Kategorier
Vardagstrams

…skulle han ha ifrågasatt det så hade jag ifrågasatt hela vårt förhållandes existens.

Jag har väntat så länge jag behövt, skulle Per ha ifrågasatt det hade jag faktiskt ifrågasatt hela vårt förhållandes existens.

Kitty Jutbring skriver klokt om sex efter förlossningen och jag känner verkligen igen mig i hennes upplevelse och tankar. När jag och Oskar fick vårt första barn så var vi båda alldeles för inne i bebisbubbla med allt vad det innebär för att ens tänka på sex. Vi har pratat mycket om det i efterhand och Oskar hade aldrig nån tanke om att sexet skulle komma igång snabbt eller ens NÄR det skulle komma igång, han hade för mycket annat att fundera över.

Jag tror att det är dels myten om mannens omättliga sexlust och dels myten om att 50% av alla småbarnsföräldrar går skilda vägar under det första året som gör sexstressen så stor. Ingen av dessa myter stämmer. Män kan leva utan sex, minst lika bra som kvinnor och dom där 50% är snarare 10 eller nåt

– Kitty

Vi var verkligen nykära dock. Jag kände aldrig igen mig i det där att många relationer försämras under bebistiden för jag upplevde att vår bebis förde oss samman på ett helt nytt och annorlunda sätt. Vi hade gjort ett barn! Vi var uppfyllda av det och tack och lov för det för vi kom igång med sexet ganska långt in i föräldraskapet. Jag var för upptagen med att vara mamma. Jag ammade flera timmar varje dag och när jag äntligen fick tio minuter över så ville jag vara ifred, jag ville ha min kropp i fred, min bröst framförallt och hade han gjort ett sexuellt närmande i den fasen så hade jag förmodligen spytt rakt ut (och rakt på honom).

Jag behövde bli förstådd och lämnad ifred utan att för dens skull bli lämnad ensam. Och det blev jag inte heller, vi hade otroligt mycket fin egentid tillsammans varje kväll och har det fortfarande idag fem förlåt två barn och sju år senare.

pappa

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”…skulle han ha ifrågasatt det så hade jag ifrågasatt hela vårt förhållandes existens.”

Håller med. Man får en djupare relation när man får barn ihop. Man har ganska så mycket annat att tänka på och förhålla sig till när man får barn, och den största frågan för mig var absolut inte ”när ska vi börja ligga igen?”. Lusten kommer tillbaka när man är redo. När man är redo är olika för alla, men om någon i förhållandet stressar på den andra att göra nåt den inte vill.. då är man ute och cyklar.

Efter en psykiskt (och fysiskt) jobbig första förlossning hade jag sex efter 5 veckor. Ville verkligen det och det var på något vis viktigt för mig att jag som människa inte var borta. Att jag, med mina behov fick finnas och inte bara ammande mamman.
Efter andra förlossningen, som var mkt enkelt avklarad, hade jag jättesvårt att hitta tillbaka till min kropp igen. Det var som om allt innanför trosorna hade förvandlats till en ”födsloplats” och tanken på något annat äcklade mig. Då var känslan efter 6 månader att nu MÅSTE jag ha sex igen, jag måste ta tillbaka min kropp (min hjärna) som hålls fånge av något förlossningsspöke.
Min man har aldrig stressat eller pressat och det är väl det minsta man kan begära. Nåväl, första gången hann han väl inte heller, men andra gången hade det funnits utrymme för en idiot att tjata.

Känner också igen mig i det där. Sex har fått en sådan överdriven plats i relationer i dag, det är liksom kring sexet (då penetrationssex) som hela relationen snurrar. Och utan sex ingen intimitet. Hur får folk ihop det? Bäddar för osäkerhet och husfridsknull. Vi har aldrig byggt vår relation kring vårt liggande, sexfrekvensen går upp och ner. Däremot har vi alltid haft en öppen kommunikation kring det, och aldrig saknat nörhet eller intimitet. För mig finns det inget likhetstecken mellan sex och intimitet. Det känns som att det största tabut kring sex idag är att inte vilja ha sex alls. Men i själva verket finns det inga fel, de som vill ofta, de som vill aldrig. Allt måste få vara ok.

Hej! Vill bara säga att din blogg styrker mig som ung tjej! Är idag 21 och har läst din blogg till och från i 2-3 år men först nu när jag börjat komma ut i livet på riktigt som jag förstår vad du vill förmedla. Känns skönt att läsa om att man inte är ensam om att bli utsatt för sexuella anspelningar och ett ständigt ”lilla-gumman” bemötande… Tack för en inspirerande och stärkande blogg! jag vet att det inte är ditt huvudsakliga mål, men vill ändå säga att du genom din blogg lyfter mig! tack!! <3

Känner igen det där när barnen var nyfödingar, och beröring. När ungen väl sov, och jag fick ha mina bröst ifred, min kropp ifred så det sista jag ville ha var någon form av fysisk närhet med min sambo.
Blotta tanken på att han skulle röra mig, speciellt mina bröst, fick mig att krypa långt in i mig själv, jag blev nästan aggressiv när han bara ville ha en kram.
Jag kommer ihåg att jag slängde upp handflatan i ansiktet på honom och literally sa ”back off! Låt.Mig.Vara!” och sedan fick jag förklara hur jag kände. Vet inte om han förstod och det kvittar egentligen, han lät mig få den tid jag behövde.
Angående sex..just nu har vi en period ( två år faktiskt) där han klart och tydligt sade att han var trött på att be om (tjata) om sex, (halleluja) och skulle vi ha något så fick jag ta intiativet.
Jag vet att han vill, och jag vet att han saknar det, och blotta vetskapen om det gör mig så jävla stressad. Han säger ingenting, nej, men jag känner honom så väl.
Nu är jag också så funtad att om vi har grälat, tjafsat, om någonting under dagen, om jag måste tjata om hans jävla tvätt hela tiden, plocka efter honom o ungarna , så är min lust duktigt borta.
Hur hittar man tillbaka till den lust man hade som tonåring? Jag vill känna det där pirret igen, längtan och behovet. Men jag gör inte det. Och det tycker jag faktiskt är sorgligt.

Det här är på ett helt annat tema, men jag vill ändå skriva något som jag har tänkt på sedan du postade det där om att det skrämmer dig att Ninja eventuellt kommer att ha heterosexuella relationer med män. Det inlägget här hamnat så långt ner så jag skriver här i stället tänkte jag – hoppas det är okej.
Jag är också en feministiskt medveten förälder med en dotter, men kommer från en helt annan bakgrund än du och har helt andra tankar och känslor kring den frågan. Jag har hittills inte känt mig orolig över min dotters läggning på något sätt, vilket kanske är naivt. Men ville ändå dela med mig av mitt perspektiv. Absolut inte för att säga att du har fel (ditt inlägg gav mig en tankeställare kring varför jag inte haft ”vett” att oroa mig för just detta tidigare), men kanske för att lugna dig lite i oron och komma med ett annat perspektiv.
Man utgår ju alltid från sitt eget perspektiv i någon mån, och jag tänker att du säkert har präglats mycket av din pappa (och hans relation med din mamma) och dina destruktiva relationer med män. Jag tänker att det ändå är viktigt att tänka på att Ninja har en helt annan bakgrund och andra förutsättningar.
Jag är, liksom Ninja, uppväxt med en feministiskt medveten mamma och en närvarande och (någorlunda) feministiskt medveten pappa. Jag har aldrig varit i några våldsamma relationer utan har bara haft heterosexuella relationer med snälla killar, som i sin tur också har någorlunda medvetna mödrar och närvarande fäder. Det finns så klart en mängd problem i de relationer jag har haft också – vem planerar och vem städar och vem köper presenter till släkten osv osv i all oändlighet – men jag har ALDRIG upplevt att dessa män försämrar för mig. Tvärt om. Jag har erfarenheter från att bli tafsad på, mer eller mindre utnyttjad och har haft vänner som har blivit både misshandlade och våldtagna. Men detta har (i mitt fall) alltid kommit från mer eller mindre okända män, och de män jag har haft nära relationer med har alltid (trots sina brister ur jämlikhetssynpunkt) varit ett stöd i detta. De har varit långt ifrån feministiskt fullärda eller medvetna, men har alltid varit på min sida, lyssnat på och tagit till sig mina synpunkter och åsikter och faktiskt för det mesta försökt bättra sig.
De män jag har upplevt som ett hot har alltså alltid varit mer perifera män. Säger inte att de män jag haft relationer med har varit perfekta eller att min bild är mer sann än din, men vill som sagt ändå trösta med detta: Jag tror att Ninja har mycket bättre förutsättningar att hamna i bra relationer än du har haft – oavsett om det blir med män eller kvinnor. Hon har ju från början fått en helt annan bild av hur relationer ska se ut, och har därmed säkert lättare att välja ”bra” män och att se sitt eget värde.
Inte för att jag skuldbelägger offren för våld, självklart är det aldrig den utsattas fel, men det är ju inte så konstigt att det är svårare att kräva bra relationer om man inte har fått lära sig hur (någorlunda) bra relationer ser ut. Jag tror och tolkar det som om ni har gett Ninja (och Tamlin) goda förutsättningar att hamna bra och fina förhållanden – för de finns ju, trots ojämställdheten som går igen på alla plan – och hoppas att du inte går runt och oroar dig allt för mycket för att Ninja ska hamna i sådana destruktiva relationer som du har drabbats av.
Tänker även att mycket av de heterosexuella relarionsmönstren och -uppdelningarna går igen även i många homosexuella relationer eftersom vi från födseln blir matade med att det är så relationer ska se ut. Alltså att en ska vara svag, en stark, en ska förföra, en bli förförd, den ena ska passa upp på den andra etc etc. Judith Butler lyckades sammanfatta det hela fantastiskt bra tycker jag: Gay is to straight not as copy is to original, bit rather ås copy is to copy.
Önskar dig, och din familj, allt gott!

Jag vet ju självklart inget om er familj egentligen, mer än det jag tolkar genom bloggen, insåg nu att jag kanske uttryckte mig lite klumpigt o h som om jag vet bäst hur er familj och du har det. Det gör jag ju självklart inte.

Vi var kvar på biva i 13 dagar. Dag tio tyckte jag att det var jobbigt att inte få vara hemma så vi kunde ligga…. Men det är individuellt, men så var det för mig. Tror vi kom igång en vecka senare. När barnet var 5v fick pappan köpa dagen efter pille, med barnet in på apoteket. Han skrattade lite om hur det kunde tolkas

Jag blev paff när vi var på ”föräldrakurs” och barnmorskan ägnade en halvtimme åt att prata på hur viktigt det var att ”komma igång” med sex tidigt för intimitetens skull och att man gärna fick börja ha sex utan att man hade lust för att då skulle lusten komma allt eftersom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *