Kategorier
Vardagstrams

Jag måste nypa mig själv i armen

Alltså mitt liv. Jag lyssnar på Elaines bok vardagsmakt just nu och där pratar hon om lycka och om pengars betydelse för lycka. Jag minns inte exakta sifforna men det fanns nån gräns där pengar slutar bidra till välmående typ. När man inte har så mycket är man mer lättroad, mindre bortskämd kanske man ska säga och då blir man glad för för mindre. Och då har pengar betydelse.
Och jag är ju mitt uppe i isolering och ångest och bebisdimma och bebislycka (ja jag vet, det är motsägelsefullt) och då är det svårt att se träden för skogen. Man glömmer så lätt bort att livet sett annorlunda ut och att jag idag lever drömmen jag hade för tjugo år sen. Alltså den där drömmen man drömde och fantiserade om men aldrig någonsin trodde skulle slå in.
Tänk om nån hade sagt det, när jag var tjugo bast och bodde i en etta på håsta i hudiksvall och plockade fimpar ur offentliga askkoppar på nätterna och levde på nudlar och att mjölk, ketchup och tonfisk var sånt jag lyxade till det med en gång i månaden när socialbidraget precis kommit, tänk om nån sagt det då att när du är fyrtio år Natashja, så kommer du vara gift med en svenne och ha tre barn och bo i en stor fin villa med fina saker och kunna ha kylskåpet fullt med mat och kunna handla denna mat utan att titta på prislappar och aldrig mera äta euroshopper och du kommer skriva sånt som tiotusentals människor läser och tycker är bra.
Jag hade aldrig trott på det då.
Och jag måste nästan nypa mig själv i armen nu när jag tänker på det.
Men sen har man ändå mage att vara bortskämd och se detta liv som vardag och tråkigt och till och med vara missnöjd emellanåt (obs är generellt mycket lycklig och ödmjuk inför mitt fina liv dock men ni hajjar hoppas jag) och avundsjuk på de som har det bättre.
segersang3_51b1e60b9606ee492fc17c001

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag måste nypa mig själv i armen”

Jag förstår vad du menar. Man vill ju inte börja ta sitt härliga liv för givet och fastna i något slags ångestträsk för att man ser folk som har det bättre. När man redan faktiskt på ngt sätt har det bra.
Men, avundsjuka tycker jag är bra och att kritiskt kunna granska sitt egna leverne/karriär eller vad det må vara och i det där avundsjuka hitta förebilder till något eftersträvansvärt.
Jag tror att utan mål och drömmar får vi ingen motivation till att fortsätta njuta av livet.
Sätter man sig ner och bara ”jaha då har jsg gjort allt” tror jag satt man bara av det blir den där negativa personen du pratar om.
Ja låter asflummigt kanske men hoppas du förstår vad jag menar.

Jag tycker inte att en massa pengar är viktigt, så länge jag inte behöver ha magknip för hur jag ska betala mina räkningar och kan äta varje dag, vanlig mat alltså ingen lyx så är jag helt nöjd. Det som är allra viktigast för mig är ett lugnt, harmoniskt och kärleksfullt familjeliv där jag slipper en massa tjafs och konflikter stup i ett. Det har jag idag till skillnad mot hur det var i min barndom. Avundsjuk på andra är jag inte för det är en så destruktiv känsla och förändrar ingenting. Att däremot ha drömmar och försöka förverkliga dom är något helt annat och positivt.

Det brukar väl vara så, ju mer man har desto mer klagar man över småsaker? Så länge man inte behöver ha ångest över pengar så behöver man nog inte va rik för o va lycklig 🙂

Så fint att du skriver om detta! Jag känner mig lyckligt lottad som inte behöver bekymra mig om att kunna betala räkningarna, kunna köpa bra mat och bra skor till barnen osv. Så skönt! Och jag lever med en bra man som behandlar mig bra, tar hand om barnen och är grym på att dammsuga. Tänk att jag har allt detta och ändå är missnöjd ibland, jag skäms nästan när jag tänker på det.
Jag blir ofta ledsen av tanken på att en del som kämpat lika hårt som jag med utbildning, jobb osv kanske ändå inte har samma ekonomiska lugn eller tvingas fly sitt hem pga krig eller annat elände. Speciellt när jag varit gravid eller nybliven mamma. Det brukar hjälpa lite att skänka till olika former av välgörenhet men inte helt. Gråtkänslan i halsen finns fortfarande kvar.

Fantastiskt fint hus! Gärdesgården går inte av för hackor det heller. Vilket hantverk bara det! Du får fota ditt hem och bli lite mer som UnderbaraClara i bloggen. Hon verkar (utåt sett) alltid tillfreds med det enkla. Tacksam för en rostig kakburk.
Jag brukar tänka på de sjuka. De som av olika skäl ligger på sal. Bajsar i ett bäcken. I bästa fall se lite dagsljus genom en persienn. De svaga. För deras skull ser jag till att njuta av livet varje dag.
Trevlig helg. Kram

40 000 i månaden ungefär var summan. Per person antar jag om man har familj. Tror att skälet till att man inte fortsätter bli lyckligare efteråt är att det räcker för att fylla alla materiella behov och ge ekonomisk trygghet, sedan köper du bara samma saker fast dyrare versioner.

Antar det finns olika siffror, en studie jag läste på ämnet konstaterade att med en månadsinkomst runt 20-25 000 så ökar inte lyckan nämnvärt efter det. Råd med boende, mat och nödvändigheter utan att oroa sig, och möjlighet att sätta guldkant på vardagen emellanåt.

Jag är fattig och ganska ensam. Min största dröm är att leva med tillräckligt med pengar för att jag inte ska ha ångest över hur de ska räcka till mat och hyra, ha en snäll make som älskar mig och ha ett par barn. Samma dröm hade många andra i min släkt men alla slutade som ensamstående mammor med dålig ekonomi trots att de gjorde sitt bästa. Det finns inget jag önskar mig mer än trygghet och kärlek.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *