Kategorier
Vardagstrams

Behovet av trygga rum

Undra hur mycket spagetti och gröt och brödsmulor jag grävt fram ur mina bebisars öron egentligen. Men så ser det ut med helammade krävande små som inte kan ligga själv en endaste minut. 

Nu till nåt helt annat. Nåt som jag och många andra feminister med plattformar ofta får kritik för är att vi undanber oss kritik eller ifrågasättanden på våra plattformar. 
Det finns nämligen en uppfattning att man som sk ”offentlig” alltid ska vara tillgänglig för andras tyckanden och åsikter. Ofta skammas man också i sammanband med det, anklagas för att vara ovillig att lära sig, se sina privilegier, ta kritik. Man framställs gärna som korkad och bortskämd och dålig och kränkt. Lättkränkt som bara vill ha ryggdunk. 

Som om det ena utesluter det andra. Som att ett behov av trygga lugna rum utesluter förmåga att självrannsaka, lära om eller ta till sig nya tankar och perspektiv. 
(Ni som följt mig länge vet ju att det under lång tid drevades ganska hårt mot mig. (Dvs andra feminister och antirasister drevade). (Mer om det här) Citatet är skrivet av en av de som startade det stora drevet mot mig genom att helt enkelt hitta på saker jag skulle ha sagt och gjort mot henne och andra transpersoner. Sen var bollen i rullning, hon har cred och många följare som helt okritiskt tog hennes ord för sanning. Och fortfarande idag tar hon varje chans hon kan för att smutskasta mig och få andra att haka på.)
För mig är det extra viktigt att ha platser på nätet där jag slipper försvara mig, mot näthatare och mobbare men också mot andra feminister som vill debatera och ifrågasätta. Instagram och bloggen är den platsen för mig. Där vill jag ha sol och leenden. Kärlek och pepp. Jag vill ha ett systerskap och en feminism som är som en varm kärleksfull förlåtande och förstående famn och nej inget annat! Inte här! Jag får så mkt kritik och påhopp, sakligt och osakligt på andra platser (Twitter och Facebook samt de forum jag driver) och framförallt så har jag varit tillgänglig för andra så många år att jag till slut blev utbränd och där är jag nu. 
Utbränd och nyförlöst och jävligt skör. Jag måste få ha frizoner. 
Det är ok att stänga dörren. Det är ok att värna om sitt eget välmående. Det är ok att säga nej tack till nedbrytande samtal och debatter. Jag förstår frustrationen hos de som vill kritisera, när man vägrar lyssna, men jag önskar att de också kunde se utanför sitt eget behov av att läxa upp och förstå varför jag och flera andra inte orkar till slut. 
Kram på er!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Behovet av trygga rum”

En blogg är ju trots allt inte en offentlig plats utan mer ett vardagsrum där bloggägaren bestämmer. Yttrandefrihet är inte yttranderätt och det finns ingen skyldighet att lämna utrymme för alla att säga vad just de tycker är viktigt. De får skapa sitt eget rum och driva sina egna regler där. Men nej, lättare att skrika censur och få ett utbrott när man inte får som man vill antar jag. Att vara så offentlig person som du ju trots allt är måste vara bekymmersamt i balansgången mellan att värna sig själv och att föra sina åsikter. Det är viktigt att inte bara vara omgiven av jasägare naturligtvis, för alla människor behöver se över sina tankar och handlingar med jämna mellanrum. Men det betyder inte att man är skyldig att alltid stå vidöppen och ta allt alla vill kasta på en.

För det första – jag tycker att du är så grym och har öppnat mina ögon och fått mig att fundera över många saker!
För det andra – jag tycker du gör helrätt! Värna om dig själv. Dessutom gör alla dessa drev och proffstyckeri skada för sådanna som vill lära sig mer, ett tag avföljde jag allt och alla som
Skrev om feminism då det kändes som att det ändå inte fick plats för någon som inte läst 3.5 år genusvetenskap och som inte kan varenda vinkel i världshistorien. Blev snarare uteslutande och jävligt olustigt. Dvs motsatsen till vad det borde vara…
För det tredje – er bebis och dina bebis/amningsinlägg på insta – Love it!!

Jo hon tar varje chans hon kan att slänga en känga mot dig. Följer henne på twitter och ibland på instagram hon känns väldigt ensam (IRL) och så in i helvete bitter. Tycker så himla synd om henne iom det svåra livet hon lever men lätt för mig att säga som inte blivit direkt påverkad av hennes drev och mobbing. Hon verkar få energi och livslust av det iallafall.

Jaha!! Det är ok att undanbe sig kritik! Det är ok att tacka nej till debatt! Du må vara ”offentlig” i den betydelsen att du är känd, eftersom du är så himla bra på det du gör, men du är också så privat och du har ingen makt över någon och behöver inte stå till svars inför någon! Jag förstår inte hur någon kan tycka att de har rätt att kritisera dig som person, ditt privatliv, dina val eller vad du skriver på din egen blogg. Helt sjukt. Jag tycker i alla fall att du är fantastisk och inspirerande och din bebis (och Ninja och Tamlin förstås) är underbar (a)!

Ja ha så jag får inte debattera mer med dig här nu? 😉 <3
(PS Jag kan inte låta bli att slänga iväg en känga att just denna vad vi nu får kalla för debatt-teknik och åsiktsverkstad är vanligt förekommande och typiskt extremvänstern för mig.)

Jag förstår inte varför ens blogg på nåt sätt skulle vara till allmän åsiktskorridor? Det är en annan sak om det är ett forum eller liknande, men bloggar är personliga.
Jag ser inga som helst problem med att välja vilka kommentarer man vill ha och ska synas. Jag gör också så.
Min blogg – jag bestämmer. Varför skulle det vara så konstigt?

Fattar liksom inte alls vad hon pratar om. ”As till bloggare som ägnar mycket av sin tid med att sparka nedåt och vältra sig i sina fördomar”?? Jag har följt dig i typ åtta år och ser ju att detta är påhittat. Synd att andra bara sväljer hennes skit.

Hur länge är man nyförlöst? Såg en diskussion om detta och alla verkade tycka olika, någon tyckte en vecka, några 6-8 veckor? Vad menas?
I övrigt tycker jag folk ska ge fan i att hetsa även om diskussion är kul och givande – men mobbning är det inte!

Tycker du gör helt rätt! Jag lär mig mycket om personliga gränser och integritet från dig och @somligafetakvinnor på instagram, jag älskar hur ni tydligt markerar vad ni går med på och inte. Det inspirerar mig att göra detsamma i mitt liv, då jag ofta har känt mig kvävd och tömd på energi för att jag försöker vara alla till lags jämt. Jag har också varit utbränd för att jag inte har kunnat säga nej och varit alldeles för tillgänglig för människor och deras känslor, men nu försöker jag säga stopp när jag känner att det blir för mycket. Heja er, ni är bäst! Fokusera på dig och fina bebisen nu <3 <3 <3

Jag är tacksam för att du skriver igen, jag saknade dina texter när du var utbränd. All heder till dig som orkar fortsätta trots drev och påhopp. Kärlek och pepp från mig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *