Kategorier
Vardagstrams

Barnär perfekta som de är

Det finnst ett avsnitt i serien ”Medium” då mellandottern Bridget går med cyklehjälm precis hela tiden. Hon tycker om det helt enkelt. Skolfotograferingen närmar sig och föräldrarna diskuterar hur hon ska se ut på bilden. Och sedan bestämmer de sig för låta Bridget göra så som hon vill eftersom de vill att dessa bilder ska visa hur Bridget egentligen var, att den riktiga Bridget skulle finnas på bilderna. 
Reagerade på detta idag:

Fy fan säger jag bara. Fy fan. Fy fan för föräldrar som skäms över sina barns yttren. Fy fan för föräldrar som lär dina barn att dölja och skämmas över sina ”defekter” och fy fan för lärare som enable’ar detta. FY FAN!!!!!
Min stora slog ut sin tand när hon var liten. Ni som hängt med ett tag minns detta. Utöver det hade hon tre trasiga framtänder. (Pga emaljeringsprocessen blivit fel i magen) Såg förjävligt ut i flera år tills hon fick nya tänder. (Men hon var och är alltid perfekt ändå!) 
Men så kom dagen då hon skulle hon ta kort i förskolan. Detta är och var alltså en unge som alltid ler med vidöppen mun. Helt utan skam och självmedvetenhet. Men så fick jag tillbaka kort där hon log med stängd mun. Jag hatade kortet direkt pga hon inte ser ut som mitt vanliga troll. Och jag är övertygad om att fotografen tog bild med stängd mun medvetet pga ”finare” så. Men jag ville inte ha fina jävla kort. Jag ville ha kort på MITT barn som HON SÅG UT precis där och då. 

Har tyvärr stött på föräldrar som resonerar precis såhär när jag jobbade inom förskolan och äcklas så jävla mkt av dem. Barnen skulle liksom stylas och vattenkammas och piffas och spökas ut till nåt de inte var alls. Vill man inte minnas sitt barn i alla åldrar som den såg ut då? Och vad sänder man för budskap till sitt barn egentligen om man envisas med att dölja och framhäva eller på annat sätt manipulera hens utseende?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Barnär perfekta som de är”

Har också mött de föräldrarna i förskolan. De som ville att vi skulle kamma och byta kläder inför fotograferingen. Som om förskolan har en massa personal som hinner det. Som om det inte är stressande nog med rutinavbrottet som fotografering innebär för barnen.
Sen så är ju pedagogerna i förskolan och skolan skyldiga att följa Skollagen och läroplanen. Och i båda står det att vi ska se till barnets bästa

Fy fan för sådana föräldrar, ärligt talat. Hur har de bara mage att skapa sådan jävla utseendehets/press på sina små barn?! Minns när jag själv skulle ta skolkort i ettan. Dagen innan hamnade jag i slagsmål med en geting och blev stucken precis bredvid ena ögat. Ögat svullnade upp och jag såg lätt misshandlad ut. Det var ALDRIG på tal, varken från mina föräldrar eller lärare/fotografs sida att det skulle döljas på något vis. Det var ju så jag såg ut precis just då! Spelar roll liksom.

Usch. Fick ett minne nu från när jag skulle ta kort på dagis. Jag kom dit och hade tydligen fel tröja och fel hår. Blev iklädd en skitful rosa mimmi pigg-tshirt, och mitt tjocka hår flätades snabbt snabbt i två flätor där hårtestar stack ut lite här och var.
Minns inte vad jag kom dit i, men det minnet har alltid stört mig när det bubblar upp. Så jävla skevt

Vilka fruktansvärda ”människor” det finns!
Jag var skelögd och bar glasögon från ca 2 års ålder. Ibland hade jag en lapp på glasögonen för att träna ögat.
Tänk om inte mina föräldrar hade älskat eller accepterat mig som jag var, vilken smärta och sorg det skulle ha orsakat mig. Självkänslan och självförtroendet hamnar i botten redan från början – stackars små barn som har sådana föräldrar.
Nej, fy faan för människor som måste kritisera och påpeka hur andra människor ser ut.

Sååå många strider med skolan och fritids och detta! Min dotter som gillar ”killiga” kläder och hade långt hår men ofta oborstat fick ständigt kommentarer av PERSONALEN: ”Men oj, ha ha, där behövs visst en hårborste”, ”Har du inga byxor utan hål?”, ”Vore det inte roligare att ta på sig en fin klänning istället?”. Deras förklaring var att de ville ”hjälpa” henne anpassa sig för att inte bli retad av de andra barnen! MEN barnen hade inga problem med hennes utseende – bara de VUXNA!

De stackars barnen kommer ju tids nog att manglas med utseendehets från alla håll och kanter i samhället, kan då inte föräldrarna försöka hålla sig i skinnet ens i ett sådant sammanhang som skolfotografering?!
Nu har ju i och för sig även barnets förälder manglats av samma hets i årtionden, men är ju trots allt vuxen och bör kunna förhålla sig till det på ett moget sätt, särskilt när det gäller barn!

Tänk att det där hände mig. Har skiljda föräldrar och bodde mest hos min fruktansvärt dömande moder men en gång, när jag gick i andra klass och skulle fotograferas så var min mor bortrest och jag bodde hos min far. Hos honom fick jag välja själv vad jag skulle ha på mig och vilken frisyr jag ville ha. Sagt och gjort. Uppsatt hår och en stor rosa tom&Jerry tischa. När min mor sedan fick hem fotografierna fick hon PANIK!!! Jag hade ju inte klänningen och det utsläppta håret som hon promt tyckte flickor skulle ha. Hon ringde tillåmed skolan och frågade om man kunde ta om kortet. Inte konstigt att jag har växt upp med skev kroppsuppfattning och dåligt självförtroende….

Åh de skulle varit med när min syster hade ögoninflammation på skolfotot. Läraren ville dölja det. Som hennes storasyster tog jag hand om läraren (petade i min systers öga och sedan i lärarens ansikte, sjukt mogen 9-åring), och berättade för mamma. Mamma var allt annat än glad… Alltså, vad spelar utseendet för roll?

Det starkaste minnet jag har från barndomen då jag epiphany-ade att fuck, jag var inte det finaste som fanns, jag kunde vara FUL!? var när jag var fem tror jag det var. Var hos mormor hela sommaren och jag och mitt syskon och mina kusiner skulle passas på att klippas samtidigt.
Kvinnan vi klippte hos oss hade egna kids och hus och vi var där halva dagen, fikade, hon hade stora snäckor och glasprydnader i fönstren, en liten hund och hon hade guldfiskar i trädgården i en damm, jag och flickan i familjen lekte och hennes storebror som var så cool älskade disney så jag kände bekräftelse där (sjukt, så liten, men still, försöker beskriva vilken bra känsla jag hade hela denna dag), och vi fick tablettaskar och allt var svinkul.
Tills min mamma och moster kom för att hämta oss, dom tvärstannade i döreen och stirrade konstigt på mig, Bytte blickar. Jga hajad einte, hade odm fått reda på att vi ätit godis? Njae…
Sedan liksom stel stämning och när vi var på väg därifrån sa dom att jisses, som du ser ut, haha… jag visste inte ens hur jags åg ut, men tydligen hade frisören ”pottfrillat” min lugg. Och ”dit ska vi ALDRIG ta er igen, var inte ledsen”. Det var bara jag som var ful, ”ni blev ju iallafall bra” till syskon och kusiner (alla snubbar förvrigt). ”Var inte ledsen, det växer ut”.
Jag var inte ledsen förrän DÅ.
Sedan dess har jag kunnat veta att jag kan vara ful och att det är skämmigt och att man ska vara ledsen för det.

På min dotters skola fick vi i år inte veta innan att det var fotografering. Tänkte inte närmare på detta, var mest glad att hon hade en ren tröja på sig. Men nu förstår jag att de kanske inte sade något innan för att slippa instruktioner från galna föräldrar. Jag visste faktiskt inte att det fanns vuxna som gjorde så här, känner mig ledsen nu.

Jag minns två flickor som var några år äldre än mig på fritids, deras mamma noppade ögonbrynen på dem. Flickorna var typ 8-11 år gamla. Deras mamma ville inte att de skulle bli mobbade för sina tjocka ögonbryn så hon noppade bort typ 80% av deras ögonbryn. Jag tyckte så synd om flickorna, deras mamma var inte alls duktig på att noppa ögonbryn så flickorna hade ojämna, stubbiga ögonbryn formade som kommatecken, de var ofta alldeles röda runt ögonbrynen och de pratade om hur de hatade vad deras mamma gjorde mot dem men de upplevde ändå att de inte hade något val, de skulle ju bli mobbade annars.
Det blir sjukare ju mer jag tänker på det.
En annan konstig grej, var en fotografering av en förskoleklass. En pojke på ca 2 år fick ont i ögonen av blixten så han blundade på alla bilder. Då photoshoppade de in ett par öppna ögon på honom. Det syndes hur tydligt som helst att det där INTE var hans ögon, men tydligen var det sååå fel att ha en blundande tvååring på klassfotot att de var tvungna att göra så…

Åh herregud! Dessa människor skulle bara se mitt första skolfoto, 6 år gammal, fluffiga tofflor på fötterna, det långa håret uppsatt i en scrunchy mitt på toppen av huvudet och med ögon som stod en halvmeter utanför skallen! (Blixten var lite väl stark för mina små ögon) Kanske inte vad en skulle kalla vacker, men vad gör det? Det har faktiskt blivit min favorit bland mina skolfoton, det känns mest ”äkta” på nåt sätt.

Usch… så jävla tråkigt 🙁 Den här pressen med att man måste se bra ut och att barnens foto ska vara nåt fint att hänga upp (och med ”fint” menas le och se klämkäck ut samtidigt som hen bär sina bästa kläder. Precis som om ungen inte duger annars eller att man inte kan sätta upp helt vanliga bilder man tagit på ungen).
Jag kan på ett sätt förstå att man vill ha fina foton på sina barn, men samtidigt tycker jag inte man ska dölja eller förändra sina barn, på foton eller ej. Det får ju ungen att känna sig mindre värd pga nåt hen inte kan hjälpa.

Jag tycker faktiskt att folk överdriver. Jag håller med om att exemplet med mamman som inte ville att dotterns skelande öga inte är ok, men jag förstår inte problemet med att typ sätta på barnet fina kläder för skolfotograferingen.

Men det är ingen här inne som har sagt att det är fel att ha fina kläder på skolfotografering. Det folk vänder sig emot är
a) barn som tvingas i kläder de inte själva trivs i
b) föräldrar som ålägger förskolelärare att byta kläder, kamma, se till att barn inte fläckar ner sig osv inför fotografering.

Skickade för tidigt… Vuxna klär väl också upp sig och vill se så bra ut som möjligt ibland, varför skulle barn tro att de är mindre värda bara för man sätter på dem finkläder vid typ fest eller fotografering.

Det finns ju till och med fall där dem R E T U S C H E R A T bilder på barn! Läste en artikel för något år sen där dem tagit bort en detalj ur en flickas ansikte som var liksom ”hon”. Minns ej på rak arm vad det var dem tagit bort, men mamman till flickan hade reagerat starkt på detta. Inte så konstigt måste jag säga.
Mina barn ser ut som hipp som happ på sina dagisbilder. Dessutom är det en fantastisk fotograf som främjar grimaser, miner m.m. I love it! Hatar när allt ska vara så tillrättalagt och precist.

Men det går ju till överdrift! Hel och ren och lite fina kläder är väl en sak. Men att försöka förändra och försköna sitt barn till den grad att de får dålig självkänsla en annan!

Ledsamt att vuxna är så korkade att de för över sådana saker på sina barn. Min mor sa en dag till mig när jag var ca 7 år att vid ett läkar besök skulle ta upp min mat. Jag tänkte: vadå min mat? Varpå min egna mor svarar att ja du är ju lite knubbig så vi kan ju höra med dr vad han kan rekommendera att vi ska göra för att du ska gå ner lite. Gissa hur min tanke gick: är detta ens ett problem? Att jag ser ut som jag gör?om inte min egna mamma tycker att jag duger som jag är, varför ska jag då göra det? Det hade inte innan den dagen, varit nåt problem men detta var startskottet för mängder av självmant, ätstörning och Depp. Mår idag bra, men jag skulle ALDRIG NÅGONSIN uttala en sådan mening till mina två tjejer. För jag vet hur det där fröet sås och sedan växer i våra små barns uppfattning om sig själva.

Ugh, känns som skolfotot lämnat lika mycket trauman his folk som skolgympan!
Minns att mina föräldrar ville förberedda mig och sa typ ”var inte avis om dom andra flickorna är sötare än dig, dom har läppglans!” som att de liksom hade fuskat i en tävling.
Minns det för att det var helt nytt för mig att tänka så, visste inte innan att jag förväntades ta illa upp av att andra var söta 😉

Min mor klädde också upp mig inför skolfoton… Å jag råkade ha lugg som delade på sig. Detta var tydligen fruktansvärt. Jag hatar sånt där än idag så till den grad att när öppna förskolan (mina barn är inte inskolade) ordnade fotografering sa jag nej tack… Jag har tonvis av foton på mina barn, precis som dom är. Jag har svurit på att aldrig lägga mig i vad de har på sig eller hur de ser ut. Än så länge har jag klarat mig. Är många ”jag ska aldrig” som fallerat sedan jag fick barn men just detta är jag helt hundra på att jag aldrig kommer kommentera… Det är så jävla oviktigt. På alla sätt.

Innan jobbade jag på en turstställe där barnen kunde klä ut sig. Typ riddare, prinsessa, hertig osv. VARJE DAG kom det föräldrar som försökte tvinga på barnen grejer dom inte ville ha. Typ förbjuda sin son att ha klänning, tvinga en unge som inte ville, trycka i sin dotter i en prinsessklänning när hon egentligen ville ha mantel osv. Jag sa emot, så klart och hittade på olika ursäkter. Fan vad förbannad jag var! Klä ut dig själv om du tycker att det är så himla viktigt

[…] Det Lady D skriver om tycker jag är SÅ viktigt att ta upp – barn måste få vara BARN!!! Jag tycker att antingen ska man slopa skolfotot helt eller låta barnen se ut precis hur de vill. Att vara barn ska väl ändå vara en fristad från utseendefixering, retuschering och liknande? I alla fall ända till den första smartphonen ramlar ner i knät och de upptäcker fjärilsfiltret på SnapChat som får oss alla att se ut som porslinsdockor. Men barn? […]

När jag gick i 6:an blev jag kallad för ”svampen” av skolfotografen under hela fotograferingen pga min frisyr (väldigt långt hår uppsatt knut) som han tyckte såg ut som en svamp. Jag var svårt mobbad och hatade allt som oftast mitt utseende, men just denna dagen tyckte jag själv att jag var riktigt fin ända tills fotografen gav mig ett smeknamn och förlöjligade mig inför hela klassen.

Kort infallsvinkel från en lärare:
Jag håller med dig i allt förutom den delen om läraren. Om vi som lärare har fått ”en order” av föräldrar försöker vi att hålla den. Håller med om att det är absurt men kan förstå att läraren hamnar lite mittemellan dvs läraren kan känna sig lite tvingad att följa detta.

Jag tänker också så, att vi är där för eleverna. Jag hade en mamma som ville prata om sin 7-åriga dotters vikt med mig, tillsammans med henne. Ursäktade hennes viktuppgång och förstod inte hur detta kunde skett? Hon är större än alla andra i ettan (?!) Usch och fy! Så fruktansvärt förnedrande för dottern! Hon sökte stöd hos mig , men det vägrade jag ge henne, jag fick istället sitta och säga hur bra hennes dotter var precis som den hon var! Så konstig situation!

Min mamma smorde mig med brunkräm i ansiktet när jag skulle på nån skolavslutning eller annat mer festligt sammanhang. Jag såg så blek och sjuk ut enligt henne och vad ska de andra tro! Hon har konstant förminskat och nedvärderat mig. Idag har jag faktiskt klippt med henne.
Ett tydligt minne från detta med skolfoto var när brorsan fått sitt första klassfoto och min Mamma och moster sitter och ska avgöra sötaste tjejen i klassen. Usch och fy.

Jag ville gärna vara ”fin” på mina skolfotograferingar. Men jag minns när jag gick i tvåan och mamma och pappa helt enkelt hade glömt bort att det var skolfotografering just den dagen och jag kom i vanlig t-shirt och byxor. Vilken tur att mamma inte gjorde en stor grej av det, för då hade jag nog också blivit jätteledsen! Hon bara skrattade och sa ”oj så tokigt att vi hade glömt att det var skolfotografering idag!”. Och ett jättefint kort blev det – där jag ser ut som jag såg ut mest. Har läst att en del förskolor har skippat detta med fotografering och ja, med alla historier jag läser här så är det väl klokast så…min dotter gillar ”pojkiga” kläder (hon kallar dem själv för coola kläder) och jag kommer aldrig få på henne en klänning om hon inte själv vill. (Sedan blir jag irriterad på att klänningen inte kan vara cool i hennes ögon…varför ska en person i klänning inte kunna vara cool? Men det är en annan diskussion. Självklart får hon ha vad hon än trivs i).

Hej. Vår kommun har bestämt att de slutar helt med fotografering i dagis/förskolan. Bra beslut. Inget barn ser ut som sitt vanliga själv då man sättes på en stol o ber om ett leende. Bilder tas i gruppen istället så som vardagen ser ut på dagis. Bort med fotograferingen helt bara enligt min åsikt. De är bara en ren business enligt mig :/

Jag kan ärligt säga att en av min dotters förskolefotograferingar så ser hon ut som ett litet (visserligen väldigt gulligt) troll. Håret står åt alla håll och hon stirrar småilsket och uppkäftigt in i kameran och sitter på knä istället för att sitta på rumpan. Personalen såg lite orolig ut hur jag skulle reagera men jag började gapskratta och sa ”Precis hennes stil” och sedan var det inget mer. De tar bara gruppfoto på förskolan och sedan får man som förälder följa barnet en eftermiddag om man vill ta individuella kort och det har vi ännu inte utnyttjat för vi har inte sett något behov av det. Vi betalar hellre för en ”riktig” fotograf men mer sällan än att ta halvbra förskolekort varje år.

Får ont i magen av att läsa detta, stackars barn ? Min unge har fotografering och klädde sig i sin mest pråliga klänning, bad mig göra håruppsättning och satte på sig sitt vackraste diadem. Min unge är en påfågel, alla ungar har olika personligheter och det ska ju vara så!

Nu har jag inte läst alla kommentarer så kanske någon annan tagit upp det, vet inte om det är jättevanligt i Sverige men har hört att det existerar – att skolfotografer retuscherar barnen för att det är ingen som vill minnas att en haft ett födelsemärke, mellanrum mellan tänderna, utstående öron, eldsmärke, *lägg till valfritt fel*.
Blir ursinnig bara jag tänker på det.

Jag har också hört det, men funderat på om det verkligen stämmer, med tanke på hur många barn de fotograferar så borde de inte ha tid tänker jag. Om det stämmer är det bedrövligt .

Håller med dig! Känns mer som att barnen är uppvisningsobjekt än sina egna individer för en del föräldrar. När det blir dags för skolfoto här ska mitt barn få se ut som han ÄR. Fast här tas bara klassfoto, iaf i år.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *