Vardagstrams

Hanär älskad och önskad

Ja alltså för den som undrar om Oskars relation till det nya barnet. Hatar han bebisen? Önskar han att bebisen inte fanns? Kommer bebisen växa upp med enkänsla  av att vara oälskad och oönskad? Oroa er icke! Oskar har till och med en närmre relation med denna bebis än vad han hade med de andra (som var extremt mammiga första åren) i denna ålder. Han är INTE missnöjd på nåt sätt över att vi fått denna lilla mupp. 
Och man vet ju ändå vad ens partner går för? Jag känner ju Oskar och hade ju aldrig skaffat ett endaste barn med honom om jag trodde att han skulle vara en oengagerad kärlekslös pappa eller om jag trodde att han inte skulle vilja ha sina barn. Oavsett om det är ett två eller tre stycken. Oavsett hur de tillkommit. Låt oss säga att jag blivit gravid av misstag och sen vägrat abort. Hur hade resonemanget sett ut då? (Ok förstår skillnaden mellan att tjata till sig och olyckshändelser) Visste ni förresten att jag gjorde en abort när T var bebis? För Oskars skull. Själv ville jag behålla barnet.  
Och som sagt, jag känner Oskar och vet, VET, att han älskar och vill ha alla sina barn. Det fanns inge tvivel kring att det skulle bli bra i slutänden. Och nu är han här, den lilla oönskade påtvingade bebisen som vi båda älskar så mycket! 

Apropå försumma förresten. Oskar är pappaledig varje fredag och har varit sen N föddes. Han jobbar även hemifrån minst en dag i veckan. Han är ju inte mindre hemma än nån annan arbetande förälder. 
Oskars skuldkänslor för att han “sällan träffar barnen” bottnar i hans önskan att få vara med dem mer, inte i nåt faktum att han försummar dem mer än nån annan förälder gör. Bara så att det inte blir några missförstånd. 

Sen jaja visst det är väl egoistiskt att tjata till sig ett till barn och varför inte bara skilja sig och skaffa barn med nån annan som vill istället? Nja alltså jag tänker väl att båda är egoistiska. Oavsett vilket man vill. Det är väl minst lika egoistiskt av den som inte vill att tvinga den andre att avstå som det är att tvinga den ene att gå med på det. Relationen påverkas om man har otur negativt hur man än gör. Att tvingas till ett till barn vs tvingad avstå. Det senare kan skapa minst lika mycket bitterhet och sorg som det första. 
Och skilja sig? Det drabbar ju alla, inte bara relationen mellan de vuxna (och jättedumt att bryta upp en annars fantastiskt fin relation och liv tillsammans) utan barnens liv och vardag. Det är väl också egoistiskt? 
Ja men som sagt, jag vet att mitt resonemang provocerar. Det är inte meningen men jag förstår varför. Jag håller bara inte med om motargumenten. 

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

28 Comments

  • Zoe

    Jag skulle aldrig någonsin vilja ha barn med någon som inte ville ha barn.
    Jag skulle aldrig någonsin utsätta min partner för att jag tjatar och bråkar om något, att jag ska övertala hen om något som jag vill men som jag vet att hen inte vill.
    Ni har verkligen en märklig relation.

    • plopp

      Skulle aldrig utsätta partner för tjat och bråk? Så så fort man är oense, går man skilda vägar? Måste man hålla med varandra om allt eller klipper du kontakten med de du älskar för minsta motståndets lag? I falska/ytliga relationer är man ense om allt, i riktiga relationer kompromissar man ibland för man inser att man är två/fler unika individer med olika behov.

  • Erika

    Jag tänker tvärtom! (Eller lika) Jag tycker att det är mycket värre att tvinga någon från att avstå från barn än att få ett till. Detta i en i övrigt bra och fungerande relation. Jag tycker inte alls att det du säger är kontroversiellt.

  • Fredrika

    Din man har ju så sympatiskt IG konto 🙂 pratar så fint om sina barn. Han är säkert en fin pappa ❤ Håller med om att de i sådan sits att ena vill ha barn och den andra inte- inte kan bli en win win situation. Önskar som sagt en tredje härlig unge ännu.

  • plopp

    Finns massor med egocentriska skitstövlar som läääääängtar efter barn. Känns ganska förnedrande att höra att det är synd om mig bara för mina föräldrar inte villa ha barn.

  • ozzy

    Jag tänker att om en är tvungen att tjata och bråka sig till ett barn så är det nog inte riktigt läge för ett barn. Känns fel från början. Att sen den motsträvige inte ångrar ett barn som väl blir till spelar ingen roll, jag skulle hela tiden ha i bakhuvudet att det var något som jag bråkade mig till. Som den andra egentligen inte var lika mycket med på utan gav med sig mer för husfridens skull.

    • Lady Dahmer

      Alltså jag har ju också uppoffrat en del för honom o vår relation så jag såg det mer som att det var min tur att få som jag ville. Eller kanske snarare dags att prioritera mina önskningar. ?

  • C

    Jag förstår dig helt och hållet!
    Jag tjatade också om en trea i flera år, men mannen ville inte. Det var en enorm SORG hos mig, och jag hymlade inte direkt med hur ont det gjorde när jag hörde om “alla andra” som skaffade tredje eller fjärde barnet.
    Jag ansåg att min kompromiss låg i att jag kunde tänka mig tre barn, och inte fyra som jag ville från början men han gav sig inte.
    Men.. vi använde oss inte av några pmedel förutom “avbrutet”, och även om jag påtalade riskerna (chanserna) med det så var han tydligen inte beredd att använda kondom, så när jag fyra år senare blev gravid var det bara för honom att acceptera en trea.
    Det har varit en berg- och dalbana med känslor, men jag kan iaf vara ärlig och säga att jag är glad över hans “misstag”, och blir det skilsmässa pga det så får det väl bli så, men vi har inga planer på det än iaf.

  • Bee

    Jag förstår inte hur detta kan provocera… Oscar är ingen ny bekantskap, du känner honom och det är inte så att du höll en pistol mot hans huvud. Herregud liksom, han är en vuxen man ju.

  • Anna

    Det blir mer intressant om man tänker sig att det är mannen som vill ha ett till barn medan kvinnan inte vill. Ska hon gå med på det med resonemanget att hon är en fantastisk mamma till de barn som redan finns i familjen och att man inte ångrar de barn man får? Sk hon upplåta sin kropp i nio månader för att mannen ska få ett till barn? Eller ska man gå på att den som vill minst får bestämma i det fallet?

    • My

      Många många många kvinnor skaffar barn för att killen vill. Trots att hon ger upp sin kropp samt riskerar liv och hälsa så är detta mer självklart för många än tvärtom. DET tycker jag är anmärkningsvärt. Det bottnar i att kvinnor fostrats till att vara män till lags o det genomsyrar hela samhället o hur vi resonerar kring frågor som dessa.

  • Nina

    Jag tycker också att det är värre att avstå än att ge med sig, i synnerhet när det handlar om antal barn (och inte frågan barn eller barnlös). Men att någon är ofrivilligt barnlös än att någon väljer att skaffa barn för sin partners skull känns ju också mycket värre. Är väl oerhört sällan någon skulle önska att sitt barn inte fanns..!
    Är oerhört oförstående till att det skulle vara ett problem att försöka övertala någon. Det kallas för förhandling – görs regelbundet i en relation om stort och smått. Om alla skulle avstå från allt ens partner är initialt tveksam till så skulle väl inte så mycket ske alls..
    Som någon nämnt så tror jag faktiskt också att folk har undermedvetet större krav på kvinnor och att de ska tillgodose mäns viljor.

    • Lady Dahmer

      Precis. När det gäller antal barn. Är man redan förälder så är man det oavsett hur många barn som finns i hushållet. Att tjata till sig ett barn i en barnlös relation är kanske mer riskabelt osv.

  • Sara

    Jag var i samma situation – tjatade mig till en trea. En trea som alla sa skulle vara så himla enkel och bara hänger med och vem ångrar ett barn liksom. Men det blev inte alls så bra som jag trodde… Första tiden var ok, jag tog ALLT (nätter, blöjor, etc) och barnet var lugnt och böjt. Men vid ca nio månader blev det en vilde! Skriker, river och härjar och är sällan nöjd. Jag tar fortfarande 99% av allt, barnet är nu drygt ett år och allt känns skit. Min man har inte knutit an till den lilla, han “fokuserar” på våra andra barn. Jag är ensamstående till denna och självklart blir det lite på bekostnad av min relation till de äldre.
    Hade jag vetat att det skulle bli så här hade jag nöjt mig med två. Allt blir mer komplicerat nu, dyrare och jobbigare…
    Inser hur trist detta låter… Och det är tråkigt att det blivit som det blivit och jag vet inte om jag kan komma över min mans beteende… 🙁

  • Lisa

    Jag ‘tjatade’ också till mig en trea, och vi kunde inte vara lyckligare faktiskt!
    Min man var nöjd med 2 och ville tillbaka till ‘livet’, kunna satsa på eget och få lite tid till hobbies.
    Jag var helt övertygad om att jag måste ha ett barn till, mitt system skrek det. Min man var inte emot det, bara nöjd.
    Jag hade aldrig kunnat nöja mig, och hade helt klart blivit knäpp om kag inte fick följa min känsla. Det fattade min man, eftersom vi känner och älskar varann.
    Min längtan var så stark. Jag förstår LD helt och fullt och har jättesvårt att förstå andra sidan. Hade aldrig avstått, jag visste ju bättre än honom.
    Som sagt våran 3a är en joy för hela famoljen, och vi är verkligen överens om att här var det min gut feeling som var den rätta. Han är överlycklig att jag pushade through och inte var rädd för lite vaken nätter o dyl.
    Puss

  • Katta

    Jag tvingade också min man att skaffa ett tredje barn. Det barnet fyller snart 16 och jag tror det var ungefär 16 år sen min man glömde att han blev tvingad till detta. Därefter har min man tvingat mig att inte behålla ett fjärde barn och jag känner ingen ånger över det, trots att jag gärna velat haft 4 barn. Eller tvingat och tvingat. Inga hot eller våld har varit inblandat i det hela. Det handlar ju om att fatta svåra beslut när man inte är överens. Vilka konsekvenser man är beredd på att ta och vad man känner att man kan leva med bland annat.

    • Lady Dahmer

      Ja jag gjorde ju abort för att Oskar ville. Det är inget jag är bitter eller ledsen över, eller kanske lite ledsen så där som att man undrar vem det hade varit osv men inga onda känslor inför Oskar eller vår relation. Man behöver ibland kompromissa och göra val man inte är helt 100% med och där ingick min abort (för mig är abort ingen big deal, men för nån annan är det ju det och då blir ju utgångsläget lite annorlunda dock). Och nu var jag väldigt insisterande på ett till barn och min man tyckte att det var ok till slut ändå. Han gick med på det. För att han antagligen tänkte att jag ville mer än han inte ville.

  • L

    Dessa utsäktanden och förklaringar som måste göras när en kvinna för en gångs skull får som hon vill.. som du sa så är vi så vana vid mannens vilja att vi inte ens reagerar förrän det är ombytta roller.
    Alla väninnor en har (och jag själv) som gjort abort efter första eller andra barnet för att killen inte “orkade” en till för snabbt trots att alla kvinnor jag känner tatt 60-90 procent av jobbet första tiden. Som en självklarhet för att annars tvingar en killen till nåt han inte vill och då får man kommenterar om att man typ får räkna med att förlora förhållandet. Varför får killen aldrig samma kommentar när han pushar för att välja bort? Stå på dig LD, du behövs!

  • Lilla jag

    Jag är nyfiken på den där pipen ni har på nappflaskan! Min lille vägrar nappflaska och napp och vill bara ha tutte, men ibland skulle det vars mysigt för min kille att få mata också! Så en sån som ni har kanske skulle vara något! Eller så är det jag som ser som en prutt och det bara är en vanlig nappflaska? 😛

    • Lady Dahmer

      Det är ingen nappflaska! Det är en slags kopp-sked! Den funkar på samma sätt som när man ger kopp. 🙂 Flaska kan ge sk tuttförvirring som kan få bebisen att slutligen välja bort amningen till förmån för bröstet, men att ge kopp är relativt riskfritt. Dock bör man inte ge för ofta om man planerar att amma då mjölkproduktionen påverkas av de tillfällen man inte ammar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *