det här med manligt och kvinnligt, hur man placerar människor i könsfack och tutar i dom att det även finns acceptabla mallar gällande vad du får ha på dig för färger, vad du får leka med osv.
Jag har skickat ett argt mejl till Mc D, men har ännu inte fått svar. Förhoppningen om att få det börjar vissna. Jag tänkte – Du som har sån jäkla makt tack vare din blogg, kan inte du ta upp det här och belysa andra föräldrar med barn i Happy Meals åldern om detta?
Jag skulle gärna vilja veta om fler har upplevt problem med att få byta leksaken till det ens barn vill ha, oavsett färg på masken eller kön på barnet. Eller var det bara vi som hade otur med en otrevlig kassörska?

Det där är fel av personalen i fråga. Har själv jobbat på McDonalds och en av de första saker vi fick lära oss var att ALDRIG fråga ”tjej- eller kill-leksak”. Däremot ska man ju sen då tänka på att många är unga som jobbar där och bryr sig varken till eller från varför de inte ska kategorisera leksakerna efter kön. Eller rent av personligen tycker att tjejer ska ha ”tjejgrejer” osv. Men nej, företaget lär inte ut på det viset.

”Vi vill gärna tro att det är ett val om man är fattig eller rik och att fattiga då har valt fel, hanterat sina pengar ansvarslöst eller att de är för dumma eller för lata för att skapa sig ett bättre liv och det innebär då att vissa förtjänar att vara fattiga vilket tyder på en horribel människosyn.”
Är detta seriöst? Om man inte sköter sin ekonomi är det självklart att man själv får ta den smällen, vi som sköter våran ekonomi ska väll inte behöva påverkas av att andra inte gör det. Om x tar massa sms lån för att kunna festa och resa och sedan inte betalar tillbaka får x stå för det. Ingen tvingade x att missköta sin ekonomi.

Fattigdom beror på lite fler saker än missbruk av sms-lån, orsaker som du inte kan förstå om du fortsätter tro på ditt liberala förnekande av samhällsstrukturer och diskriminering…

Har läst precis tvärtom: chefer jobbar väldigt mycket övertid. Hört av föreläsare och även läst i en lärobok. Kommer även fram rätt mycket som stöttar det om man googlar, t.ex. det här:
http://www.cipd.co.uk/pm/peoplemanagement/b/weblog/archive/2014/07/10/six-in-10-managers-pressured-to-work-extra-hours-unpaid-research-shows.aspx
Men ah, det här var bara en liten grej av klippet. Lyssnade inte på hela för stod inte ut med hur onyanserat det var. Jämför direktörer med folk som knappt kan överleva på sin lön/soc… Kanske riktar sig inte DNs spartips till folk som håller på att svälta ihjäl…? Ekonomi är att hushålla med begränsade resurser så spartips kan appliceras på de flesta, även medelklassen.
Sedan det här med att vi har ”gratis skola”, ja vi har faktiskt skattefinansierad högre utbildning. Detta gör att någon kan gå från arbetarklassbarn till att bli domare. Alltså möjligheter finns och jag tycker att det är farligt att bara såga sådana argument – vi borde vara stolta och tacksamma över att vi lever i ett land som har det här systemet. Lycka till med att hitta något annat land där det är enklare att göra klassresor än Sverige.
Och ja, vi borde försöka få en mer jämlik skola och ja, alla har olika bakgrunder och ens föräldrars utbildningsnivå och var man växer upp påverkar. Sociala strukturer existerar, men det gör även individens ansvar. Det är en svår debatt, men jag tror inte på att helt utesluta individen ur ekvationen.
Kommunismen har en fin tanke MEN hur ska vi kunna radera ALLA faktorer som gör att vissa är starkare än andra? Någon kommer alltid vara starkare, någon kommer vara smartare, någon kommer ha enklare för att lära sig geografi i skolan för att de har rest jorden runt med sina föräldrar osv. Det är bl.a. det problemet jag har med kommunismen – den är inte realistisk.
Tycker att det är bra att ni belyser fattigdom i Sverige och debatterar detta, men delar verkligen inte er befängda kritik mot DN:s spartips och de onyanserade jämföreslerna och slutsatserna som dras.

Jag försökte också lyssna med öppet sinne men stängde av efter typ golfkommentaren. Det är ju en podd- så det är envägskommunikation och poddarna utfäster sig ju inte för att göra något annat än att dela med sig av sina personliga åsikter, och eftersom de är kompisar så tycker de likadant hela tiden…egentligen är det fine alltihopa, man behöver ju inte lyssna.
MEN med detta sagt så blir jag ändå lätt bedrövad när jag hör föraktet och ensidigheten.
Jag bryr mig inte jota om DNS spartips. Jag förstår att de kan de sig provocerande när man vänder på soffkuddarna efter växelpengar, men det är inte en förmodat golfspelande direktör som skriver artiklarna på DN, det är en journalist med stöd av en redaktion. 90 procent av Sveriges journalistkår är uttalat vänster. Kan vi inte prata om hur journalistkåren skulle må bättre av att ge sig ut från bakom sina skärmar och objektivt skildra omvärlden för sina uppdragsgivare (nyhetskonsumenterna), men NEJ det är inte lika publikfriande som att håna de onda kapitalisterna som golfar upp allas pengar.
Sen var poddarna ute på hal is med sina antaganden om kulturellt kapital. Så bekvämt det är att ogrundat kunna anta att alla invandrare som motbevisar teorier om att det inte går att jobba sig upp från ingenting har ett hemligt vapen i sina magiska invandrarfickor. För man får väl inte säga nedlåtande saker om invandrarkapitaliser som jobbar hårt och mycket och navigerar systemet om man är vit vänster?
Jag tycker att vi alla ska värna om samhällets svagaste, de som inte på samma sätt som vi andra kan tillgodogöra sig de många (jo, många) resurser som finns att skapa sig en dräglig tillvaro men då kommer det alltid behöva göras gränsdragningar – vem ska få vad utav vilka. Och som alltid med gränser så hamnar det människor på båda sidor om den.
Jag ska inte bli långrandig, jag gillar LDs blogg mycket, inte minst för att hon ofta öppnar perspektiv som inte är lätttillgängliga för mig i min vardag, och för att hån vågar dryfta olösliga problem och ta svåra ställningstaganden, men podden är nog inte min grej.

Och att ni kritiserar att folk menar att vissa jobb kan göras av de flesta medan andra jobb bara kan göras av högutbildade? Okej, borde inte ens ha kommenterat tidigare, ni kan ju inte vara seriösa. Låter som att några lider av mindervärdeskomplex… Självklart är det skillnad på vad vårdbiträde och läkare kräver i kunskapsnivå. Ni verkar verkligen inte ha någon förståelse för vad det krävs att jobba som som högutbildad. Är säkert så att läkare, jurister, cilvilingenjörer osv. bara slappar på jobbet och är helt utbytbara mot första bästa lågutbildade städerska. Alltså gud.

Nu kommenterar jag här men det är menat att vara kommentar på de sista fyra kommentarerna.
Jag har svårt att förstå upprördheten i klassförakt som riktar sig uppåt. I mina ögon är det inget annat än osmakligt. På samma sätt som jag har svårt att förstå upprördheten jag ser här och där när rasifierade är förbannade på alla vita och ger dem skulden för vad vita gjorde för 200 år sen, typ. Javisst det är ”onyanserat” och jag håller kanske inte med till 100 procent, men ärligt talat – hur drabbar det mig, i verkligheten? Samhället är till för mig (som vit). I alla filmer och all reklam ser människor ut som jag. Smink och hårprodukter är anpassade för mig. Ingen frågar var jag kommer ifrån och ingen ifrågasätter min rätt att vara här. Om jag låter bli att läsa rasifierades bloggar och tweets (och även om jag läser) fortsätter mitt liv precis som förut. Med skillnaden då att jag slipper bli lite ledsen i ögat.
På samma sätt är samhället till för människor med pengar. Det är grunden för kapitalismen. Det ska löna sig att ha pengar och de utan måste tro att de också kan bli rika om de bara arbetar tillräckligt hårt, annars kan det bli revolution och de rika kan bli tvungna att dela med sig. Folket måste tro att rika förjänat sin rikedom och att fattiga kan om de bara vill, men de vill inte. De har valt att ha det som de har det pga av lathet och bekvämlighet och att de alltid har spenderbyxorna på sig samt bara köper en massa skit för pengarna och aldrig har lust att spara. De får skylla sig själva när de gör såna dåliga val.
Det påverkar inte medelklass och överklass i deras vardag att någon poddar onyanserat och föraktfullt om dem. Enda sättet det kan påverka är om de råkar höra podden och upprör sig själva en liten stund. Och detta beror på att det inte finns ett allmänt förakt för människor med hög utbilning och pengar. Samhället är till för dem. Det finns ingen samhällsdiskussion om de högre samhällsklassernas slösaktighet och bekvämlighet och hur de ligger skattebetalarna till last. Inte för att de inte skulle kunna slösa, vara lata och kosta samhället pengar, utan för att det finns en allmän föreställning att de är hårt arbetande, ambitiösa, har rätt till sina pengar och ger samhället mer än de tar samt inte tär på jordens resurser för de är dessutom ansvarsfulla och hederliga. I motsats till de på samhällets botten som förutsätts vara oansvariga och lata och slugt beräknande utnyttjar samhället, samt inte gör något annat än kostar samhället pengar och tär på resurserna så jorden snart går under.
Den samhällsdiskussionen är ständigt pågående däremot. Vad ska vi göra med alla människor som belastar systemet (= underklass) och utarmar vår jord? Nu måste de fan skärpa till sig för så här kan vi inte ha det! De handlar inte ekologiskt, köper kläder på HM och stödjer därmed barnarbete, de tar emot en massa bidrag och lurar dessutom skattebetalarna när de söker socbidrag och inte redovisar den där hundralappen som de stoppade undan. Det är ju för jävligt! Känns det igen? Hur ofta hör du motsatsen? Vad ska vi göra med alla rika människor som åker till Thailand tre gånger om året och åker bil var de än ska och därmed bidrar till miljöförstöringen på ett av de värsta sätten, som shoppar tills de droppar utan en tanke på de fattiga (barn-)arbetare som tillverkat deras 10 braskaminer och 175 elektroniska prylar och 15 bilar och anställer smarta jurister som hittar kryphålen så att de ska slippa undan vissa skatter och då pratar vi miljonbelopp?
Den samhällsdiskussionen existerar inte. Och DÄRFÖR kan LD och hennes kompisar ha en podd där de spyr förakt över de högre klasserna hur mycket de vill utan att det påverkar någon någonstans (förutom lite självömkan i ögat då). Och DÄRFÖR kan man inte ha motsatsen (vilket förekommer överallt) eftersom föraktet mot underklassen redan finns och med tanke på vilket okritiskt tänkande gemene person har och hur gärna och lustfyllt de kastar sig över underklassen blir motsatsen bensin på elden som bränner de fattiga dagligen.

Nu blir det mycket från mig här men jag har lite till att säga. Jag blir förbannad när upprördheten ligger i att LD & co poddat onyanserat om de som har allt de behöver och mer därtill, som redan har alla på sin sida och sällan eller aldrig blir ifrågasatta. Ja herregud så bedrövligt att LD säger att rika bara spelar golf och slappar. Stackars alla rika snyft snyft! Ni ska fan känna förståelse för de rika och bemedlade och vara tacksamma för att ni ens får få i skolan! Det är ju bedrövligt att vara onyanserad när man uttalar sig om människorna i toppen på näringskedjan, gud alltså,så här ensidig kan man inte vara, se på mig bara som är allsidigheten själv. Här är det minsann viktigt att vi tar reda på fakta innan vi öppnar munnen annars står vi inte uuuut, vi måste stänga av era onyanserade röster! Golfkommentaren var droppen, usch så föraktfullt! Alltså gud. Kom ner från din himmel och hjälp till att försvara de rika och välutbildade!
Var är kommentarerna om att de har valt själva och är det så att de väljer att jobba som direktörer, chefskirurger och börsspekulerare och tjäna en jävla massa pengar får de faktiskt skylla sig själva när folk protesterar? De kunde valt annorlunda, nu får de minsann stå sitt kast! Var är kommentarerna om individens ansvar? Individens ansvar att se till att dela med sig och utjämna klasskillnaderna t ex? Fast det ansvaret har ju bara de som inget har eller hur?
Jag tycker att upprördheten är smaklös. Den är på fel ställe. Det är smaklöst att det enda värt att kommentera är att podden inte gick att lyssna på och sen dessutom hålla försvarstal åt de högre klasserna – som om de behöver det? Hjärtat är på fel ställe. Hjärtat borde slå för min arbetarklassman t ex. Han som går upp klockan sex varje morgon, fem dagar i veckan (när han inte måste jobba extra på lördagarna), 47 veckor om året och sliter ut sin kropp nio timmar om dagen för att tillverka saker bara rika har råd att köpa, för en skitlön samtidigt som hans intelligenta sinne självdör för varje dag som går pga de helt hjärndöda sysslor han måste utföra större delen av sitt liv.
DET hade varit värt att åkalla gud för och använda ord som bedrövelse, förståelse och befängt. Min man är stark som en oxe, både fysiskt och psyksikt och han är smart, 138 i IQ, men han råkade träffa en kvinna som drabbades av psykisk sjukdom, innan han hade hunnit utbilda sig och pga det dåliga valet, att leva med mig, har vi nu inte råd att leva på studielån. Men Darwinism framför allt! Och så snackar ni om förakt, kunskap, fakta och hur viktigt det är att vara nyanserad. Har inte ni förstått att vi alla bär på förakt och onyanserade åsikter och föreställningar? Och att var vi lägger vårt förakt påverkar olika och slår hårdare eller slår inte alls? Vem fan tror ni att ni är, allvarligt, objektiviteten personifierade?

Var är kommentarerna om att de har valt själva och är det så att de väljer att jobba som direktörer, chefskirurger och börsspekulerare och tjäna en jävla massa pengar får de faktiskt skylla sig själva när folk protesterar? De kunde valt annorlunda, nu får de minsann stå sitt kast! Var är kommentarerna om individens ansvar? Individens ansvar att se till att dela med sig och utjämna klasskillnaderna t ex? Fast det ansvaret har ju bara de som inget har eller hur?
Var är kommentarerna om att ”det är VÅRA skattepengar de konsumerar för”?

Jag har alltid varit vänster och uppvuxne i en familj med en pappa som slitit ut sig i hamnen och där man alltid värnat om arbetarklassen. Arbetarna har ALLTID sämst villkor och tjänar alltid sämst. Chefer får förvänta sig och är nog medvetna när de tar ett jobb att de kommer få jobba långa dagar, övertid och helger de också – skillnaden är att de kan åka på semestrar och andas ut, bo och leva fint, unna sig saker och framförallt: de sliter inte ut sina kroppar (möjligtvis musarm haha), stor jävla skillnad.
Det är förjävligt att arbetare tjänar dåligt och har värdelösa villkor ja. MEN det är absolut meningslöst, nonchalant och dumt (det bidrar inte med någonting då det inte är sant) att sitta och påstå att chefer inte jobbar. De är så långt från sanningen man kan komma. Varför hitta på sånt och göra en onyanserad podd? De jobbar fan häcken av sig och de har studerat flera år och jobbat sig uppåt. Jag jobbar som sekreterare och assitent och har haft flera olika chefer och varenda en jobbar hårt, vill väl och förtjänar varenda krona av sin lön anser jag.
Problemet är återigen inte att chefer som jobbat häcken av sig för att komma dit de är tjänar mycket pengar – det ska de göra. Problemet är att arbetarna tjänar piss, speciellt om man jämför. Höj statusen och lönerna för lågavlönade yrken!
Att utgå från att alla chefer är pösiga, vidriga gubbar utan hjärta som inte gör nåt är inte rättvist. Har som sagt varit assistent åt många chefer – av båda kön och de har varit fantastiska trots att de jobbar på väldigt stora företag. De bryr sig på riktigt om sina anställda men även om att tjäna pengar för företaget, så klart, det måste man. Det finns massa sjyssta chefer och alla kommer inte från en överklassfamilj från början, vissa har gjort en klassresa till och med – precis som du LD.
Är din mans lön rimlig undrar jag?

Fan vad jag älskade detta avsnitt!
Fick mig direkt att tänka på en vän (som jag inte orkar umgås med längre pga hennes klassförakt) som tjänar 40k i månaden men inte är på sin arbetsplats mer än 36h i veckan (men då gymmar hon också varje dag på arbetstid) men hon hade det ju så himla jobbigt när hennes sambo var arbetslös några månader för han hade ju inte råd att göra något.
Dela med sig? Nej fan heller för det är ju hennes pengar, som hon FÖRTJÄNAT.

Tänk om alla pluggade längre, då skulle alla vara rika. Vi skulle kunna lägga ned saker som bara är till för att försörja fattiga och se till att dom har något att göra på dagarna.
Typ vård, dagis, affärer, industri och kollektivtrafik.
Vi skulle få ett underbart samhälle där alla satt i ledningsgruppsmöte hela dagarna.

Nu hoppar jag kanske in lite på fel håll här, har inte hört podden så reserverar mig för om ni behandlar detta här. Jag tänker att problemet med (klass)ojämlikhet inte främst är att vissa har höga löneinkomster och andra inte. Det är i många fall orättvist absolut, men det är inte kärnan i problemet. Rent krasst är det ju så att de som har mycket pengar ofta har det i form av kapitalägande (aktier, fast egendom etc), som ofta kommer ifrån att de äger (köper) andras arbete. Sedan växer detta kapital i genomsnitt fortare än inkomsterna från lön och klumpar därför ihop sig hos allt färre personer, vilket gör att ojämlikheterna ökar (se Thomas Pikettys forskning). Om vi inte omfördelar kapital genom beskattning kommer vi till slut sitta med en handfull personer som äger hela världen…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *