Kategorier
Vardagstrams

Tiotusentals bloggar, tv-program, tidningar, artiklar, sajterältarriskerna medöverviktmen EN bloggare nyanserar = KRIS

Varje gång jag försöker nyansera bilden av övervikt, den sk fetmaempidemin eller kritiskt granska den information och den fakta vi matats med så blir många väldigt upprörda. Nån menar att jag ”mörkar riskerna med fetma” och så är vi tillbaka på ruta ett och jag undrar; läste hen ens vad jag precis skrev? Varför tror alla på allt de läser i tidningarna? Nån googlar ”övervikt ohälsa” och så sitter de på facit sen. ”Forskning visar faktiskt….” HALLÅ TÄNK NÅN GÅNG. Tänk att det kanske kan vara fel?

Nån annan hänvisar till vården och då skrattar jag högt. (med sorg i hjärtat) För alla som är överviktiga vet precis hur jävla inkompetent vården är när det kommer till just övervikt. Precis alla tjocka kan berätta för er om hur svårt det är att faktiskt få vård för sina faktiska sjukdomar och skador om man är tjock. Är man tjock får man nämligen nästan alltid ”diagnos fet” och efter det så lyssnar ingen, inte doktorn, inte vården överhuvudtaget. Det händer att man blir nekad vård och mediciner.

diagnos tjock 2 diagnos tjock 3 diagnos tjockdiagnos tjock 4 diagnos tjock 5

Läs gärna FeTT Magazines artikel:
”Fettfobi inom vården och dess allvarliga konsekvenser”

Många sätter likhetstecken mellan övervikt och välfärdssjukdomar och det är här problemet börjar. Många feta lider av välfärdssjukdomar och då drar man automatiskt slutsatsen att det är övervikten som är boven när det i de flesta fall handlar om livsstil. Ni vet korrelation, kausalitet osv.

Så nej, övervikt är inte ett hot eller globalt problem på så sätt. Västvärldens livsstil är det. Kosten vi äter, stressen vi utsätter oss för, bristen på rörelse och våra stillasittande vardag. Detta ska jag skriva mer om nån annan gång dock, men tills dess snälla snälla snälla sluta ifrågasätt mig när jag nyanserar häxjakten på tjocka. Sluta kämpa för att upprätthålla föreställningar som skadar!

Och om nån nu tycker det är obehagligt att jag ”mörkar riskerna med fetma” så behöver man bara klicka vidare till nästa blogg, artikel, tv-program, tidning, sajt… typ vadsomhelst för att få en trygg härlig dos av motsatsen och äntligen kunna andas ut. Puh, liksom. Där var det nära, tänk om en fått ett annat perspektiv på de gamla paradigmerna.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Tiotusentals bloggar, tv-program, tidningar, artiklar, sajterältarriskerna medöverviktmen EN bloggare nyanserar = KRIS”

Tycker det är jättebra att du skriver så mycket om detta ämne. Det har gett mig mycket nya perspektiv som verkligen behövdes då jag har en nära vän som är väldigt överviktig. Gud vad jag skäms över vad jag sagt och gjort ibland i tron att jag var snäll som gav henne diverse tips på hur hon skulle gå ner i vikt.
Att det bara skulle handla om att folk är bekymrade över andras hälsa tror jag inte ett dugg på. Isf skulle vi vara minst lika angelägna om att personer som röker borde sluta eller att folk som dricker mycket alkohol borde minska men jag upplever inte alls att det är samma hets över det.
Jag själv till exempel var mycket mera ’bekymrad’ (eller egentligen provocerad?) över min väns övervikt än hennes rökande och festande.

Bra inlägg!! Det är för jävligt hur tjocka människor blir behandlade, jag tycker det är jättebra att du tar upp det här ämnet, det har varit en otrolig ögonöppnare för mig.
Håller helt med i det du säger, att det inte är övervikt som är ett stort hälsoproblem i västvärlden utan våran livsstil överlag. STRESSEN, fysisk och psykisk, som vi blir utsatta för är en stor bov i dramat.

När jag var tjock så lyssnade min husläkare inte på någonting jag sa, inte ens när jag knappt kunde andas och det bubblade i bröstet, var stel i nacken och hade ont i magen som är symptom på lunginflammation. Istället så skickade han mig till sjukgymnastik men dem bara tittade på mig och tyckte att jag skulle gå tillbaka till läkaren eftersom jag var så sjuk. Kontaktade min foniatriker som skickade akutremiss till Sophiahemmet för röntgen av lungorna och visst hade jag lunginflammation!
Bytte direkt husläkarmottagning där dem är suveräna. Min husläkare blev skitsur och ifrågasatte varför jag bytte läkare och jag svarade att jag inte var nöjd helt enkelt, dessutom så nämnde jag i förbifarten att min farbror är läkare, då svarar idioten ”varför sa du inte det när du började gå här” jag ville testa dig, svarade jag…

Jag är tjock. Enligt bmi fet. Det vet jag. Däremot så ser jag inte ut som bilden av en tjockis. Jag uppfattas fortfarande som relativt smal/ mellanstor, jag kategoriseras ej som tjockis när jag rör mig i det offentliga utrymmet (har jag märk). Detta syns just i vården. De gånger jag varit där och ej tagit vikt så får jag ett professionellt bemötande. De frågar om mina problem och mina behov, kan ta upp psykologisk hjälp som förslag osv. De få gånger jag tagit vikt så är sjunker verkligen bemötandet som Titanic. Då är det min vikt som ställer till det, går jag ner blir allt bra, gå till dietist, läs tidningar, käka alli ococh ät då för guds skull inget gott!! En gång så blev de uppstressade över mitt bmi och sa ”Du SER ju inte ut som ditt bmi” och körde nån midje- och höftkvot. Oj allt var visst ”normalt” så jag skulle inte oroa mig. Vem fan var oroad från början!? Inte jag i alla fall.

Tycker ändå att det är jätte konstigt att skriva att övervikt inte är hälsofarligt. Finns många bevis för det. Man mår så mycket bättre när man rör på sig och äter det kroppen mår bra av.
Utseendet har inget i den här debatten att göra. Jag menar bara på hälsan, orken och rörligheten.
http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Fetma/?ar=True
Kanske ingen 100%ig källa men där kan man se riskerna. Och där står även: ”enligt världshälsorganisationen WHO dör sedan några år tillbaka fler människor totalt i världen av fetma än av undernäring”
Detta innefattar inte oss som har några kilo + på kroppen. Men jag tolkar det som att du motsäger dig riskerna vid övervikt.

Precis, du skriver det själv. En mår bra av att röra på sig och att äta bra mat. Att vara tjock innebär inte att en inte gör detta. Och det innebär verkligen inte att alla smala människor rör sig och käkar nyttig mat. Ta bort likhetstecknet mellan tjock och ohälsosam livsstil, för de förutsätter inte varandra.

Att söka vård för något och sedan få det i ansiktet att allt beror på fetma är något som jag nyss upplevt. För ett antal år sedan sökte jag vård pga att något var fel i min kropp, hade hemskt ont i kroppen och läkarna hittade då inte felet.
Efter 3 månader så hävdade de att jag lider av fetma och fettlever. Då är jag cirka 18kg över min vikt men har grym kondition, tränar på gym osv. Tog ”domen” men tänkte bara ändra på en del av mitt kosthåll.
För cirka 3 veckor sedan, åker jag in akut på sjukhus, de får in mina journaler där de för 6 år sedan sa att allt beror på fetma. De tar prover och inser att min lever, gallblåsa och mage inte längre fungerar. Efter operation fick jag veta att det onda kom ifrån ett blödande magsår och en kronisk sjukdom. De kunde inte hitta några som helst fel mig som berodde på min vikt. Så nu ligger jag här, hemma i sängen och väntar på fler operationer…
Gissar på att det var enkelt för sjukvården att skylla allt på min vikt…

TACK, jag är så sjukt tacksam för att du skriver om det här och om mycket annat, för ditt engagemang, och för att du finns. Snälla, sluta aldrig. Du ger mig styrka och en sån där go välmående känsla i magen.

Läste iaf relevant forskning som visar att stillasittande smala människor löper mkt större hälsorisker än ”överviktiga” som rör på sig minst 15 min/dag.
Om folk bara kunde fatta att vad vi äter och vad vi gör är det som spelar roll. Inte vad vågen visar. Och ja visst, blir man så överviktig att man inte tar sig ur sängen utan lyftkran så kanske man behöver banta, men seriöst – hur många mår så dåligt? Typ ingen.

Så utslitna knän är troligen stressrelaterat?
Och alla de som på ett eller annat sätt gått från överviktig till normalviktig och säger sig må bättre och vara piggare ljuger eller är hjärntvättade?

DET ÄR SÅ JÄVLA BRA ATT DU SKRIVER OM DET HÄR. Du mörkar ingenting. Du lyser bara upp där det verkligen behövs!
Tyvärr verkar det ju som att jävligt många läser typ.. rubriken, och sen går in och ragear loss i ditt kommentarsfält.
Men kanske, kanske är det någon som faktiskt hajar till, tänker om, läser på, lär sig nytt kan en ju hoppas..
Jag blir iallafall sjukt glad <3

Artikeln i läkrtidningen de länkade till i fettmagazine var väldigt intressant. Tyvärr är jag så luttrad att jag tror att samhället är trögt när det gäller förändring av attityder, jävligt trögt – så jag blir bara mer stressad över att jag ”måste” gå ner i vikt igen, att jag ”måste” se till att mina barn inte blir överviktiga och att jag inte för över mina hets- och tröstätartendenser på dem… Jag önskar att jag kunde förändra Sveriges samlade läkarkår men det är lättare att förändra mig själv så det får bli så. Kanske inte den effekt u eftersträvar med ditt inlägg men tyvärr är det den reaktion det får av mig. Mer viktnoja, mer stress. (OBS, ingen guilttripping, bara ledsamt konstaterande att vi feta har sjujävla mycket att slåss mot – hela världen och oss själva)

När jag var 14-15 gick jag till läkaren för att min mens endast kom två-tre gånger per år. Hon sa att jag borde gå ner i vikt för det var därför mensen inte kom som den skulle. Hon räknade ut att jag på mina 175 cm borde väga som mest 75 kg för att mitt BMI skulle hamna under 25. Så jag gick ner från 94 kg till under 75 kg, men min mens kom fortfarande för sällan. När jag tio år senare gjorde en gynundersökning med ultraljud visade det sig att jag har PCOS.

”Undrar” hur mycket man tar hänsyn till alla dessa feldiagnostiseringar och avfärdanden av tjocka inom vården när man alltid ska påtala högre dödlighet bland dessa i alla möjliga och omöjliga sammanhang, hmm. DET vore en undersökning intressant att få ta del av, måste jag säga (Alltså: Hur många av dessa överviktiga som dött tidigare än sina motsvarigheter, som INTE HADE DÖTT i förtid om de tagits på allvar då de sökte hjälp).
En släkting gick nyligen till doktorn och hann knappt komma in i rummet innan läkaren sa ”Det var det jävligaste jag sett!” när hen fick syn på denne. Och efter det fick min släkting ingen hjälp med sina sjukdomssymptom alls utan, precis som för så många andra, blev det en uppläxning i vad hen redan kände till sen tidigare och sen bara hemskickad igen (att hen knappast kommer sätta sin fot på en läkarmottagning igen på eget bevåg behöver jag väl knappast förtydliga). DETTA är ett problem.

det är otroligt diskriminerande i vården. Finns ingen jämställdhet alls. Finns många rapporter på att män får bättre och effektivare hjälp, vårdpersonalen som gör detta är knappt medvetna om det. Man tenderar även att säga att en kvinna har fetma tidigare än män.

Det här med att fetma klassas som en sjukdom av myndigheter och sjukvård är intressant. Jag tänker så här:
De senaste hundra åren eller så har inställningen till sjuka människor förändrats till det bättre sakta men säkert. Lyteskomik anser gemene person vara rejält osmakligt och även om komiker brukar säga att man kan skämta om allt är det få som skämtar om cancersjuka, HIV-drabbade, personer med Downs syndrom, MS, ALS, rullstolsburna osv. Förmodligen för att det skulle dra få skratt, snarare slå tillbaka på komikern och dens karriär.
Feta däremot är jätteroliga att göra narr av. Titta, en tjockis som äter! Hahaha! Fy fan vad äckligt, hahaha! Feta förnedras och förlöjligas på bästa sändningstid och det kallas underhållning. När det gäller feta människor är vi på samma nivå som på medeltiden då förnedring av ”halta och lytta” var underhållning på torgen.
Vidare, hur många andra sjukdomar gör folk lika heligt förbannade, inte för att det är fruktansvärt att så många drabbas och att vården är nästintill obefintlig, utan för att folk haft mage att VÄLJA denna sjukdom och att de inte ser till att bli friska, utan behandling och kunskap om hur man gör sig frisk. OBSERVERA att inte ens den samlade läkarvetenskapen är överens om hur man ska kunna bota fetma eftersom de inte vet. De feta däremot avkrävs att kunna mer än läkare och forskare med mångårig utbildning och yrkeserfarenhet. Och sedan skuldbeläggs sjuka människor för att de inte blir friska på egen hand.
Vilka andra sjuka behandlas så? Vilka andra sjuka människor tittar man på i det offentliga rummet med förakt och äckel utan att ens försöka dölja det eller bli förfärad över sin reaktion? Vilka andra sjuka anser man förtjänar förakt och ilska och dessutom ska de inte ha någon empati och förståelse för det förtjänar de inte? Vilka andra sjuka diskuteras av lekmän i precis varenda tillgänglig media med motiveringen att denna sjukdom måste angripas och varnas för av folk utan relevant utbildning? En sjukdom som INTE ENS SMITTAR.
Och detta är för er som tror att jag överdriver: Den här kommentaren fick jag när jag skrev ett inlägg om att jag funderade på att göra en gastric bypass, den enda metod sjukvården har att erbjuda i dag som ger varaktig viktminskning för majoriteten feta:
”Det är fan visst tjocka människors eget fel att de är tjocka. Fett uppstår inte ur ingenting, det är ens val av mat och livsstil som spelar roll och tro fan att man går upp i vikt igen om man återgår till sina gamla ohälsosamma vanor när man gått ner till den vikt man är nöjd med. Det ska vara så mycket ursäkter hela tiden, men det är bara att svälja denna sanningen: du är ansvarig för din egen kropp, och du har kontroll över den. Självdisciplin kanske vore att eftertrakta snarare än en operation som skattebetalarna får stå för när det egentligen bara hade hjälpt att byta livsstil. Jävla latmaskar, FAN vad förbannad jag blir.”
Ja. Folk blir heligt förbannade för att människor som drabbats av sjukdomen fetma söker vård. Jävla latmaskar, ni ska fan inte ha nån vård, ta lite eget ansvar förbannade fetton! Hur kan människor bli så provocerade av att sjuka söker vård? Det tycker jag är intressantare att diskutera än att angripa fetman i bloggar.

Det här är intressant och kräver mer uppmärksamhet.
Jag har ett BMI som säger att jag är fet. Något som alla läkare jag möter gärna påpekar, de säger inget när de ser mig men när de kombinerar min vikt med min längd är det en helt annan visa.
En läkare sa under en undersökning som inte på något sätt påverkades av min vikt att ”Du måste ju se till att träna! Höja pulsen!”.
Jag svarade att jag tränar 6 dagar i veckan. Hon verkade inte tro på mig och påpekade bara igen att jag måste delta i aktiviteter som höjer puls och blodtryck.
Jag tränar, mycket. Jag kombinerar styrka med kondition och tar nästan 200kg bara i benpress. Varför vill ingen veta det?
En annan sa: ”Jag vill kunna ge dig p-piller, men ditt BMI är för högt. Du måste gå ner i vikt. Jag ser ju att du är stark, men det är BMI vi går på.”.
Jag var beroende av pillren, jag svimmade under mina värsta perioder annars. Så hur gjorde jag för att gå ner till ett normalt BMI? Slutade träna. Tappade över 10 kg. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som jag gjorde då. Men mitt BMI var ju normalt, och det är alltid viktigast eller hur? (känner viss bitterhet när jag skriver det).
Jag får inga p-piller nu, men att må riktigt dåligt ibland känns som ett litet pris att betala för att känna sig hälsosam resten av tiden.
Vad jag försöker dela med mig av är väl egentligen att BMI är ett snävt intervall som förutsätter att man ”håller sig i en viss form”, men inte tränar för mycket. Känns mest bara som ännu ett sätt att förtrycka människor och pressa in dem i en ram där de egentligen inte passar.

Jag hade samma problem på Umo när ja skulle fylla på mitt recept så sa hon först ”jag ser ju på dig att du är normalviktig” men sen när hon kollat mitt BMI så va de en annan femma… Sen när jag pratade med en annan barnmorska så låg jag ett halvt kg under för högt BMI så då fick jag dom. Hon sa också att dom där inte vill gå på BMI men att det är regler som dom måste följa =( Så i alla fall dom där tycker inte heller om att dom måste göra så. Beklagar att du är tvungen att må piss ibland för att vården inte kommit ikapp än =(

Om dietister, biomedecinare och läkare gjort forskning som tyder på att fetma är en riskfaktor,
Och lahdy dahmer tittat på tweets om att det inte skulle vara så, så föredrar jag forskningen för vart jag lägger min tilltro.
Utgå alltid från den som har belägg för sina påståenden.
På en punkt håller jag dock med: vi rör oss för lite, och äter ofta för mycket. Fetma är dock den bästa markören på att en person haft det problemet en längre tid!

Tror du att jag bygger mina teser, resonemang eller analyser på några tweets jag läst i farten? Skärp dig för fan, om du ska vara här och diskutera så får du bemöta mig med respekt och utgå från att jag har belägg för det jag skriver.

Du är bäst! Tack för att du tar upp dessa ämnen som många andra inte vågar. Du är helt banbrytande och min förebild och husgud. När någon av mina vänner undrar varför feminism tipsar jag alltid om din blogg! Heja heja!

Sant att livsstil är en stor bov i det hela, men mer och mer kommer man faktiskt fram till att fettet i sig orsakar mycket skada. Fett är bl.a pro-inflammatoriskt och utsöndrar flera hormoner som påverkar kroppen. Så övervikten i sig kan vara skadlig.

Jag läser LDs inlägg och massa kommentarer och allting blir så klart. Jag får upp tydliga minnebilder av händelser som liksom försvunnit i dimman. Som tillexempel när jag var 15 år, 171 cm och vägde kanske 80-85 pannor. Överviktig – ja! Tränade handboll fyra dagar i veckan men åt inte särskilt bra. Så hade en hel del muskler på min trots allt överviktiga kropp. Går till vårdcentralen för att kolla upp om jag kan ta bort en ben/brosk-utväxt på vardera häl som skapade oändligt ont. Läkaren tittar på mig efter att han ”undersökt” fötterna och säger att jag borde börja gå med stavar för att göra något åt mina ”hängiga bröst” och gå ned i vikt. Kan ni på fullaste allvar fatta att man säger så till en femtonåring? Han blev anmäld men nekade såklart. Ett till exampel. För ett par år sedan fick min mamma (som är väldigt överviktigt/fetma – definitivt) problem med hjärtat. Folk runt omkring avfärdade det som ett resultat av hennes övervikt. Men gissa vad!? Hade inget med det att göra. Kolesterolet var perfekt. Blodtryck likaså. Så ja, det är jävligt lätt att titta på något och döma ut en ohälsosam livsstil osv men verkligheten är inte svartvit.

Större kropp ställer dock ett större krav på hjärtat. Mer kroppsvävnad som måste försörjas.
Jag tycker tycker att det är fruktansvärt att man nekas korrekt vård pga. sin vikt (både över- samt undervikt). Det ändrar dock inte fakta: övervikt är en riskfaktor för en mängd sjukdomar.

Alltså när folk agiterar om hur farligt fetma är… Kan de inte bara lägga ner. Jag såg, för många år sedan, en dokumentär som handlade om en man med fetma (genetisk) som var så vältränad att han ställde upp i nåt extremt maraton där bara 12 kom i mål och han var en av dem. Det är inte FETMAN i sig som är farlig. Men direkt en säger så så jämför folk det med rökning. Men vafan tänk efter själva varför jag säger att cigg är farligt och fetma inte är farligt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *