Kategorier
Vardagstrams

Detär farligt för hälsan att köra bil

en sak jag har funderat mycket på att folk är generellt helt ok med fenomenet ”smala med knasig förbränning” som kan äta precis vad de vill och aldrig nånsin lägga på sig ett kg, men att det skulle kunna vara tvärtom, att vissa har extremt lätt att lägga på sig av typ bara en sallad, det är som att säga att drakar existerar? What the fuck?

Ja visst är det där märkligt? Ingen reflekterar över alla de där smala som verkar kunna leva på strips och hamburgare, som äter som hästar, lever på skit och ändå ser ut som stickor. Man köper det dock. ”Svårt att gå upp i vikt”, inga konstigheter. Jag har till och med mött x antal (massvis alltså) smala/underviktiga som i diskussion med mig å ena sidan säger att jag har fel och att alla kan gå ner (energi ut, energi in vettni) men att de minsann kämpat med att gå upp i vikt och minsann får höra det ena och det andra. Ba hallå?
For the record så är det så vitt jag vet lika svårt att gå upp när man är underviktig (såvida det ej beror på svält alltså) som att gå ner.
En annan sak jag tycker är intressant i dessa diskussioner är epidemin med människor som oroar sig för sina tjocka familjemedlemmar. ”Jag vill inte att min mamma/pappa/partner/granne ska dö!” gråts det ut. Ja såklart jag fattar det. Vad jag fattar mindre är att ingen av dem (eller nån annan) verkar oroa sig för familjemedlemmar som t.ex kör bil varje dag. Om man nu är så jävla orolig menar jag. Statistiskt sett är det ju större risk att man råkar ut för en bilolycka än att man trillar ihop och dör av sin övervikt. Men ändå, ser aldrig några diskussioner kring bilförare eller oroade familjemedlemmar som med tårar i ögonen ber sina älskade att sluta köra bil.
Undra varför? (retorisk fråga, jag vet redan svaret.)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Detär farligt för hälsan att köra bil”

Jag tror det är lite som med ex alkoholism, vilket fortfarande idag anses som något skamligt och fult = brist på karaktär och kopplat till individen. Ungefär så tror jag det fungerar även med tjockishat. En tjock kropp väcker starka känslor bl a p g a de egenskaper som så fördomsfullt förknippas med den. Och framför allt så är det skitfult att vara tjock. Så HUUUR kan man vilja se ut såå?
Sen kan man ju undra varför inte fler tänker till lite längre, när ex en del personer kan vräka i sig precis hur mycket och vad som helst, utan att det syns på dem. Är deras karaktär bättre då bara för att de haft tur med deras genetiska uppsättning? Har t o m hört/sett smala personer som nästan blivit ryggdunkade och med orden ”ha, ha vilken tur DU har som kan äta fikabröd varje dag”, typ. Då är det minsann inte tu tal om att de här personerna borde tänka på barnen, eller sin hälsa i övrigt. Suck. Blir så trött på denna okunskap hos folk.

Det är väl ganska självklart att om människor kan ha svårt att gå upp i vikt kan väl andra ha svårt att gå ner?
Jag tycker om att läsa dessa utbildande inlägg, de får mig att förstå det jag missat hela mitt liv som liten älva. Jag önskar dock att ”sköt dig själv och skit i andra” kunde börja gälla snart, så att folk slutar kritisera och attackera icke-smala.

Ja, termen ”trivselvikt” är något som borde borra sig in i det kollektiva medvetandet för att få folk att sluta skamma de som har en högre trivselvikt än andra. Olika kroppar trivs bäst vid olika vikter and that’s it! End of discussion liksom. Om man behöver svälta sig och gå miste om livsnödvändiga näringsämnen för att nå en vikt som kroppen ändå inte kan hålla så betyder det helt enkelt att kroppen inte trivs vid den vikten och det är inte så mycket att göra åt!

Det kanske bör nämnas att människor som är smala trots att de äter ”skräpmat” ofta faktiskt har gott om fett på kroppen – det sitter bara på insidan och inte syns. I artärer och runt organ, där det utgör livsfara. Människor som har synligt fett har väldigt ofta bara fett på ”utsidan” i kroppens naturliga fettlager där det inte är på långa vägar lika farligt, viss forskning visar dessutom att det inte är farligt alls. Betydligt fler smala än tjocka har höga kolesterolvärden, till exempel.
Så istället för att trakassera tjock människor med ursäkten att det denna fetma skulle vara hälsovådlig, så borde de gå efter de som är smala trots att de äter som hästar. De om några lever farligt.

”Betydligt fler smala än tjocka har höga kolesterolvärden, till exempel.”
Är det verkligen så? Vad är källan till det? Det är ju i så fall oerhört intressant eftersom övervikt anses vara en riskfaktor just för höga kolesterolvärden/blodfetter.

När ”får” man börja oroa sig? Min syster är så tjock att hon knappt kan gå, hon har ont överallt. Hon dricker läsk varje dag. Äter glass varje dag. Jag tar helt din sida att hon inte förtjänar hat, det finns ingen anledning att tala om för henne vad hon ska göra, och det har jag aldrig gjort. Men nu väntar hon barn och jag kan inte undgå att känna oro. Hennes liv är väldigt begränsat av hennes vikt. Förmodligen både pga hatet hon utsätts för och den fysiska begränsningen som hennes kropp innebär. Får jag säga något eller ska jag hålla käften? Mvh också tjock

Nu har jag gått upp mycket på grund av sjukdom och läkemedel (och stress). Men om jag fick önska något så var det att någon när jag insjuknade/hamnade i kris hade brytt sig. Inte genom påpekanden och ”information” och missriktad välvilja. Utan att någon hade funnits där. Om någon sagt: ”kan vi ta en promenad tillsammans?”, ”vill du att jag hjälper dig att laga mat någon gång i veckan?”, ”kan du inte följa med mig och handla? och kanske allra mest att någon sagt ”vad fin du är”, ”jag tycker så mycket om dig”, ”så fin du var i håret/kläderna/skorna”
Hoppas din syster kryar på sig!

Blir så ledsen av att läsa dina inlägg om det här. Har nog inte förstått mig på kroppshetsen tidigare då jag är en av de smala som kan leva på choklad i princip o.O (väldigt ohälsosam mao). (dvs, jag har sett den, men inte påverkats av den då jag ju ser ut som ”idealet”) Men sen jag gifte mig har jag börjat se det mer och mer.. min man är överviktig och får en del kommentarer om det (spec från sin familj?! blir så sur!!) och det hindrar honom från att känna sig fin och attraktiv (vilket han är!). Det känns hemskt eftersom han får mig att känna mig som världens finaste och jag lyckas inte göra samma för honom 🙁
Ville egentligen bara skriva för att ge dig styrkekramar och säga att det du skriver om är viktigt!! Tycker att du är otroligt vacker och modig som står upp för din rätt att vara den du är utan att folk ska hata och lägga sig i (borde vara självklart, men verkar inte vara det :/).
Nej, ”omtanken” om överviktiga är inte omtanke.. Genetik spelar nog 100 ggr mer roll än vad vi äter/hur vi tränar (gör det iaf för mig), och om ”omtanken” var uppriktig så borde jag också bli nersprungen av främlingar som ser vad jag äter och då känner sig tvungna att varna mig för att jag kommer dö i förtid (nu är det bara min familj som gör det xD).
Massa kramar!!

Min sambo och pappa till vår dotter kör bil hela dagarna i jobbet och jag oroar mig hela tiden, å han oroar sig när jag ska rida våra galningar till hästar… Farligt å rida men inte fan slutar jag trots att jag vet det, samma sak som med att käka glass. ”Onyttigt” för dig men inte fan slutar du. Farliga hobbys uppmuntras; förmodligen fler rid, hockey, cykling olyckor mm än tjock olyckor ??

Fast jag tror att många oroar sig över familjemedlemmar som kör bil – speciellt om det tex är dåligt väglag, mörkt och/eller man kör där det finns risk för att vilt kommer upp på vägen. Det finns ju en orsak till att man ringer när man kommer fram och berättar att resan gick bra. För att inte tala om hur orolig jag är när mitt barn är ute och cyklar ensam med kompisar. Men vad ska man göra – att bara sitta hemma är ju inte heller någon lösning.

Ha! Har inte riktigt tänkt på det på samma sätt… Jag är en av de som kan äta vad som helst.. Och går aldrig upp.. Och klart som fan det funkar lika dant åt andra hållet… Har en vän som är överviktigt och vill verkligen att hon ska veta om att jag vill henne bara lycka.. Påpekar aldrig hennes vikt på nåt sätt.. Har tipsat henne om dig och allt du kämpar på med! Du är grym! Heja dig!

Seriöst?? Jämför du bilkörning med övervikt??
Hur många dör inte varje år pga deras övervikt jämfört mot dödsfall i trafiken?
Hur många sjukskrivningar finns det inte till följd av övervikt, såsom förstörda ryggar & knän i jämförelse mot sjukskrivning till följd av en bilolycka?
Statistik tack!

Pga ”övervikt” är nog inte det som folk dör mest av i Sverige. Hjärt och kärlsjukdomar är den vanligaste orsaken till dödsfall. Enligt vad som förts fram i officiella kanaler HITTILLS kan det bero på rökning, höga blodfetter (skadligt kolesterol), diabetes, högt blodtryck, bukfetma och psykosocial stress. Rökning är inte beroende av övervikt, inte nödvändigtvis heller diabetes, inte nödvändigtvis höga blodfetter och inte nödvändigtvis psykosocial stress. Bukfetma – ja det säger väl sig självt att alla överviktiga inte är feta just där?! Ah och högt blodtryck har ju massvis med smalisar också?
Och sist men inte minst så har man i augusti 2016 presenterat en väldigt stor studie från Umeå universitet (2000 tvillingpar deltog) som visar att fetma inte innerbär ökad risk för hjärt och kärlsjukdomar, utan att det är generna som gör det. Vet inte så mycket om hur mycket man måste kontrollera den här forskningen med fler fall innan den räknas som officiell, men det säger nog en hel del, eller hur? Gissningsvis finns det andra forskningsresultat som visar samma.
Så varför fortsätta ljuga blint om övervikt? Jag har INTE alla svar (viktigt att poängtera) men jag vet att bullshittet om att smala är hälsosammare inte stämmer. Och att hälsohetsen skadar mer än den hjälper.
Hur förklarar man annars att det inte hjälper att informera folk om ”skadorna” (dvs delvis ljuga)? Varför är folk inte smalare då, om de nu skulle må så himla mycket bättre av det?
Lång rant här, andra har sagt och säger sånt här bättre – tack och godnatt.

Är 1,63 och närmar mig 50 år. Har pendlat mellan 43 till 88 kilo (utan att vara gravid!) Nuläget är runt 69 kg men försöker undvika vågen då jag blir deprimerad om det skulle börja med 7… Fettcellerna lever sitt eget liv och försvinner aldrig. Läs artiklar om resultat för deltagare i ”Biggest looser” i USA. Det är fan inte lätt! Kost är 90% av viktresultat så träning är inte lösningen. Tröstäter när jag fär ångest och samtidigt hatar jag mig själv. Alla intryck utifrån är svåra att hantera och likaså vad läkare säger. Min s k bukfetma är tydligen dödlig. Deprimerande.

Jag har fått upp ögonen mer o mer för detta. Skäms ju över att säga stt jag tyckt att det ”bara” är att äta mindre, rätt och röra sig mer = viktnedgång. Jag är naturligt smal och alltid varit trots jag lever på mat, chips och annat göttigt. I en separation just nu så bor med mamma för tillfället. Hon är världensta bästa gosigaste tjocka mamma. Som inte äter onyttigt (pga svåra magproblem) och rör sig varje dag. Jag fattar ju inte hur de går ihop, jag äter mer+onyttigare men hon är tjockare? Ja de är väl individuellt! Får väl skämmas över att jag trott det varit så lätt men vara stolt över att jag insett att det inte är så jävla lätt (dock aldrig sett ner på tjocka pga grymma förebilder). Pepp till dig LD, du har förändrat mitt synsätt på så mycket här i världen!

Jag är nog en av dem som skulle kunna sägas passa in på ”jag vill inte att närstående ska dö-grejen” baserat på en tidigare kommentar jag skrev iaf. Och nu kan jag ju bara tala för mig själv men det var aldrig personernas övervikt som störde mig – det var vad deras vanor medförde för negativa konsekvenser på deras redan etablerade sjukdomar och i förlängningen på mitt eget liv. Och jo, vi bad iaf en av vederbörande att inte köra bil. Att vi inte gjorde det offentligt berodde på skam och en fruktansvärd rädsla – bilkörning dödar tyvärr inte bara den som kör utan också dem de kör på. Vem orkar egentligen i längden med rädslan för att ens närstående rätt som det är kör på någon/några på grund av deras ovilja att själva se vad deras handlingar kan få för konsekvenser?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *