Vardagstrams

Godmorgon från en hypokondriker som har ont på riktigt

Alltså förlåt jag vet att det är skittråkigt att lyssna på när andra berättar om sina krämpor men jag har liksom nån slags latent hypokondri som gör att jag blir väldigt orolig och får svår ångest när jag har ont eller mår dåligt på ett sätt som jag inte riktigt kan identifiera eller förstå. (Har alltså fått hypokondri diagnosticerad som tonåring så jag approprierar inte nån psykisk sjukdom nu)
Jag har haft molvärk i nedre delen av magen, det har kommit ett par gånger och passerat men nu har haft det hela natten. Från tio igår kväll. Så pass att jag vaknat flera gånger. Det känns alltså exakt som mensvärk, värken går till och med runt ryggen bak nedanför svanken ni vet där mensvärken brukar sitta. Och så i magen då. Men jag har ej nån mens och förmodligen ingen i sikte heller. Jag helammar och fick inte tillbaka mensen med de andra barnen förrän jag slutat nattamma.
Är det tarmarna? Cancer? Njurarna? Nåt fel på livmodern? Det har gått för lång tid för att det ska vara infektion i livmodern och det gör faktiskt inte ont när jag trycker på magen. Och jag åt ju antibiotika för det.
Så nu sitter jag här i soffan med krypande ångest, ont som attans, molande och gnagande och oroar mig. (Hade det varit mensvärk eller graviditetsväxtvärk så hade jag inte brytt mig alls, då hade jag lagt en vetekudde på magen och väntat tills det passerat. Fast min mensvärk brukar inte pågå oavbrutet så här.)
Har för övrigt så jävla mycket krämpor sen förlossningen och antibiotikan och allt. Förutom gallstenen så får jag ont i magen av ALLT jag äter. Inga enorma smärtor men typ magkatarr/uppblåsthet. Av gröt. Mackor. Frukt. Kött. Pasta. Yoghurt. Allt. Dessutom så värker ryggen och hela jag är förtvinad. Och så molvärken nu.
Och just ja, på det har jag ju den där jobbiga känslan av isolering och instängdhet som jag skrivit om tidigare och så det här, alla fysiska saker, får mig att känna att jag aldrig kommer komma ut ur ångestbubblan. Att jag aldrig kommer att må bra. Jag är bara så jävla tacksam att jag inte är allvarligt sjuk på riktigt. Så jävla tacksam.

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

No Comments

  • Cecilia

    Om det inte är den kvinnliga cykeln som går igång igen (den kan ju göra det även om man helammar), så är det förmodligen tarmarna. Njurarna sitter högre upp och mer i ryggen. Något annat har du inte där nere.
    Men jag lovar dig: Det är INGEN FARA!!! <3

  • Klara

    Vi fick barn med ca 1 månads mellanrum, min kom i maj. Jag kunde/kan också känna något molande men jag kopplade alltid ihop det med att jag suttit mycket (ammat 24/7) alltså att det mer var som en trötthet i muskler och bäckenet.. är i princip totalt otränad sedan innan. Kram å hoppas de går över!

  • When Darkness Falls

    Jag tycker du ska gå till doktorn. Även fast jag vet att du inte vill och jag känner igen det för jag är likadan. Men du ska inte behöva oroa dig så här mycket. Det hjälper ju inte att vi tröstar dig över nätet om det inte är hypokondri, vilket jag inte tycker det låter som. Du har ju ont, på riktigt. Och du förtjänar att få slippa smärtan och slippa oroa dig. Massor med kärlek <3 <3 <3

  • Greta

    Blöder du fortfarande? Annars kan livmoderinfektionen spöka trots två vändor med antibiotika! Det är aldrig bra att vara orolig, och hypokondrin bevöver du aldrig försvara – den påverkar inte din smärta! Ring 1177 eller boka en tid hos dr!

  • TTM

    Hej,
    finns det inte någon jourläkare/privatläkare som kan göra hembesök?
    http://www.1177.se/Stockholm/Regler-och-rattigheter/Jourlakarbil/
    Annars känns det som lämpligt att kontakta en privatläkare trots högre kostnad för att få adekvat hjälp, istället för att nyttja akuten, 1177 osv. (?)
    Tror att du verkligen behöver fara till en läkare (samt gyn. kanske?) för att se över allt, för hur det än är så finns det gränser för hur länge en ska gå med ontigt. 🙁 KRAM PÅ SIG!
    PS. Du hade tid för att kolla gallsten, hur gick det med det? Jag hade ont på massa konstiga ställen under 10 år, som efter bortoperation av densamme försvann, så kanske en kombo eller direkt effekt av gallsten?D.S

  • ozzy

    Tycker du ska ringa din vårdcentral för att få en riktig läkarundersökning med alla prov tagna. Jag vet att det inte är lätt jag själv går inte till läkaren om jag inte absolut inte måste. Har gjort en deal med min läkare att hen kallar mig en gång om året för genomgång annars skulle jag aldrig komma iväg.

  • Emily

    Säkert inget farligt, men ska du inte kolla upp det för säkerhets skull, så du slipper oroa dig? Du kan ju börja med sjukvårdsupplysningen.
    Förresten är det inte alls tråkigt att läsa om dina krämpor <3

  • Emelie

    Känner igen mig. Fick tredje barnet r 11 mån sen och har haft värk, tryck, spänningar i buken och runt om tof. Inte kunnat ha åtsittande kläder osv. Börjar lätta nu och tror det berott på uttänjda muskler och svagt becken. Kroppen är väl ff lite ur spel. Men ring och hör dig för så du slipper nöja, är ju det värsta som finns!!

  • H

    Antibiotika dödar allt bra som finns i magen. Jag har en kronisk tarmsjukdom och antibiotika är döden för mig. Det som brukar hjälp mina konstant sura tarmar är proviva eller liknande. Försök få i dig mkt probiotika antingen via proviva eller i pillerform. Man kan kanske tro att proviva är trams, men jag har faktiskt fått det ordinerar under ett pågående sjukdomsslov och det hjälpte faktiskt (inte bara såklart, men det lugnde magen avsevärt). Tänker att det säkert lugbar uppblåstheten. Sen håller jag med om att det bästa är att träffa en doktor. Då slipper man oroa sig och ge sig själv en massa hemsla diagnoser. Kram!

  • U.

    Jag tror inte att det är något farligt. Så klart borde du kolla upp det med en läkare men ont i magen behöver inte indikera att det är nåt fel på den. Jag själv har IBS vilket gör att jag får ofta ont i magen, förstoppningar, diarreer osv. Men det är inte farligt, det är bara så mina tarmar fungerar. Och ibland kan man få ont i magen pga stress och psykiska problem. Så om du mår nu psykiskt dåligt och stressar mycket kan det också bero på det. Jag tror att det viktigaste är att inte stressa upp sig och besöka läkare för säkerhetens skull. Krya på dig men jag tror att det kommer vara bra 🙂

  • Emelie

    Har aldrig varit gravid längre än 7 veckor så jag kan ju inte riktigt uttala mig om graviditeter (förhoppningsvis kan jag det om abort och missfall inte förstört allt), men att vara gravid är ju en stor omställning för kroppen. Den förändras ju inte på en dag, och det lär ju ta minst lika lång tid att gå tillbaka till innan graviditet med alla förändringar som graviditeten medfört. Dock känns detta mer relevant för de som blivit snittade då muskler osv. ska hitta tillbaka till varandra. Du skulle ju kunna ringa 1177 i alla fall, och se vad de säger. Det är ju sällan någonting allvarligt, men jag förstår hur du känner och tänker.

  • Ylva

    Hej! Nästan-sjuksköterskan har två råd: 1) boka läkartid. Var tydlig med att du vill ha rejält med tid hos doktorn, så att hen har tid att gå igenom ALLT med dig och inte bara hummar att det är normalt och sedan tar nästa. 2) Var extra snäll mot din mage/tarmar. Mat som är snäll mot magen är tyvärr rätt trist, men ge magen en chans att komma igen efter all antibiotika. Kyckling, kokta/ugnsrostade grönsaker, lättsmälta frukter typ avokado, ris och fisk är snäll mat. Drick mycket vatten, så lite kaffe som möjligt, och två glas proviva per dag.
    Hoppas du mår bättre snart <3

    • Emelie

      Åh vad jag önskar att alla inom vården kunde vara som du. Du låter så snäll i text, haha. Senaste gången jag stötte på trevlig vårdpersonal var när jag hade hjärnhinneinflammation 2010, jag var 16 då och hamnade på barnavdelningen, säkert därför de var så snälla…

  • Sandra

    Hej. Det kan vara livmodern som drar ihop sig. Detta pågår ju så länge man ammar. Eller ägglossning. Jag hade nämligrn samma symptom som dig nu efter jag fick mitt andra barn. Jag helammade, men hade denna smärta. Jag slutade dock amma mitt i smärtan för pojken gick inte upp något i vikt. Och då kom mensen som ett brev på posten. Och smärtan försvann när mensen var över. Så det kändes typ som att ägglossningen bara låg där å tryckte å typ väntade på att få ske. Hehe knäpp tankte, jag vet. Har för övrigt haft otroliga problem med allt jag äter. Lök, chili, vitlök, gluten osv.. jag blir uppblåst, pruttig och får ont i tarmarna. Antar att detta är nån slags ibs(?).

  • Johanna

    Fick barn några veckor innan dig och har haft precis samma besvär, sökte för UVI och dem kollade njurar sänka etc på vårdcentral, allt var tipp topp. Går på återbesök hos min BM och är 100 hon ska säga jag har ngn infektion. Men nej, allt tipp topp där med. Beskriver mina besvär för BM och hon berättar då att det är foglossning, eventuellt lite utblandat med ägglossning (har ej fått tbk mens heller, ägglossning kan dock pågå flera månader innan mensen kmr). Blev förvånad för jag hade ingen foglossning under graviditeten men det är tydligen inget ovanligt att få det efteråt eftersom bäckenet inte gått tillbaka och man börjar röra “normalt” på sig igen innan det är tillbaka på plats igen. Ibland kallas det bäckenledsmärta när det kmr utan graviditet.
    Det är förmodligen ingen fara med dig heller, men förstår din oro! Man vet ju aldrig. Mår du dåligt för hur du känner så våga prata med vården, iaf 1177, så att du får ur dig allt som ligger och gnager!
    Krya på dig ♡

  • Asta

    Njurarna gör sällan ont och om de gör det, tex vid njurbäckeninflammation så gör det ont i ryggen. Tarmarna sitter högre upp än vad jag förstår på din beskrivning, muskelsmärtor brukar inte mola å komma/ gå. Det låter snarare gynekologiskt men precis som du skriver så har det gått rätt lång tid för livmoderinflammation ( inte omöjligt ändå) och du har ingen feber? Är inte allmänpåverkad? Går det inte över snart tycker jag att du (jag vet att du inte vill) ändå ska kolla upp det med en gynekolog. Kram A

  • Malin C

    För mig var det tarmarna när det kändes sådär. Får det fortfarande ibland nästan två år efter förlossningen. Är som att tarmarna lade sig fel efter förlossningen så tarmrörelserna inte funkar som de ska. Har varit hos specialist som inte kan göra nått säger de, vet inte om sugklockan hade nått med det att göra. I alla fall, får ofta en molande värk långt ner i magen som senare går upp runt höfterna och sen sätter sig strax ovanför svanskotan.

  • Candida

    Jag hade precis sådär och det visade sig att det var svamp i underlivet. Inga gryniga flytningar/klåda/blod, så blev jäkligt chockad (men glad) att det bara var the good old Candida som hälsade på (kommer ofta när hormoner spökar i min stackars kropp). Gå till en läkare iallafall, jag köper receptfritt medel nu pga känner igen det. Puss! ❤️

  • C

    Gallan kan göra så man känner sig uppblåst och det molar bak i ryggen! grönsaker , äpplen, kål och ägg brukar vara svårt för gallan att bryta ner och även fet mat.. Jag tog bort gallstenar och gallblåsan för många år sedan och kommer ihåg att så fort jag åt någon svårsmält så fick jag sitta på toan i timmar och i magplågor. Jag fick akutopereras vaknade en morgon gul i hyn och i ögonen så levern var påverkad och gallvätskan börjat läcka. så din molvärk och ont i ryggen kan vara gallstens anfall och tyckte även att hela magen ömmade ..inte ovanligt att avföringen blir kitt färgad ochså .om du får rejält ont åk in på sjukhuset så kollar dom m röntgen och man brukar även få tabletter som vidgar gallgångarna så stenarna kan passera. Och du behöver inte vara orolig att det är något allvarligt m tarmar i så gott som nästan alla fall så brukar man ha blodig avföring om det är något allvarligt. Lycka till och åk in om du får rejält ont det ska man inte behöva stå ut med.

  • Nataszj

    Hej!
    Jag hade exakt sån smärta som du beskriver, möjligtvis med feber också sista dagen innan jag åkte till vårdcentralen. Både 1177 och min dåvarande pojkväns mamma var relativt övertygade om att det var utomkvedshavandeskap, så jag åkte ganska direkt in till VC där de kollade massa grejer. Visade sig vara en knepig urinvägsinfektion som var på g att bli njurbäckeninflammation (illa grejer). Lite penicillin på det så blev det bra. Kolla upp det i vilket fall, det behöver inte vara så allvarligt alls och jag vill inte få dig ännu mer panisk! Men IBLAND möter man vårdpersonal som är förtroendeingivande och schyssta som fan, och som dessutom kanske hjälper en med vad för problem man nu har. Det kan vara värt att typ blunda och köra och vips är det över även fast det är lätt som fan att säga och inte alls lika lätt att utföra om man ogärna går till läkaren. Jag hoppas bara att du hjälper din kropp! Tycker, oavsett vad det visar sig vara, att svårt ont i magen är någonting man alltid bör söka för, det bor så jävla många grejer där som kan krångla.
    Bästa lycka! Hoppas du blir hjälp och att det blir bra.

  • Linda

    Du ska nog kolla upp det jag hade samma problem för ett tag sedan födt 4 barn men min yngsta är 5år. Hade inflammation i livmodern.
    Sen enda problemen jag fått efter första barnet för 12 år sen e restlesleg fick det med första barnet o det har inte försvunnit än… riktigt jobbigt. ‘Men besök din doktor kram

  • Sofie

    Jag fick superkramp i magen ett par gånger efter förlossningen. Det kom senaste gången ca 4,5 månad efter förlossning! Det var så starkt att jag knappt kunde stå, men efter en stund (ca en timme kanske) la det sig. Inte käntnågot efter det.
    Jag trodde först det var mens men ännu ingen mens i sikte (sonen är 6 månader nu)
    Jag tror absolut det är kroppen som jobbar på att återställa sig efter grav och förlossning!

  • Tillfälligt anonym

    Jag hatar att komma med oombedda råd men blir så jävla provocerad av alla kommentarer där du pretty much uppmanas att ta dig i kragen och ringa vårdcentralen eller 1177, och med tanke på det obehag du uttryckt att du känner inför kontakten med vården, Kommer jag med just ett sådant ändå. För det ska inte och behöver inte vara så jobbigt att söka och få hjälp. Pga din ovilja/oförmåga/rädsla/whatever att kontakta vården i samband med den starka oro och ångest du beskrivit den senaste tiden, tycker jag det kan vara en idé att kontakta en psykiatrisk jourmottagning och beskriva din problematik(alltså även den psykiska biten, som är viktig och på riktigt). Där kan du få råd och stöd kring dina känslor, men även hjälp med en eventuell kontakt med vårdcentral. Jag tänker att ett samtal till en sådan jour kan kännas mindre kravlöst; dina villkor gäller och kanske kan det vara enklare att beskriva dina känslor kring ditt fysiska mående än det fysiska måendet i sig, om du förstår hur jag menar. Hoppas verkligen inte jag tog mig för mycket friheter iom denna kommentar, i så fall ber jag hemskt mycket om ursäkt.

  • Amanda

    Kunde eventuellt vara IBS: har du stressat och haft mycket ångest kan hjärnan stressat tarmen så att den inflammerats. Kunde kanske vara värt att följa fodmap dieten någon månad för att neutralisera och lugna tarmen för att sedan kunna exkludera vissa symptom? Älskar, älskar din blogg. Den ger mig så mycket självförtroende, självkänsla och mitt kroppshat känns alltid minskat efter en visit här<3 Tack för att du finns!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *