Kategorier
Vardagstrams

Jämför du förtrycket mot [utsatt grupp] med förtrycket mot tjocka?Ja det gör jag.

Förtrycket mot tjocka är så normaliserat och socialt accepterat att till och med den mest (enligt egen utsago) ”intersektionella” feminist fullkomligen spottar fradga åt alla håll om man försöker antyda att man som tjock tillhör en systematiskt förtryckt samhällsgrupp. 

Om jag fått en krona för varje gång jag viftats bort av hånskrattande feminister och antirasister när jag lyft frågan eller synliggjort deras egna problematiska beteende så … Ja ni hajjar. ”JÄMFÖRDE DU NYSS FÖRTRYCKET MOT RASIFIERADE/TRANSPERSONER/HOMOSEXUELLA/mfl MED ”FÖRTRYCKET MOT TJOCKA?!11” Ja det kan du ge dig fan på att jag gjorde. Jag jämförde ett förtryck med ett annat.

Men då ska det ställas mot varandra, mäta vems förtryck dom är värst (och alltid komma fram till att förtrycket mot tjocka knappt existerar för att nån annan grupp är mer utsatt) och gärna framhärda i hur respektlös jag är som vågar komma här och claima position som utsatt.

Men så ser det ut, förtrycket mot tjocka. Så normaliserat och accepterat att det inte registreras av dessa skarpa sk ”intersektionella feminister” med sin skarpa analys. Tänk om de skulle behöva rannsaka sina egna arslen istället? Fast det är det ju sällan speciellt noga med.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

26 svar på ”Jämför du förtrycket mot [utsatt grupp] med förtrycket mot tjocka?Ja det gör jag.”

Ja herregud när jag skrev i apgruppen att förtrycket mot feta är lika allvarligt och riktigt som alla andra förtryck… Det var lynchstämning. Folk kunde inte ha tyckt att jag var mer avskyvärd och blivit mer heligt förbannade om jag så hade skrivit att jag förgriper mig på djur på helgerna och planerar att bli nästa Hitler.

Jag förstår inte varför man alltid måste jämföra vem som lider mest. Tydligen kan bara en typ av lidande finnas åt gången. Bryr man sig om djur är man dum i huvudet när det finns människor som lider (man kan ju bara bry sig om en sak åt gången tydligen) och säger man nåt om t.ex tjockas förtryck då ska de jämföras med andra som blivit förtryckta under lång tid. Varför kan man inte inse att det finns mycket lidande i olika former? Varför är det svårt att inse att det finns många sorters förtryck? Den ena är värre än den andra, men det är fortfarande förtryck som skapar lidande.

Förtrycket och föraktet emot tjocka existerar i allra högsta grad, särskilt här i de västerländska länderna. Det är vidrigt!
Med det sagt så tycker jag däremot att man inte bör blanda och jämföra olika utsatta gruppers utsatthet. För det första så riskerar man där med att försvaga grupperna och deras grundproblematik i samhället när man bara klumpar ihop alla i en enda stor röra av åsikter, tankar, utsatthet, historiska perspektiv, olika aspekter som enbart återfinns hos den ena gruppen men inte den andra osv. Dessutom så är det både naivt och generaliserande att nästan förutsätta att bara för att man ingår i en grupp så delar man en annan grupps åsikter. Jag tänker t.ex. på att många andra länder är homosexualitet olagligt och samma gäller inom många religiösa teologiska aspekter där man menar att det inte är något man uppmuntrar eller stödjer.
Nej var och en grupps kamp och talan för sig själv tror jag på, just för att inte försvaga, förminska eller helt enkelt glömma bort någon grupps speciella aspekt. Tillsammans är inte alltid starka och särskilt tydligt blir det i det här fallet. Man har ingenting att vinna på att klumpa ihop alla och varför ska bara personer som inte tillhör någon utsatt grupp (cis-personer som man säger) slippa klumpas ihop med andra? Det är även sjukt att bara för man ingår i en grupp så förväntas man stödja eller förstå någon annan grupps kamp.
Sammanfattningsvis så ser jag ingen vits med att klumpa ihop eller jämföra förtryck. Ingen har något att vinna på det, med undantag för de grupper som anses vara minst förtryckta av alla förtryckta grupper, och då är det helt klart en fördel att kunna rida på andra gruppers förtryck för att främja sin egen kamp och vinna sympatier. Så vill jag dock inte hoppas eller anklaga någon för att göra.

Om en tillhör mer än en grupp då?
Jag tror inte att du och jag har samma innebörd av att jämföra förtryck. Är förtrycket strukturellt, hur tar det sig uttryck t.ex. i sjukvård, hur säker jag är på väg hem mitt i natten, påverkas upplevelsen av mina prestationer eller reaktioner osv. Finns massa saker man kan jämföra mellan utsatta grupper som är av intresse. Att jämföra sitt eget förtryck med andra gruppers är inte för mig en rangordning -det är rätten att få sitt eget förtryck synliggjort.

Håller med dig igen, LD.
Varför ska det behöva vara så svårt att kunna ha två saker i huvudet samtidigt? Varför ska det vara ett problem? Dvs kunna se olika förtryckta grupper utan jämförelser.
Det finns inga grader i helvetet.

tror framförallt att detta beror på att förtrycket är så djupt rotat att folk mest tänker att överviktiga ”får skylla sig själva”. argumenten är något i stil med ”man kan inte råför sin sexualitet/etnicitet men om man är tjock kan man banta”.. och visst, man KAN gå ner i vikt men inte byta sexuell läggning etc. etc. men ingen vill inse hur svårt sådant kan vara oavsett hur motiverad man är eller hur hårt man försöker. och varför måste alla som är överviktiga vilja gå ner i vikt ens??? folk blir så provocerade av stora människor….

Jag tror att upprördheten *delvis* har att göra med en viss historielöshet som automatiskt inträder när man jämför förtryck på det sättet. Det finns ingen som mördas för att den är tjock, eller som misshandlas, det finns inga partier över hela Europa som bygger på hat mot tjocka, det finns inget historiskt förtryck mot tjocka, ingen som våldtas för att den är tjock osv.

Tjocka utsätts för misshandel, hatbrott osv. Och du har precis förminskat förtrycket mot tjocka under ett inlägg som handlar om att så fort man tar upp att tjocka förtrycks så ska någon(många) komma och trivialisera.

Jag känner mig som en dryg, elak liten smal människa som tycker synd om er… Inte på ett ”åh stackars tjockis, banta lite så blir du glad”, utan ”varför i hela helvete pågår detta?”. Fick en anticellulitekräm i min senaste Glossybox, eftersom jag förtjänsr att vara så fin och vacker som möjligt. Det är på den nivån. Behöver jag säga att jag hittade celluliter kag inte visste fanns efter att den krämen damp ner i brevlådan..?
Självklart ska alla människor få ta plats. Tjocka, smala, färgade, vita, trans, homosexuella, etc. Och på lika villkor. Ingens lidande är mindre värt än någon annans, även om de kan ligga på olika nivåer. Jag som smal förstår att ”ät en cheeseburgare”, ”bara hundar jagar ben” etc. Är sårande för mig som individ p.g.a. enskilda personers åsikter, men är inte alls samma sak som ogillas av samhället, få blickar och kommentarer.
Däremot anser jag att man bör vara försiktig när man jämför. Att jämföra ger förståelse på en helt ny nivå. Men risken för förminskning är stor. Till WDF, jag har inte heller någon forskning på detta, men jag håller med de andra om detta. Det är så lätt att känna sig förminskad när någon jämför, även om detta inte var meningen. Att jämföra är inte att likställa, men känslan kan lätt bli så.

Det är faktiskt ganska horribelt att kräva att en förtryckt grupp ska anpassa sig efter förtryckarna så att inte de mår dåligt. Vilka fler grupper tycker du ska göra det? Skulle jättegärna vilja att du räknar upp de grupperna.

Titta på videon dear fat people på youtube den är ganska bra där tas tillexempel de här med fatshaming upp och om de ens ska få heta så. Det är klart att man aldrig ska säga nått nedvärderande om någon annan men om man bryr sig om en person och vill att denna ska få leva längre så skulle jag säga nått, fetma är inte bra och ja vill inte att någon jag bryr mig om ska dö i en hjärtinfarkt som man skulle kunna förebygga genom att inte vara överviktig!

Jaså på vilket sätt? Du det finns ingen motsättning mellan att stötta kvinnor och att kritisera kvinnor. Ingen motsättning alls. Man måste nämligen inte tycka att alla kvinnor har rätt eller gör bra saker för att vara en bra medsyster.

Känns som att folk överlag inte riktigt förstår innebörden av ”förtryck” utan att det slängs med lite hur som helst.
Att enskilda, smala/underviktiga individer får ta emot negativa kommentarer är inte detsamma som att bli förtryckt.
Det är som att jag skulle påstå att alla med stor näsa blir förtryckta bara för att jag personligen fått kommentarer om det.
Detta är snarare symtom av det förtryck som grundar sig i sexism.
Istället kan folk börja fundera om deras [förtryck] innebär tex;
Sämre sjukvård?
Svårare att få jobb?
Lägre lön?
Att tillskrivas olika egenskaper?
Att utsättas för våld?
Min stora näsa leder inte till något av ovanstående systematiskt i samhället.

Jag har en fråga som den som vill gärna får försöka svara på. Varför är en del människor tjocka och andra inte? Vad tror ni? Bara att skriva frågan kändes konstigt på något sätt, men det är en allvarligt menad fråga. Tycker det är så svårt att prata om tjockhet i det här jäkla skitsamhället.

Genetiska förutsättningar är väl den mest avgörande faktorn, så länge vi pratar om ”vanliga” människor som varken svälter sig eller överäter extrema mängder. Önskar att jag hade en källa att hänvisa till (kan säkert googla fram om intresse finns), men läste om en intressant studie som mätte nivåerna av hormon som styr hunger- och mättnadskänslor hos smala/normalviktiga och överviktiga. Visade sig att hos (en majoritet av de som deltog i studien) normalviktiga följde hormonnivåerna en normal kurva, dvs innan måltid låg ”hungerhormon” högt och ”mättnadshormon” lågt, under måltiden sjönk ”hungerhormon” i takt med att ”mättnadshormon” steg. Hos överviktiga var den kurvan ganska låg och plan hela tiden, dvs varken hunger- eller mättnadskänslor förändrades nämnvärt varken innan, under eller efter måltid. Det kan vara en faktor, som gör det i princip omöjligt att äta ”lagom”, då kroppen inte riktigt känner av varken hunger eller mättnad. Sen finns det ju genetiska faktorer som påverkar ämnesomsättningen oavsett mängd mat, så länge vi inte pratar utanför extrema intervaller – dvs svälter man så går man naturligtvis ner i vikt och äter man typ 10000+ kcal/dag så går man upp, oavsett genetik, men då har man ju en ätstörning.
Om jag ska ta mig själv som exempel så är jag just nu väldigt underviktig pga svält, men har haft långa perioder där jag istället ätit för mkt (mer än vad kompisar med övervikt äter), gått upp till normalvikt och sedan stannat där. Har alltså legat på ett ständigt kalori-överskott och ändå bara gått upp till en viss gräns, medan kompisar som ätit både mindre och nyttigare inte haft ngt sådant ”stopp” utan fortsätter att gå upp. Det gamla uttjatade ”energi in/energi ut” verkar bara ha betydelse i extrema fall, dvs om man ligger på ett extremt under- eller överskott.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *