Kategorier
Vardagstrams

När man får ångest av graviditeten

Jaha då vet man hur det känns att bli sparkad rakt in i tarmen. Som nån kör upp en kniv i röven på en med andra ord, ursäkta franskan. Det värker till blixtsnabbt och intensivt, hugger och ilar och ger en försmak av förlossningen. Som om sparkarna och buffarna mot kissblåsan inte var nog (och oj vad ont de gör denna gång).
Idag när vi skulle på parkouren så fick jag så ont i magen att jag inte kunde resa mig upp på tåget. Jag får tacka min lyckliga stjärna att det var slutstation för jag blev sittandes. Sen reste jag mig så sakta så sakta och kunde nätt och jämt stappla/släpa mig av. Ninja var stöttande. Ville massera och klappa och killa mig på magen, hon vet nämligen att det hjälper när jag har ont. Jag var nästan helt gråtfärdig när jag kom av. Sen fick jag luta mig mot nån slags sandlåda en stund på perrongen innan jag kunde vagga vidare.
På hemvägen hade Ninjas tålamod och förståelse tagit slut dock. Det var mycket klagomål på att jag ”går som en snigel!” och ”Det kommer ta flera dagar för oss att komma hem!” så jag lät henne springa i förväg när vi klivit av i Segersäng.
Men det här är påfrestande. Jag kan inte sitta ordentligt. Eller ligga. Kvällarna i soffan är mardrömslika. Jag hatar min kropp. Jag mår illa hela tiden. Har haft kronisk diarre sen september. MÅR ILLA! Svårt att andas. Tungt. Speciellt vid sammandragningarna som pågår konstant.
Jag får ångest inför nätterna nu och vill inte gå och lägga mig eftersom att jag sover så dåligt och det gör så ont hela tiden och jag har sådana uppstötningar och konstiga drömmar och vaknar hela hela tiden, och jag har sammandragningar HELA TIDEN och jag önskar att jag typ kunde prata med Oskar om min ångest, alltså det är riktig ångest, men han blir triggad när jag gör det och då får han ångest så jag får liksom sätta på mig ett tappert (men klagande) ansikte och låtsas som att det bara är jobbigt i kroppen. (och inte i knoppen)
Denna graviditet är definitivt den mest obekväma av alla mina.
gravid ont

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”När man får ångest av graviditeten”

sex veckor kvar, och det värsta är ju att jag inte vill att den ska komma för tidigt heller pga fett stressad av jäkla körkortet! lol. Ska till mvc på fredag men det finns ju oftast inget att göra mer än stå ut.

Har du pratat med Oskar om att du känner att du inte kan prata med honom om detta? Min man kan vara likadan nämligen, men har sagt att han hellre har ångest med mig och så hanterar vi det tillsammans, än att jag ska stänga honom ute och vara själv i ångesten. Kanske Oskar känner likadant?

Har BF med andra barnet 16 juni och har mått SKIT genom hela graviditeten!!! Både fysiskt och psykiskt! Kan inte heller andas och halsbrännan känns som ett öppet köttsår genom hela halsen och bröstkorgen! Det blir ju inte bättre av att knodden ligger i säte och sparkar sönder min stackars blåsa. Är stor som ett jävla hus och ALLA, precis ALLA har fått för sig att jag inte blir ledsen av att man säger faaaaaan så feeeeet du blivit, va väger du nu? Eller hej tjockis!?.. Som att det är helt jävla oskyldigt och gulligt att kalla en höggravid som gått upp 22kg för tjockis.
Barnmorskan snäste på om att jag bör hitta en träningsform och gå ner 5kg nu inför förlossningen och jag började gråta som ett barn i bilen efteråt. Gick upp 30kg med sonen och gick ner allt igen efteråt så jag bryr mig inte ett skit om viktuppgång.
Sen har man ju den där sonen på 14 månader som ska bli buren konstant!!!!! Och skuldkänslorna svämmar över. Funderingar och rädslan över att han kanske kommer känna sig bortvald håller mig vaken på nätterna. Positivt är dock att jag ännu inte tycker att det är jobbigt att bära honom, sjala funkar fint som gravid.
Nu har jag fått spy lite gravid ångest, tack för mig!

Hade jättemycket foglossning tredje graviditeten, men inte den fjärde. Har en fyrabarnsmamma på jobbet som hade det likadant. Konstigt. Ångesten och förlossningsrädsla fanns dock även fjärde graviditeten, men allt har gått bra varje gång. Har inga råd att ge, bara kärlek. Var så snäll mot dig själv som det går.

Hur upplever du din ångest? Har själv haft oerhörda problem med ångest periodvis, men fått mkt hjälp av KBT. Blir livrädd för ångest o känner mig ensammast i världen, typ som att det bara är jag som får dessa panikkänslor. Jag får dom även helt utan anledning oftast, samma för dig? Tipsar ändå om KBT! Skönt att ha någon utomstående att tala med tyckte jag!

Stackarn! Lider med dig. Fick själv nin tredje för 4 veckor sen och det var också min mest obekväma graviditet. Hade halsbränna konstant, ångest, foglossning från start och djävulskt illamående oooch en massa annat . Det är verkligen tufft när man är mitt i det men tiden går ju ändå och snart har du bebis här…

Ångesten över att lägga sig på kvällen hade jag också i min andra graviditet. Sån ångest jag aldrig känt innan. Hade ont och bävade för natten. Nu är dottern ett halvår och det är så skönt att sova igen! Så fort hon kom ut försvann foglossningen, hur sjukt är inte det, puts väck liksom! Kunde röra mig utan smärta. Så även om det känns som en evighet: Håll ut!!

Stackare. Önskar en kunde hjälpa dig på något sätt… Du har kontakt med psyket redan kanske iom utredning, men annars försök få en fast samtalskontakt..(?) Och som någon skrev är du säker på att Oskar inte vill att du pratar med honom om ångesten?

Fy fan, lider med er alla som får utstå sånt här! Den enda trösten är väl att det snart är över och jag hoppas att ni mår tusen gånger bättre efter förlossningen!
Kämpa på!

Eyes on the price! Det är väl tyvärr inget annat att göra än att stå ut. Du får försöka tänka att 6 veckor av hela livet trots allt inte är så lång tid. Men jag vet ju att varje dag som höggravid kan kännas som ett år… :(.

Vissa säger att graviditet inte är en sjukdom, men det känns fanemig som en iaf!
Jag är själv läkare och har 4 barn där alla graviditeter varit fulla av smärta , oro och illamående (ändå har jag 4, snacka om selektivt minne) Men med nr 3 fick jag ett par tips av en kollega som gjorde det lite enklare iaf, nämligen Omeprazol mot halsbränna. Effektivt och ofarligt för barnet. Finns receptfritt men tar ofta ett par dagar till nån vecka för full effekt så en om dagen oavsett om du har halsbränna för stunden eller ej. Och smärtlindring! Citodon ett par kvällar i veckan för att få lite sömn är guld värt! Prata med din bm/läkare så får du ett recept. Du ska inte lida i onödan när det finns hjälp att få.
Kram!

Lider med dig men …glädjs samtidigt liiite över att inte vara ensam i detta. Även om jag såklart inte önekar någon att må dåligt!
Har haft en hyfsat smärtfri graviditet och är nu i v 31. Senaste 1-2 veckorna har jag haft sån konstant jävla ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Har adhd som jag såklart inte kan medicinera för nu under grav ochans har tidigare haft ångestproblematik men inte såhär .. fem minuter efter jag vaknar på morgonen börjar jag längta till kvällen så jag slipper vara med mer. Är inte direkt trött men vill bara sova, slippa vara.
Enda som funkat för mig mot smärta är varma bad och att undvika att promenera. För mig funkar det att cykla på mammas damcykel, så den tar jag även om jag bara ska ett kvarter bort.
Ta hand om dig.

Aj aj. Kniven i ändalykten påminner i min proctalgia fugax jag hade under graviditeten. Fy katten.
I övrigt: Håll uuut! Du grejjar’t! Heja dig! Snart över! Vad är 6 veckor av FÖRTI?! Och lycka till i förskott. Bless ta!

Motion och promenader är ett no no vid foglossning. Dels så går den inte att motverka överhuvdtaget då det beror på hormoner (bäckenet öppnar sig, fogarna blir mjuka) och dels så förvärrar all rörelse foglossningen. Man ska hålla sig stilla och vila.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *