Kategorier
Vardagstrams

När det känns övermäktigt

Jag har haft ångestproblematik (panikångest mm) sen jag var drygt tio, elva? (Svårt att minnas exakt) Och har ju således lärt mig leva med samt hantera det. Ni som haft ångest länge vet hur jag menar, den liksom kommer och passerar utan den där paniken och övermäktiga känslan som man hade första åren. Som en gammal bekant som hälsar på som man ogillar och som får en att må skit men man står ut och så är det över snarare än man trodde. Inget som oroar mig längre och den kommer ju mer och mer sällan osv.

Tills nu när jag är så jävla gravid såklart.

Nu börjar det kännas sådär övermäktigt igen, som att man inte kan andas utan bara överväldigas. Inte bara pga ångesten utan allt omkring också. Svårt att förklara. Allt runtomkring gör att ångesten är svårare att tränga bort.

Jag har ju så himla ont. Det gnäller jag ju om hela tiden. Inte bara foglossningen, skit i den, den bekymrar mig inte mer än att det tar lång tid att ta sig framåt och ibland är svårt att gå överhuvudtaget. Men den där skärande molande akuta värken i nedre delen av magen, som gör att jag knappt kan resa mig eller andas eller ta mig framåt, den är nåt helt annat. Läskig, men jag vet ju att det är ”normalt”, och utmattande. Det gör så ont. Hela tiden. Jag är liksom på gränsen att börja gråta hela tiden men jag är ju en sån som inte gråter. Och det där trycket neråt som gör att jag har ont i röven. (??!) (känner mig typ superförstoppad med en tegelsten) och illamåendet och värken i händerna och fingrarna.

Och så på det: ÅNGEST. Varje kväll.

Jag får liksom ingen paus längre. Som när man ska föda barn och har värkstormar fast nu är det en storm av smärtor, illamående och ångest. Jag fattar ju logiskt att jag ej kommer dö och att det ej är farligt. Men det känns som nån slags utbrändhet, utmattning där man till slut går sönder som är på väg att rulla in. Bu och fy fan. Djupa andetag osv. Sitter uppe på nätterna för nätterna är jobbigast, när mörkret och tystnaden kommer och jag vill inte gå och lägga mig och så är man trött som fan på dagen och morgonen och usel mamma till övriga barn.

OBS tyck inte synd om mig, det gör jag så bra själv.

lady dahmer ångest

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”När det känns övermäktigt”

Förstår precis vad du pratar om, inte just i samband med graviditet men för övrigt. Det är helvetet på jorden när det är som värst och tyvärr måste en ju handskas med sina demoner själv. Tror alla som har ångest och depressioner förstår dig. Hoppas det blir bättre efter förlossningen. Kram.

Känner med dig. Skickar en klämkram!
Det kanske är en klen tröst i det nuvarande jävulskapet men enligt min personliga lilla undersökning bland medbarnaföderskor verkar det som att de graviditeter som lullat runt på fluffiga moln med paraplydrinkar har resulterat i eländesmående när bebisen kommit ut och tvärtom, att graviditeterna from hell har resulterat i total bebisharmoni med honung på.
Äsch, det var nog en dålig tröst det där, förresten. Skit i den. Det blir nog bra till slut, det brukar det bli.

Konstigt det där. Hur insidan inte alltid stämmer med utsidan. Du ser så stark och vacker ut. Men alla vet att det är jobbigt att vara gravid. Och bilden gör att man förstår alla töntiga kommentarer (fick dem själv), det klär dig och du strålar osv. Inuti är man bara lilla my och känner för att boxas. Man oroar sig över hemorrojder och åderbråck och värre saker som diskbråck.

Lider själv av ångest och hade en helvetes tio dagars period. När det blir tyst är då man överväldigas av allt skit som gror på insidan. Jag brukar ha teven på i bakgrunden men det är kanske svårt när man har barn. Vad sägs om att sova med hörlurar med en podd eller liknande du gillar. Kan vara svårt att sova om det är något nytt du hör så kankse välj ut ett gammalt favoritavsnitt?

Massa styrka till dig och bebben!! Inte länge kvar nu, den kommer säkert lite tidigt??.. varför har du ont i magen? Kan du inte få hjälp av bm/sjukgymnast/läkare eller något? ❤❤❤

Det kanske är ett dåligt tips och inte funkar för dig men när jag var gravid så simmade jag ända fram tills bara nån dag innan vattnet gick. Tyckte det dämpade ångesten och var även skönt eftersom det var det enda sätt jag kunde röra mig på då jag hade grym f

Kvinnor är verkligen fantastiska som går igenom graviditet, förlossning mm! Så himla starkt och imponerande, förtjänar så mycket respekt. Hoppas det lättar för dig snart!

Graviditeter suger. Alla mina två fullbordade och den jag lever i nu har gjort mig sjuka pga smärta. Jag hatar det. Osså dödsångest inför förlossning. Den enda tröst jag har är att det iaf finns ett tidsbestämt slut. Ditt slut närmre än mitt!

Ja, dödsångesten… Var livrädd att dö både före, under och efter förlossningen. Jag hade ett barn hemma och en bebis i magen som ville ut – bara tanken på att dö ifrån mina barn och lämna allt var fruktansvärt hemskt! Jag var även rädd att dö flera månader efter förlossningen. Det var min andra förlossning. Båda mina förlossningar var normala, men den andra var mer skrämmande eftersom jag visste vad som väntade. Fast ändå inte. Förlossningsrädsla delux. Inga fler barn för mig.

Kan du inte få bli igångsatt så fort bebisen är fullgången så att du slipper ur den här situationen? Jag vet att det finns nackdelar med igångsättning men ändå

Alltså, jag har fått sån sjuuk respekt för gravida kvinnor sen jag själv blev gravid och gjorde abort, jag kom bara till 5 veckan knappt, och jag mådde redan SKIT och hade jätteont i magen, fattar inte hur man klarar av 9 månader om jag mådde uselt redan efter ett par veckor..
Blir typ irriterad på att det är så jävla självklart att kvinnor ska gå runt och må dåligt hela tiden.. Att det är ”naturligt”.

Ska du inte ta kontaktt med MVC för en extra kontroll? Alla smärta är ju inte ”normal”. Menar inte att stressa dig. Bara att du faktiskt har lov att kosta på dig ett extrabesök, för säkerhets skull. Hoppas verkligen jag inte får dig att må sämre ?. All lycka till!

Jag sällar mig till kören som menar att du borde kolla upp den där smärtan typ nu, typ nyss. Det LÅTER inte alls som en normal graviditetsgrej med skärande, molande akut smärta i buken, men du kanske redan har fått det undersökt och fått en förklaring? :-/ Hoppas det lättar lite snart!

Jo det är normalt. Många omföderskor vittnar om att det känns som en kniv i vagina som kör runt. Det beror på uttänjd muskulatur och att barnet bärs längre ner. Så… jobbigt, smärtsamt men normalt och ofarligt.
Känner med dej i din ångest. Själv har jag mått tipp topp mentalt under graviditeterna (bortsett från förlossningsrädsla) men fått postpartumdepressioner värre för varje gång. Har tampats med en del ångest både förr å senare med så, jag vet… det är superjobbigt. Pepp till dej.
Snart är det klart och bebis är här.
Kram Asta

Jag har lidit av ångest så länge jag kan minnas. Hade bröstsmärtor redan som femåring. Gick flera år i samtalsterapi, åt tabletter, gick kroppskännedomskurser, arbetsrehabilitering…typ allt. Det som VERKLIGEN hjälpte mig var KBT!!!
OK, jag har fortfarande ångest ibland, men inte lika ofta och jag har verktygen till att hantera det bättre.

Skickar styrkekramar till dig, fantastiska du! ❤ Har själv aldrig varit gravid, så det kan jag inte riktigt uttala mig om, men ångest är jag desto mer van vid. Och jag kan tänka mig att kombinationen av dessa båda måste vara minst sagt skitjobbig. Stort pepp till dig som går igenom detta! Hoppas och tror att det kommer kännas SÅ värt det när bebisen väl kommer. ? KRAM

Jag hade också en skärande, ilande och skarp smärta under min andra graviditet. Till och från, bör tilläggas, men alla graviditeter är olika.
Barnmorskan vet nog när det är dags att börja oroa sig…

Lider med dig. Jag har också haft ångest sedan jag var liten. Nyligen diagnosticerad med GAD och har dessutom en utmattningsdepression. Hade jordens ångestattacker senast imorse. Iallafullafall har jag fått fantastisk hjälp i form av två olika SNRI samt Oxascand vb samt en helt fantastisk samtalskontakt som jobbar med IPT interpersonell terapi. Det har antagligen räddat mitt liv. Väntade tills jag var 43 innan jag sökte hjälp, kan inte förstå att jag väntade så länge.
Har även gått Mindfullkurs och det är ju helt fantastiskt. Inte flummigt utan pragmatiskt.
Tycker dock du ska söka för den smärta du beskriver en extra gång. Kollade du upp ev UVI? Mvh tant sjuksköterska

Jag har haft flera lindriga/måttliga depressioner med ångest och panikångest som följd sedan jag var barn. Jag har gått i samtalsterapi i omgångar under hela min uppväxt och även som vuxen – första gången var jag 8-9 år. Idag lider jag fortfarande av panikångest, men det är hanterbart, och jag vägrar äta mediciner. Om det blir för jobbigt framöver får jag återuppta santalsterapin eller testa KBT.
Och ja, det är fruktansvärt påfrestande att ha panikångest och få panikattacker under graviditet eller förlossning. Jag har två barn.

Detta har inte med ditt inlägg att göra, men jag hoppas att du kan hjälpa mig ändå.
Jag har blivit utsatt för kränkningar, personliga påhopp, olaga hot och trakasserier och fick tillslut nog och la upp en kommentar på Instagram som hen skrivit till mig. Har inte nämnt något namn eller på något sätt antytt vem som skrivit det. Personen i fråga ser detta inlägg och säger då till mig att hen har polisanmält mig. Hen påstår att jag hänger ut henom. Jag har samtliga mail sparat som hen skrivit till mig såklart. Men, jag blev lite ställd och fundersam ifall detta faktiskt är att hänga ut någon? Ingen kan veta vem det är om inte personen själv valt att visa sina mail för någon annan.

Men, skulle det vara olagligt att citera någon på instagram? Det är väl det du har gjort?
Vad ska hen säga till polisen?
” Jag vill anmäla att xx har lagt ut en kränkning som jag har mailat till xx på instagram. ” Låter märkligt i mina öron.
Det låter som om personen som har skickat kränkningarna är den som ska oroa sig.

Kanske en nattlampa kunde hjälpa mot mörkerångesten? Eller gå och prata några gånger med en psykolog?. Kan vara skönt att få häva ur sig utan att nån dömer. Okej nattlampan var kanske supertöntig ide, men hur som helst, hoppas det blir bättre. Dricker du förresten mycket kaffe? Eller coca-cola? Har hört att koffein ökar ångest, har märkt att det stämmer för mig men vet inte om det gör det för andra.

Jag fick så mycket ångest när jag var gravid att jag fick börja på antidepressiva, trots att det också gav mig jättemycket ångest. Jag ska aldrig mer tänka att det är något som går över av sig själv eller som jag kan ”promenera” bort. Det lever sitt eget liv och kan eskalera fort som fan. Det är så jävla avskyvärda känslor. Jag förstår dig är det jag vill säga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *