Kategorier
Vardagstrams

Det är synd om smala människor som tvingas sitta bredvid tjocka

Jag är sjuk och bedrövlig. Har ont i nacken och hela jävla ansiktet. Täppt. Snorig. Nyser hela tiden. Ont i ansiktet, sa jag det? Hoppas jag inte smittar lillstruten. Hoppas hoppas. Jag kan inte hantera sjuka barn, allra minst sjuka små bebisar som kan dö av minsta lilla. Han sover skitdåligt nu också. Är det en fas? Snälla säg att det är en fas! Vaknar varje timme och ska äta men somnar mitt i. Så då vaknar han en timme senare igen. Och så håller det på. Jag är lika vimmelkantig som häromdagen fast nu är jag sjuk på det.
 
skarmavbild-2016-09-10-kl-08-40-12
 
Nåt annat jag är sjukt trött på är antal människor som vägrar ta till sig kunskap och information och som fortsätter bräka ur sig de sanningar deras hjärna intalar dem om tjocka människor och viktnedgång. Nån frågade om det inte var jobbigt att inte få plats i samhället. Typ på flygplan eller bakom ratten på bilen. Nu så är jag en liten kvinna även fast jag är tjock så det problemet har jag inte, nåt ska man väl tacka ett manstillvänt samhälle för. Jag får plats precis överallt. Men det får ju inte stora tjocka män eller större kvinnor exempelvis i alla lägen. Det vet vi ju.
 
Vi vet ju hur synd det till exempel är om smala människor som tvingas sitta bredvid tjocka människor på bussen. Kan vi ta en tyst minut för att uppmärksamma detta trauma? …….
 
Jag svarade iallafall att samhället ska anpassas efter invånarna, och att man får göra plats åt tjocka. Se till att de får utrymme och möjligheter att göra samma saker som normsmala. ”Befängt!” fick jag tillbaka. Kommer jag här och menar på allvar att samhället ska anpassa sig efter tjocka? Ja, svarade jag igen och hänvisade till att vi som samhälle strävar efter att anpassa miljöer efter funktionshindrade (även om vi misslyckas lika ofta) och att det är samma sak. Samhället ska vara tillgängligt för alla.
 
Men nehej så får man ju inte säga, ”hur menar du Natashja? Jämför du arma oskyldiga funktionshindrade (som inte kan rå för det) med tjocka (som kan rå för det och får skylla sig själva)? Osmakligt!”
 
Nej inte ett dugg osmakligt men på den nivån är det ofta. Föraktet mot tjocka är så enormt att tanken på att de skulle ha samma rättigheter som alla andra gör människor arga. Tjocka ska bestraffas. De ska inte tro att de har samma människovärde som andra. Typ så. Nej, dessa hatare skulle aldrig säga det högt eller rakt ut eller ens erkänna att det är så de känner. Men så är det.
 
skarmavbild-2016-09-10-kl-08-42-50 Somliga Feta Kvinnor (When Darkness Falls) skriver:

Att samhället ska anpassas efter feta gör många upprörda. Det är ju inte klokt tycker somliga. Ska flygplan, biosalonger, väntrum och restauranger anpassa sina stolar så att feta får plats? Göra stolarna bredare??? Har väl aldrig hört på maken till vansinnig idé. Ska ALLA få ta del av samhället nu helt plötsligt? Nää min själ! Nu är det färdiganpassat! Stolarna är faktiskt inte till för människorna. Fråga inte vad stolen kan göra för dig – fråga vad du kan göra för stolen!

Så uppåt väggarna går tankegångarna. Det retar många vansinnigt att feta inte ska behöva ”göra nåt åt sig själva” innan de får delta på samma villkor som alla andra. Att feta bara ska accepteras så där hux flux utan att bli bestraffade, mobbade, skammade och avskydda först. Bara få vara med som om de vore fullvärdiga människor. Som om de hade samma rätt till det offentliga utrymmet som andra.

När man jämför detta förhållningssätt till feta med funktionshindrade blir folk illa till mods. De känner i magen vilken tunn is de är ute på. För även om detta med handikappanpassning inte alltid fungerar i praktiken så är det väl förankrat i den svenska folksjälen att man inte slår på människor med handikapp.

Vi tar hänsyn till de med funktionsvariationer (om än bara i teorin) för annars är vi dåliga människor. Därför blir folk extra upprörda när man frågar om det är så här de resonerar när det gäller funktionshindrade också. ”Det är ju inte samma sak alls! De kan ju inte rå för det! Fy så osmaklig du är som jämför feta med handikappade!” Nu kan man inte rå för sin fetma heller, men det är rätt irrelevant. Det påverkar inte dina rättigheter nånting att andra har samma rättigheter. Du kommer kunna sitta var du vill även om andra också får sitta där. Detta handlar enbart om avskyn för den feta kroppen och inget annat.

amen

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Det är synd om smala människor som tvingas sitta bredvid tjocka”

Vad folk ska krångla till det för sig så. Tänker osökt på mitt jobb. Jobbar mycket med innehåll och text, att förklara krångliga saker enkelt, så att ALLA kan läsa och förstå dem. En del är jätteemot detta. Flera i målgruppen är ju akademiker och kan tillgodogöra sig svåra texter. Men jag hävdar att de även kan läsa en enkel text, alltså är det bättre! De kommer knappast att klaga. Är ju samma med en stol tänker jag. Alla får plats i en stor stol så då är det väl bättre än en mindre som bara passar vissa? Vem skulle klaga på mer utrymme på flyget, vem!

Egentligen så konstigt att klaga på att exempelvis göra flygplansstolar större. Jag kan liksom inte se hur det skulle vara dåligt för mig som smal/normalviktig, ser bara ännu större fördelar. Om en tjock person kan få sitta lika ”bekvämt” som jag kan i en flygplansstol idag borde det ju rimligtvis bli ännu bättre och lyxigare för mig som då får extra utrymme. Intressant (på ett rätt obehagligt sätt) att så många personer tackar nej till att faktisk öka på sina privilegier om det samtidigt innebär att tjocka personer får plats.
Jag vet inte ens vad jag vill säga med detta. Det känns bara så skevt.

Man argumenterar nog att om man breddar stolarna så får det plats färre stolar i flygplanet. Och då blir resan dyrare. (Och det finns det ju en viss sannolikhet för, men främsta orsaken är nog som du säger att man får en möjlighet att hata på tjocka. Dock tror jag det är förvånansvärt många som inte är medvetna om att det faktiskt är det de gör när de säger att samhället inte ska anpassas efter tjockisar).

Blir så himla arg när jag läser det här!
Jag har ledgångsreumatism, svårt funktiionshinder och hur f*n du/ni kan jämföra det med fetma fattar jag inte.
Håll funktionshindrade utanför den här diskussionen.
Men om ni VERKLIGEN anser att övervikt är ett hinder så kan ni åtgärda det.
Annars… var bara TYST

Som im din reumatism gör dig mer värdig än tjocka utan reumatisk problematik menar du?
Skäms människa, skäms för ditt egocentrala tankesätt, skäms för att du anser att en tjock får ”skylla sig själv” och skäms mest för att du inte fattar att ett samhälle som är anpassat för ALLA även gynnar dig.
Som den reumatiker jag är själv, så skulle jag uppskatta ett samhälle som funkar för alla

Men låt oss dra ”skyll-dig-själv-resonemanget” hela vägen i så fall då.
Om någon har ett handikapp = självklart ska samhället anpassas. ”Stackars” dig, det här har du ju inte kunnat rå för, klart alla ska med (för hur annars skulle samhället se ut?)
Om man är tjock = skyll dig själv. Du har själv satt dig i den här situationen, skämmes och förvänta dig verkligen inte att samhället ska inkludera dig. Banta!
Om man hårdrar det här argumentet så innebär det ju även att man ska skilja på de fall där personen själv är vållande till sitt handikapp, sjukdom eller hinder och de fall där det är exempelvis medfött.
Om någon exempelvis kört vårdslöst/påverkad, krockat och fått ett handikapp på köpet, nej du får inte använda den här rampen/handikapptoaletten/sitta med extra utrymme på planet för du får skylla dig själv! Men du, som varit rullstolsbunden sedan barnsben, välkommen fram.
Menar personerna som argumenterar för att tjocka få skylla sig själva, att det är så här samhället ska se ut? *tar mig för pannan*

Gillar dina inlägg, även jag inte alltid delar dina åsikter och slutsatser.
Ditt resonemang om LSS och fetma var inte helt självklar för mig.
Att relatera fetma till andra funktionsnedsättningar verkar förvissa vara lite ovanligt men kanske inte helt fel.
Det man dock bör ha i åtanke är vem som äger frågan. Individerna eller samhället .
Om en blind person söker stöd blir det ofta relaterad till dennes nedsättning.
Om en obes/patologiskt fet ( överviktig känns inte relevant som grupp då den är för allmängiltig) önskar stöd/hjälp, vad är det då denne söker stöd för?
Bredare säten på kommunala färdmedel, större ingångar, bredare sängar på offentliga intättningar?
Egentligen ganska rimligt om man anser att fettman är sjuklig eller som konsekvens av en nedsatt funktion då relation rådande norm.
Om den är frivilligt vald är det ett eget val inom det man anser normalt och därigenom knappast något samhället bör kompensera för.
Så på vilket ben vill du stå på?
Är det en nedsättning, en sjukdom som du anser samhället skall stötta eller en del av den friska normen och något samhället inte behöver kompensera då det är ett eget val?

Du ställer fel frågor. Frågorna borde vara: Har alla rätt att delta på samma villkor i samhället? Om nej, vilka ska inte få delta och varför? Vem ska bestämma vilka grupper som ska undantas? Vilka konsekvenser får det? Är det den typen av samhälle vi önskar? Och ja, hur ska vi anpassa samhället till människorna och inte tvärtom? Det är allt du behöver fråga dig.

Jag är så delad… Tycker jämförelsen haltar. Jag är överviktig och jag vet exakt varför. Innan jag blev det så tränade jag, drack inte så mkt alkohol och åt ”vanligt”, sen slutade jag träna helt, började dricka alkohol betydligt oftare och småäta. Det ledde ju till att jag gick upp i vikt – hur är det inte mitt fel?

Jag kom att tänka på när jag jobbade som massör och jag ibland (väldigt sällan tack och lov) var tvungen att neka en kund behandling för att den var för tung för behandlingsbänken eller energimassagestolen. (Alternativt att kunden var för stor för att kunna ta sig i energimassagestolen).
Den där pinsamheten som uppstod, både hos mig och kunden.

Okej. Om vi säger att all övervikt/fetma är självförvållat (vilket det inte alltid är) och att det är så enkelt att bara röra sig och äta sunt för att vara smal (vilket det inte är). Ska vi då ändå begränsa rättigheterna och utrymmet för människor? Vad leder det till? Att vi utesluter människor och tar ifrån dessa människor en massa saker som vi andra glatt kan ha om vi vill. Ska tjocka människor förvissas till hemmet? Inte få resa, och uppleva samma värld som vi andra? Tror vi att vi får bort alla tjocka då? Att vi med detta straff gör tjocka människor en tjänst? Eller vadå? Att vi tjänar en massa pengar på att inte göra flygstolarna större, pengar som vi kommer lägga då på en maaaassa nyttigt, som typ skapa jobb åt alla?
Varför kan inte alla bara vilja att alla människor, oavsett vikt, förmåga, handikapp osv ska ha samma utrymme och möjligheter? Tjocka människor kommer ju alltid att finnas. Så varför inte skapa en värld där alla människor kan existera? Jag fattar inte problemet med det.

Är ju faktiskt samma retorik som man använder när man sänker bidrag och annat för att ”öka incitamenten för folk att jobba”. Man tror att om man sänker bidragen till typ noll kronor och gör samhället omöjligt för tjocka att vistas i så kommer ingen att vilja vara fattig/tjock, och då kommer folk att ta sig i kragen och välja att göra något åt det. Människoförakt i sin renaste form.

Det där med att kunna äta jättemycket utan att gå upp i vikt är väl väldigt ovanligt om man fyllt 40. Fram till barn nr 2 (29 år då) kunde jag äta lite vad som helst utan viktuppgång men därefter tog det stopp och jag går upp så fort jag äter för mkt. Samma blev det senare med min dotter. När jag var vad många ansåg för för smal fick jag verkligen höra både det ena och andra, typ din pojkvän får väl skavsår av dig osv. Senare fick min dotter samma typ av kommentarer. Otaliga ggr i diverse fikarum på jobb har jag av kvinnor hört kommentaren ja hon är söt men alldeles för smal bla bla bla,. Har aldrig hört ja hon är söt men alldeles för tjock. Hur som helst tycker jag inte man ska kommentera någons vikt, vare sig om personen tycks väga för mkt eller för lite. Som sagt, det där med att kunna hålla sig smal trots stort matintag gäller nog oftast unga människor.

Ps. Sedan kan jag ställa mig frågan när det gäller allas rättigheter: hur många kilo ska exempelvis en massagestol klara att bära? Hur bred ska en flygplansstol vara? Hur tillgänglig ska en toalett vara? Ska en restaurang få ligga en trappa upp utan hiss eller ramp?
Jag tror inte att det går att infria allas rättigheter vare sig det handlar om funktionshinder eller fetma. Någon kommer alltid att vara ”för stor”. Ett funktionshinder kanske är ”för stort” även om vilja skulle finnas att anpassa?Går det verkligen att inkludera alla även om vilja skulle finnas?

Tänk om funkisen också får skylla sig själv? Hen kanske är/var extremsportare som helt på eget bevåg tog sig an en utmaning hen inte kunde hantera? Det är ju inte precis tvång på att bestiga berg/ägna sig åt motorsport/ridsport osv…

Viktfrågor har diskuterats till leda även inom ridsportvärlden. Jag ska eventuellt börja leta medryttare till en liten spinkig storhäst med lång rygg och gamla skador i benen, dvs en häst som absolut inte bör ridas av en för tung ryttare. Tips på hur jag kan formulera detta i en eventuell annons utan att det blir tjockfobi av alltihop?

Den här offermentaliteten gör mig galen. Stop global whining! Ta tag i ditt liv, vem du än är, och vänta inte på att någon annan gör det åt dig!
Om du betalar skatt så ska du kunna utnyttja den verksamheten skatten finansierar. Privatägda bolag får göra precis som dom vill. Får du inte plats i en flygstol så välj ett annat bolag, eller gå ihop med andra som inte får plats och starta ett eget flygbolag, så får ni göra precis hur breda säten ni vill.
Har caféägaren köpt för klena stolar…ta med din egen eller gå nån annanstans.
Gör precis hur ni vill, men sluta gnäll!
Jag håller på att bygga ett liv med min sambo långt ute på landet, och inte fan gnäller jag när SL inte kör mig fram till dörren. Jag får väl ta och snällt köra bilen 20min till närmaste busshållplats som tar mig till Sthlm.
Framtidstanken är självhushållning, egen el, matproduktion och jakt, och minimalt med lönearbete. Vi är inga samhällsoffer och kommer aldrig att bli. Vilken hemsk tanke.
Livet är inte rättvist, men det var aldrig meningen att det skulle vara det. Man får göra det bästa av sin egen situation. Du väljer hur du lever ditt liv, det livet du blivit tilldelad.
Ibland hoppas jag på en total samhällskollaps, så får vi se vilka som överlever.
Om jag är i skogen med en grupp andra, för mig okända människor, och en björn kommer, så vill inte jag vara den långsammaste i gruppen. Typ så tänker jag leva mitt liv.
Jag har ingen tjockfobi alls, om det är vad ni tror. Jag tror att alla har sin plats i samhället tillslut, i alla fall som björnmat om inte annat.

Privatägda bolag får inte alls göra precis som de vill. De omfattas av lagar precis som alla andra i samhället. T ex byggnadslagen, diskrimineringslagen och yttrandefrihetsförordningen. Det var länge sen civiliserade samhällen fungerade så som du beskriver. Människor har blivit markant mindre våldsamma och mer empatiska även utanför den egna gruppen. Finns inget som tyder på att det går bakåt, tvärtom. Du är pinsamt opåläst.

Jag tycker nog att liknelsen haltar lite (mellan funktionshindrade och feta) men det spelar egentligen ingen roll eftersom poängen är viktig. Hur kan vi inte göra samhället tillgängligt/anpassat för alla? Och om man nu skulle vilja, på folhälsonivå, uppmuntra människor till att ”äta rätt” och träna. Är det bästa sättet att göra det med hån, hot, uteslutning, och skammande? Jag tror inte det. Att känna skam, att inte gilla sig själv, att inte få vara inkluderad och respekterad för den man är är ju detsotm förgör människor.

Kommer att tänka på när sambon satt på ett flyg (han är inte jätteliten själ) med en större man bredvid som var halvt in i hans säte. Där skulle de sitta i åtta timmar och sambon tyckte det var lite jobbigt och sar väl till den här mannen att du sitter halvvägs in i mitt säte. Han fick svaret på ren norska -Du må klage till SAS! Så var den diskussionen slut. Kanske helt irrelevant i diskussionen men för oss en rolig historia.

Det skulle vara klart mycket skönare att resa med bredare stolar och mer plats för benen… Inte särskilt mysigt att få en okänd människas huvud i knät eller knäflirta med grannen i stolen/stolarna brevid för att det är så trångt att en nästan kvävs…!

Stella: Ja vi kan använda engelska uttryck om alla förstår dom. Du måste förstå att när någon använder ett engelskt uttryck i en sådan här diskussion kan du inte bara gå till en ordbok och tro att den översättningen räcker. Du måste förstå uttrycket i förhållande till diskussionen. När vi i det här fallet talar om ”able” talar vi om fördomar som är vanliga inom ableismen. Det är ableism dom anklagar dig för att förespråka. Sök på det ordet så förstår du bättre. Nu har du dessutom skrivit så mycket att det ska bli intressant att söka reda på vad du annars skrivit på internet. Att du så tydligt förespråkar socialdarwinism tycker jag är väldigt intressant. Även om du inte benämner dig sådan tror jag du faktiskt skulle känna igen dig och din sambo i socialdarwinismen om du läste lite om den. Du är välkommen till kommentarsfältet i min blogg om du vill diskutera mer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *