Kategorier
Vardagstrams

Glädjeflickorna // Avsnitt 11 – Skämssudden

Dagens avsnitt av Glädjeflickorna handlar om skam. Skam är ett sånt där ämne som jag kan prata om i timmar, det tar liksom aldrig slut. Skammen jag känner kring sex, skammen jag känner kring min egen kropp, min vikt, mina funktioner, skammen jag känner inför andra människors bedömande, inför kritik, inför misslyckanden, skammen jag känner som förälder när jag inte duger till eller uppfyller rollen som den goda modern, skammen jag känner när jag brister inom tusen olika områden…. ja ni hajjar.

Jag är en person som känner skam för allt. Jag vet att jag egentligen inte har nåt (inte så mycket iallafall) att skämmas över, men jag tror det bottnar i att jag hade en sådan skamfylld barndom och tonårstid (med vuxna omkring mig som skuldbelade och skammade mig för så mycket olika saker) och det har präglat mig så pass att jag inte klarar av att leva livet fullt ut pga de enorma skamkänslor som alltid följer mig vad jag än gör eller säger eller är.

Helt sjukt egentligen. Känner ni mycket skam?

Här lyssnar ni iallafall på avsnitt 11 // Skämssudden

avsnitt 11 skämssudden

Äntligen en anledning att lyssna på Glädjeflickorna, nu luftas våra hemligheter som en timlång fis i dina öron.
Temat heter skam och skam blir det – vi pratar pruttskam, onaniskam, kvinnoskam och matskam. Någon skäms för allt, vi avslöjar vem som borde skämmas mer (ledtråd, Natashja hatar dem) och vem som borde skämmas mindre (ledtråd, personen har barn).
Dessutom uppfinner vi en lösning på pinsamma internetsituationer. Det blir Hajk i poddform, välkomna in i värmen och ursäkta lukten.

——————————————————————————

Och STORT TACK till fantastiska Luntgatan Girls som lånat ut sin musik till oss.
Ni hittar mer av dem här:

Luntgatan Girls på Spotify
http://luntgatangirls.se

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Glädjeflickorna // Avsnitt 11 – Skämssudden”

Jag känner i princip aldrig skam, kan faktiskt inte komma på något tillfälle alls. ALDRIG någonsin kring sex i alla fall, är oftast kåtare än min kille, men känner aldrig skam för det. Kan känna mig obekväm i mig själv om jag går upp något kilo, men aldrig skam, för jag vet att jag kan fixa det igen. Är nog över lag väldigt trygg och chill med mig själv, mitt liv och aktioner. Är 24 år btw.

Åh jag älskar skam! Haha, låter ju helt galet men jag gör det. Skammen är ju där för att skydda oss. För att varna oss att vi är i ett sårbart ställe just nu. Det är ju lite vad vi sedan gör med skammen som blir intressant. Det finns ju också två olika typer av skam. Den röda sunda skammen som skyddar oss i lägen då vi är sårbara. Sedan finns den vita skammen som kan vara otroligt skadande för självkänslan. Ett barn (eller en vuxen) kan ju skämmas för något den gjort. Det är liksom självreglerande och om vi låter det passera så har denna person säkerligen lärt sig något. Men om vi istället dundrar in och skäller på dem i denna utsatta och sårbara situation, ja då kommer vi in på den farliga vita skammen.
Så skam kan ju faktiskt vara något bra. Om vi lyssnar på vad den vill säga och sedan tar medvetna beslut. Men om vi låter den styra oss eller använder den för att styra andra kan det ju bli förödande. Och att inte styras av skammen är ju lättare sagt än gjort!

De enda gångerna jag känner skam är de tillfällen då jag känner mig fetast och fulast i hela världen (är fet till vardags också, men inget jag tänker på hela tiden). Så jag är rätt befriad från just skamkänslorna, trots allt.

Detta har inget med inlägget att göra men jag vill ge dig ett fett stort TACK. Tack för att du skriver denna kickass blogg och hjälper till att påverka människor vridna syn på kvinnor. Jag kan många gånger tycka att jag inte håller med dig i dina åsikter osv, men jag älskar att du tar dig tiden och upplyser folk hur vårt samhälle egentligen ser ut. Jag stod nyss en bit ifrån mitt jobb och tog en cigg på min rast och förbi går en jävla gubbjävel och säger ”Hej…” och sen något mumlande men jag tror fan det var ”ska vi knulla?” Jag är inte helt säker men fan ta den jävla gubbjäveln om det var det han sa. Jag hann inte reagera för jag blev lite chockad. Och förminskad, kränkt och äcklad och skit förbannad. Jag kan ofta känna att bara för att jag är ung, passar in i samhällets sjuka ideal och anses som ”vacker” så ska jag behöva ”ta det”? Det har hänt att jag på riktigt fräst av mina manliga kunder på jobbet (jag jobbar i en klädbutik) när dom ”råkat” säga något jag inte vill höra. Typ som ”you got a really nice body” och sen vissla gillande. Och där har du hjälpt mig!! Jag tar det på största allvar att fräsa av eller säga ifrån när jag känner mig förminskad av framförallt män. Det har du lärt mig! Tack som fan för det!

Min motsvarighet är rädsla. För att inte duga, inte vara tillräckligt bra förälder, inte göra rätt, etc. Högfungerande utåt, innerst inne vet jag inte för jag är för rädd att jag gör en felbedömning. Suck.

Jag har känt mycket skam, över det mesta. Bland annat över att jag är blyg, har svårt för vissa sociala situationer och att ta kontakt med folk. Och inte minst har jag känt skam över sex. När jag var i tidiga tonåren skämdes jag över att jag aldrig hade haft sex och aldrig haft en partner. När jag senare blev sexuellt aktiv så handlade sex enbart om att få bekräftelse, och jag började istället känna skam för att jag hade för mycket sex, av fel anledningar och med fel killar. Hjälpte inte direkt att jag blev kallad slampig av personer i min omgivning, antingen rakt ut eller genom antydningar. Och det var verkligen inte lite skam jag kände, inom mig pågick något som kan liknas vid ett inre slagfält där jag dömde ut mig själv som en värdelös person som inte borde få finnas.
Detta visar hur en kan påverkas av den skeva synen som finns på kvinnors sexualitet; först är det jätteviktigt att få bekräftelse av män, en ska vara ”knullbar”, men om en sen har sex utan att vara kär eller om en har sex med flera olika så riskerar en att bli kallad slampa och är plötsligt en ”dålig tjej”. Som den osäkra, ensamma tonårstjej jag var gjorde jag allt för att söka bekräftelse, samtidigt som jag var extremt mottaglig för omgivningens omdömen. Skammen jag kände överskuggade verkligen allting jag gjorde och jag var självmordsbenägen under den här tiden. När jag tänker tillbaka tycker jag att det är så himla onödigt att jag mådde så dåligt, och jag blir så förbannad på all form av skuldbeläggande av kvinnors sexualitet.

Jag skäms nästan all min vakna tid, sorgligt nog. Skäms över det jag gör, det jag tänker, det jag säger och tycker. Skäms för att jag inte är så allmänbildad som jag skulle önska att jag var, skäms för att jag inte är en bättre mamma/partner/vän. Skäms också mycket å andras vägnar, så jag kan inte se pinsamma scener på TV, då håller jag för öronen och eventuellt blundar jag också. Jag känner alltid en rädsla för att någon i min närhet ska göra bort sig och med min närhet menar jag också den rent fysiska, så sitter jag på en buss med helt okända människor och någon i sätet bakom säger något ogenomtänkt till en kompis så skäms jag också. Jag brukar skämtsamt kalla mig själv för skam-magneten…

Ja, jag känner ofta skam över mig själv. Främst över att inte vara ”normal”. Att jag inte är sådär social och utåtriktad och karismatiskt som man ”ska vara”. Har massor med skam runt just min blyghet och att jag är tyst. Har fått inpräntat ända sen jag var riktigt liten att just det här blyga och tysta är dåligt och fel. Lärarna tjatade om att jag skulle lära mig ”komma över det där”. Föräldrarna beklagade sig över att jag inte hade fler vänner. Det där har följt med mig hela livet och påverkar mig väldigt mycket, bla i arbetet. Skammen att sitta tyst på varje kafferast och inte komma på något att säga tex. Hemskt.
Mina föräldrar var väldigt hysch hysch, fy och skam över många saker också. Sex låtsades de som att det inte existerade, och det är likadant idag. Samma sak med toalettbesök, nakenhet, ”pinsamma” sjukdomar & problem, kärlek etc etc. Fanns inte på kartan att jag skulle komma till mamma som barn och berätta om vem jag var kär i tex. Och hade man som barn problem med toalettbestyr (typ förstoppad) så var det en otroligt plågsam situation för alla inblandade då man tvingades be om hjälp. Det låg liksom som en tryckt stämning av skam i dagar efteråt.
Jag har själv inga skamkänslor över sex/kärlek idag när det kommer till sambon eller när man pratar med vänner om det och så. Men just det där med att skämmas över kroppen och pinsamma kroppsproblem har dock etsat sig fast i mig. Jag har Otroligt svårt för att söka läkarhjälp för problem som jag tycker är pinsamma. En gång började jag till och med tokböla inne hos läkaren när jag skulle berätta om mina magproblem och hittade istället på att jag hade ett helt annat problem som oroade mig. Sen bytte jag vårdcentral. …Alltså skam kan vara så himla handikappande ibland.

Blir så uppgiven när jag läser och hör om hur samhället påverkar människors liv. Folk som tvingas adoptera bort sina barn för att det var/är ”skamligt” att föda barn utanför äktenskapet och man blev utfryst i hela samhället. Alltså, vad det gör med människor är helt sinnessjukt.
Det är likadant med skam. Skam finns väl av en anledning men när det gäller kvinnor har den alltid varit överdriven. Kvinnor ska liksom skämmas för allt hela tiden. Och gärna skämmas för att de är kvinnor också… Så jävla trist och onödigt egentligen!
Själv är ju en väldigt okänslig person. Jag är mer logisk och analytisk, även om jag också blir ursinnig ibland (men då har det gått väldigt lång tid) så jag kan inte säga att jag skäms för något… Jag har gjort och sagt saker i mitt liv som jag inte är stolt över eller skulle göra om, men jag tänker som så att jag kan ändå inte förändra det förgångna så jag skiter helt enkelt i att skämmas. Jag accepterar läget och går vidare.
Jag hoppas bara att människor kan sluta behöva skämmas över helt onödiga saker, så som att ha ”för mycket” sex eller sexpartners, eller att de inte rakar benen/könet/armhålorna eller klär sig på ett visst sätt. Vad det nu kan vara.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *