Kategorier
Vardagstrams

Jagär inte public service om nån nu trodde det

Debatten kring min omoraliska superhemska barnafarliga (WILL SOMEONE PLEASE THINK OF THE CHILDREN?!) konst har utvecklats till en debatt kring hur jag bemöter folk som kräver svar på tavlans betydelse. Och min nöjdhet över att väcka känslor börjar övergå i blixtrande vrede. 

 

DÄR tog mitt tålamod slut. Folk får bli hur besvikna de vill. Själv blir jag förbannad på detta totalt skrattretande och orimliga krav på förklaringar från konstnären. Den som blivit trist bemött är jag. Det är ett jävla privilegium att jag låter min publik ta del av min skapelseprocess och jag är på inget sätt skyldig nån en förklaring. (OBS välkomnar diskussion, samtal och inputs men det vet ni ju) 

 

”Sjukt otrevlig respons”? ”Dryg konstnär”? Denna person frågade om jag ville förklara vad tavlan betydde, (efter att cirka tio andra ifrågasatt mig i samma tråd och vägrat släppa att de ek fått svar) jag svarade bara ”konst talar för sig själv.” Hen svarade att nej inte alltid varpå jag svarade med ett kort ”jag tänker inte förklara”. Detta är alltså enligt denne ”sjukt otrevlig respons”? Nä vet ni vad. Det var det fan inte alls.

Fan skäms på dem! Skäms!

Ber om ursäkt att jag inte har nåt bättre att bidra med just nu än detta sura gnällinlägg men jag är genuint upprörd och ledsen över denna märkliga respektlöshet. 

Nä nu skiter jag i detta för nu ska denna kvinna in till stan och färdigställa denna lilla kvinnosparv: 

 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jagär inte public service om nån nu trodde det”

Folk verkar helt vara utan folkvett. Eftersom att jag blev provocerad av motivet så funderade jag på att fråga dig om du hade lust att berätta dina tanker runt tavlan, men jag stoppade mig t o m från att fråga det just med hänsyn till artistens rätt till att själv få välja om hen vill ge en fingervisning om budsakpet. Brukligt är att man väntar och ser om konstnären ger ett namn till sitt alster eller gör en hel utställning som då får ett namn.
Mao, man frågar inte vad en tavla föreställer. Det är upp till betraktarna att se vad de vill i den utan att inkräkta på den konstnärliga friheten hos konstnären!

Problemet är väl inte att folk är nyfikna och frågar med ett artigt tonfall. Det är att de först skriver hur avskyvärd både tavlan och LD är med tillhörande anklagelser om barnmisshandel och att promota att barn far illa ( betänk vansinnet i dessa anklagelser en stund, LD vill att barn ska MISSHANDLAS!!!!) och sen med den mest oförskämda ton kräver både förklaringar och svar på deras frågor och anklagelser som endast ställs för att mucka bråk. Hade hon svarat sakligt på vad som var hennes syfte hade de krävt att hon tog avstånd från det ena med det tredje och bad om ursäkt för sitt dåliga omdöme. Hade hon gjort det hade de påstått att LD egentligen inte tycker att hon gjort något fel utan bara fjäskar i efterhand när hon får kritik och dessutom formulerade hon ursäkten fel. Svarar hon att det är konst och att hon inte vill förklara den (dvs varken tänker förklara sig ELLER be om ursäkt) påstår folk att hon är sjukt otrevlig, dryg och alldeles för känslosam, så till den grad att man blir mållös. MÅLLÖS. Av detta SJUKT otrevliga svar. Alltså tagga ner lite, allvarligt.
Det finns inget sätt att vinna med de här människorna. Precis inget sätt alls, eftersom kränkningarna av deras bräckliga små personligheter sker i deras huvuden och ingen annanstans.

Konst och skrift tolkas ju utifrån betraktarens syn, det är ju totalt oviktigt vad den betyder för LD eller vilket syfte konstnären hade, å andra sidan finns det dem som vill ha konstnärens tolkning. Personligen föredrar jag att bilda mig en egen uppfattning.

Jag var och såg en konstutställning en gång där man klev in och fick sitta en stund i ett helt mörkt rum. Det fanns ingen ljuskälla och inga motiv. Bara mörker. Utställningen fick stängas i förtid för folk såg så himla hemska saker, våld, sex och jag vet inte allt. De trodde på allvar att konstnären och arrangörerna utsatte dem för detta men egentligen fanns bilderna bara i deras eget huvud för det var de, betraktarna, som skapade dem. Tänkvärt i sammanhanget, tycker jag.

Jag har inte skrivit något om detta innan, men HERREGUDARS JÄVLAR vad folk är orimliga. Vad är det för fel på dem? De som upprörs av konst kan väl stänga av datorn, teven och slänga ut alla tidningar och böcker som finns hemma. Sitt och drick kaffe och stirra in i väggen så kan ni kanske ni slutar vara så upprörda. Detta är beyond me alltså. Vad i helvete?

Jag förstår mig inte på de här människorna som läser din blogg men uppenbarligen inte gillar eller respekterar dig. Jag tycker inte heller att man ska röka i närheten av barn, men varför ska just dina tavlor tolkas som uppmaningar? Googla vad konst är, för f-n! Jag är imponerad av att du orkar blogga, och saknade dig när du hade paus.

Ojojoj, vilken debatt! Konstnärlig frihet, vad platt och tråkigt livet blir om inte det får finnas. Jag hatar rökning, särskilt runt barn som inte kan gå undan eller protestera. Men, jag älskade tavlan!!! Tror att det var något just med attityden och det förbjudna. Inte en sekund såg jag det som en uppmaning att röka när man ammar, att röka i närheten av barn, att röka. Man måste inte tolka allt så extremt bokstavligt.

Käre värld. Alla dessa åsikter. Och som om det inte vore nog kommer mina också. Din konst har uppenbarligen slagit an på något hos de flesta av dina följare. Gott så. Tolkningsutrymmet är fritt, liksom åsikterna. Min gissning är att de som kräver svar kring din konst inte accepterar eller förstår uppdraget att själva ta ansvar för att reda ut känslor och motstridigheter som uppkommer inuti. De har uppenbarligen en åsikt kring ”rätt och fel” men kan inte internalisera upplevelsen och bearbeta den. Det kan ju vara svårt iofs. Därför är det ju kul att diskutera konst med andra eller konstnären. För samma konst kan sända olika budskap, varesig man vill eller ej. Jag tror att en övervägande majoritet klarar av att se din konst och hantera upplevelsen själva. Föreställ dig tusen personer på rad. Tio av dem (?) kräver att du förklarar varför du låter en mamma röka på en av dina tavlor. En liten klick som ropar högt men behöver jobba med sig själva, inget annat. Resten tittar, begrundar och beundrar. Dessutom är du inte till för någon av oss. Du gör precis som du vill!

Hahaha, ba ”jaha, okej, man SKA röka medan man ammar, amen dåså!”
HUR kan man tolka denna tavla som en uppmaning att göra det som den skildrar? Tolkar dessa tokar alla tavlor på detta vis? Motiv från Franska revolutionen- ”Harregu, man ska ju inte hugga huvet av folk ju!”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *