Kategorier
Vardagstrams

Jag hade samlag med min man vidägglossning, ni kan aldrig gissa vad som hände sen

barna gravid

Ja då är jag här igen. Pust och stånk. Vecka elva.

I vanlig ordning kan jag ej glädja mig alls pga full av katastroftankar typ att det ej är nåt barn däri bara svullna tarmar, eller att barnet dött och att jag kommer få se det på ultraljudet, att det är nåt fel på barnet för jag fyller ju ändå fyrtio nästa år, att jag inte kommer klara förlossningen. Och jag mår bara så jävla illa. Känns som jag är fången i min kropp. Vill fly. Kan inte. Får ångest av det också. Puh vad skönt att äntligen få beklaga sig lite.

Gulligt klipp från instagram

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag hade samlag med min man vidägglossning, ni kan aldrig gissa vad som hände sen”

Hurra för dig! För er, för bebis!
Å mig.. å de mina.
Vi är i samma vecka. Å samma tankar rusar runt i mitt huvud.
Man, en kan ju bara hoppas. Längta å längta. Hoppas å längta lite till. Å må illa..

Grattis ! När du genomlevt detta kan du glädja dig åt goda möjligheter att bli mormor eller farmor vilket är betydligt enklare, och gör det möjligt att både gosa med barn på lång sikt och att samtidigt få sova på nätterna.
Jag firar också att jag ska bli mormor till två till (har redan två barnbarn + två bonusbarnbarn)

Jättegrattis till er allihop! Jag hittade dig när jag själv fick mitt första barn 2012 och på den tiden skrev du mycket om ditt eget föräldraskap. Du gav mig redan då många tankeställare kring livet. Nu skriver du inte lika ofta om dina barn eller ditt föräldraskap men fortfarande mycket intressant och tänkvärt på ett annat plan. Lycka till framöver!<3

Grattis! Vad kul (minus katastroftankarna så klart)! Du verkar ju ha gjort ett toppenjobb med de två barn du har, så jag är säker på att du kommer vara awesome ännu en gång.
Jag hoppas dock du slipper komplikationer och att du får en härlig graviditet plus förlossning!

Grattis vad underbart! Hoppas på ett plus i december. Fick missfall för drygt en månad sedan. Första barnet för oss, blev snabbt gravid innan missfallet så hoppas på att det går fort nu också. 🙂

Grattis! Känner så igen mig! När jag fick veta att jag var gravid (hon är nu 7 månader) blev jag först jätte glad sen kom katastrof tankarna. Enda fram till ultraljudet i vecka 20 var det enda jag kunde tänka på att jag var skengravid. Och efter ultraljudet och allt såg bra ut var jag så rädd för allt! Skönt att höra att jag inte är själv med att ha tänkt så!

Grattis, vad roligt! Jag fick mitt tredje barn i somras (de andra är lika gamla som dina tror jag) och det är så härligt med trean! Inte lika orolig som med ettan, inte lika kaosigt som med tvåan (två små barn, ba aaargghh) och så har det gått tillräckligt många år för att det skall kännas nytt igen. Jag närmar mig också 40 och hade en massa oro för hur kroppen skulle klara det, men det gick bra! Tränade mer styrka för att orka bära alla extrakilon (inte när jag mådde illa såklart, då låg jag bara på soffan och ylade) men visst känns det i kroppen nu.. Men bebis, åh, det är ju så mysigt!
Jag har alltid tyckt att de första 3 månaderna av graviditeten är värst. Vila och gör sånt som känns bra! Håll ut och grattis!

Fantastiskt! Stort gigantiskt grattis!
Må allt illamående och annat skit passera och snabbt försvinna! Och må du istället få ha en härlig graviditet och underbar förlossning! En unge till ? wow!

Men Grattis vad efterlängtat!! Själv mår jag också illa och är lite svullen men gubben min är oskyldig för pippat har vi inte gjort på evigheter..skilda sovrum sedan döttrarna bestämde sig för att för all framtid sova hos mamma (=mig).

Grattis!
Det där med ångesten. Ja det är en följeslagare som man får lära sig att leva med. Jag har själv gått igenom det värsta som kan hända och har kommit ut levande på andra sidan. Och inte tar det slut efter det heller. Att vara förälder är tamejfan bland det tuffaste en människa kan vara!
Vissa pallar inte den ångesten du nämner. Det finns ju dom som väljer bort barn av den anledningen. Men livet är till för att levas!
One year of love is better than a lifetime alone. Nu fick jag inte ens ett år med ett av mina barn. Men aldrig i helvetet att jag vill vara utan det!
Det blir som det blir.
En sak jag lärt mig: njuta av nuet. Jag är mycket tacksam för den kunskapen.
Tro fan att man är trött varje jävla kväll. Inte bara av sitt arbet och småbarnen utan av allt ansvar man har. Pust.
Grattis än en gång.
ps Njut för fan.

Grattis! Hoppas att illamående och annat negativt grav-relaterat snart blir hanterbart. Lite avis, fick operera bort livmodern i våras pga livmoderhalscancer så nr3 är uteslutet. Men all lycka till dig, dina barn ser onekligen taggade ut ??

Grattis! Vad roligt för dig och Oscar, och för barnen att få ett lillasyskon! Har förstått att bebisen är efterlängtad. Förstår dock din oro osv. Men som sagt: Grattis!

Grattis!! Känner igen mig (något extremt) i känslorna dock.. Mina två graviditeter har jag bara längtat att få ut barnet pga ständig ångest över att nåt är fel med det eller att något är fel på mig (eller vad jag äter)… Men ändå blir man så sugen när jag ser detta!
Virrigt! Grattis igen och hoppas det kommer kännas bättre på den där fronten iaf!

Grattis! Underbart!
Själv är jag gravid i v 27, jag blir också 40 nästa år.
De där katastroftankarna har jag haft sedan jag pinkade på stickan. Jag o sambon var förövrigt överens om att barnalstrandet vart över, så den här lillan är en liten ”hoppsan ojsan”, men inte mindre önskad och älskad för det.
Det är jättejobbigt att tänka på allt som kan gå åt helvete, känner lite som så att jag har tre friska underbara barn, hur kan jag utmana ödet en gång till o tro att det ska gå bra?
Men,men.
Jag är så glad för er skull. Kram!

Va kul, , grattis!
Vårt fjärde kom när jag var 41, åldersskillnad till trean 4,5 år. Hon blev då bra. Det var lite som att få barnbarn, så mycket kärlek från storasyskona. Inte lika hektiskt heller som när de var små och allt skulle ske i trippelstereo.
Lycka till, det här blir bra.
Kram Anna

Grattis! Hoppas allt går bra och illamåendet snart går över!
Det är fint med alla gravida här att ni orkar ha sån framtidstro trots att världen ser ut som den gör.
Det är konstigt det där med ålder, hur olika man upplever sin ålder. Trots att jag är ungefär lika gammal som du och andra blivande mammor här så känns tanken på att jag skulle kunna bli gravid nu helt surrealistisk. Känner mig mycket mer jämnårig med folk som har utflugna barn och barnbarn (även om mina barn inte är riktigt så stora än) än med småbarnsföräldrar.

Grattis! Katastroftankarna och illamåendet ger förhoppningsvis med sig.
Jag är också gravid, har gått halva tiden. Om du får ork och lust skulle jag gärna läsa ett inlägg om vikt och graviditet, eller kanske snarare hur man ser på vikt och graviditet och hur det kan stressa en. Jag är överviktig och var snabb med att själv säga på inskrivningssamtalet att jag är fullt medveten om att jag väger för mycket för att jag inte ville att hon skulle ta upp det, hade gruvat mig lite innan faktiskt. Hon pratade med mig som att jag vore korkad och jag kände mig på nåt sätt skamsen inför min sambo också när hon informerade mig om att ”frukt är bättre än bullar” osv, det var den nivån.
I morgon ska jag dit igen, istället för att bara vara peppad för att vi ska lyssna på hjärtljud, få info om kurser osv så är jag just nu mest obekväm inför vägningen. Jag har inte vägt mig en enda gång sedan jag var på inskrivningen men visst fattar jag att jag gått upp en del. Jag blir arg och ledsen över att det är såhär, blir också trött på mig själv som låter henne göra mig osäker där.

Jag är blivande barnmorska. Och det här med vikt är ett fruktansvärt svårt ämne. Jag läser vad ni skriver och förstår hur ni känner. samtidigt som hög vikt medför en ökad risk för massa otrevliga komplikationer. Alltså är det här skitsvårt, för vissa ÄR faktiskt inte upplysta om vad högt BMI kan ge för risker för graviditet och förlossning, och behöver våra råd och vår uppföljning. Medan andra är väldigt pålästa och vill inte ha vår hjälp/våra råd för att minska dessa risker. Svårt! :/

Grattis! Så kul med en ny liten familjemedlem. Känner igen mig i ångesten som för mig var allra störst vid tredje graviditeten, fast allt gick bra. Så jobbigt när man är i det! Hoppas du lyckas komma ur den och kan glädja dig åt att ni väntar en liten bebis helhjärtat istället!

Gratulerar! Måste erkänna att jag anat det sen du var i Ösmo med en barnvagn. Är lite bitterljuvt avis. Är själv 30 och har snart slut på landstingsfinansierade försök att få syskon så då blir det 30-40.000:- per försök om det inte tar sig nu. Har goda förhoppningar denna månad. Vi kanske ses på öppna förskolan framöver då.
Och du, om du är på riktigt oroad över om barnet lever så ring och be om ett Vul så att du får se att det lever! Är inte så svårt i nynäs efter vad jag förstått.
Återigen, grattis!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *