Kategorier
Vardagstrams

Det räcker nu

 
En creddig transaktivist med rätt så stor plattform kallar mig för ”cisfeminismens egen Voldemort” i ett videoklipp och drar igång en ny våg av lögner riktade mot mig i flera insta-inlägg. Det är tyvärr inte första gången, hon har gjort det flera gånger förr. Första gången var startskottet för det stora drevet mot mig där just hennes lögner tog fart. Sen har hon kontinuerlig skrivit skit om mig, antingen genom att tydligt namnge mig eller så skriver hon ”hon som ej får nämnas” eller så ”cisfeministisk bloggare”, ”30k följare” (vilket jag har på Instagram) samt ett dussin andra ”ledtrådar”. Så att alla fattar vem hon pratar om medan hon kan hålla ryggen fri och påstå att hon inte skrivit om mig alls. Samtidigt som hon alltså hittar på saker om mig eller förvränger sanningen. Gång på gång på gång.
 
Den senaste lögnen är iallafall:
 
1. Att jag hängt ut henne inför mina 40k följare.
 
2. Att mina 40k följare behandlar henne illa pga detta.
 
3. Att mina följare skickar hatmail till henne pga detta. Inget av detta är sant alls. (Och nej hot eller hat är inte ok alls. Jag vill inte att nån av er kontaktar henne å mina vägnar. Det slår bara tillbaka på oss)
 
Det som hände är att jag i affekt skrev ut hennes namn i ett sammanhang i en stängd privat grupp på FB med cirka 130 medlemmar:
 
Det var väl inte så bra, det medger jag. Man ska ha bevis när man anklagar. Det som jag brukar säga till XXXX.
 
Men som tur var så blev ingen diskussion kring henne. Jag tog bort kommentaren en stund senare eftersom att jag insåg att det var dumt att skriva ut namn utan just konkreta bevis. Inget mer sades. Ingen hakade på. Ingen postade vidare denna information. Ja förutom XXXX själv, jag kommer till det snart.
 
Hon kallar alltså detta för ett drev. Att jag och gruppen drevar. Detta är ej sant. Det var EN kommentar som togs bort. Thats it.
 
 
 
 
Vad som sen hände är alltså att XXXX själv lägger ut screenshottet på det jag skrev i gruppen (hon har vänner i gruppen som skickat till henne) på sin insta. Varför kan man undra men antagligen för att hon tycker det är värt eventuella spekulationer om hon samtidigt får anklaga mig för att starta ett drev mot henne.
 
Det hade ju varit en rimlig anklagelse om jag skrivit detta i aporna eller på min Instagram. Men som sagt, det skrevs i en grupp med 130 medlemmar, hur många av dem som såg posten i sig vet jag inte men kan gissa på en bråkdel då den inte låg kvar så länge. 
 
Så ja, NU så har ju flera av mina följare (som följer henne) fått nys om detta dock men det är ju som sagt för att hon ”hängt ut” sig själv inför sina 5000+ följare iom att hon skriver om det.
 
Jag fattar absolut behovet av att vilja försvara sig men är det för my begärt att hon håller sig till sanningen? Hade hon ej outtat sig själv så hade ingen vetat nåt. Men då får man inte vara ett offer för onda maktgalningen LD och det har hon också en tradition av att vilja vara. Oavsett om det är sant eller inte.) (Och detta inlägg får väl räknas som en slags uthängning också men jag måste få värja mig! Jag har fått nog av detta!
 
Så. Varför bryr jag mig? Varför ens bemöta? För att hon har massa cred och är tongivande. Hon skulle kunna påstå att hon blivit bortförd av utomjordingar eller att jag försökt döda henne och hennes publik skulle köpa det. Folk tror henne. Folk litar på henne. Och framförallt, de berättar vidare. Sprider hennes ”sanningar” och sen är det ett drev på g igen. Jag har gjort den resan med henne förr.
 
 
(Läs gärna mer här)
 
 
Hennes 5000 följare är ej en liten publik. Den är väldigt engagerad. Hennes lögner och anklagelser har påverkar mig på flera sätt och det växer sig snabbt stort som en rullande snöboll. Detta har hänt förr som sagt. Flera gånger.
 
När hon ljuger om mig så tror folk på det. Dels för att hon uppfattas som trovärdig och dels för att jag tror att många faktiskt VILL tro att jag är Voldemort.
 
Jag har skyddat henne hittills. Hållt hennes namn utanför. Tänkt att nej hon är utsatt nog från andra håll, jag kan inte hänga ut henne. Hon kämpar precis som jag mot hat, mot patriarkatet, mot förtryck. När hon inte skriver lögner om mig så tar hon nåt jag skrivit, vrider det 180 grader och bemöter den halmgubbe hon byggt upp utifrån det. Typ om jag skriver att tjocka är den grupp som mest diskrimineras på arbetsmarknaden just nu så bemöter hon det som att jag skrivit att tjocka har det värst av alla, värre än svarta människor och att jag typ likställt behandlingen av tjocka med judarna på 30-talet.
 
Och då hejjar alla på samt skakar huvudet åt den där hemska LD som saknar all analys och bara inte kan se sina privilegier.
 
 
 
 
Hon hänvisar ofta till mig som den välbärgade medelklassfeministen som bara har en massa privilegier. Totalt osynliggör mina erfarenheter och mitt förtryck för att vinna poäng. Ohederligt och fult. Så spelar hon.
 
Och säger jag ifrån så ska offerkoftan på direkt. Då bölar hon ut om maktgalna LD som hotar hennes säkerhet och välmående. Så här kan det se ut:
 
 
 
 
Här försöker jag och två andra admins reda ut ett ”missförstånd” (det var inget missförstånd, varken jag eller de andra två ljög eller missförstod) som ignoreras samt förnekas. ”Ingen har pratat med mig!” Inte sant. ”De kastade ut mig för att jag raderade..”  Inte sant. ”Behåller de som hotar mig!!” Inte sant överhuvudtaget.
 
Men det går liksom inte att nå fram, allt man säger vänds emot en. Allt som skrivs misstolkas och vrids för att passa hennes agenda. (Hon gick förövrigt ur gruppen direkt efter att jag lagt till henne igen. Utan att radera några trådar. Go figure!
 
Och nej hon ansökte aldrig på nytt utan jag fick lägga till henne manuellt)
 
 
 
 
Jag börjar ärligt bli jävligt trött på detta. Trött på att slåss mot lögner. Trött att försvara mig för saker som aldrig hänt eller sagts. Trött på karaktärsmordet hon driver, trött på att få skit för sånt som ej är sant, trött på att se henne hyllas och älskas av människor jag tycker om och beundrar. Trött som satan.
 
DET RÄCKER NU!
 
Förlåt för att jag uppehåller er med privat och internt trams men jag kan inte vara tyst längre.
 
 
PS. Ni behöver inte ta ställning eller välja sida i denna konflikt. Ville bara ventilera, ge min sida, be er att vara källkritiska men inte tvinga er till nåt.
 
 
UPDATE:  Efter att jag skrivit om detta så försöker hon vända fokus till mig genom att utmåla mig som nån slags maffioso som hon är livrädd inför. Det är inte första gången hon gör det dock så borde ej bli förvånad.
 
Först med detta inlägg:
 
 
 
(Nej hon är fortfarande kvar. Har postat flera inlägg efter detta dramatiska smäll-i-dörren-utspel. Hon la av cirka två timmar innan hon var tillbaka.) Och det här:
 
 
 
 
 
Sen skriver hon detta:
 
 
 
 
 
Hon påstår sig vara rädd att jag och mina följare ska ”doxxa” henne fast jag aldrig gjort det eller uppmanat nån annan till det. Liksom ingen av oss har någonsin gjort det med nån annan. Inte med antifeminister eller män som hotar mig eller andra. Nej hon är inte rädd på riktigt.
 
Hon är en mytoman och skådespelare som vet hur hon med känslor ska manipulera sin publik. ”ett inlägg från LD som hänger ut en sprider sig som blixten!” hävdar människan även när folk ifrågasätter hur en kommentar från ett slutet forum kan ha startat drev. (Och ingen har sett detta drev heller)
 
Men det är ju bara hon som uppmärksammat och skrivit om denna händelse. Inte jag. Ingen annan. Det här är ju inte sant alls utan bara ett steg i hennes strategi att flytta fokus på mig igen efter att jag skrivit om hennes lögner om mig. Titta inte på mig, titta på Voldemort/LD!
 
Jag förutspår många fler sådana här inlägg samt smutskastning av mig kommande tid. Så jobbar hon. Hon har inga gränser.
 

UPDATE december 2016 – JANUARI 2017:

Det har ju gått ett halvår så nu måste XXX väcka upp diskussionen igen. Ifall nån glömt bort anklagelsen. Helt oprovocerat får jag tillägga då jag i vanlig ordning varken skrivit om henne eller till henne.
 
 
 

 
 
(Fyra inlägg som handlar om mig på XXXX Instagram denna vecka.) Här är är ett par av hennes senaste instagram inlägg där jag återigen pekas ut:
 
 
 
 
Här tex så använder hon en diskussion där inga namn alls nämns. Varför kan man fråga sig men gissar att hon tycker det räcker som belägg för anklagelserna att jag drevar mot henne.
 
6 januari:
 
 
 
Och så återigen en indirekt anklagelse mot mig  som om jag är ansvarig för människor som skriver till henne. Hon vill att hennes följare ska bli arga och upprörda på mig. Hon vill att de ska tro att jag hetsar mina följare efter henne. Och det gör de ju. Kommentarer om hur hemskt det är att jag inte kan lämna henne ifred haglar in. Men alla som följt mig ett tag vet att det inte är sant. Däremot skriver XXXX om mig ofta.
 
 I ett videoklipp som jag väljer just nu att inte lägga upp, fortsätter XXXX att anklaga mig för att:
 
  • Dreva mot henne. Detta ska ske på Instagram men inga inlägg på min insta handlar om henne.
  • Se henne som man ”jag är ju ingen riktig kvinna enligt henne”, nån slags antydan om att jag ska ha uttryckt detta? Har aldrig hänt och kommer aldrig hända heller då jag inte är terf som hon vill få det till. Transkvinnor är kvinnor, punkt!
  • Drivit henne från Twitter. I själva verket så beror hennes frånfälle från Twitter nåt tjall med inloggen och fel telefonnummer? Hon har skrivit om detta på sin insta. Har alltså inget med mig att göra alls. Hon förlorade access helt enkelt. Tråkigt. Men ej mitt fel.
  • Anklaga henne för stt ligga bakom Hatkontot white cis feminists. Återigen, ja det hände i en sluten grupp för ett halvår sen. (Se början av detta inlägg) Det var dumt gjort men jag har inte sagt ett pip om henne och detta sen dess eller nån annanstans. XXXX vill att det ska vara sant dock och upprepar man det tillräckligt ofta så kanske andra tror på en.
  • Hålla mig ansvarig för massa hatmail hon får om natten. Från ”LD-följarna” eller nåt liknande. Ohederligt att antyda att jag har nåt med detta att göra.
  • Hålla mig ansvarig för att hon förlorat vänner. Kanske hon förlorar vänner för att hon hänger ut dem? Dett skedde och hon fick skäll av annan vän och då tog hon bort inlägget. Vet ej om det är de vännerna det gäller. Men hur jag ska ha kommit emellan är ett mysterium. Och ej sant. Jag undviker att prata om XXXX med våra gemensamma vänner då jag respekterar deras önskan att inte hamna mellan.
 
Hon uppmanar i princip sina följare att ge sig på mig i klippet för att visa lojalitet mot henne: ”ingen säger ifrån, det skulle vara skönt med stöd, jag orkar inte kämpa ensam, ingen vågar säga till henne” osv
 
7 januari: På både sin facebook och Instagram postar hon detta inlägg:
 
X
 
Hon drar upp ett halvår gammalt inlägg (det jag skrev om i början alltså) och försöker få andra att tro att detta händer nu och att det händer på min Instagram  (plattform med 50k följare)  Det var ju i en stängd fbgrupp med 130 medlemmar. Och folk tror på detta och det blir ett jäkla drag i kommentarsfältet med folk som ojjar sig över hur hemsk jag är.
 
8 januari: 
 
 
 

 img_7877  

 
Hon fortsätter påstå att jag hängt ut henne inför mina instagramföljare. Det är så hon jobbar. Hon fortsätter tjata och upprepa samma lögn tills folk tror på den.
 

Iallafall.
 
Samtidigt som XXX drar igång detta igen så vaknar kontot jag anklagade henne för att ligga bakom till liv och backar upp henne (gissar jag att meningen är men sprider inte denne samma information dvs anklagelser som jag?) med ett inlägg om min elaka uthängning. Hen underlåter sig dock att nämna att denna uthängning alltså postades i en liten grupp.
 
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Det räcker nu”

Tror du gjort ett bra jobb med Ninja och Tamlin. Min tanke är att be dig fortsätta som du gör. Du kan inte förändra allt men det du gör för dina barn och för att sprida kunskap är mer än många andra gör. Var nöjd med det 🙂 Sen kan en alltid förbättras. Men det är svårt att göra något åt hur samhället ser ut. Alla gör vi något och du gör mycket, det är betydelsefullt! Kram Karin

En kommentar som inte hör till inlägget men har en fråga angående amning. Har inte följt dig så länge men har förstått att du har ammat dina äldre barn en längre tid (?) Undrar lite hur det gick till när de så småningom slutade amma? Har 17 mån gamla tvillingar som jag har helammat sedan födsel och nu har vi fasat ut amningen och ammar bara på kvällen innan sänggående och på natten. Den sista månaden har de velat amma mycket mer än tidigare och jag har gått från att amma 0-2 ggr per natt till i princip konstant vilket såklart förstör nattsömnen en hel del (de somnar i egna sägner men slutar alltid med att vi samsover innan natten är över). Slutade dina barn att amma av egen vilja eller var det du som tog ett aktivt beslut? Är i valet och kvalet om jag ska sätta stopp för amningen helt eller vänta och se om det blir bättre och att de tillslut börjar sova hela nätter och slutar amma av sig själva… Råd och tips av någon som är/har varit i samma situation mottages tacksamt!

Är inte LD, men har ammat kontinuerligt i sju år (inte samma barn hela tiden dock!) så ger mig på att ge ett (av flera) svar.
Min äldsta började också plötsligt vid ca ett års ålder att amma minst en gång i timmen hela natten, varje natt – det vill säga i praktiken låg hon ’påkopplad’ i princip hela natten. Ingen av våra har velat ha napp (eller vi har inte varit så på med det), och också varit flaskvägrare, och jag har alltid tänkt att de ska få bestämma själva när, hur, var och hur länge de vill amma – men jag trodde jag skulle bli galen av sömnbrist.
Jag fick höra saker som ’det är bara att sova med t-shirt på så att de inte kommer åt brösten, så glömmer de bara bort amningen’ – haha, mina ungar ’glömmer inte bort’ amning!
Det var totalt omöjligt för mig att vara i närheten av barnet när vi försökte dra ner på nattamningen – hon grävde, slet, KRÄVDE bröst – inte en chans för mig att trösta, förklara, bära, vyssja..
Det andra jag fick höra var ’bara pappan tar ett par nätter så släpper de det’ – nja, snarare kanske ett par månader sov jag i en ljudisolerad del av huset (och barnet med pappan, ganska ledsen ibland men inte fullständigt vansinnig som med mig) innan det var möjligt att igen sova tillsammans och bara amma sen natt och tidig morgon.
Ettan slutade amma rakt av samma dag som småsyskonet föddes, utan att jag på något sätt antytt att hon skulle behöva det, utan hade förberett mig på tandemamning (som jag faktiskt kände mig lite snuvad på). Innan dess var det typ det viktigaste i hennes liv och ej förhandlingsbart.
Minsta, nu 4,5 år, ammade varje morgon och kväll fram till ca 4 år – numera då och då, senast för en vecka sedan. Undrar ibland om hon har slutat (med lite knip i hjärtat), men hon tar sig en slurk då och då. När jag frågar om det kommer nåt säger hon att det kommer ’godgod mjölk’, så någon slags produktion är det väl där..
Håller med om tipset att försöka sluta nattamma om du upplever det som slitsamt, men supermysigt att upprätthålla kvälls- och morgonamningen om du har lust att fortsätta amma. Lycka till!

Vad kul att du skriver om hur barn får lära sig att tvivla på sig själva för jag tänker på det här jättemycket just nu, jag har en tvååring hemma och vill precis som du förstå vad jag själv gör för att bidra till det.
Jag tror att det handlar om själva lärandet och våra förutfattade meningar om hur lärande går till. Barn föds med förmågan att vilja lära sig sin kultur, människan vill lära sig hur hon ska bete sig för att passa in i gruppen. Barn iakttar och avläser vuxna och lär sig genom det, men i västerländsk kultur finns tron att man aktivt måste lära barn saker för att de ska förstå och genom det skapar vi en övertro på auktoriteten. Alltså vad som är sant definieras inte inifrån en själv utan alltid, alltid utifrån. Barn får inte chansen att lära sig att lita på sig själva eftersom de också föds med förmågan att blint lita på människor de är beroende av, och när de människorna om och om igen försöker övertyga barnen om att deras instinkter är fel (genom att säga var försiktig/akta dig/gör si eller så eller att hela tiden hjälpa dem med saker de egentligen klarar av själva om de bara får lite tid, osv) så berövas de på sin medfödda självtillit och tvingas se till sin omgivning för att definiera vad som är rätt och sant.
Den vuxnes roll är inte att lära ut utan att vara en källa till information. Barnen lär ju sig av oss men de ska inte lära sig genom att man talar om för dem exakt hur de ska göra, man kan ge information om hur saker är (typ säga att ugnen är varm istället för att säga ”stå där borta” när man öppnar ugnsluckan) så att det man lär ut är hur världen fungerar och inte hur barnet bör fungera.

Kärlek, kärlek och ännu mera kärlek 🙂
Jag ser fram emot att du, i samma anda som kring amning, kommer att skriva om din kloka syn på förskola. (ja, ja, ja, utan att ”skuldbelägga” etc).
Jag är ÖVERTYGAD om att det är ett gigantiskt problem att över 80% av 1-åringarna separeras från sina närmaste anknytinignspersoner. För att istället knyta an till jämnåriga och därmed totalt omogna individers som är helt inkapabla att ge ovillkorlig kärlek. Precis som personalen inte heller kan förväntas ge ovillkorlig kärlek och närhet.
Senast idag står det om hur misshandel(!!!) sker redan på lågstadiet!! Hallå! Alla som yrar om att barn behöver förskolan för att bli ”socialt kompetenta”. Nu har ju alla dessa barn gått i förskolan – varför ökar den grova mobbningen? Varför ökar diagnoser, medicinering och hemmasittande?
Mitt bästa bästa boktips är ”våga ta plats i ditt barns liv”. Lär pedagogiskt ut hur anknytning fungerar och vad som sker (på individ oxh samhällsnivå) när vårt samhället är uppbyggt på att bryta denna på tok för tidigt.
Vänliga hälsningar från en som anser att dagens feminism bara ser till att föra över den patriarkala strukturen även på kvinnor (ut och jobba, vabba inte, tänk på pensionen, gör karriär, konsumera, ta stora bostadslån, tänk på dig själv, och tyck för helsike inte om att vara hemma med barnen baka!! Bröd köper man från surdegsbageriet på hörnet för din lön!!)
Jag skulle hellre se att det traditionellt kvinnliga fick ta myclet mer plats. Tror det är så, och endast så, vi får en bättre värld.

Amen, sister! Jag är fullständigt enig med dig, men känner mig ganska ensam om min syn på det. Dock börjar det höjas röster som drar åt mitt håll, och just idag är jag tacksam för din kommentar. Ingen skugga över de som inget val har, men ofta undrar jag varför så väldigt många föräldrar har bråttom tillbaka till (heltids)jobb, när möjligheten att gå ner i tid/stanna hemma finns.

Nu har de flesta föräldrarna dock inte möjlighet att vara hemma så mycket mer än ett år. Visst är det många föräldralediga som kanske lämnar de äldre syskonet ”i onödan” men för oss andra blir det skuldbeläggande ändå.
Jag tycker att det är jätteviktigt att förskolans granskas och utvecklas så att det kan bli en trygg plats för även de yngsta barnen eftersom det är just så samhället är utformat nu. Kan vi få till en trådig föräldraledighet så visst, det tror jag säkert är ännu bättre. Men tills dess tycker jag att fokus bör ligga på att utveckla förskolan i stället för på att skämma den elaka hemska MAMMAN? som lämnar sin ettåring på förskolan.

Vem har sagt något om mamman? Så tråkigt att dessa diskussioner alltid strandar vid dina typ av inlägg. Kanske alla mammor som ständigt hojtar om detta borde rannsaka sig själva och sluta vara så känsliga?
Nej, fokus borde inte vara på att ösa ännu mer pengar över förskolan. Fokus borde vara på att låta människor få större möjlighet att själva bestämma hur de vill lägga upp sin barnomsorg.

Älskar era gosbilder! Så mysigt och härligt. Och jag tror som många andra skrivit att det mest handlar om kärlek, respekt och acceptans. Känner man sig respekterad, älskad och accepterad för den man är, med sina bra och dåliga sidor, blir man trygg och stabil som människa. Och mer tålig mot samhällets påtryckningar. Det tror i alla fall jag!

Tror du drar lite höga växlar men vad vet jag, jag håller ju dock inte med.
Sen kommer det aldrig funka så länge det påverkar pension och karriär och ekonomin hemma? Sen finns det ju dom som inte vill eller kan tänka sig att stanna hemma år efter år (jag till exempel). Finns många kvinnor som inte alls är intresserade av att vara hemma i flera år och baka (som du tar som exempel – skulle aldrig baka i hela mitt liv) och det är helt ok. Papporna kan väl lika gärna vara hemma då om man ändå inte ammar mer? Jag tänker inte skämmas eller må dåligt över att mina barn kommer gå på förskola och för att jag vill jobba och inte få en skitpension och för att jag HATAR att baka. Mina ungar kommer ha det bra ändå.

Till dig förskoleskeptiker: Har en 15-månaders som just börjat på förskolan och av hans humör, kroppsspråk, nyfikenhet och (plötsligt) goda sömn att bedöma så är förkoletillvaron det bästa som hänt i hans liv. Det betyder inte att han haft det dåligt tidigare eller att vi är dåliga föräldrar, utan att förskolan är ett komplement. Jag hade mer dåligt samvete och känslor av otillräcklighet när jag alltid var hos honom än vad jag har nu. Han är nöjdare med livet helt enkelt, och vi med som älskar vår son mer än våra jobb givetvis, men ändå älskar våra jobb. Jag tror det är helt okej att barn uppfostras av en ”flock” bara den är befolkad med kloka individer. Flockmedlemmar (pedagoger som är gamla i gamet) med mer erfarenhet av barn kommer in från sidan och bidrar till mitt barns utveckling. Det är fint ju! Så får vi alla göra så gott vi kan för att bevara barnens självkänsla och självförtroenden och jobba stenhårt på att all form av självförakt, mobbing och förtryck hålls långt borta.

Underbart för er.
Det har dock ingen relevans på min poäng. Förskolan kan ev passa vissa barn så tidigt, ytterst ovanligt. Det stora flertalet är förtvivlade vid lämningar, många flera år. De viktigaste åren i deras liv utsätts de alltså för daglig ångest och stress i att bli separerade från sin anknytningsperson. Självklart påverkar det.
Vi har ett system helt utan valfrihet som är uppbyggt på att små barns behov åsidosätt å det grövsta.
Lämnar man ett barn på förskola ocj är hemma med en bebis får man ca 12,000+15,000kr i bidrag i månaden. 37,000kr. I månaden. Väljer man att vara hemma med två barn får man föräldrarpengen. Punkt. Är man hemma med två barn efter föräldrarpengarna är slut får man 0kr. Sätter man två barn förskola betalar kommunen 24,000kr. I månaden.
Dvs ett ekonomiskt system som man bara får del av om man väljer att lämna bort sina barn.
Om det vore samhällsekonomiskt lönsamt vore det väl en sak, men det är det icket (regeringens egen utredning för några år sen och fundera lite på om dina skattepengar verkligen gör detta till en vinst… Ev går systemet plus på en del höginkomsttagare men inte som helhet.).
Och det är ett system som inte får ifrågasättas av rädsla(?) att ge vuxna människor dåligt samvete. Sjukt är vad det är.

Asså, han är så lik sin mamma! Vilken sötnos 🙂
Jag låg också vaken och funderade mycket innan andra barnet. Kändes som att hon var allt för mig och alltid skulle vara det. Men sen kom lillskrutten och jag bara fattade. Det var för mig en stor del av lyckan att få mitt andra barn. Att få lära sig att man har så mycket kärlek och så mycket plats för det inom sig. Jag tycker även att kärleken till min man har växt iom att vi fick barnen. Som att alla hormoner och upplevelsen i sig utvecklar känslolivet på ett sätt jag aldrig trodde ens existerade. Sjukt härligt och säkert mycket nyttigt för min sargade hjärna och blåslagna känsloliv.
Vill också tacka för att du delar med dig av dina amningskunskaper och alla fina bilder. Tror jag ska förstora och hänga upp en av mina amningsbilder för jag mår så jäkla bra av att se det!

…genom att från dag ett lära dem att inte fokusera på kroppen öht, utan lära dem så mycket – och att de själva lär sig – att de aldrig har så tråkigt att de börjar stirra på sina (och andras) kroppar istället för kropparnas innehåll.

Hej! Läste ett gammalt inlägg du skrivit om skrikmetoder och tänkte fråga dig om råd, eller vad du skule gjort, i min situation. Jag har en 10veckors bebis med kolik. Hon gallskriker i flera timmar ibland men är även sina bra dagar väldigt svårtröstad. Jag har burit henne mkt i bärsjal, eller har henne på armen. Saken är den att vi tror att hon ofta har svårt att komma till ro, hon kan gäspa och vara gnällig och när vi försöker söva henne (sjal eller famn) skriker hon ofta tills hon somnar. Antingen för att hon har börjat skrika innan eller efter ett tag i famnen/sjalen. Vi tror att det är för att hon vill sova men inte förmår sig, men proivar såklart att erbjuda mat, napp osv för att se vad det kan vara.. men sällan somnar hon utan att gråta. det känns så hemskt att hon ska behöva skrika sig till sömns men det är ju inte som att vi lämnar henne.. och jag vet inte hur vi annars ska göra? så ja, hur hade du gjort? och tack för en superbra blogg där jag lärt mig massor!!

det är supervanligt med sk kvälls-oro där den lilla bebisen skriker och beter sig otröstligt. Har samma problem här hemma med en liten som skriker mellan 19.00 – 21.00, han är trött, hungrig, har svårt att komma till ro och bara skriker och skriker oavsett vad man gör. Mitt råd är att stå ut. SKaffa ett par hörselskydd och fortsätt vagga. Andra tips på vägen är att gå undan i ett mörkt rum, sänk ljuden omkring, skapa en tyst och lugn miljö där det är lättare att komma till ro. Prova att ge henne ett varmt bad för att bryta. Så länge hon är hos nån av er så är skriket inte farligt på nåt sätt men vet precis hur jäkla stressad och orolig man blir.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *