Kategorier
Vardagstrams

Blir det ett barn med snippa eller snopp tro?

Nivån nu: klev precis upp ur sängen. Var tvungen att lägga mig på soffan och vila. Är törstigare än vanligt också men inte extremt så håller tummarna för att jag ej fått diabetes. (Ska göra glukosbelastning)

Ont i nedre delen av magen har jag också.

vecka 28

Tamlin vill ha en lillasyster förresten. ”Jag har ingen lillasyster” säger han. ”Men du har ju ingen lillebror heller?” säger jag. Och så svarar han ”Men jag är ju lillebror!” Och ja det är han ju.

Men han vill ha en lillasyster men blir iallafall nöjd om den har ben och armar.

Jag vet faktiskt vad det blir. Jag ville veta denna gång. Förra två så blev det en så kallad överraskning. Men eftersom andra vuxna halvan i detta hushåll inte vill veta så är jag belagd med munkavel. Vi bryr oss väl inte så mycket egentligen. Vi båda vill helst sätta fler kvinnor till världen men Tamlin kom ju ut och blev lika älskad ändå. Det svåra nu är att inte ge några ledtrådar. Jag bluffar och dubbelbluffar hela tiden.

Och överraskning? Jag är mest nyfiken på hår och ögon! Nu har denna svartögda svartskalle satt två blonda svennar med grishud (??) till världen, när sätter mina gener in egentligen? Vad är detta för magi?! 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Blir det ett barn med snippa eller snopp tro?”

Jag har aldrig hört maken till karaktär; jag skulle ALDRIG kunna hålla en sådan hemlis för min man. Är iofs världssämst på att hålla hemlisar.. Jag är också stört törstig hela tiden (vecka 33 nu, törsten har varit konstant hela graviditeten) men har stabilt socker (är överviktig) så det måste ju inte vara gravdiabetes.

Haha, skulle inte jag klara heller, är alldeles för nyfiken, och världsdålig på hemlisar!
Jag är också i v.33, är sjukt törstig men inga problem med sockret, så de verkar finnas annat skräp som också kan spela in i denna frågan 🙂

Jag kanske är helt ute o cyklar men jag tänker som så att feminister borde ju vilja få pojkar som dom kan uppfostra och styra i rätt riktning istället för flickor som dom vet kommer få en massa problem i livet. Sen kan man ju inte välja och det är nog en himla tur för annars vet man inte vart det skulle ta vägen.

Likadant här är brunögd mörkbrunhårig och mina ungar kom ut blonda och blåögda. Fortfarande har 13 åringen melerade ögon och 2 börjar bli liiite brunögda men deras hy är typisk svenne hy.. tunn och genomskinlig :S

Det där med ”grishy” och blonda barn kan ändras! Ca 75% av alla svenska barn föds blonda men ändrar färg efter ett par år.
Min far var blond tills han var typ 6-7 år, sen blev han helt svarthårig (och misstogs för en italienare av min finska familjen när han som vuxen dejtade min morsa).
Själv var jag superblond tills jag var 3 år, sen mörknade det allt eftersom.
Det är lite häftigt hur det funkar!
Du visste säkert om detta LD, du har ju trots allt barn. Men jag är lite nördig när det gäller anatomi och sånt där :p

Vi har tagit reda på vilket könsorgan vårt barn har båda gångerna och jag har svårt att se problemet. Om man utan risk för sin egen och barnets hälsa kan ta reda på detta så varför inte? Jag hade aldrig avstått ultraljud helt utan vill veta om det finns risk för diverse problem och om de då kan se snippa eller snopp så vill jag veta. Vill man ha en bra blandning på kläder så hjälper det ju också. Min dotter hade mycket lite mer tuffa kläder så det blev inköp av lite mer söta och gosiga kläder nu när den lilla har snopp. Jag vill inte att de ska kalla honom tuff som tremånaders utan bara se hur liten och söt han är.

Jag har några tremänningar, mamman är rödhårig, fräknig och blågrönögd och pappan är svarthårig och har väldigt mörk olivhy och mörkare gröna ögon. Deras äldsta dottern är mörkblond, grönögd och har samma hudton som pappan, mellandottern är ljus och fräknig, har rödlätt hår och nästan grå ögon, sonen är mörkare än pappan i både huden, håret och ögonen 😀 Fast ändå ser alla nästan exakt likadana ut i ansiktsdragen. Alla har jättelockigt hår också, fast äldsta tjejens lockar försvann efter att hon fick två döttrar. Ungarna har en helsvensk, rågblond pappa men ändå är de lika mörka som sin morfar 🙂 Det
är kul det där.
Jag och mina syskon är alla kopior av våran morsa. Pappa är lite sur över det tror jag, fast han säger att vi ska vara glada över det 😀

Tror du att svartskalle exkluderar vita? Ja greker är vita. Bosnier också. Och andra svartskallar och blattar. Vi kommer med många olika hudtoner. Men du, fråga dina grekvänner om de nånsin fått höra ”åk hem”, kallats blatte, svartskalle eller på annat sätt utsatts för rasism. Du blir nog förvånad av svaret.

Vi fick vårt första barn i november 2015. Jag ville inte veta men min sambo ville, så i slutet av det andra ultraljudet frågar jag om hon (barnmorskan) under ultraljudet hade kunde se om det var en pojke eller flicka, och om hon i sådana fall kunde berätta det för min sambo enbart!?
Men, nej…det kunde hon absolut inte för vi sa inte till i början av ultraljudet att en av oss ville veta kön! Hon var jätte, jätte snorkig och dryg nästan arg. Hon säger sedan att de allra flesta inte vill veta, att det bara är människor från andra kulturer som tycker att kön är viktigt! Jag och min sambo kommer från Bosnien så även om man i första taget inte ser att vi ”inte” är Svenskar så hör man det defintivt på våra namn. Vi skämdes jätte mycket över att vi hade ställt frågan om kön, vi gick ut från ultraljudet och jag tror inte vi sa något till varandra förens vi kom hem. Jag kommer ihåg att jag blev hemskt arg när jag hade fått smälta hela händelseförloppet. För det första, hur f*n skulle vi veta att det första man skulle säga när man kom in på det andra bokade besöket att vi ville veta könet, för könet var inte det viktigaste just där och då. Det viktigaste var att bebisen växte och hade det bra i magen, men om hon hade sett något så kunde hon säga det, eller? För det andra så fick hon oss att känna skam för hon fick det att framstå som att vi var ute efter ”rätt” kön. Hon liskom fläckade hela upplevelsen, det kändes bara smutsigt och skamfullt som att det var något allvarligt fel på oss som ens frågade om kön!

På mitt sjukhus är det visst en av de som gör ultraljudsundersökningar som blir jättesur om man frågar trots att sjukhuset bestämt att alla som vill ska få reda på det om det är möjligt. Hen var jättesur mot en av mina kollegor som frågade om kön. ”Det viktiga är att barnet är friskt!” Ja, så klart men när man har rätt att få veta och vill veta, varför ska man då få en sådan kommentar?

Det enda jag är riktigt säker på är att när nästa barn kommer (ännu inte på väg, men planen finns där), så vill jag inte få hens könsorgan upptryckt i ansiktet, det första som händer. Att mitt barn vändes med snoppen mot mig med orden ”titta vad det blev” (vilket fick mig att utbrista ”en pojke!” efter tre dygns värkarbete) är långtifrån det första möte jag ville/vill ha med mitt barn. Tänker vara mycket tydlig med detta i ett framtida förlossningsbrev.

Vårat barn skrevade på det tredje RUL vi var på ^^ så det gick inte att missa!
Vårat barn föddes med typ rött hår men är nu ljusblond, jag själv hade knallrött hår när jag föddes och blev sen ljusblond och sen mörkare runt 6-7år för att bli mörkblond/ljusbrun vid 10år, misstänker att det kommer bli samma sak för mitt barn
Typ alla ser pappan i vårat barn, blev riktigt sårad när pappans släkt sa att vårat barn bara såg ut och var som pappan och inte mig alls.. jag ser bara mig själv!
Mitt temperament, min envishet, mitt humör, min gosighet, mina fötter, mina ögon, mitt hår
3 månader innan jag fick veta att jag var gravid så tog jag en tupplur mitt på dagen, jag drömde att jag hade fött ett barn som jag nu ammade, en liten pojke
Jag la honom sen mitt i sängen och massa kuddar runt om och sen gick ut till soffan och pustade ut… vaknade sen och hade en sån mysig känsla i kroppen, började leta efter honom i sängen.. kom sen på att det ju var en dröm.. gick ut i vardagsrummet och hade hela tiden känslan av att han låg i sovrummet och snart ville amma igen.. gick dit flera gånger för att vara säker, bara väntade på att han skulle låta..
Smsa min syster och berättade om drömmen.
3 månader efter fick jag pluss på stickan, hade glömt drömmen då
Sen ungefär 2 veckor efter att jag födde vårat barn så kom jag ihåg drömmen! Och insåg att det ju var han!? Barnet jag drömde att jag ammade var barnet jag nu på riktigt ammade!
Alltså jag tror inte på sånt egentligen.. men det var han..
Vi försöker igen just nu, och även om jag skulle vilja ha en flicka (ungefär samma orsak som du) så drömde jag för ett par veckor sen att jag födde en pojke ^^

Vi tog reda på kön med vårt tredje barn. En flicka sa två Barnmorskor. Harde två pojjar sen innan så de blev ju spännande. Så vi väntade på Ester. Ut kom Knut… jag blev helt fel i huvvet! Inte av besvikelse utan för jag väntat å längtat efter ett annat barn än det jag fick. Låter väldigt märkligt kanske. Kände mig så elak mot lillkillen som inte ens hade ett namn å hela garderoben full med klänningar. Tog ett par månader innan jag var mig själv igen.Fast vi kunde inte ha fått bättre unge! Han är helt fantastisk!Barn är det bästa som finns antingen de har snopp eller snippa!

Har två pojkar sedan innan. Är oplanerat gravid igen (vilket också ses som ett hån mot de som inte ens kan bli gravida – noterade den idiotiska kommentaren ovan) och VILL HA och kommer att sörja om detta inte är en flicka nu… Jag grät som en bebis när mitt andra (sjukt oplanerade och då tom oönskade) barn visade sig vara en pojke.
Men hör och häpna: Jag älskar båda mina söner, jag kommer att älska en tredje son också. Jag är tacksam över mina barn. Jag är i första hand intresserad av att det är friska och välmående barn TROTS att jag önskar ett kön.
Som min Barnmorska sa och säger: De flesta vill veta och har en önskan, det är bara så tabu att prata om.

haha jag har satt 4 blonda blåögda barn till världen. Jag själv har mörkt mörkt brunt hår och mörkbruna ögon. Med varje barn så hoppades jag på en med bruna ögon men icke så blidde det inte. Tre av 4 har dessutom så blå ögon att det inte ens finns ett uns brunt i dom. Den fjärde har stålgrå.

Där jag bor så är dom noga med att säga att RUL görs för att se att barnet mår bra, inte för att bestämma kön. Vi fick dock veta vad vi väntade, vi sa inte åt nån. Var som att ha en superhemlig grej tillsammans ^^

Minns min senaste förlossning, jag minns att barnmorskan utbrast att det blev en flicka (hade en kille sedan tidigare) och jag minns hur jag trött inte kunde bry mig mindre, det enda som fanns i min hjärna var att förlossningshelvetet (som för övrigt var relativt milt ur tidsaspekt sett, med en timmes lidande) äntligen var över och att jag och ungen hade överlevt denna pärs. Lillasyster ikläddes storebrors kläder i ca 3 år och var som vilket barn som helst, sedan kom ”prinsessfasen”, men det är en annan story. Idag är hon en ”tomboy” och vi får väl se vart det hela ”slutar”.

Jag var platinablond med spikrakt hår och tveklöst helblå ögon fram till puberteten. Nu, som vuxen (har inga barn), har jag mörkbrunt, vågigt hår och gröngråblåmelerade ögon. (I min släkt nämns ofta en kvinna som for till Amerika som ung vuxen med klarblå ögon. Kom tillbaka på äldre dagar med bruna ögon.) Så än är det tid… 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *