Kategorier
Vardagstrams

Hur frigör man sig från andras bedömande?

IMG_3271.JPG
Egentligen tycker jag mycket om mig själv. Men ibland är det svårt att komma ihåg när andras åsikter, dömande och uppfattning överröstar. Då är det lätt att intala sig att de har rätt och de är inte nådiga alla gånger.
Detsamma gäller vikten och kroppen. Jag är oftast ok med att vara tjock. Det är mjukt och lent och skönt och barnen älskar att krama och gosa in sig (maken också men vem bryr sig vad karlar tycker) och det finns egentligen ingen anledning till självhat men ändå kryper det på när andra människor värderar och granskar.
Hur frigör man sig från andras bedömande egentligen? Jag vet inte.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hur frigör man sig från andras bedömande?”

Jag avundas dig din styrka! Fast jag tänker att det till en viss gräns kan vara okej och kanske till och med lite bra att bry sig om vad andra tycker. Inte så att andra skall definiera ens värde, men så mycket att man får känna sig värdefull i förhållande till andra. Jag tänker att ett visst socialt tryck och en önskan att bli accepterad är en del i varför vi beter oss som civiliserade människor och inte som egoistiska jättebäbisar. Men därmed inte sagt att de yttre bedömningsgrunder som faktiskt används är okej. Människor är generellt för lata och dömer på utseende och fördom mer än uppförande och personliga egenskaper.

Genom att älska sig självt genuint innifrån. Ens eget självförakt speglar sig i hur man uppfattar andras dömande om en.
har hört att det finns en quickfix flaska på hälsokosten men tills dess får man bäl KBT:a eller nåt. Lova att skriva om du hittar lösningen.

Samma här.. Om jag är nöjd med mig själv så spelar andras åsikter ingen som helst roll. Andra kan snacka skit om mig hur mycket som helst, jag bryr mig inte.
Om jag är missnöjd med mig själv är det samma sak. Andras åsikter kan inte göra det bättre. Jag blir tvärtom bara arg när folk försöker övertala mig ”men du ÄR bra!” för nej, jag känner mig själv bäst och vet jag att jag inte duger så gör jag inte det… typ.

Jag tar paus från mina kritiker om jag inte känner mig stark nog att möta dem. Går inte riktigt att jämföra med din situation eftersom du är offentlig debattör och jag har ett annat slags jobb. Men jag blir snabbt i sämre skick om jag konstant utsätts för saker som gör mig ledsen jämfört med när jag ser till att jag har ordentliga uppehåll där jag samlar kraft. Jag väntar in mig själv igen kan man säga, ser till att fylla på med sånt som ger mig kraft, då är jag svårare att putta omkull sen.

Hej Jennie!jag känner igen mig i det du skrev, ibland är man verkligen mer sårbar Kanske för privat att fråga men jag gör det ändå, Hur tar du paus från dina kritiker? och hur fyller du på ny energi? behöver verkligen tips.
Mvh Camilla

Här handlar det dock om vad man kan påverka och inte. Man kan inte tvinga alla dömande människor att sluta med det, tråkigt nog…
Då måste man titta på vad man själv kan påverka. Jag tror också att lösningen handlar om att försöka förbättra sin självkänsla och självbild. Försöka se sitt eget värde som människa och genuint känna att det inte förändras på grund av andra människors tankar om dig.
Ja, det är skitsvårt. Men det går.
Jag är själv ett levande bevis på det så jag vet.
Rekommenderar KBT starkt! Det är en så otroligt bra investering för sig själv.
Även att ifrågasätta sina tankar som gärna dyker upp i huvudet som handlar om andras uppfattning av en hjälper jättemycket. Bara stanna upp och fråga sig själv, kan jag veta att detta är sant?
Kan jag med säkerhet veta att hen tror/tänker detta om mig?
Och vem skulle jag va utan den tanken ”Nu dömer säkert hen ut mig som..”?

Hej. Jag vet inte ens vad jag håller på med just nu. Jag är en tjej som verkligen inte mår bra. Hela min värld ligger i spillror framför mina fötter och jag känner mig helt sänkt. Förra hösten var helt kaosartad. Min bror dog, min kompis fick cancer, jag gick sönder i kroppen och jag blev totalt utarbetad och utnyttjad på mitt arbete. Jag har inte ens haft tid att bearbeta allt som har hänt innan nästa smäll kom här i helgen. Jag och min pojkvän gjorde slut på vår årsdag efter tre år ihop. Jag känner mig helt knäckt och vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Jag sökte hjälp idag från vårdcentralen i hopp om att få gå i någon slags terapi men just nu har jag helt tappat hoppet på att någonsin må bra eller känna glädje igen. Jag minns inte ens hur det känns att vara glad längre! Jag vill bara riva av mig skinnet i ren frustration! Jag vill inte må såhär!
Jag har följt din blogg i några år och av någon anledning infinner sig något slags lugn över mig när jag scrollar igenom din blogg. Läser inlägg och rensar tankarna från allt elände. Hur konstigt (?) det än må låta så hjälper du mig att komma bort en stund, trots att jag ligger ensam i ett mörkt rum och egentligen bara vill ge upp alltihop. Jag vet inte ens vad jag vill säga mer än att jag är väldigt tacksam över att du är en så inspirerande kvinna som får mig på lite bättre tankar nu när det är som värst. Tack…

Från en E till en annan: stor kram! Har själv haft det jobbigt och snart tagit mig igenom det med kbt terapi, hör av dig om du bara vill ha någon att vara anonym inför och prata med och få lite peppning! Hoppas du mår bättre snart, du är så värdefull!

Jag tror det är omöjligt att inte förhålla sig till andra. För att jag ”i mindre utsträckning” ska hålla på att göra det behöver jag vila och vara ensam för att liksom slippa förhålla mig till någon. Ingen isolering, gärna prat sms mm men inget umgåsande. Det gör mig trött och trött för mig är =sårbar. Utvilad=inte så sårbar. Umgås gärna med nära människor men inte för länge och inte för intensivt. Så funkar jag iallafall.. Men förstår ju att det kanske inte funkar eller ens är önskvärt när du har barn.
Finns det några andra periodensamvargar därute?

Jag tror inte att det är möjligt att precis hela tiden trivas med sig själv. Jag tycker det är mänskligt att det känns obekvämt att bli granskad och bedömd.
Visst vore det trevligt om man alltid logiskt och rationellt kunde styra över sina reaktioner i varje situation men människan är inte så perfekt.
Att oftast vara nöjd är riktigt bra enligt mig.
Snygg bild förresten, hej gyllene snittet liksom!

Jag tycker att man bara borde ge fan i hur mycket folk väger! >.<
Det spelar ingen roll hur mycket/lite vi väger,
vi är ju ändå bara en påse kött! (typ…)
Jag väger tex 45-50 kg.
Japp, det låter som att jag är SVINSMAL,
men nej, jag är bara jävligt kort.
Men som sagt, who cares?
(MVH Fanny, som couldn´t care less om hur folk ser ut)

Det gyllene snittet är en kvot (ungefär 1,6) som dyker upp i naturen lite här och var. Till exempel när det gäller tillväxt av snäckskal. Folk upplever en rektangel med proportioner enligt gyllene snittet som harmonisk. Det bara är så i naturen så verkar dumt att lägga energi på att hata en naturkonstant, det är som att hata pi typ… Mvh en nörd.

Stärka sin självkänsla, hur fan gör man det? Tror inte ens att Mia Törnblom har bra självkänsla. Det jag kör på är att ha något kul och givande att göra, och folk runt mig som inte snackar utseende.
Mitt jobb trivs jag också bra på, för det handlar om smarta prestationer och inte hur jag ser ut.
Så inte vet jag. Detta är väl nåt slags bevis på att jag inte är helt bekväm i mitt utseende, eftersom jag trivs bäst när det är noll fokus på det.
Then so be it. Man känner ju inte topparna om man inte känner dalarna EHEH.

Läste nåt så himla patetiskt igår
Bloggare som heter Annica Englund har gjort en fettsugning (på 1 liter) för att få ett så kallad ”thigh gap”, dessutom total näsoperation
Gud vilka löjliga människor det finns

”Läste nåt så himla patetiskt igår
Bloggare som heter Annica Englund har gjort en fettsugning (på 1 liter) för att få ett så kallad ”thigh gap”, dessutom total näsoperation
Gud vilka löjliga människor det finns”
Är det samhället du kritiserar där? Eller är det möjligtvis enskilda, namngivna personer?
Hmm…

Man undviker de som bedömer än… det gör jag i alla fall och det funkar skitbra. Menar inte att man ska isolera sig men vara runt människor som man mår bra av. Samma sak med sociala medier mm pausar från det som ger ger en besk smak i munnen eller en klump i magen. Det är mänskligt att inte kunna värja sig från allt.

På många sätt är det nog tyvärr omöjligt. Vi lever i en värld där vi ständigt påminns om att vi bör vara på ett visst sätt eller se ut på ett visst sätt. Lyckas man för det mesta att ändå inse sitt värde och inte bry sig så tycker jag man gör ett kanonjobb. Men ibland tror det är normalt att faktiskt ”let it get to you” – annars vet jag inte om man är mänsklig?
Kram

Man bestämmer sig. Man slutar bry sig och så slutar man bedöma andra och sig själv. Typ.
Man börjar förstå att andra dömer sig själva minst lika hårt som man dömer sig själv.
Ett hett tips till alla: bli croquimodeller. Tänk att stå naken mitt framför ett gäng människor som glor på dig, men utan att döma dig- de ser bara sakligt hur du ser ut, hur vinklarna, kurvorna, formerna fungerar på deras block. En kropp är en kropp.
Underbar upplevelse.

Det här är en väldigt intressant fråga.
Personligen har jag haft förmånen att under hela min uppväxt få umgås mycket med djur. De har aldrig dömt mig för hur jag ser ut, luktar, går, rör mig etc. Däremot har jag fått omedelbar reaktion av djuren på mitt beteende. Det intressanta med djurens reaktion är att de inte dömer mig för mitt beteende, de bara reagerar utifrån sitt eget välmående.
I vuxen ålder inser jag hur lyckligt lottad jag är som har fått denna möjlighet, för det hjälper mig enormt att skärma av andras dömande. Det är som att jag ser dömande människor stå utanför min egen sfär. Jag är inte indragen, och påverkas därmed inte, även om det är mig de dömer.
Sedan har jag också i vuxen ålder medvetet jobbat med att ställa mig utanför andras sfärer. Låta andra människor få ha sitt agerande för sig själv. Nästa steg är att jag vill sluta döma andra helt och hållet, även de som jag idag upplever som negativa på något sätt. Jag skulle vilja se alla människor enbart för vad de är, reagera utifrån mitt eget välmående på deras agerande, men inte döma.

LD, har du hört talas om Tess Holliday? Hon är en väldigt vacker ”riktig” plus model som har storlek 54. Hon är den första kvinnan i hennes ”storlek” som har slagit igenom med en elitagentur. Hon heter @tessholliday på instagram 🙂

Nä, jag har inte vunnit över självhatet till 100%. Kanske till 99%. Min bästa ögonöppnare för en annan syn på kroppen har varit att umgås med människor vars kroppar inte räcker till det allra nödvändigaste. Som inte kan gå och handla själva, plocka ordning på sina saker som de vill eller ens kanske ta på sig strumporna själva. Så helt plötsligt blev jag så glad över att jag kan använda min kropp till allt det där. Tycker att det är så sjukt att samhället fokuserar på en strävan efter smalhet i stället för en glädje över våra kroppar som ett verktyg att ha roligt med efter våra egna förutsättningar. För vad är det som påverkar den enskilde mest egentligen?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *