Kategorier
Vardagstrams

Jobbiga känslor och provocerande amning

Sen jag kom hem från BB har det varit intensivt på nåt sätt i dimman. Jag är konstant trött och slut och de stora barnen vill vara nära hela tiden. Nära mig och nära bebisen som de vill klappa pussa krama pilla på och gosa med. (Och då vaknar han, blir orolig, gnällig osv) Allra helst de där fem minuterna som man lyckats lägga ifrån sig honom för en kort andningspaus. Då är de där och pillar och känner. Eller så klänger de på mig när jag ammar.

Och det väcker en massa jobbiga känslor som liksom blir extra mycket mer jobbiga just nu.
1.  Jag vill vara ifred. Det kryper i mig. I hela kroppen. Jag blir arg och får ångestkänslor. Känner mig kvävd och instängd.
2. Jag har inget tålamod för nån. Stubinen är kortare. Jag snäser ifrån. Jag blir arg. Argare. Argast.
3. Jag känner mig otillräcklig. Dålig mamma som traumatiserar barnen. De vill vara med mig och jag har ingen tid eller ork och så stöter jag bort dem och då får jag sånt jävla dåligt samvete. Och de blir ledsna. Här kommer lillebror och tar mamma ifrån dem. Och så slutar det med att jag handgripligen måste knuffa bort dem och då känner jag mig verkligen sämst.
4. Jag vill bara vara med bebisen. Känner mycket skam och skuld över detta. Jag älskar alla mina barn (såklart) men vill liksom coocoon’a mig.

Nåt annat som gör mig arg och irriterad (och faktiskt ledsen pga är väl extra känslig nu eller nåt) är alla missunnsamma lättprovocerade människor som inte kan hantera att jag skriver positivt om amning. Jag fattar faktiskt inte varför det är provocerande. Men så fort jag skriver om det så kommer de små pikarna. Eller sura miner. Eller nåt annat negativt som tar musten ur mig.
Allra helst ska det göras till en feministiskt fråga där amning och allra helst spridandet av information och kunskap om amning ses som anti-feministiskt och skuldbeläggande.  Vad fan är det för jävla (imo kvinnohatiskt) trams? Är det där vi är nu? (Svar ja tyvärr)


Mitt svar på detta är från och med nu det här:

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jobbiga känslor och provocerande amning”

Jag älskar allt du skriver om amning! Det har hjälpt mig mycket i min egna amning som varit lite kämpig. Har nu en gosse på två månader och amningen funkar lätt och smärtfritt, men det tog tid att komma hit. Så tacksam för att det funkar!

Bra svar!! Förstår att du blir förbannad och ledsen. Förstår inte varför folk skriver taskigheter. Har man inget snällt att säga ska man hålla käften. Och är man inte intresserad av att läsa om din amning så borde det ju bara vara att låta bli. Jag orkade inte kämpa så länge med amningen men tyckte det lilla jag fick till var sjukt mysigt och är glad över den erfarenheten. Tycker även att det är väldigt fint att se andra amma sina barn. Mer pepp åt nyblivna mammor! (Första tiden är fan ingen dans på rosor.) Och grattis till fina bebisen!

Intressant tycker jag att folk blir provocerade. Är värt att fundera över varför de väcker så mycket känslor, vad som gör det. Sen är det inte din uppgift dock.
Kan inte du umgås med barnen när din man håller eller är med bebisen och så kan man förklara att det annars behövs lite lugn och ro?

Jag älskar också att du skriver om amning. Är gravid med mitt andra barn som beräknas komma i Oktober, och även om jag helammade mitt första barn så finner jag någon slags.. trygghet när du skriver/ visar liten film om amning med din nyfödda.
Jag förstår inte heller varför folk bli så upprörda och provocerade. Jag blir också ledsen över att folk inte är snälla mot dig och skriver så sjukt taskiga grejer. 🙁
Kramar!

Lady d, skriv mer om amningen! Shit i alla avundsjuka o missunnsamma! Jag älskar känslan av att mata mina barn med MIN kropp, tycker d e galet coolt o starkt! Sträck på dig o va stol över att du vill o kan amma oxh mätta ditt barn!! Vad andra varit med om för amning behöver du egentligen inte bry dig om! Jag ammade mina barn överallt o va sååå stolt! Heja oss kvinnor som tar egna beslut över våra kroppar!

Känner igen känslan av att bli kvävd i början och då har jag än så länge bara ett barn som dock var high need och jag var inte alls beredd på det. Värsta var när mannen typ ville ge mig en puss. Huu! Kändes som att alla bara sög sig fast på min kropp med sina munnar som blodiglar. Haha. Vill ändå skicka lite tröst med något som du redan vet : det blir bättre och saker ändras snabbt 🙂 och du, fortsätt skriv om amning! Vi är så många som uppskattar det. Dessutom påpekar du alltid att du inte är någon expert. Även om det inte är så att vissa har grädde i tuttarna och andra inte så har du all rätt att vara stolt över dig jobb du gör med amningen och att det ger resultat. Jag var svinstolt när jag fick min amning att funka.

Fast det där om grädde i tuttarna är ju en amningsmyt som riskerar att sabba folks amning. Många slutar ju amma/börjar med ersättning när barnet har svag viktuppgång eller inte verkar bli nöjda för att de tror att deras mjölk är näringsfattig. Sjukt onödigt, och eftersom du säger dig sprida information och kunskap om amning så vore det ju kanske klokt att inte reproducera den myten.

Det är ett talesätt. Har aldrig någonsin träffat nån som på allvar tror på den. De enda myterna om Bröstmjölkens innehåll som sprids i tid och otid är den om att mjölken inte har nån näring alls efter en viss tid samt det du själv är inne på: att mjölken är fattig på näring hos enskilda mammor som slutar amma pga de tror se ej kan mata sina barn.

Här med!!! När ”hela vår värld” var anti, ifrågasättande, ogillande och skammande (bebis var typ 7 månader!!!!!) och jag hittade dig LD… Vilken jävulsk lättnad! Ammade alla barn flera år och tandemammade i början när syskon kom osv) enbart tack till ditt ”stöd”. Inte något stort I världen kanske men för MIG och min familj har tacksamheten inga gränser. Du är vår hjälte.

Tänker att de som blir provocerade av det du skriver om amning med största sannolikhet helt enkelt drivs av avundsjuka… Den där bilden av att ammning är det bästa man kan ge sitt barn och ”misslyckad” amning=misslyckad mamma är så himla djupt rotad, så jag kan förstå att vissa blir provocerade av att läsa sådant som kan uppfattas spe på den bilden. Men berättigat är det självklart inte för den skull!

Alltså.. 310 gram på fem dagar är inte ordinär uppgång. Även om det är lika normalt som 100 gram i veckan, eller mindre. Eller mer för den delen.
Det är en perfekt viktuppgång för din bebis. ?

Alltså….jag är SÅÅÅHÅÅÅÅÅ glad att jag inte läste dina inlägg om amning där du menar
att ”ALLA KA N AMMA BARA DOM VILL FAKTISKT!!!” för två år sen när jag fick min dotter. Hade planer på att amma, länge dessutom, men livet bröt in och gjorde mitt mission svårt. Omöjligt faktiskt. Sörjde djupt men kom efter ett tag till slut till insikt att amma och vara mamma daktiskt är två skilda saker. Jag kan rak i ryggen säga att jag är en skitbra mamma. Verkar inte som att alla kan det… ammande eller ej

Jag ser inte via appen om du pratar med mig eller nån annan men vill tillföra protokollet att jag ALDRIG skrivit att ”alla kan amma om de vill”. Jag informerar om de problem som kan uppstå o vad de beror på och vad man kan göra åt det om man vill amma.

Folk tar åt sig så himla mycket. Som när du postade en bild på Ninja(?) som ammade med ordet Trygghet under och vissa blev jätteupprörda. Ja men herregud, brösten *är* ju trygghet för en ammande bebis! Bebisar som inte ammas får trygghet på annat sätt! På inget sätt påstods det att bebisar som inte ammas inte får trygghet, sånt läser folk in själva.
Det enda jag är förbannad på ang amningen (eller brist på denna) av mitt första barn är att jag fick för lite och dålig information och inte hade någon positiv förebild att titta på. Det behövs mer bilder på lyckad amning, inte färre! Man ska vara arg på mödravården som ger många så oerhört dåliga förutsättningar att kunna amma och sen som enda verktyg shamear mammor det inte funkar för, inte på de som ammar.

Åh, stoooort tack för allt du skriver om amning! Tänk på vad Strindberg skrev: Jag kan inte skriva om en synål utan att en enögd djävel känner sig kränkt. Det finns dom som letar fel och läser in egna tolkningar. Andra läser vad som var menat och söker klokhet!
Och så ett förslag på namn: kanske Lev? Hebreiskt, betyder hjärta, närhet, tillgiven. Också måste jag påminna om Tarald, fint namn det med!

Lady Dahmer! Fortsätt skriv som du gör, om amning och allt annat. Bara fortsätt. Alla lättkränkta, trångsynta pappgetter kan gå och dra något gammalt över sig.
Och.. som jag känner mig igen mig i dina beskrivningar av krypet i kropppen, ångesten och paniken… TACK för att du delar med dig. Det är så skönt att fatta att en inte är ensam i världen om det, så skön bekräftelse, hur knäppt det än må låta.
Ha det så bra med din familj!
KEEP GOING!

Skriver du om hemmafruar så ”shame:ar” du alla kvinnor som vill arbeta. Skriver du om amning så ”shame:ar” du dem som inte kan amma. Skriver du om tjocka så ”shame:ar” du de smala osv osv osv osv osv.
Jag förstår inte logiken…? Jag tycker det är en riktigt fin (feministisk) handling du gör – sprider kunskap om amning. Helt gratis och av din egna tid.
Folk verkar inte förstå att man inte behöver ta dig på orden, utan man kan inspireras och anpassa det till sin egna verklighet. Det är många inlägg som jag skulle kunna känna mig kränkt av just för det är helt tvärtemot hur jag är och fungerar, men jag använder dina texter som verktyg, feministiska verktyg och det har hjälpt mig förstå andra. Även förstå mig själv. Det har gjort att jag backar kvinnor. Det har gjort mig rakryggad. Och det är jag evigt tacksam för. Tack käre medsyster.

Ja så fort vi kvinnor talar i det offentliga så måste det vi säger vara korrekt och tilltala alla. Annars ska vi hängas.
Tycker du gör ett superbra jobb, va mycket du kan och kul att du delar med dig!!

Tycker det är så viktigt att du skriver om amning, jag är precis nybliven mamma själv och får alltid höra ”välmenande” kommenterar om min amning (ska hon äta nu igen? Äter hon inte längre än så? Ska du inte täcka dig mer? Osv osv) så viktigt att du låter amningen synas och ta plats! Det får mig att inte känna mig ensam. Tack!

Tycker det är fantastiskt att du skriver om amning, fler borde göra det. Själv blev jag medlem i amningshjälpen med målet på hjälpmamma, skriver provet medan jag hinner och orkar. Jag hade en strulig amning själv och vill hjälpa andra så dem får en bra amning istället. Det är väl ändå fantastiskt att människor pratar och normaliserar amning igen. Bröst är en vacker kroppsdel som fyller så många funktioner varför ska vi då skämmas för att ge mat till bebisen med dem? Amma, skriv och berätta om amningen det normaliserar och inspirerar :).

Men precis så kände jag när min tredje bebis föddes i november!!!! På pricken …. Minns att jag bara grät & ammade & ville låsa in mig själv med den lilla . Bara hålla om & vara med henne. Ensam i ett eget universum typ…. Irriterad på storasyskonen blev jag & så kom ångesten & det dåliga samvetet & jag grinade ännu mer. Trodde jag skadade alla för livet & att det var kört.
Men det blidde bra ändå 🙂
Superkul att du skriver om amning. Ammar min 8 månaders ff & hon verkar inte vilja sluta ännu heller så vi ammar på. Älskar Smidigheten & framförallt närheten med amning. Men har även i perioder upplevt amning som lite jobbigt & bökigt. Men det är ju som livet i sig. Upp & ner ! Men fint ändå.

Har inga egna barn och har alltid tänkt att nej nej NEJ jag vill inte vara mamma, men har senaste tiden börjat inse att det är normerna kring hur moderskapet ska vara jag känner ovilja emot.
Jag vill göra så som passar mig, bäbis och sambo bäst. Då känns barnfrågan inte lika främmande.
Sen är jag ju väldigt rädd att känna mig instängd, isolerad från omvärlden, att få noll egentid och en jävla massa ångest å noll tålamod osv. Men då är det jävligt skönt att läsa en text skriven av en trebarnsmamma som faktiskt säger sig känna så, som vågar säga det. Såklart går det inte att jämföra arbetet med att bara ha en bäbis mot att ha två större barn och en bäbis men ändå, jävligt befriande att läsa.
Heja dig!

TACK! Jag behövde verkligen höra att fler har samma ångest som mig. Min man får ofta gå ut och leka med vår 2,5 åring pga min stress över att inte räcka till för dem båda. Som du skriver: när man precis fått den lilla att somna så väcker den stora bebis igen. Hen vill ju bara mysa och man känner sig värdelös som måste säga till om att vara försiktig hela tiden… Försöker låta hen hålla bebis så ofta som möjligt och kolla på när jag byter blöjor m.m. Men det dåliga samvetet finns där jämt.

Skit i alla jävla neggon! Deleta och låt dem inte röra dig i ryggen! Gräddig mjölk är bäst och man får säga så hur mycket man vill! Man mår bra av att se viktuppgång i början, det gör lixom att man känner mödan värt av att bebis sitter fast vid bröstet, guld i brösten ftw!

Hej! Jag tror det bottnar i en egen känsla av otillräcklighet. Märk väl att personen också tvunget påpekade hur ordinär bebisens viktuppgång var. ”Du ska inte tro att du e nåt” liksom…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *