Kategorier
Vardagstrams

Ömma järngreppet?

Ny dag! Ny kamp och väntan på att få sova! Dvs vänta tills Juno blir tillräckligt trött för att däcka ordentligt två tre timmar och sen krypa ner i varma sängen med honom för en lyxig vila.
Nu på nätterna så nöffar han mest efter bröstet. Han har blivit en nattsnuttare och det är väl mitt fel eftersom att jag inte orkat kliva upp och mata ordentligt. Men på senaste tiden har han somnat när jag matat honom och han har liksom inte gått att väcka upp då, inte med kill under foten eller pill i handen eller smek på kinden.
Han gillar ju inte att amma som de andra gjorde. Ibland blir han arg och hysterisk på bröstet och släpper om vartannat och skriker. Då hjälper det, konstigt nog, att hålla honom med det där ömma jävla järngreppet som Anna Wahlgren tipsat om. (Obs förespråkar inte den barnplågarns dressyrmetoder! Det var bara ett lustigt sammanträffande, men gissar att blinda hönor träffar rätt då och då också)
Håll fast honom och hans lilla arga huvud som vänder sig bort hela tiden med ömt och mjukt men stadigt järngrepp (samtidigt som jag smeker honom över panna och tinning med pekfingret eller tumme), håll fast lilla rumpan så magen är vänd mot min och så smiska stadigt på sagda lilla rumpa och tratta in tutten i munnen. Då jävlar blundar han och klunkar i sig som aldrig förr. Fattar ingenting? Har ni också sådana barn?

Jag tror dessutom att jag måste börja amma med en filt över huvudet. Mitt huvud. För lilla barnet blir distraherad. Kan inte äta alls utan att avbryta för snack och leenden. Det börjar nästan bli löjligt. Snutt snutt släpp glo prata skratta. Och sen vill han inte fortsätta äta alls. Men om man reser upp honom så vill han visst äta. Och så samma visa igen med snutt snutt släpp glo prata skratta. Det är så att man blir galen. Jag försöker undvika ögonkontakt men kikar jag ner så ligger han där och glor ändå. Och ler. Med hela öppna munnen.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ömma järngreppet?”

Åh, jag skrattade högt åt det sista. Lilla korven! Vill skratta med mamma.
Min är elva månader så det är en helt annan sak, men vi har en liknande grej: hans mormor har lekt med honom och druckit vatten och sagt ”Aaaah!” efteråt, vilket han tyckte var roligt. Så i några dagar efter att hon varit här släpper han bröstet på kvällsamningen, tittar på mig och säger ”Aaaah!”

Ååååh så mysigt med leenden, prat och amning!! Minns det från när mamma ammade min lillebror och förstås från amningsperioderna med min egna. Det gick absolut inte att amma annat än hemma, ensam med bebisen heller, för då skulle de kolla omgivningen också. Hade gärna ammat fler barn.

Hahah min 12 veckors pojke är precis lika dan, fast jag flaskmatar! Så fort jag tittar på honom så börjar han le och prata och vill inte äta mer, och ofta skriker han fast han är hungrig. Mitt första barn så det är skönt att höra att andra har liknande upplevelser med sina bebisar!

Åh, typ så gjorde min jättemycket när hon var i Junos ålder. Hon åt lite, sen vände hon upp huvudet och ”pratade” en lång stund, åt lite till, pratade osv. Brukade skoja om att det var som att hon låg vid poolkanten och sippade på en drink under ett samtal. Sjukt gulligt men inte så effektivt ätande 😉

Är det inte ganska typiskt vid den här åldern att de börjar bli mer medvetna om omgivningen och blir mer lättdistraherade vid amning? Min är iaf också så. Det tar han igen genom att amma ofta, ofta på natten. Låter dock superlyxigt med 2-3 timmarslur på dagen!

Å jag gillar det där sista. De är ju så himla himla kära ien. Tycker det är fantastiskt att man kan få vara en människas hela världen typ. Järn grepp funkade för mig åxå jag tror att det var när mina pojkar var för trötta för att snutta så jag fick liksom hjälpa till lite grann….han så fin din lilla bebis! Blir jätte sugen på en fjärde. Ska fundera på att tvinga till mig en?

Min fyramånaders är också lite så där. Äter som bäst på natten i mörkret. Det nya är att han liksom krystar när han tycker att han ätit klart (även om det är efter två minuter) och tar i så han blir alldeles röd i ansiktet. Man skulle kunna tro att han bajsar, men nej… det verkar vara något underhålle. Men det är det fina med fri amning tycker jag. Man testar igen en stund senare. En liten slurk då och då. Många bäckar små. Gud så skönt att slippa tänka på klockslag och millilitrar. Amma med ryggmärgen, som man säger. Åh så mycket enklare det blir.

Min son åt alltid på en kvart, sedan vägrade han att ha bröstet i munnen. Han blev riktigt arg när han sög och det kom mjölk. Han blev mycket lyckligare när han fick en napp. Jag var helt inställd på att vara napp åt honom i början, och amma konstant, men de gör ju inte alltid som man vill bebisarna.
Han hade också perioder då han inte ville ta bröstet trots att han var hungrig. Då fick hans pappa gå med honom med nappen i munnen tills han lugnat ner sig, och så fick vi smyga över honom till mig. Ibland märkte han det, då var det bara att börja om från början igen.

Hade inte med amningen så men vid nattningen med mitt andra barn. Jäklar vad han kan skrika och spänna ryggen bakåt så man nästan tappar honom, då har ända sättet om funkar varit att ha ett järngrepp om hela honom (men såklart varsamt) och skumppa så tokig . Då blir han genast lugn och avslappnad. Fattar inte alls, det blir ju som en jordbävning.. Har aldrig läst bara hört om Anna W och vet faktist inte hur mycket det skrivs och pratas om henne här i Finland, men smått obehaglig verkar hon som..

Åh ja exakt sån gjorde min yngsta också! Det slutade dock med att hon blev så arg på mig när jag i sömnen stoppade in bröstet i munnen hennes – så hon bet HÅRT! Trött som jag var vände jag mig och stoppade andra bröstet i munnen på henne…. och hon bet den också. Jag är inte den smartaste jag vet om ibland. Vilket resulterade i att jag hade två mjölkstinna bröst som blödde, blev lite infekterade under några dagar och sedan kunde jag inte amma längre. Från nästan helamning (dottern var då strax under 1 år) till nada på en natt. Jisses vilken pärs för oss båda.
Hoppas att ingen behöver uppleva det samma någonsin!
Fina bilder på er och älskar att läsa din blogg och insta, Natascha!♡♡♡

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *