Kategorier
Vardagstrams

Mamma ska lukta och se ut som sig själv annars blir det surläpp och rynkad panna

Tog en dusch igår. (jo jag tvättar på med wen) Nu låter det som veckans händelse och det är det iochförsig med tanke på att jag inte duschar mer än så generellt. En gång i veckan. Men det är inte poängen med detta inlägg.
Jag duschade. Kastade upp håret i en handduksturban och lyfte upp lillmuppat ur babysittern (han sitter där när jag duschar) och var på väg ut ur badrummet när han tittade liksom upp på mitt huvud och såg VÄLDIGT bekrymrad ut. Surläpp och rynkad panna och allt.
Det tog en stund innan jag fattade (med panik över att han skulle bli jobbig och skrikig) att han var bekymrad över att jag hade en turban på huvudet?! Haha. Jag tog av den och han blev lugn igen.
Imorse hände nästan samma sak igen. Men denna gång hade jag en knut på huvudet. Han tittade bekymrad upp på huvudet igen. Rynkade pannan. Men verkade bestämma sig för att det var i sin ordning och log glatt mot mig direkt igen.
Bebisar alltså.
Annars är jag ju noga med att inte ha parfym på mig. Inte ens parfymerad tvål eller hudkräm. Balsam och shampoo är svårare men jag hoppas jag inte stinker för mycket annat än mig själv. Mammas lukt är ju bästa lukten. Mina stora barn tycker fortfarande det. Bäst är när mamma är svettig. Haha. (min svett luktar iofs ganska sött, mjölkigt och gott)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Mamma ska lukta och se ut som sig själv annars blir det surläpp och rynkad panna”

Minns en gång när jag var liten och min mamma precis varit klippt håret och öppnande dörren och jag började stor böla för att jag inte kände igen henne. Nu var iofs inte bäbis då utan kanske 3-4 år men ändå! 🙂

Minns också när min mamma kom hem en gång när jag var typ 3 år och så hade hon permanentat håret (detta var tidigt 90-tal). Jag vände mig om och gick.
I morse hade jag tagit på deo, Urtekrams björkdoft. Ungen, 2,5 år, kommer och snusar mig i armhålan som vanligt och tittar besviket upp: ”du luktar lite smutsigt mamma, bäst att du tvättar dig!”

Mitt kära barn på tre år säger Oj, du målat! när jag färgar håret, nåt jag börjat med nyligen så det är inte vardag för honom. Däremot fick jag en härlig kommentar för några morgnar sen, när han ägnade sig åt grottforskning i min mun: det ser äckligt ut och det luktar bajs!
Då gick jag och borstade tänderna.

Men han accepterar solglasögon?
Mina har alltid tyckt det är superobehagligt, visat det tydligt som små och utrycker det verbalt nu som större..
Och de går och luktar i min klädhög tex kvällar när jag inte är hemma vid läggning + ber ibland om att få sova ihop med en av mina tröjor eller sjalar ( + kommer såklart när de vill och sover ihop med mig = på mig).

Påminner om när min brorson såg sin farmor (en av hans favvopersoner) utan glasögon för första gången, när vi var och badade med honom som halvårsbebis. Han blev helt hysterisk! Det var fel fel fel!
Och ja, naturlig kroppslukt är det bästa. Hatar när min fru har varit hos frisören och hennes hår luktar produkter, och hon hatar när jag är nyduschad trots att vi bara använder oparfymerade produkter här hemma. Kropp ska lukta kropp!

Jag tycker synd om småbarn som har kläder och lakan som stinker tvättmedel. Bebisar luktar ju så gott, de behöver inte döljas av äcklig vaniljsköljmedel-doft. Förmodligen mår deras hud bättre utan det också. Av samma anledning förstår jag inte parfymerad babyolja/lotion/schampo/puder, varför ska bebisar parfymeras? Jag vet att vissa dofter är lugnande för småbarn, t ex lavendel, men den doften måste väl inte kamouflera bebisdoften?
Min sexåriga guddotter gillar att ligga med näsan mot mitt armveck, då säger hon ”du luktar godast här” 😀 Min snart tvååriga guddotter blir alltid fundersam när hon ser mig i glasögon, då pekar hon mot sina egna ögon och säger ”Vaaaa?” och när jag har mössa pekar hon mot sitt huvud och skakar på huvudet. Haha sötungen! 🙂

Känner igen mig. Har en nykläckt hemma, och efter första duschen satte jag på mig deo och skulle amma. Fick sån ångest när jag satt där med Nivea-parfym osande ur armhålorna till bebis och tänkte fan, han lär inte veta vem jag är. Torkade av mig och sprang och köpte parfymfritt ALLT.

Första kommentaren här för min del och ville bara säga att jag läst din blogg ett tag och den har verkligen fått mig att se saker ur ett annat perspektiv (genus/feminism m m) och jag gillar att få utmana mina invanda tankar. Jag har en snart femmånaders knodd här hemma och har så klart snöat in på barnfrågor och tänkte att jag måste kolla med dig om du skulle vilja skriva lite om samsovning/amning/nattning/tider? För jag har för mig att jag någon gång läst att ni samsover… Då jag ammar så har jag bäbis bredvid mig i sängen för det känns så bökigt att behöva gå upp varje gång det är matdags. Och på dagarna blir det också oftast så att sömn följer på amning. Men så läste jag i en bok som handlar om barns utveckling, som jag tycker annars verkar bra, i kapitlet om sömn att det är viktigt att barnet runt 6 mån lär sig somna av sig självt så att det ska känna sig självständigt osv…5-minutersmetoden nämndes bl a som ett alternativ. Jag blev fundersam kring detta och undrar vad du tänker om saken?

Om en bok rekommenderar femminutersmetoden så släng den! Det är ALDRIG ett alternativ. Samsov så länge du behöver, det kan ta många år innan barn känner sig trygga att sova själv men ge dem den tiden: för deras skull och din egen. Trygghet kan aldrig tvingas fram. Det barn lär sig av femminutersmetoden och liknande metoder är inte att vara trygga på egen hand. De lär sig att ingen bryr sig. Ingen kommer. Och då stänger de av och ner.
Jag samsov med mina andra barn tills denna bebis kom. De är sex och åtta år gamla. Iallafall stora nog att sova utan mamma men de samsover tillsammans och vill inte sova själv.
Samsovning är det bästa för barnen och det som är naturligast. I naturen sover inga djurungar utan sin mamma. Då hade de dött eller blivit uppätna för länge sen. Samma instinkter har bebisar: att vara nära sin förälder, speciellt vid sömn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *