Kategorier
Vardagstrams

Nu känns allt tryggt och bra

Nu är vi hemma igen efter en vecka i Delsbo. Borta bra men hemma bäst. Man har ju liksom allt här även om det är skönt att komma bort en stund, Barnen ville inte åka hem, de har ju kul där. Får gå i skogen och plocka blåbär med farmor, gå och kolla på korna som är på grönbete, åka och fika nästan hela tiden eller så fikar man hos farmor.

Resan har varit bra för mig också känner jag. Jag var så himla orolig och nojjig inför att åka iväg med skrikig bebis som ska amma stup i kvarten men det gick ju bättre än förväntat men allra bäst är ändå att bebisen har vuxit på nåt sätt. Och vuxit ihop med mig, alltså utvecklats ihop med mig och jag som just hans förälder har utvecklats. Vi har lärt känna varandra, jag kan förutspå hans kriser bättre och han verkar tryggare och lugnare nu. (Så pass som en bebis kan vara alltså, men han är ok med att ligga brevid mig i soffan och snacka istället för på mig osv) Vi känns trygga ihop. Jag känner mig tryggare. Och även om han letar tutte hos pappa så är de också tryggare ihop. Allt känns superbra! Ingen mer baby blues och inte så väldans mycket ångest heller. (får ju ångest av andra skäl)

Så nu är vi alltså hemma. Barnen har nästan två veckor kvar av sommarlovet dock även om Oskar börjar jobba igen på måndag. Vi får se hur vi hanterar det och om vi hittar på nåt. Som sagt, nu vågar jag mig nog ut med lillstruten!

Kommer förhoppningsvis igång med mer intressanta inlägg snart. Är tyvärr insnöad på föräldraskap och bebisar dock så blir nog mer av det. Ser att vi diskuterar ersättning vs amning i kommentarsfältet och oj oj oj vågar ni på att läsa mer om det sen? Jag har ett och annat att säga nämligen, givetvis med en tydlig brasklapp om att man inte är en sämre förälder om man gör si eller så. Men det vet ni ju, jag tjatar ju tillräckligt om den biten.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Nu känns allt tryggt och bra”

Härligt att höra att allt gått bra! Roligt också att du börjar återhämta dig. Nog för att jag gillar dina debattinlägg och alla tankvärda saker du skriver så är det ändå skönt ibland med ”lätta” inlägg som detta. Man blir glad i själen 😀
Jag hoppas förresten, att ni kommer på ett passande namn till Lillen snart. Så nyfiken på vad det blir!

Vad skönt att du känner dig piggare och helt ärligt tror jag det bara är bra att du kommer ut och känner dig trygg med att du klarar att vara med både lillen och de äldre barnen. Man brukar må bättre när man får göra saker som inte bara är extremt fokuserade på bäbis och får träffa folk osv. Här har det gått bra ta sig ut med liten men jag är helt klart fortfarande hormonkänslig (men min är bara 2v). Jag längtar efter lite mer stabilitet i mitt inre men jag känner inga tecken på depression, bara att det lätt blir ”för mycket” för mig och att jag är mer känslig för sömnbrist än jag brukar vara vilket ju är lite opraktiskt med en nyfödd (dock sover han i alla fall 2-4 timmar på natten).

Så härlig läsning, underbart att det gick bra – kanske bättre än du vågat hoppas? – att resa med barn och bebis och att det låter som ni fick en fin vecka att ”bonda” på. Läser allt du skriver, med nyfikenhet och aha-ögon, jag har inga barn men har ändå uppskattat alla inlägg (och kommentarer) du skrivit om barnen; graviditet, födslar, uppfostran osv. Hoppas resten av sommarlovet blir toppen för er.

Måste först tacka för en fantastisk blogg! Du inspirerar verkligen med intressanta inlägg om det mesta! Blev själv förälder för första gången för snart åtta veckor sedan och ser fram emot inlägg om bebis/amning och föräldraskap extra mycket!!

Helt OT med ditt inlägg men jag behöver fan kvinnlig pepp och kraft. pappan till min dotter har nu dumpat mig/oss eftrt att ha betett sig som en SKIT sista tiden. Ute o ränna på nätterna utan att berätta vart, ej ta ansvar, vara allmämt kränkande mot mig (typ du tjänsr ju knappt nåt, du har inga vänner, ska du verkligen ha på dig de där osv osv osv). Jag och dottern flyttade för 1vecka sen och han är så jävla jobbig! Lägger skuld på mig att jag splittrade familjen, det är mitt fel allt för jag är bara sur och tjatar, jag är en dålig mamms som flyttat o tagit med henne och bara massa skit. Jag står fast vid att det är slut för jag har mer självrespekt än att gå tillbaks till någon som visade sig vara ett svin.. Men jag är så jävla nedbruten. Hur fan hanterar man detta. Hur gör man. Nr 1 så finns det knappt lägenheter så trycker i förälders etta just nu. Vill helt enkelt bli lite stärkt bara, det här känns som rätta stället att hitta starka kvinnor.. ❤

Så fint att läsa, om att växa ihop och växa till och bli trygga. Jag läser gärna just detta, fastän spädbarnsåren för länge sen är ett minne blott. Men skönt att få polera minnet. Och roligt att läsa mer av dig än Instagram förmedlar. Glad att följa dig där. Och hitta hit.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *