Kategorier
Vardagstrams

Fick svar ang. Boken

Jag fick svar från skolan!  
 
Så jäkla skönt att slippa fajtas, och det känns bra att de tar kritiken på allvar, men tyvärr måste jag vara jobbiga mamman igen då jag precis fått veta att de också har böckerna om Sune framme i klassrummet. Måste nog åka dit och gå igenom deras litteratur känner jag. Usch det känns så tungt att skolor inte är genusmedvetna per default utan att man måste vara bråkig hela tiden. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Fick svar ang. Boken”

Två steg fram, ett steg tillbaka. Det blir trots allt framåtskridande till slut. Jobbigt att behöva vara ”den där jobbiga” och skönt att skolan verkar mottaglig. Snyggt jobbat, heja dig och gratttis alla barn som slipper utdaterad läsläxa!

Yay! Men synd att de inte fattar att det inte gäller en enstaka bok utan allt man förmedlar. Lite ” så nu är hotet avvärjt, nu kan vi gå vidare till vardagen utan att behöva tänka mer på det här”. Det är ju inte boken i sig som är problemet utan att man öht väljer den här litteraturen. Författarens värderingar är helt ointressanta. Det är lärarnas värderingar som gör att de inte såg problemet in the first place.

Jag läste Sune när jag var liten, Eva & Adam, Livet enligt Rosa, Mary-Kate & Ashley, Stallkompisar, Kitty etc. Och jag minns inte vad som var fel på dem? Jag försöker inte provocera eller någonting, jag ser allvarligt talat inte felen med dem.

Helt rätt! Jag är den jobbiga låtsasmamman som ifrågasätter läxor och annat skolrelaterat (avgiftsfri skola och genus är mina favoriter och ständigt återkommande)
Jag har min bas i Västernorrland, här spelar grabbarna hockey och flickorna… hm är typ hemma. Mammorna jobbar i offentlig sektor och pappor i industrin (Övik är den mest könssegregerade kommunen i Svea rike).
Hemma har vi ett väldigt öppet klimat med att en är den en är (min man är uppvuxen i denna segregerade miljö, ej högskoleutbildad, jobbar inom bygg men har arbetat otroligt med sin egna normer och fördomar under vår tid). Men det har blivit bitigare för oss alla. Vår 4-åriga dotter blev mer medveten om könsnormerna i samhället. Hon sa till sin halvbror som hade lösnaglar att ”det kan inte killar ha” och hon har blivit så överlag. Detta är något som kommer från förskolan rakt av, både från andra barn (vars föräldrar spär på könsrollerna såsom de är vana med) och personal som inte riktigt ser detta. Jag blir tokig på detta! Det blir ett tvåfrontskrig, en hemmamiljö där vi försöker arbeta bort normer och ett samhälle som fortsätter förstärka detta.
Nåväl… lång kommentar men summankardemumman är att vi behöver fan vara jobbiga!

Fast jag ser det så här. Man kan ju inte ta bort skriven litteratur helt och hållet. Tiderna förändras, självklart. Men kan man inte istället förklarar för barn att så var det då och nu är det mycket bättre?

Det är en väldig skillnad på frivillig läsning och läromedel för läsinlärning. För att lära sig läsa behöver texter faktiskt inte vara särskilt spännande eller ha ett litterärt värde. I min dotters skola i Tyskland var boken kanske något fadd, men färggrann, tydlig och innehöll ingenting som kunde underblåsa fördomar. Den bok som 7-åringar anväder varje dag, texter som ska läsas gång på gång, måste vara fria från hat.

men snälla…Det är ju som att säga att kyrkan funkar på samma sätt som för 100 år sen. Eller andra saker med för den delen!! Har waldorfskola till alla mina tre barn och den är ÖVERLÄGSEN alla kommunala jag haft kontakt med. Barnen får lära sig mer om medmäsnklighet och likavärde än de flesta andra barn

Bra gjort av dig! Riktigt hemsk bok.
I vår lilla kommun läser barnen -vi läser- som är skriven av Ulf Stark.en fin bok som handlar om Tor och hans värld och är varvad med fakta, sagor och verser. Ett tips bara!?

Jag är glad att du rensar upp, bereder väg för mig att vara jobbig mamma om några år.
Jag såg dig vid tåget idag, blev så starstruck att jag inte vågade hälsa. Men blev så glad att jag fnissade hela vägen hem.

Oj… Jag som nyss var så glad för att jag fått min elvaåring att läsa Bertböckerna. Mest glad för att han vill läsa men delvis också för de fina minnen av just de böckerna och högläsningen efter avklarad diktamen i typ femman. Nu känns det ju så där efter att ha läst länkarna ovan 🙁
Blir till att fråga efter bättre litteratur nästa gång det ska lånas böcker, ska bli intressant att se om och/eller hur kunniga bibliotekarierna är på det genusmedvetna området.
Om nån har tips på bra böcker för en snart tolvåring tas som tacksamt emot. Harry Potter läser vi dock redan tillsammans.

Förstår inte idén med att censurera och välja bort vissa böcker. Det är som att sätta skygglappar för barnets ögon och tro att det på så sätt kan skyddas från könsroller och sexism. Kan man inte läsa böckerna istället och förklara för barnet? Förr eller senare växer alla upp och påveras av dessa saker då de genomsyrar hela vårt samhälle, då är det enligt min mening bättre att förklara istället för att försöka skydda barnen mot något som ändå kommer att finnas där. Tror att man gör sina barn mera fit for life genom att inte utesluta eller förbjuda någonting utan istället förklara.

Håller med dig om att det finns vissa böcker man inte nödvändigtvis behöver läsa för barn men är lite allergisk mot tanken att städa upp lite och på så sätt göra det bra. Min mamma läste Drummel-Petter för mig (Pelle Snusk tror jag den heter på svenska) och jag tyckte den var spännande även om den representerar en förgången tid. Jag förstod att det handlade om en gammalmodig bok helt enkelt och blev inte skrämd av bilderna just för att hon förklarade för mig vad det handlade om. Tycker att samma sak kan appliceras på en rad andra böcker. Och förstår ärligt talat inte på vilket sätt Sune är förkastlig? Det är i mina ögon en väldigt neutral bok om en högst ordinär kille i en vanlig klass om jag inte minns fel. Vilka böcker ska man läsa då? Tror inte att det gör någon nytta alltför mycket gå in och påverka vilka böcker ens barn får läsa och vilka inte. Att alltför mycket gå in och styra tror jag snarare kan skapa en motreaktion senare hos barnet.

Det slog mig precis att det är något allvarligt fel i samhället om vi som genusmedvetna föräldrar hela tiden måste hålla uppsikt över skolan och ha det som VÅRT ansvar att skolan inte motarbetar det omedvetet/medvetet. För det är faktiskt inte svårt att hålla reda på utan det är bara det att skolor skiter i det. Än så länge har jag bara behövt fajtas med förskolorna jag har barnen på för de säger att de är genusmedvetna men sedan när jag hämtar så säger en lärare att min dotter är väldigt pojkig av sig för hon gillar att skita ner sig och en annan gång får jag veta att hon blir mobbad av pojkar i gruppen eftersom hon har kläder från killavdelningen då hon själv dras till roligare kläder än rosa fjärilar och tyll. Det har inte riktigt slagit mig förrän nu att kampen för hennes o-könsfixerade uppväxt bara börjat…

Fast alla människor censurerar mer eller mindre för sina barn, om man med censur menar att man i gåvor och i övrigt gör ett urval av böcker, leksaker och kläder som speglar ens värderingar. Annars är censur egentligen något som totalitära stater ägnar sig åt för att inskränka medborgares frihet och bibehålla sin egen makt (ursäkta att jag märker ord, men att välja bort saker man tycker är kass att ge i present till barnen är inte censur, det är att prioritera grejer man själv tycker är bättre).
Jag kan hålla med dig om att det inte är riktigt samma sak om t.ex böckerna i det stora hela är daterade och andas ”förr i världen”. Många Elsa Beskow-böcker är ju på det viset, eller t.ex Pelle Svanslös och Ture Sventon.
Men jag tror inte att barn blir bättre på att ”tas med fördomar” för att de får dem serverade i en okommenterad soppa. Hade Sune-böckerna hållit superhög litterär kvalité hade de kanske kunnat förlåtas av den anledningen, men jag tror inte att de är odödliga klassiker. Som svar på din fråga vilka böcker man ska läsa, tycker jag att man såklart får läsa vad man vill! Men det är absolut bra att efterlysa tips på bra böcker! Jag tycker att Mimmi- och Eddieböckerna av Viveka Lärn är utmärkta för barn som är i Sune-åldern. Även Mats Jonssons böcker, t.ex Pojken i skogen är himla fina. Och klassiker, alltså Nalle Puh är ju bara fantastisk! Mio, Bröderna Lejonhjärta, Ronja… Ja, det finns ju hur mycket som helst 🙂

Flera bra boktips där..
Böcker i dagboksformat om och för barn i skolåldern som faktiskt håller superhög litterär kvalitet är Barbro Lindgrens Sparvel-serie (Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner), även om de också är tidsmässigt placerade i ett slags ’förr i tiden’ behandlar hon ju eviga frågor på ett fantastiskt, poetisk och humoristiskt sätt (lite absurd och subversiv humor som inte bygger på objektifiering eller karikatyrer av utsatta grupper.. jo, det är möjligt!) – gripande och uppriktigt och alltid ur barnets perspektiv. Rekommenderas!

Det bristande tror jag att många lärare inte är utbildade i genus. Jag läste til lärare på Uppsala Universitet och under min utbildning var det någon högskolepoäng om genus. Sedan har jag ett eget intresse av genus samt skrev min C-uppsats med vinkel av det. Det hjälper mig i mitt yrkesliv. Men jag tycker det är frustrerande och bristande att det inte är mer utbildning inom det.

Katitzi har kommit i ny upplaga! Michelle Magorians Godnatt mister Tom är också en lysande bok för barn 9-10 år. Ska man börja med Muminböcker är Farlig Midsommar och Trollkarlens hatt fantastiska.

Jag har en liten reflektion angående litteratur och litteraturanalys, vill gärna diskutera detta om någon är intresserad. Jag har studerat klassisk svensk litteratur på en ganska avancerad nivå och kom ut med högsta betyg, det var epik, lyrik och dramatik som berördes. Och självklart tolkade klassen olika, vilket är okej om man har belägg för det man säger, och då finns det framförallt inget rätt eller fel. Enda gången vi inte diskuterade svensk litteratur var till en uppsats och då dök Madame Bovary, Krönika om ett förebådat dödsfall, och Återstoden av dagen upp. Detta var våren 2014 så feminismen hängde hett i luften, och vi pratade då om läsglasögon. D.v.s. man kan läsa en text med olika saker att leta efter, och letar man efter dem är det ytterst hög sannolikhet att man hittar sådant, t.ex. en feministisk ton, klasshierarki, förakt etc. (Så är för övrigt fallet med kommentarer t.ex. här eller i andra forum). Nu säger jag inte att så är fallet, men kan det inte vara så att vuxna tenderar att göra så med texter? (Förstagluttarna räknas inte till det), att vi hittar saker som barn inte ens tänkt på och kastar verket när det i själva verket inte gjorde barnet någonting? Jag vet inte, jag kan bara analysera litteratur och inte tänkt på hur det påverkar människan under en längre period.
En annan sak jag också tänkte på, vilket till en viss del följer det jag redan sagt. Jag läste Sune som liten, och minns inte alls det som länkarna ovan berättar om (dock handlar de om Håkan), och bara för att de gjorde si och så i böcker jag läste gjorde jag inte så på riktigt, eftersom böcker inte är på riktigt.

Som jag skrev i en annan kommentar, barn kan inte analysera och ifrågasätta på samma sätt som vuxna kan. Det betyder inte att de inte påverkas av det de läser. Och det i sin tur betyder inte att vi kommer ha massor av barn som hoppar ut från tak med paraplyer för att de läst Madicken. Det finns ingen allmän inställning att man ska hoppa från tak. Det är snarare något vi lär barn att inte göra. Vi är överens som samhälle att det är farligt och därför ska man inte göra det.
Vi är också överens om att rasism och kvinnoförakt är förkastligt, men här finns det något annat som tar över och det är de ofta omedvetna föreställningar vi alla har; de föreställningar som gör att förtryckta grupper diskrimineras när de söker jobb och bostad och inom vården för att ta några exempel. De här föreställningarna reproduceras i filmer, böcker och reklam. Gång på gång på gång. Jag tror inte det räcker på långa vägar att välja litteratur som inte innehåller det här, men det i sig är ju inget argument för att man ska fortsätta reproducera skadliga normer när man faktiskt kan välja att inte göra det. Det finns möjliga positiva effekter med att inte erbjuda den här litteraturen, men det finns inga alls med att erbjuda den.
Sen vad vi kommer ihåg av böcker som vuxna säger ingenting om vad de faktiskt innehåller. Vi minns först och främst om vi tyckte boken var underhållande eller inte. Det är ju därför barn läser, inte för att de vill bekämpa könsroller och rasism. Det är vuxnas ansvar att göra det genom att t ex inte sätta böcker i händerna på barn som innehåller det.

Tycker det var ett bra svar från skolan att ta dig på allvar och faktiskt ta till sig kritiken på ett bra sätt.
Nyfiken som jag är, vet skolan om att du är debattör och har en blogg? De kanske har varit inne och läst?
I så fall vore ju det rätt ballt, för då har de fått reaktioner och tankar från väldigt många håll!
Bra gjort i alla fall. En liten seger är bättre än vilket nederlag som helst.

En sak till jag tänkt på. Allt man gör med sina barn handlar ju inte heller om uppfostran, dvs att de ska lära sig vissa saker ocu inte lära sig andra för att bli bra vuxna. Det kan ju helt enkelt handla om att det bara känns för jävla fel att läsa böcker för barnen där tjocka kallas för öknamn, pojkar tafsar på kvinnor och flickor och där flickor är det värsta man kan tänka sig. Vad i hela fulla fridens namn skulle man ens vilja lä’sa såna böcker för, såvida det inte är så man själv tycker?

Hej! Jag har en fråga som jag inte vet vem jag ska fråga om inte du. Det är kanske en ganska ”dum” fråga men den berör mig varje dag. Alltid när jag tar bussen hem eller sitter på tunnelbanan lyckas jag hamna bredvid en man som såklart ska sprida ut sig över halva mitt säte också. Är ganska trött på att sitta på ett halvt säte samtidigt som jag kokar inombords över att han anser sig ha rätten att ta all jävla plats. Vad ska jag göra? Kram, älskar din blogg!

Som någon redan varit inne på analyserar inte barn litteratur på samma sätt som vuxna så av den anledningen tror jag inte på att gömma undan böcker för barn. Visst den bok som LD nämnde i denna bok tycker jag inte är lämplig som skolbok just för att innehållet enligt min mening blir tydligt för barn.
Jag läste Enids Blytons böcker som barn, och visst märkte jag de indiskreta rasistiska kommentarerna men för betydde dessa inget, jag trodde inte att mörkhyade var lömska bara för det förekom sådana kommentarer.
För egen del lärde jag mig något från dessa böcker när det gällde normer, fastän jag inte tänkte i sådana banor då, nämligen att det ofta stod att killa på olika sätt var bättre än tjejer, att det inte alls var så.
Jag tyckte snarare att Bamse var tråkig för att han en sådan moralisk ståndpunkt och alltid skulle vara så god.
Barn är olika individer men för egen del tror att själva ramhistorien är det intressanta, inte vilka värderingar som nämns där, om dessa inte riktas speciellt till barnen.

Nej, gömma undan behöver man väl inte göra med något, tänker jag. Däremot kan man ju låta bli att ställa fram det ena eller andra.
Intressant att du nämner Bamse! Jag får också präktighets-krupp av Bamse ibland. Men jag tänker att motsättningen inte står mellan sådant som reproducerar trista värderingar och att ”pracka på” de ”goda” värderingarna på ett extremt sparka-in-öppna-dörrar-sätt. Utan mellan bättre och sämre litteratur. Och för mig blir litteratur automatiskt sämre om den är unken och nattstånden i de värderingar den förmedlar. På samma sätt blir den sämre om den staplar övertydligheter och floskler på varandra. Tycker inte alls att det måste vara ”uppbyggligt” bara för att det är för barn, tvärtom! Kräks snarare på den barnkultur som alltid ska servera en sensmoral av något slag. Det handlar mest för mig om att kunna skriva intressanta karaktärer som väcker reflektion. Och då vinner det i regel på en komplexitet. Bara för att en personlighetstyp existerar i verkligheten blir inte hen en automatiskt intressant romanfigur. På samma sätt som att bara för att en händelse är rolig/intressant att vara med om, så blir den inte automatiskt en bra historia (lyssna på ett gäng sommarprat, så märker man skillnaden ganska direkt).

När jag var 10 år älskade jag bokserien Tvillingarna. Fick ofta höra av min omgivning att det var ”dålig litteratur” men jag slukade dem med en efter en. Kommer starkt ihåg när min klasskamrat upplyste mig om det skeva i att den handlar om två blonda, smala tjejer som äter en massa glass och ändå är trådsmala och som jagar killar. Alla är vita, smala och heterosexuella. Minns att jag aldrig tänkt sådana tankar förut och vet ärligt talat inte vilken effekt det hade. Det var visserligen en ny tankebana för mig, vilket alltid är positivt, men likt förbannat älskade jag böckerna och fortsatte läsa dem. Om någon hade förbjudit mig att läsa dem hade jag förmodligen blivit rasande. Istället läste jag dem utan att reflektera särskilt mycket över vilka normer de förmedlade och när jag kom upp i 12-års åldern blev böckerna plötsligt tråkiga. Så det löste sig av sig själv liksom. Tror inte att jag på något sätt påverkades negativt av dessa böcker.

LD, jag tycker så jävla synd om skolpersonalen idag som gör sitt bästa i ett redan upfuckat skolsystem. Jag tycker exempelvis jävligt synd om min sambo som efter fem års studier och studielån upp över öronen, allt för ofta blir sittandes med alla dessa jävla föräldrar på planeringstid som knappt existerar. Tid som hon hade velat lägga på att planera pedagogisk och utvecklande undervisning istället. Det smärtar i mig när jag ser hennes gnista sakta men säkert tyna bort pga av att hon är tvungen att ägna kvällar åt att svara på föräldrars, ofta helt sinnessjuka, mejl.
Missförstå mig inte nu. Detta är inget personlig mot dig och jag förstår att du tycker detta är skitviktigt. Men du är inte ”den där jobbiga mamman” utan istället ingår du bara i det låååånga ledet av ”skitjobbiga föräldrar” NÄSTA gång du mejlar om att litteraturen inte håller dina mått, tänk då på att personen du mejlar kanske precis innan mottagit ett annat mejl från en annan förälder där hen måste motivera varför förälderns barn också måste torka bordet trots att barnet tycker disktrasan luktar äckligt. Eller varför en annan förälder inte kan ringa till sitt barns mobiltelefon varje engelska-lektion. För det är nämligen på denna nivån det är, hur stört det än kan låta.
Och nu kommer jag säkert inte låta så schyst, men personen som svarade dig i mejlet kände garanterat likgiltighet och skrev det som lät bäst. För vilken annan möjlighet hade hen? Knappast så hen vill riskera sitt jobb eller hur? Och hur kan man ens kräva att skolpersonalen ska prioritera genusmedveten litteratur när lärarna blir utbrända på löpande band pga av avsaknaden av planeringstid och när det knappt finns några pengar att köpa pennor för ens? Ibland tror jag man bör tänka ett varv till.

He, jag håller med dig i sakfrågan. Har länge jobbat som förskollärare och är så tacksam för de föräldrar som pratar/ diskuterar/ påvisar brister men inte dumpar problemet på våra axlar:-( utan kontaktar t ex.rektor och andra ”högre upp”. Arbetsbördan är så himla tung, vi måste hjälpa varandra att lägga ansvaret mer där det hör hemma, hos de med mer makt!

Att vi inte (som barn eller för den delen som vuxna läsare) noterar reproducerade normer i text betyder inte att vi är immuna mot dem. Snarare tvärt om, det som är så subtilt att det passerar utan att sticka ut är det som fastnar och normaliseras. Att tro något annat känns rätt naivt.

Jag är bibliotekarie, och Sune/Bert-böckerna lånas ut väldigt mycket, samma på alla bibliotek jag jobbat på. Det stör mig eftersom kvinnosynen (eller ska en kalla det flick/tjejsynen?) är väldigt sexistisk och objektifierande i böckerna. Men det är ju uppenbarligen något med böckerna som lockar, kan tänka mig att det är humorn, att de är lättlästa och att det finns många av dem. Om gubbarna bara slutade skriva nya böcker någon gång kunde de kanske förpassas till magasinet, men de gör ju fan aldrig det!

Blir trött och less. Ingen av mina kompisar från hemstaden (jag bor i stockholm) 40 mil härifrån är genusmedvetna eller vet ens att det finns sådana ord. En av mina bättre vänner ska ha barn. En pojke, och genast blir det blåa hjärtan i sociala medier. På babyshower ska allt vara i blått. När jag i våras var hemma hos en annan kompis med sambo i hemstaden lekte vi med deras två små barn (pojkar). Den äldsta pojken på 3 år var väldigt intresserad av min axelväska och ville gång på gång hänga den över huvudet. Mamman och pappan sa till honom hela tiden att väskor bara är för tjejer, det kan väl inte DU ha på dig! Och han som tyckte väskan var så rolig/fin/spännande/vad som helst. Och jag är i en sån position att jag ju inte kan lägga mig i deras uppfostran. Frustration

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *