Kategorier
Vardagstrams

Stackarn!

Alltså varje, VARJE, gång jag åker till Nynäshamn för att köra eller handla eller vad jag nu gör, så stöter jag på samma snubbe, en pundare. Inte bara en gång per tillfälle utan på affären, runt hörnet, på tåget. Flera gånger per tillfälle. Och VARJE GÅNG. Hade jag varit mer paranoid lagd eller om han såg ut att vara mer eh ”med” så hade jag kanske fått för mig att jag hade en stalker. Det har nästan blivit komiskt pga händer varje gång. Och häromdagen dök han upp i Ösmo istället när jag för ovanlighetens skull åkt dit istället för Nynäs.  (!!)

Nämnde iallafall detta för en vän som genast kontrade med, ja men han då? Han är ju påtänd! Hur tror du han känner när du dyker upp överallt? 

 
OBS, han kanske inte alls är paranoid för att han är hög eller full. Jag menar inte att vara fördomsfull mot knarkare. Har ej TF. Själv fick jag mest dödsångest när jag rökte på i min mera drogliberala ungdom.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Stackarn!”

Hahah!
-Vad fick dig egentligen att sluta med drogerna och börja ett nytt liv?
-Jag mådde så dåligt att jag till slut fick hallucinationer om rabiata feminister. Då var det inte värt det längre.

Kan inte komma ifrån att jag blir irriterad på ditt ordval…Tycker det är respektlöst att kalla dessa människor för ”pundare”, och sedan be om ursäkt och kalla dem för ”knarkare” istället. De är också människor, även om de har problem med droger på grund av olika orsaker. Kanske är jag extra känslig för just detta, hade kanske själv kallat dem på det nedvärderande sättet; men efter att min tvillingbror, som var drogmissbrukare i många år, dog för två år sedan (och sedan fick en hemsk begravning där han kallades just ”knarkare”) blir jag så oerhört ledsen och sorgsen när jag hör detta skällsord. Min bror var en otroligt fin människa trots sin sjukdom, och det är sorgligt att det enda han var och blir ihågkommen för är att han var en sk ”pundare/knarkare”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *