Kategorier
Vardagstrams

Hello daddy-issues!

Asså åh.

1. Är det bara jag som börjar storgråta av den här videon? Vad fan är det som händer liksom? Så mycket jobbiga känslor, ångest, sorg, som bara bubblar upp helt oförberett. Hjälp var kom de ifrån (jag är ju en sten) liksom? Men trots jobbiga känslor så är den så jävla fin, så vacker, det gör liksom ont i hela kroppen, hjärtat och själen. Jag vet att den tydligen ska representera sångerskans bipolaritet men en del ser en flicka som frigör sig från sin far. Det senare ser inte jag. Jag ser en flicka som agerar ut och en pappa som tar emot.
Analys på det liksom? Hello daddy-issues!
2. Asså Shia LaBeouf. <3 Asså Shia med SKÄGG?! Jag ser denna människa med helt nya ögon efter detta fantastiska skådespel med detta totalt amazing lilla flickebarn?!?!? IMG_3036.JPG

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hello daddy-issues!”

Jag har inga daddy-issues, men däremot en psykisk sjukdom närbesläktad med bipoläritet och jag är helt hooked på videon jag med. Jag tror jag har sett den 20 gånger. Sen igår.

Jag kan tyvärr inte bidra med någon analys och känner inget (?) när jag ser den, och jag är vääääldigt känslig och gråter till minsta lilla. Hur som helst så blev jag nyfiken på hur den symboliserar eller gestaltar bipolaritet som det sägs skulle representeras i videon. Om någon vet alltså? Eller kanske någon som är bipolär som kan förklara som kanske förstår det bättre än en icke-bipolär. Är helt enkelt nyfiken och intresserad!

Jag är bipolär och när jag ser videon tänker jag mig att det är mina två humör som kämpar med och mot varandra på samma gång och buren är min hjärna. Tjejen för mig är min maniska sida som är super impulsiv men som inte kan slappna av eller bete sig ”normalt” och när hon lämnar buren och lämnar mannen som för mig är min deppiga osäkra arga och ledsna sida men också lugnare sida så visar det på depression. När depressionen är över så brukar det va dom ända gångerna som jag känner mig normal och just då i videon så lägger sig tjejen på killens rygg och han bär på henne och långsamt blir hon vildare igen = startar den maniska sidan igen.
Så ser jag det, förlåt om jag skriver med lite för lite punkter och felstavningar och sånt, har dyslexi också

Man ser väl det som man själv relaterar starkast till här. Själv reagerade jag och såg videon precis som du. Fy fan alltså, har jävligt långt till tårar, men det här bara brast en känslodamm inuti mig av övergivenhet och längtan efter något jag trodde att jag inte längre brydde mig ett skit om. Ser heller absolut inte frigörelse, ser, som du, en far som utan motstånd tar emot sin dotters raseri och hennes ambivalens (eller kanske min egen snarare, haha) mellan längtan-förakt. Videon väcker en väldig sorg inom mig, i vetskapen att om jag hade sökt upprättelse från min egen (frånvarande) far och agerat ut all den övergivenhet och ilska jag väl nånstans fortfarande känner mot honom, så hade han aldrig stannat och tagit emot, han hade flytt och förnekat, som alltid.

Tycker också den videon är så fin, kan inte sluta titta och japp, han är skitsnygg 🙂 Jag ser dem mer som vänner i en kaotisk värld och att de har en far och dotterrelation fast jag ser dem inte som far och dotter utan som vänner utan släktskap. Jag förstod dock inte att den skulle representera bipolaritet. Kul att många tolkar den olika. Det som är mindre kul är att den fått en massa kritik om pedofili (?!?). Fattar inte den kritiken.

Förra videon (chandelier) fick också mycket kritik runt pedofili. Samma unga tjej som dansar (Maddie). Fattar egentligen inte varför, hon har en leotard som är hudfärgad men… Ja alltså, då går man inte på mycket. Ser också snarare en far och en dotter där pappan älskar sin dotter villkorslöst. Så tolkade jag den. Speciellt när shia gör miner när Maddie slår honom i huvudet känns det som far-dotter relation.

Jag blev imponerad av denna video (musiken är i sig inget jag generellt lyssnar på annars, men Sia har en förmåga att krypa under skinnet på en) och förstår inte alls vad folk menar med att den skulle vara pedofilistisk?
Vart nånstans är Shia en äckelgubbe som försöker snuska med en liten flicka?
Jag uppfattade det hela mer som att han var hennes pappa och att deras relation var jättekomplicerad. Så förstår inte alls vissa av kommentarerna till denna video (på youtube). Till och med jag som annars inte fattar dans och sånt, ser att det handlar om pappa och dotter. Buren symboliserar ju det hela rätt klockrent.

Jag grät också när jag såg videon. Jag önskade alltid att jag skulle ha en pappa som brydde sig och inte bara brydde sig om sig själv. Jag önskar fortfarande att jag kunde byta pappa med någon av mina vänners pappor.
När jag såg videon så såg jag en pappa och hans dotter där de lever i ett destruktivt hem. I slutet kunde hon frigöra sig från hemmet medans pappan inte kunde göra det. Usch kommer börja gråta igen

Mycket vacker video! Den får mig att tänka på missbruk. En dotter som försöker förstå sig på missbruket och hjälpa sin far ut ur det. Den förmedlar mycket känslor hur som helst :’)

Hela min uppväxt (jag är nu 19 år) har jag sökt min fars uppmärksamhet och kärlek. Han var frånvarande, sjuk, självupptagen och elak så länge jag kan minnas, de är bara nu under de senaste två åren som han försöker göra gott för sig. Men varför kan jag inte ta emot hans kärlek? Varför får jag dåligt samvete när han ringer mig eller skriver till mig? Varför vill jag inte svara och höra hans röst trots att jag saknat att ha honom där, vilket jag fortfarande gör ibland?
Han har aldrig varit närvarande, men när jag var 13 år, när man som mest liten och sårbar, flyttade han många mil bort. Med sin nya kvinna, och nya barn. Allt jag får nu är ett samtal då och då som jag inte ens svarar på. Får ont i magen när jag ser hans namn på displayen. Kommer med ursäkter. Han vet nog varför, men låtsas inte om det.
Efter en destruktiv och bekräftelsesökande tonår, letandes efter samma uppmärksamhet hos killar, så känner jag mig fortfarande ihålig ibland. Jag känner avund när jag ser andras pappor som är så stöttande, engagerande och stora som bara riktiga pappor kan vara. Jag brister när jag ser hur andra pappor gör allt för sin familj och sina döttrar. Jag blir svart av avund. Jag ville också ha en pappa som såg efter mig, som stod med en öppen famn och som jag kunde söka tröst hos efter alla dumma killar som utnyttjade mig. När jag var ett barn kallade jag mig själv pappas flicka, jag skulle bli som pappa, göra som han gjorde. För han var ju supermannen, och bäst. Men det är han inte, och har aldrig varit. Jag önskar att jag också hade en far som kunde hjälpa mig att finna stabilitet i mitt eget liv. Mitt hjärta krampade efter att ha sett denna videon, mest för mina egna erfarenheter, men också för att jag vet att det finns så många andra som jag. Kanske är jag inte så ensam.

Men JA, precis! Jag såg den nysläppt en morgon före jobbet och fann mig plötsligt och högst oväntat sitta och storböla. Vet inte vad som hände, blev bara så oerhört många och starka känslor och jag tolkade den precis som dig. Oerhört stark video.
Jag blev het tagen över hur djupt den berörde mig.
Fick tom. sminka om mig. Alltså.

Det som är bra är att den är relativt öppen för en egen tolkning och därför är det lätt att applicera sina känslor på låten.
Jag ser en (två) människa som försöker kontrollera sina två sidor, den ena försöker dra ut den andra: ”ryck upp dig”, men inser ändå att det är omöjligt. Sen ger downsidan upp men den andra sidan står kvar och försöker ändå. Typ som man känner sig i kroppen när man vill men inte orkar, samt orkar men inte vill.
Gud vilken töntig analys men hey, så kände jag.

jag tycker det är relevant att det är en liten flicka eftersom att jag, och många kvinnor med mig, kan relatera till flickan och hennes interagerande med mannen (pappan). Jag kan inte relatera till pojkar och män på samma sätt.

Som du säger så är det en väldigt stark video. Jag kan dels förstå hur den har med bipolaritet att göra och hur man kan se den som en relation mellan ett barn och en förälder. Jag tolkar även in min ätstörning i den. Jag tror att man kan tolka den till det mesta beroende på vad man själv har upplevt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *