Kategorier
Vardagstrams

Team Jante!

jantelagen
Nu ska vi på kalas och fylla på denna kvinnas permanenta gravidmage lite till. Men för att ni ska få nåt av substans att läsa så har jag funderat lite på det här med Jantelagen och den sk ”Svenska avundsjukan” och kommit fram till att det är nåt som en viss typ av människa drar till med i olika sammanhang. Gissa vilken och gissa när?
Svar:

Människotyp: Det är skrävlarna, de som gärna tycker att de är lite förmer än andra, lite bättre, lite smartare, lite mer värd.

När:  När de kör upp sin lyx, sin förträfflighet, sitt leverne, sina prestationer eller sin konsumtion i andras ansikten samtidigt som de paradoxalt gärna ondgör sig över andras konsumtion, egenskaper eller leverne. (Allra helst de som minst har, de avundsjuka missunnsamma jävlarna!)

(OBS! Ja det finns såklart undantag, nu generaliserar jag, och ja det har väl hänt att jag sagt fuck Jante när nån blygsam sate vill säga nåt bra om sig själv men inte vågar)

svenska avundsjukan
Nej svenskar är inte mer avundsjuka än nån annan och Jantelagen har ett oförtjänt dåligt rykte. Det svenskar kanske lider av är möjligtvis lägre tolerans för skrävlande och brist på ödmjukhet. Att tro att man är förmer och bättre än andra eller förtjänar mer och bättre är väl inget som ska uppmuntras.
wwjd jantelagen
Tycker Alex Schulman skrev bra om Jantelagen!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Team Jante!”

Word!! Jag tycker det skaver när det klankas ner på jante, särskilt av fölk som har massor, konsumerar i mängder och sedan anser att andra (fattiga) konsumerar fel och lever fel. När den fattige ifrågasätter den rike blir den fattige anklagad för att vara jante (dvs. Missunsam i den rikes ögon). Spyr!

Men JA!!!! Tack! Jag har alltid sagt det här men ingen käft lyssnar. Min partner är från Sydeuropa och fnyser alltid när folk tjatar om svenska avundsjukan – ”tror dom att svenskar är de enda som är avundsjuka eller??!”. Efter att ha bott i många länder i världen kan jag bara säga en sak – bs att svenskar skulle vara mer avundsjuka.

Jag kan nog tycka att det finns mycket avundsjuka, eller kanske är missunnsamhet ett bättre ord.
De gånger jag berättat att jag ibland utövar min sport med en privattränare så möts jag ofta av konstiga blickar och ibland kommentarer som jag tror bottnar i missunnsamhet.
Jag minns också då jag för ett tiotal år sedan hade en så pass fri arbetssituation att jag ofta kunde planera in utlandsresor. Även då möttes jag av märkliga blickar och kommentarer och en elak retsamhet om min solbränna.
Jag kan naturligtvis välja att vara tyst om min privattränare. Den sport jag utövar är dock en stor del av mig själv och jag kan tycka att jag har rätt att prata om den, ffa om någon frågar om vad jag gör på fritiden. Jag tar gärna del av andras intressen oavsett vad det handlar om.

Jag har försökt läsa på, men jag hänger inte med: vad är det förträffliga med Jante?
Alltså jag är helt med på människors lika värde, ett värde oberoende av prestation, endast beroende på egenskapen människa. Men det finns ju prestationer, vad är fel med att känna stolthet för dessa? Om jag vinner ett lopp, kan jag då inte få vara stolt över min prestation? Inte bara att jag vunnit en personlig seger, utan att jag faktiskt varit duktigare än andra på just detta. Det behöver väl inte per automatik betyda att jag anser mig bättre än dem jag besegrad på det övergripande, mänskliga planet, utan bara inom just denna prestation?
Vad gäller Jesus lämnar jag wo då jag själv inte är religiös men anser att moral och etik inte behöver ha varken med religion eller förebilder att göra utan snarare med värderingar och en inre kompass.

”Den svenska avundsjukan” existerar inte om det inte är så att man bara menar ” person med svenskt medborgarskap som är avundsjuk på någon för något”. Tendenser till avundsjuka finns hos alla i någon utsträckning och inte som en masspsykos hos en hel befolkning. Avundsjuka finns överallt och Sverige är verkligen inte ett extra avundsjukt land. Tror man det kan man inte ha bott i något annat land och kommit nära inpå människor där.

Har alltid älskat jante! Det finns ju undersökningar som tyder på att en klar majoritet tror att de är smartare än snittet/kör bil bättre än snitten och jag har alltid känt att jag är rätt medelmåttig. Helt ok smart, helt ok på att köra bil, men absolut inte bättre än alla andra!

Jag tycker att jante lätt kan missuppfattas som just en lag om missunnsamhet.
Och just att missunna någon något bottnar väl egentligen i avundsjuka.
Och här tycker jag ibland när man tolkar jantelagen att jante och just missunnsamheten nästan flyter ihop med varandra när man analyserar den djupare.
Om jag köper en jättedyr Chanelväska för 15 papp och visar upp den för en bekant och hen reagerar med att kasta ur sig något som: ”fast tro inte du är bättre än någon annan bara för du har råd med en dyr väska”
Då blir allting helt plötsligt så svårtolkat.
Självklart ska jag få unna mig en dyr väska om jag kan och självklart få tala om det.
Men här är det ju jäkligt viktigt att jag sedan inte tillämpar ett översittarbeteende där jag tycker jag är bättre bara för att jag är rik.
Men sedan i vissa sammanhang vet man ju om att man är bättre och det måste man ju få visa.
Ja, vad babbligt det här blev. Så svårt att förklara och diskutera tycker jag.
Jante är en lite svårtolkad ”lag”

Har du stor erfarenhet att andra kulturer (forrutom den grekiska da)? Jag har bott utomlands i ca 10 ar och jante ar superunikt for Sverige. Traffar dagligen manniskor fran hela varlden och har aldrig stott pa nagot jantesnack, forrutom via svenskar da. Kanske har du kunskapsluckor inom flera amnen du sa svart/vitt uttalar dig inom?

Ja! Jag stör mig så ofantligt på alla som säger att avundsjuka skulle vara ”svenskt”. Vad hänger de med för missunnsamma idioter frågar jag mig alltid.
Efter att ha bott utomlands i många år (Frankrike och Storbritannien) samt arbetat med människor från hela världen kan jag iaf dra slutsatsen, att nej, svenskar är inte mer avundsjuka än någon annan.
Och japp, håller med dig angående jante. Att inte ”tycka att man är bättre än någon annan” betyder inte att man inte kan vara stolt över sig själv. Det handlar om att visa ödmjukhet gentemot andra, att kunna tycka att man är grym, men inte för den sakens skull bättre än alla andra på allting.

Jag som är ingift i en släkt från balkan/ vuxit upp med vad kollektivinriktad kultur gör med folk kan inte förstå hur man verkligen på allvar kan tro att vi i ett av världens mest individfokuserade länder tror att vår avundsjuka skulle vara unik på något sätt. Vi bryr oss ju sällan mer än ytligt om vad grannen gör. Kom och snacka när du har en hel familjeklan som ser det som självklarhet att alla ska veta allt om alla, där kan vi snacka missunsamhet och prestationstävlan..

Det är JAG som har skrivit den första kommentaren på BK och jag syftade på BEGREPPET! Självklart är jag inte så jävla dum att jag tror att det endast finns avundsjuka i Sverige. Jag menar svenskar som är avundsjuka eller människor rent allmänt som är avundsjuka. Alla dessa jävla medelmåttor som ska ha tacos på fredagar och tror att hela världen kretsar kring deras ungar medan man själv är ”helt dum i huvudet” för att man väljer att köpa en väska för väldigt många tusen lappar eller åka på flera semestrar om året. DET HANDLAR OM PRIORITERINGAR!

Jag tycker att wwjd känns som ett rätt bra koncept. Vad är den bra saken att göra i det här läget, liksom. Hur skulle en god person hantera situationen.
Jag har tänkt en del på magar de senaste dagarna. Min första reaktion på bilden var att skriva ”vilken fiiin mage!” men dels så känns det sådär pga att du uttryckligen undanbett dig komplimanger och kommentarer om din kropp. Dock verkar gravidmagar stå utanför resterande kropp (alltså ej att de sticker ut bokstavligen) för att de är en kapsel för något nytt, eller vad vet jag. Jag vet dock att jag går omkring med en mage som ser högst gravid ut, fast utan bebis, men ingen skulle komma på tanken att säga att den är fin – om de inte TROR att det bor nån där. Varför är inte min mage fullt duglig i sin nuvarande form, har jag tänkt då? Jag tror att det är ett moraliserande som inte har med utseendet i sig att göra. Två magar ser likadana ut: bebismage – fiiiin, fettmage – ajaj, är mindre spring mer. Som att en mage måste gjort sig förtjänt av att sticka ut…
Ursäkta ev triggers och allmänt ramblande, ligger i magsjuka och har inte riktgt orden med mig.

Jag är från Norrbotten och jag skulle säga att Jante är ännu starkare där men samtidigt kan jag känna att det finns något bra i Jante också. Om ingen är bättre än någon annan så är ingen heller sämre än någon annan. Sedan finns det i den kulturen också ställen man får utlopp för ”skryt”. Att sätta fram 15 sorters kakor på bordet när man fyller år är ett tillåtet sätt att briljera på tex bara man inte säger något om det som tyder på att man letar efter beröm. Alla vet vem som faktiskt är duktig på något och de får erkännande för det men verkligt skryt (att man själv berättar att man är bra på något) är nog ännu mer laddat än i resten av Sverige.

Word!!! Har precis suttit på en arkitekturföreläsning om miljonprogrammet och lyssnat på hånfullt suckande och flinande medstudenter som förfasat sig över idén att de allra flesta människor skulle kunna ha det bra i en lagom stor trea med gott ljusinsläpp, centralvärme och badkar. Samma studenter som skrävlar på om att rita sjönära villor med öppen planlösning och panoramafönster. Och skulle jag nu få för mig att visa min ”lägre tolerans för skrävlande och brist på ödmjukhet” skulle detta garanterat mötas av snack om den ”svenska avundsjukan” och vikten av att helt och hållet, utan en tanke på omvärlden, få manifestera sitt JAG om och om igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *