Kategorier
Vardagstrams

Kanske dettaär mitt sista inlägg?


Har dödsångest idag. Har körlektion. Första sen senaste misslyckade uppkörningen. 
Har ju bara haft misslyckade uppkörningar dvs misslyckade körningar med ångest så jag förknippar bilkörning med ångest nu. Ångest gör att man kör sämre. Att köra sämre innebär en risk. En risk innebär att jag kanske inte kommer hem igen. Att detta är sista gången ni ser mig. På riktigt. 
Så mår jag nu. Jag är gråtfärdig.

Så här såg det ut i natt när jag låg vaken med gallstensbesvär. Pågick mellan klockan åtta och tre. Relativt lindrigt men jag kunde ändå inte sova pga det. Hosta på det som väckte lillsprattlaren. 
Jag hade tjugo små stenar förresten. Nån milimeter stora. 2, 3 kanske. Och en sten på nio millimeter (YIKES!) Doktorn ba ”stor chans att de kommer ut naturligt”. Jaha? Hur kom de ens dit? Jag äter inte fettsnålt. Funkar min galla så jävla dåligt att det bildas stenar ändå? Har nån av er fått ut stenarna utan operation? Berätta!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Kanske dettaär mitt sista inlägg?”

Hej,
Har läst din blogg i 6-7 år nu och ville bara tacka för att du finns och skriver!!! Du har skrivit rätt mycket om dina gallproblem den senaste tiden så här kommer lite tips som har fungerar för mig (har haft gallsten i ca 6 år).
Jag får ofta gallsten om jag äter stora portioner, sent på eftermiddagen och sen sitter stilla efter maten. Jag brukar känna av när jag har en gallstensanfall på G och då brukar jag gå ut och promenera. Det onda kommer ju ifrån att det fastnar en sten i gallgången och ibland har det gått att ”skaka loss den” genom att promenera, ibland har jag även rullat på golvet hemma. Vet att det låter skitmysko men den smärtan får ju en att vilja krypa ut ur skinnet så dels har det hjälpt mig att hantera smärtan och dels har jag märkt att det släpper snabbare om jag rör på mig. Jag brukar även knapra Novalucol när jag känner att det är på G. Brukar hjälpa mot de sura uppstötningarna som kommer med ett gallstensanfall. Ibland hjälper det som sagt att röra på sig (brukar ta promenader på flera timmar när det sätter in) men ibland märker jag att det inte kommer att hjälpa och då hjälper det ibland att ha en värmedyna (riktigt varm) på ryggen (just under högra skuldran där gallan sitter) samt att ligga på vänster sida, upp-pallad på kuddar. Då lägger du i alla fall ingen tyngd på gallan genom att de andra organen mosar den så det brukar göra mindre ont. Dessutom har ibland smärtan släppt helt när jag lagt mig såhär då stenen liksom skakats ur gallgången… vet inte om du redan testat något av detta men värt ett försök… Ipren brukar också hjälpa ibland förresten. Det blir ju trots allt en inflammation så om inte annat så dämpar det svullnaden i gallgången lite och stenen flyttar sig lite snabbare. Jag har träffat läkare och pratat om operation också men han avrådde från det då jag inte får anfall så ofta. (På sin höjd en gång i månaden och då är det ofta för mig). Han menar på att besvären kan vara kvar ändå trots att man opererat och detta har jag hört från flera andra som har opererat bort gallan med (ingen aning om hur det är möjligt dock). Däremot har jag läst (minns tyvärr inte var) att på vissa landsting spränger de stenarna med ultraljud så att de passerar lättare. Värt att ta resa på innan du bestämmer dig för att operera.
Vet inte om mitt sätt att hantera problemet kan fungera för dig men det är värt att testa om du inte redan gjort det. Och hör av dig om du testar och något av det fungerar. 🙂 Hoppas att det lättar snart för dig och att du får må bättre. Gallstenar är skit!!! 🙁
Ville förresten även skicka lite pepp inför körlektionen idag!!!
Tack igen för en fantastisk blogg! Du gör sån jäkla skillnad!!!

Hej!
Jag vet inte ens om du vill ha min åsikt men har följt dig ett tag och tycker det verkar skitjobbigt för dig med körningen. Jag tycker du ska skita i det! Skippa av det, det är inte värt det tycker jag! Dels tror jag inte det är så bra att köra när man är så rädd, och dels tycker jag inte det är värt det för din del – du mår ju dåligt. Måste du verkligen ha körkort? Om ja, vänta tills du mår bättre. Så tycker jag. Stor kram, Emelie

Hej!
Jag har också problem med gallsten, men har gjort ett antal ”gallakurer” så har blivit bättre.
Vet inte om du är intresserad av en sån kur, för den är lite jobbig att göra. Men så effektiv, fått ut massa stenar!
/Hannes

Jag läste att det finns en ny (eller ny när jag läste det härom året) metod där man krossar stenarna med ngn sorts ultraljud. Alltså en vibration som har sönder dem.
Lycka lycka till på körlektionen!! Kram
Jo förresten! När jag läste Hannes kommentar ovan kom jag på att min mamma gjort nåt hon kallar ”leverkur” där man dricker nån sorts saltlösning och så kommer det ut gallstenar. Jag kan fråga vad det är!

Operera bort gallan! Jag tycker det är inget ens att fundera på. Alla diverse huskurer kommer inte att ta bort problemet och varför ska man leva i skräck för anfall och begränsa sig i vad man kan äta när en enkelt liten titthålsoperation hjälper?
Jag hade inte ens speciellt många anfall, efter mitt tredje var en operationstid redan bokad (sen fick jag några till medan jag väntade) och inga stora stenar heller, det var mest smågrus och slem. Har aldrig ångrat mig. Det blev inte helt bra direkt men några månader senare kunde jag äta som vanligt igen och nu behöver jag bara passa mig för stora mängder fet och friterad mat.
Så bort med gallblåsan är det enda vettiga råd jag kan ge. Lycka till!

Har du något som du tycker är roligt med bilkörningen? Köra landsväg kanske. Kanske skulle prova på att göra det några gånger. Jag har fattat det som att du bara kör med läraren så antar att det kostar multum att bara förfina det du är bra på men det kanske det kan vara värt för att få till lite körglädje. Dra på lite musik och tuffa på 70-väg.
Jag vet bara att jag var nere på botten med mina uppkörningar. Efter några småfel första gångerna fick jag ångest så att jag hyperventilerade och hjärtat rasade till slut fick jag näsblod som aldrig slutade. En gång så hade jag inte sovit på tre nätter innan, näsblodet hade forsat och till slut hade jag varit en natt på sjukhus bara för att jag helt enkelt mådde så fysiskt dåligt av min ångest. Brände senare såklart på mot rött i en korsning.
Innan femte uppkörningen åkte jag och pappa på en tvådagars-tur och gjorde bara sånt som var kul första dagen, körde landsväg, 90-vägar med vildstängsel under en andras arbetstid när det inte var så mycket bilar på vägarna, fikade på fina rastplatser och så vidare. Vi sov på vandrarhem den natten och andra dagen började vi med att åka in i en småstad där jag aldrig kört förut och det gick som tur var galant och sedan var det de roliga vägarna hem igen.
Med en sådan positiv bilerfarenhet i ryggen gick jag till uppkörning nummer 5 och då klarade jag det! var som en helt ny person, lugn och sansad och småpratade med uppköraren. Jag hade till och med roligt 🙂 fast jag hade några tricks också. Jag hade läst in hur man gör bilkontrollen innan så precis efter att jag hälsat på uppköraren så sa jag att det är bäst att vi kontrollerar bilen också, det är ju alltid bra att göra. Så där gick det 5-7 minuter i början medan jag kontrollerade oljan, sparkade på däcken och kollade att alla lamporna lyste. Det satt som tur i ryggmärgen för det hade jag ju kunnat träna utan ångest, bilen stod ju still och ingen skrek på mig att jag skulle kolla åt höööger. Då hade jag redan en grej som var positiv med mig i bakhuvudet ut till bilkörningen.
Så jag kan bara tipsa om att hitta något som du tycker är kul och positivt med bilkörningen samt att bli väldigt bra på ett moment i början på uppkörningen. Typ träna en hel lektion på att bara bli grym på att köra ut från just den parkeringsplatsen uppkörningen startar på. Om nu uppkörningen alltid startar på samma ställe…

Nu måste jag kommentera trots att jag aldrig brukar.
1) du har inte gjort nåt fel för att få gallsten, det har typ 50% av kvinnor i din ålder.
2) ”Vanliga” gallstensanfall kommer sig inte av att stenar fastnat i gallgången utan i gallblåsehalsen, där gallgången utgår från gallblåsan. När gallblåsan sen försöker krama ihop sig och tömma ut galla genom gallgången ut i tarmen och utflödet är avstängt får man ont, men det är inte farligt.
3) Små stenar som kan passera ut i gallgången är farligare än stora, de kan nämligen fastna där det är som smalast, vid utflödet till tarmen. Eftersom bukspottet från bukspottskörteln tömmer sig genom samma ”hål” kan detta ibland orsaka en bukspottskörtelinflammation som ibland kan vara riktigt allvarlig. Om du har mkt småstenar o anfall skulle jag absolut rekommendera operation.
Mvh kirurg

Jag körde upp fyra gånger och misslyckades pga nerver. Man kör lite illa när man skakar av skräck. Fortsatte ta körlektioner. En körlektion hade vi en medpassagerare, inga problem, det var ju en körlektion. Efteråt visade det sig att det var en uppkörning och att jag passerat. Tack till min körskola för kreativiteten. Skam och skuld är lätt att känna, särskilt kring sådant man tycker man borde. Men det går att lägga något på hyllan och komma tillbaka senare, det går att byta fot och välja bort målet. Man får ångra sig. Man känner det man känner. Det är ok.

Prata med din körlärare om detta! Be att få köra sånt som känns säkert och kul tills det känns bättre! Försök tänka positivt och tänk på hur många som kör bil varje dag och ingenting händer! Jag har enorm fobi för att köra sen jag tog mitt körkort så vet hur hemskt det är.

ja när jag var yngre. Inget hjälper. Jag är ganska bra på att hantera den själv dock. Den förlamar inte längre. Den är mest trist att ha att göra med. Som en riktigt jobbig polare man inte kan göra slut med för att man känt varandra så länge.

Opererade gallan för sex år sedan. Sämsta jag gjort!! Min tarm klarar inte av det ständiga utflödet av galla som sker när blåsan saknas, så har kraftfulla diarréer. Hade aldrig opererat bort blåsan om jag fått välja på nytt!!

Har aldrig kommenterat här förut, men det här berör en tidigare öm punkt (läs: gallblåsa). Jag fick gallstensproblem efter att ha fött min son 2014. Först bara lite, men sen så att jag höll på att svimma. Låg och skrek på köksgolvet och trodde att slutet var nära. Stenar täppte till och jag fick en massa symtom. Då åkte jag till akuten. Hade ondare än vid förlossningen, och skrek efter den smärtstillning jag klarade krystningar utan. Då läkaren frågade om jag ville avvakta, eller operera bort gallblåsan direkt, märkte jag nästan ut titthålshålen själv. Bästa beslutet någonsin! Starka värktabletter i några dagar efteråt, och sedan var besvären borta. Puts väck. Det enda man behöver göra efteråt är att äta riktigt fettsnålt (jag höll mig till små mängder kokosolja när jag tillagade mat) en kort period, så att levern (rätta mig om jag har fel) har tid att anpassa sig till att ta över funktionerna som den bortplockade gallblåsan av naturliga anledningar inte längre klarar, där den förpassats till det medicinska avfallets skräphög. Gör man inte det har jag förstått att man kan få problem med avföringen, bl.a. Men jag har aldrig haft några problem alls! Efter en månad var jag som ny! Kunde äta som innan, med varierad och långt ifrån fettfri kost, och använda smör/olivolja/rapsolja etc, som vanligt. Världens lättaste operation. Åk till akuten och vägra gå därifrån, säger jag. Att leva med smärta när alternativet att inte göra det finns? Nej, nej! Operation och smärtfritt liv ftw!
Lycka till!

Jag tycker du ska leta upp någon som kan övningsköra med dig många många gånger
då kommer du över just det där med att gå till körskolan för att köra. Du kommer att
lyckas, du tar bara lite längre tid på dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *