Kategorier
Vardagstrams

Pratar han redan?

Häromdagen så skrek ju Juno (herregud har han ett namn?) i vanlig ordning. Vid bröstet. Borta från bröstet. I min famn. I sittern. Osv. Hans vanliga kvällshumör där inget duger.
Men en sak som var ny, eller annorlunda, var att när han skrek så liksom… pratade han. Istället för att bara WÄÄÄÄÄÄÄÄ som en stucken gris så krumbuktade sig tungan och han liksom spottade ur sig missnöjda skrikande ord. Buuuäää Bllll Bäää Wäää Blä Mä blä. Som att han liksom försökte berätta eller uttrycka att han var ledsen.
Har ni varit med om det? Mina andra barn gjorde inte så. Jag fick verkligen känslan av att han försökte prata med mig.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Pratar han redan?”

Så lustigt. Vår 3a (någon vecka äldre än Juno!) gör också så! Och har inget minne av att det var så med syskonen. Alltså, redan första veckorna sa jag å maken att bebis känns så … Som att hen vill PRATA med oss och blir riktigt frustrerad vi inte förstår vad som sägs!
PS- drömde vi blev grannar (oh yes önskedröm osv) och tänkte… OM en skulle stöta på dig (jepp, önskedröm igen) tycker du det är okej en säger heeeeej? Eller helst bli lämnad ifred? Alltså skulle så gärna vilja säga DU HAR FÖRÄNDRAT VÅRT LIV på så många fantastiska sätt och tacka. Men vet du skrivit förr om social fobi – och hey, kvinna som gömmer sig bakom anonymt alias på nätet liksom, fattar verkligen. Bor inte ens i närheten så chansen är rätt minimal dessutom, meeeeen en kan ju alltid hoppas ändå tänker jag.

Vår gör också så! Mum mum mum, ni ni na na, bu bo bu och så vidare. Väldigt mycket prat och hon försöker verkligen säga något. Mum mum tror vi betyder att hon vill komma till mamma för hon säger det bara i pappas famn samtidigt som hon letar efter mamma med blicken. Häftigt är det iaf, de vill att vi ska förstå de små liven!

Jag gjorde också så i den åldern, berättar mina släktingar. Vid åtta månaders ålder sa jag mina första ord: ”Kom hit [hundens nams]!”. Alla blev heeelt chockade tydligen 😀 Efter det började jag prata riktiga meningar.
Jag var tidig i talet och min gudson är tydligen väldigt tidig motoriskt, han blir en månad idag och han kan redan hålla upp huvudet i flera sekunder, han försöker vända sig, han är jättestark i benen och försöker skjuta ifrån sig när han ligger på rygg… Hans pappa var också tidig med motoriken och var heeelt vild under sina toddler-år, så jag oroar mig lite för det… 😀

Det du beskriver kallas den prelingvistiska perioden och är en förberedelse inför det som sedan ska bli tal, bebisen experimenterar med rösten, tungan och läpparna. Gissar att ditt barn är nånstans mellan 3 och 4 månader för då brukar de övergå från vokaliserande joller till ett mer aktivt experimenterande med konsonanter, mer utdragna ljud och olika röststyrka. Nästa steg blir iterationsjoller (upprepningar av samma stavelse typ babababa, mamama, papapa, dadada) och sedan kanoniskt joller (den där perioden då många föräldrar blir helt lyckliga och ba ”OMG min 7-månadersbebis säger mamma/pappa” och jag som är barnlogoped låter bli att döda glädjen genom att låta bli att säga att ”nä tyvärr, den fattar inte vad den säger, den bara säger mama/papa för att de ljudharangerna med svensk intonation är en del av den normala jollerutvecklingen för ett barn som växer upp i Sverige”)

Min son som är 4 månader började göra så cirkus runt 3 månader, så det är väl som logopeden här säger att de börjar med nytt joller då. Det är ilske-gråten liksom, han visar att han är arg, inte den ledsna, förtvivlade gråten som mer är wäääääää som du beskriver.

Det är så häftigt att följa dig, och Juno, just nu. Jag har en kotte som är bara några veckor äldre och de är så lika varann utvecklingsmässigt. Min bebis gör också såna ljud nu istället för att bara skrika rätt ut som förr. Och våra kvällar är också sjukt jobbiga plus att vi haft MYCKET bråk vid tutten. Men nu börjar jag nog snart se en ljusning, emellanåt ler han glatt när han får se tutte.
Kul att få följa med dig/er i bebislivet även om jag följt dig sen Ninja var liten men då var jag själv barnlös.

June, lite yngre än Juno gör också så. Eller har det gått till stadiet total-tok-mega-skrik vet jag inte om hon gör det, kanske men då har jag slagit av öronen. Men innan när hon gnäller har hon helt klart börjat göra olika gnäll-läten som om hon försöker säga oss ngt. Vi hinner sällan lista ut vad hon säger dock innan skrikfesten börjar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *